Avbön

För en vecka sedan lämnade vi vår lägenhet för att bosätta oss i sommarstugan permanent. Under hela vårt tidigare liv har vi avstått från TV i sommarstugan och vi bestämde oss nu för att fortsätta denna tradition och sälja TV-apparaten. I glädjen över detta beslut skickade jag genast ett meddelande till Radiotjänst, sade upp vår TV-licens och berättade om detta på facebook.

Här visade sig genast en av fördelarna med det sociala mediet. Några vänner gillade visserligen mitt tilltag, men Heiti tyckte alls inte att man skulle säga upp TV-licensen för att man gjorde sig av med TV-apparaten. Han lärde mig nu att Sveriges Radio och Sveriges Television drivs av en gemensam stiftelse, Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR, och att nästan förtio procent av de inbringade avgifterna faktiskt går till radion och utbildningsradion.
Nu har vi ju fortfarande en radioapparat och visst vill vi fortsätta att lyssna på melodikrysset, ekot och filosofiska rummet utan reklaminslag . Vi har ju också datorer och bredbandsabonnemang, så vi kommer förstås att utnyttja SVT Play en del också framöver.

Så, Heiti, du har förstås rätt, självklart skall man fortsätta att betala licensen!
Dessutom är just stiftelseformen något jag tidigare angett som en av de få kretiva idéer som jag funnit avseende försök att bryta marknadsekonomins alltmer destruktiva funktion.

Tack Heiti, för att du påpekar de självklarheter som jag förträngde i mitt glädjerus över TV-befrielsen. Jag har just meddelat radiotjänst att jag ångrar mig. Den politiska hedern måste ibland prioriteras framför snålhet och lagens bokstav.

Dessutom kan man ju än mer ta till sig radiotjänstkörens hyllningssång: “Tack för att du…”