En värld av benägenheter – kan Popper ha fel?

Jag har, som statistiker och stor beundrare av filosofen Karl Popper, flera gånger haft problem att tolka Poppers benägenhetsteori. Jag har en liten skrift i frågan som består av två föreläsningar som Popper höll under sitt åttiosjunde och åttioåttonde levnadsår och som han själv betraktade som det bästa han presterat! Den första uppsatsen heter En värld av benägenheter, två nya ståndpunkter beträffande kausalitet och det är denna som orsakat mig en del huvudbry sedan den första genomläsningen. Nu vid den, kanske, fjärde läsningen tycker jag mig ha fått en viss klarhet. Och då har jag tre anmärkningar:

  1. Popper missbrukar sannolikhetsbegreppet, då han ser det som en beskrivning av den verkliga världen.
  2. Han drar den felaktiga slutsatsen från sin benägenhetsteori att världen är inte är deterministisk.
  3. Han behöver postmoderniseras en aning.

 Benägenheter och sannolikheter

Popper betraktar grunden för allt skeende som en värld av benägenheter. Händelser sker inte av slump utan har alltid orsaker. Det finns före händelsens inträffande ett otal benägenheter inbyggda i verklighetsbakgrunden som tillsammans har potentialen att utlösa en stor varietet av händelser.

I händelseögonblicket så är det emellertid just en viss uppsättning av dessa benägenheter som realiseras och blir till orsak. I efterhand kan vi ibland kartlägga vilka orsaker som varit verksamma, men vi kan inte återskapa de potentiella orsaker som kunde lett till en annan händelse.

Härifrån stammar förstås besserwissrarnas efterhandkonstruktioner och de mer ödmjukas efterklokhet. Ett roligt exempel på besserwisserffekten minns jag från TV-nyheterna, på den tiden då ekonominytt just introducerats som en del av programmet. Varje dag rapporterade ekonomireportern om börsens upp- eller nedgång med någon eller några tiondelars procent och varje dag hade han (det var alltid en han på den tiden, tror jag) en förklaring till börsens rörelse. Det märkliga var att denna förklaring ofta var känd redan tidigt på dagen, dvs. en verklig besserwisser skulle ha gjort sig en förmögenhet om bara just denna benägenhet hade varit vid handen. Så var det förstås inte och kanske insåg nyhetsredaktionen så småningom hur dumt det lät, för numera hör man sällan dessa efterhandskonstruktioner.

Trots att vi inte kan ha kunskap om just vilka benägenheter som skall realiseras vid varje tillfälle, så är vi ändå ganska bra på att förutsäga händelser på ett ungefär. Detta, menar Popper, är ett argument för realismen och benägenhetsteorin:

”Tendensen hos statistiska genomsnitt att förbli stabila om betingelserna förblir stabila är ett av de märkligaste kännetecknen på vårt universum. Jag anser att det enbart kan förklaras med benägenhetsteorin, med teorin om att det existerar viktade möjligheter, som inte blott utgör möjligheter, utan som är tendenser eller benägenheter att bli verkliga: tendenser eller benägenheter att förverkliga sig själva som i varierande grad finns inneboende i alla möjligheter och som är något i stil med krafter som håller statistiken i stabilitet. Detta är en objektiv tolkning av sannolikhetsteori. Den utgår från att benägenheter inte blott utgör möjligheter utan är fysiska realiteter.”

Nu till min kritik. Det jag motsätter mig är Poppers användning av begreppet sannolikhetsteori här. Jag menar att han gör ett misstag när han hävdar att sannolikhetsteori, som är en del av matematiken, kan tolkas i termer av verklighet, av universums beteende. Detta misstag tycks mig faktiskt vara grunden för Poppers polemik mot bland andra Heisenbergs och Einsteins uppfattning:

”På den här punkten hade jag några skarpa meningsskiljaktligheter med Heisenberg och andra fysiker, och, till och med, med min hjälte Einstein. Ty de flesta av dem anslöt sig till åsikten att sannolikheterna berodde på vår brist på kunskap och därmed på våra sinnen. De antog en subjektivistisk sannoliikhetsteori. I motsats till detta ville jag anta en objektivistisk sannolikhetsteori.”

Poppers misstag är att han betraktar sannolikhetsteorin som en teori om verkligheten. Om man i stället, i Spinozas anda, ser sannolikhetsteorin som en del av matematiken, dvs. som en del av en ren mänsklig konstruktion, så kan man mycket väl förena Heisenbergs och Einsteins uppfattning med Poppers.

I Poppers värld av benägenheter finns det nämligen åtskilligt som ligger utanför mänsklig kontroll och vår enda möjlighet att ändå behärska dessa är att använda sannolikhetsteori. Sannolikhetsteorin är ett verktyg för att beskriva rummet av intressanta utfall orsakade av okända benägenheter. Intressanta, då vi ytterst bara lägger ner kraft på att lösa problem som har med vårt välbefinnande att göra. Okända då vi annars kunde ta med dem i beräkningen. Benägenheterna kan vara okända i minst två avseenden: 1) vissa benägenheter kan vi identifiera, sätta namn på, såsom temperatur, men ofta kan vi inte förutsäga vad de får för värden. Vi använder sannolikhetsmodellerer för att förutsäga dem.  Andra benägenheter kan vi inte ens identifiera, deras existens uppenbaras för oss genom att vi observerar verkan utöver de identifierade benägenheterna. Rent empiriskt kan vi ändå modellera dem med sannolikhetsteori, även om modellerna, i de fallen, ofta kan visa sig vara vara helt felaktiga.

Fysikernas påstående att sannolikheter beror på vår brist på kunskap, det påstående som Popper kritiserar, kan mycket väl ha sin grund i deras insikt att sannolikheter måste tas till när vår brist på kunskap om orsakerna hindrar oss att ta dem i beräkning. Poppers ”objektivistiska sannolikhetsteori”, benägenhetsteorin, motsäger inte denna uppfattning, den sätter bara namn på de okända förhållanden i verkligheten som står utanför vår kontroll.

Följande formulering av Popper tror jag alltså inte alls motsäger fysikernas uppfattning:

”Skiftande benägenheter är objektiva processer och de har ingenting att göra med vår brist på kunskap; även om vår brist på kunskap naturligtvis är stor, och även om ett specifikt förutseende naturligtvis kan vara en viktig del av den skiftande situationen”

Nej, benägenheterna har ingenting att göra med vår kunskap, men de är heller inte synonyma med sannolikheter, sannolikhetsteorin har kommit till just för att vi inte kan beskriva dessa benägenheter som fysikaliska händelsekedjor.

Determinism eller indeterminism

Förutom denna missuppfattning är jag oense med Popper avseende synen på determinismen. Han påstår nämligen att med benägenhetsteorin så dunstar den deterministiska världsbilden bort. Han skriver:

”Händelser i det förflutna, oavsett om de är fysiska, psykologiska eller sammansatta, bestämmer inte framtida händelser. Det är snarare så att de bestämmer skiftande benägenheter som påverkar framtida händelser utan att entydigt fastställa dem.”

och vidare:

”Det är inte sparkarna bakifrån, från det förflutna, som driver oss, utan dragningskraften, framtidens lockelse och dess konkurrerande möjligheter som attraherar och lockar oss”

Visst är det så. Men, det spelar ingen roll att framtiden beror på vilja, våra preferenser och nyckfulla infall, dessa kan man ju i sin tur se som kausalt bestämda av ett oändligt antal faktiska tidigare händelser. Bör de då inte betraktas som deterministiska? Det är det förflutna, vårt arv och våra hittillsvarande erfarenheter som avgör vad som attraherar oss, vad som lockar oss.

Men, Poppers poäng är jag helt överens med: framtiden är oförutsägbar. Men anledningen är inte att den är inte är deterministisk, utan för att orsakerna för varje händelse, kombinationerna av realiserade benägenheter, är oändlig och oförutsägbar.

Jag har tidigare diskuterat detta mitt problem med Popper och fick då höra en tänkbar förklaring till hans dragning åt det indetrminsitiska, nämligen att han inte hade kommit i kontakt med den revolutionerande kaosteorin. Nu visar det sig att det hade han visst gjort, i den andra uppsatsen i den nämnda skriften nämner han faktiskt kaosforskningen.

Men den tycks inte ha gjort det avgörande intryck på honom som jag tycker att den hade potential till. Den matematiska kaosteorin visar nämligen att man kanmodellera ett till synes helt slumpartat skeende med hjälp av en enkel matematisk modell; oändligt små variatiner i modellens indata ger upphov till avgörande förändringar i händelseförloppet, helt deterministiskt.

Trots mitt petiga fasthållande vid determinismen håller jag alltså ändå med om Poppers huvudbudskap:

Framtiden är öppen, vad som helst kan hända!

Postmodernisering

Min tredje invändning mot Popper är att jag tycker att han inte drar ut sin geniala beskrivning av vetenskapen till sin yttersta konsekvens. Jag tycker faktiskt att Popper behöver postmoderniseras en aning.

Hans huvudsakliga gärning i vetenskapsteorin har varit att beskriva vetenskapen som en process av ”trial and error” där man ständigt söker att falsifiera sina teorier för att finna nya och bättre. Ibland skriver Popper emellertid ibland att en teori kan råka vara sann, fast vi aldrig kan veta det. I den aktuella skriften säger han t.ex.

”Världen förändras till och med av våra felaktiga teorier, fastän de teorier som är korrekta som regel har ett inflytande som är mer bestående”.

Jag menar att vi inte kan ha några korrekta teorier, det existerar inga naturlagar i vår mening. Vi har däremot teorier som är tillräckligt nära sanningen i de dimensioner som vi överhuvud taget kan identifiera. Om vi alltså skriver ”mer korrekta” istället för ”korrekta” så är Poppers poäng förstås densamma, men mer korrekt formulerad, tycker jag.

Och visst är andan hos Popper den rätta:

”Jag har ofta hävdat att det bara är ett steg från amöban till Einstein. Båda arbetar med trial-and-error-metoden. Amöban måste hata misstag, för den dör om den misstar sig. Einstein däremot vet att det bara är av våra misstag som vi kan lära, och han sparar ingen möda för att med nya försök upptäcka nya misstag, och eliminera dem från våra teorier. De steg som amöban inte kan ta, till skillnad frn Einstein, är att inta en kritisk, en självkritisk hållning, en kritisk inställning. Det är det största av de dygder som uppfinningen av det mänskliga språket ställer inom räckhåll för oss. Jag tror att det kan möjliggöra fred.”

18 svar to “En värld av benägenheter – kan Popper ha fel?”

  1. Björn Says:

    Det där med objektiva benägenheter låter som kvantfysik, tycker jag. Det synes mig vara ett djärvt och intressant försök att överbrygga epistemologisk dualism. Einstein gillade ju inte kvantfysik, men den – med sitt mått av obestämbarhet – ingår numera i standardfysiken.

    Det där med framtidens lockelse tror jag ska tolkas bildligt: det avser inte vårt medvetna agerande, utan är en metafor för att framtida händelser ligger öppna för benägenheternas spel. Popper övertygar åtminstone mig om att världen inte behöver vara helt deterministisk (inom vissa kanske ganska snäva ramar).

    Det där med ”korrekta” resp. ”mer korrekta”: Det ingår väl i Poppers uttalande att vi inte heller kan veta *vilka* dimensioner som är relevanta för teori / ”naturlag”. Man kan väl tänka sig fall där de ”naturlagar” vi tar fram faktiskt verkar i – och endast i – just de dimensioner som vi förmår uppfatta, och därmed är helt ”korrekta”. Fast det kan vi ju förstås inte veta, vilket ju Popper medger.

    Jag förstår att du gillar Popper.

  2. Thomas Svensson Says:

    Tack för synpunkter, Björn. Mina två senare kritiska punkter är, som det kanske också framgår, inte särskilt allvarligt menade. Tvärtom håller jag ju med om de slutsatser han drar från sitt resonemang. Kanske är det bara en strid om ord och deras betydelse, som du antyder i frågan om korrekthet.

  3. kristian grönqvist Says:

    Thomas

    Jag är alltid skeptisk och det har förmodligen framgått i mina tidigare kommentarer. Och det beror alltid på kontexten. Vad som är förnuftigt och klokt i en kontext är rena idiotin i en annan. Därför är jag tveksam till Popper som helhet, Einstein, Thomas Tranströmer eller vilken annan som helst Guru. Även Gud.
    Alla har sin bästa tid, alla har sin bäst före tid.

  4. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Poppers hela filosofi går ut på att man skall vara kritisk, inte skeptisk. Men visst är det lätt att skaffa sig guruer.

    Popper och Spinoza (och i viss mån Nietzsche i Fredrika Spindlers tolkning) har gjort ett enormt intryck på mig genom sina skrifter och har förmodligen dominerat formerandet av min egen filosofi. I det avseendet kallar jag dem för mina husgudar även om lärofäder kanske vore en bättre beteckning. Visst har dessa filosofer fel i många avseenden, vi är alla felbara, men ingen annan filosof jag studerat har kommit i närheten av de aha-upplevelser som dessa har gett mig. Deras bästa tid varar än!

  5. kristian grönqvist Says:

    Jag tror Dig. Lovar. Darwin har alltid gett mig den känslan. Känslan av ett genombrott långt utöver det vanliga. Ett paradigmskifte värt namnet. Ett slags förståelsekoncept.
    Inte en detaljerad sprängskiss, utan en principiell beskrivning av allt.

    Säkert som Bibeln för en del.
    Bara med skillnaden av verklig överensstämmelse. Inte fantasi. Det är det som gör mig lite oense med filosofer.
    Elementet av spekulation. Andras guldgruva.

  6. andersbwestin Says:

    Men om det nu ändå finns ”äkta slump” (vilket övergår mitt logiska förstånd) så blir väl en del av statistikers yrkesstolthet att kunna beräkna utfall som aldrig kan förstås med ökad kunskap.

    Dvs Båda kan ha rätt. Dvs Einstein och Popper.

    Där har jag fastnat. Jag kommer inte vidare i mina tankar förens jag vet.

    Finns äkta slump?

    Den centrala frågan för den introverta tänkaren.

  7. kristian grönqvist Says:

    Jag har behandlat det ur ett annat perspektiv, Anders.
    Om vi betraktar slumpen som en engångsföreteelse, så gör vi det ur vårt perspektiv. Alltså vår tidskala.
    På en oändligt längre skala uppträder den ”äkta slumpen flera ggr. På en ännu oändligare skala uppträder slumpen med någon slags systematiskt mellanrum. Då är det inte slump längre, då är det deterministiskt.
    Så länge man inte kan böja verkligheten så får man väl böja tanken…eller

  8. Thomas Svensson Says:

    Anders: Jag väljer att se världen som helt fri från slump. Ur ett pragmatiskt perspektiv har det ingen betydelse om oförutsägbarhet beror på ”äkta” slump eller okunskap, menar jag.

    Jag tycker helt enkelt att det är praktiskt utifrån min statistiska syn att likställa eventuell ”äkta” slump med okunskap: Den statistiska verktygslådan kan då användas även när jag vet att ”slump”-variabeln är deterministisk. Det lönar sig kanske inte att göra den undersökning som krävs för att förutsäga skeendet i detalj, jag kan välja att istället använda det statistiska verktyget, det är mer optimalt.

    Genom att betrakta världen som deterministisk får statistiken samma status oavsett vilken situation jag använder den; jag använder den konsekvent när kunskapen om orsak/verkan inte räcker till. Orsaken till att den inte räcker till blir irrelevant.

    En del av statistikers yrkesstolthet är kunna beräkna utfall som vid aktuellt tillfälle inte kan förstås med kunskap.

  9. andersbwestin Says:

    Kristian. Om jag skall vara ärlig så förstår jag inte vad du menar.
    Med äkta slump menar jag ett utfall som inte har en eller flera orsaker. Då spelar tidsrymden mellan utfallen ingen roll.

    Thomas
    Jag förstår vad nu menar när du ser dig själv som statistiker. Men när du är en nyfiken allätare så måste det väl ha betydelse.

    Inom akustiken är ”interferens” ett nyckelord.

    Jag har fått för mig att interferens är ett nyckelbegrepp för alla ”mystiska” egenskaper och utfall.

    Interferens krånglar till. Precis allt.

    Allt från politik, världsbilder, fysiken, och mänskliga samtal.

  10. kristian grönqvist Says:

    Anders

    Mao tror Du inte på orsak och verkan…? Det präglar hela min verklighetsuppfattning och så länge annat inte bevisas, kommer jag nog att hålla mig till det. Möjligen förenklar det världen för mig, men jag har inget behov av att göra den mer komplicerad än jag begriper.
    Kvantfysik blir mycket enklare när man utgår från att slumpen i den orsakas av något vi ännu inte känner till..

  11. andersbwestin Says:

    Kristian
    Hur menar du? Självklart vet jag att orsak och verkan gäller som grundprincip för huvuddelen av processer..

    Men jag har ingen aning om äkta slump existerar. Ingen annan heller för den delen.

  12. kristian grönqvist Says:

    ”Med äkta slump menar jag utfall som inte har en eller flera orsaker” Ditt citat.

    Möjligen missförstod jag, men jag tolkade det som att äkta slump inte hade någon orsak…? Alltså KAN den inte finnas om ”orsak och verkan” GÄLLER…?

    Enligt min logik naturligtvis…?

  13. Cecilia Says:

    Söt uggla i avataren!

    En detalj:
    Den matematiska kaosteorin visar nämligen att man kanmodellera ett till synes helt slumpartat skeende med hjälp av en enkel matematisk modell; oändligt små variatiner i modellens indata ger upphov till avgörande förändringar i händelseförloppet, helt deterministiskt.

    Sedan finns det något mer trassligt än slump (äkta och oäkta) också, vid kaosteorins själva kaos: Där determinism råder men där inga förutsägelser kan göras, eftersom händelser just vid den sekvensen inte följer någon speciell sannolikhetsfördelning.

  14. Cecilia Says:

    -> Ibland undrar jag om inte det du beskriver här i bloggposten om Popper, handlar om att han kanske, liksom David Hume, menar att vi inte kan veta någonting säkert, inte ens tyngdkraften, ohms lag, etc. Så att inga garanterade orsaker egentligen kan fastställas, ute i den empiriska världen. Vi har från början bara statistik/induktion?

    Men ifall Poppers krav är lägre än så, och han ser tyngdkraften som en orsak, så borde det finnas delar av verkligheten som han menar är deterministisk och som inte innehåller kvantslump i alla fall.

  15. Thomas Svensson Says:

    Hej Cecilia, och välkommen hit. Kattugglan rövade jag (på bilden) tillsammans med en kompis från en holk i närheten av vårt hem. Efter att ha sagt till föräldrarna att den hittats skadad på marken födde vi sedan upp den i källaren, främst med möss fångade i ett tjugotal musfällor placerade på olika jaktmarker kring bostaden. Halvannat år senare släppte vi ugglan, som åtminstone överlevde ytterligare ett år i det vilda.

    Till din filosofiska kommentar om kaos: Vad är det du syftar på, när du skriver att sekvensen inte följer någon sannolikhetsfördelning? Är det en, av oss definierad, sannolikhetsfördelning. När man simulerar kaos i en dator, så är väl ändå resultatet repeterbart, dvs. om man utgår från exakt samma begynnelsevillkor får man exakt samma resultat?

    Till din andra kommentar: Min poäng är att vi inte från början har statistik/induktion i avseendet att detta är en verklighet att förhålla sig till, utan snarare att vi har statistik/induktion för att hantera vår okunnighet. Och vi har den för att vi uppfunnit den.

  16. Cecilia Says:

    :-) Well, jag får väl springa och gömma mig med mina barndoms undulater, i jämförelse.

    När man simulerar kaos i en dator, så är väl ändå resultatet repeterbart, dvs. om man utgår från exakt samma begynnelsevillkor får man exakt samma resultat?

    Det stämmer. Jag var otydlig. Laplaces demon skulle kunna lösa förutsägelsen i kaos-sekvensen. (In real life är det ofta budgeten som sätter stopp för att utreda alla orsaker till väderleken, förutsägelser etc)

    Din poäng om okunnighet och statistik/induktion förstår jag.

    Jag får väl förresten fundera vidare på vad matematik egentligen är för någonting. (därom tvista de lärde)

  17. Magnus Holmgren Says:

    Med risk för att göra mig till åtlöje: Är det inte så att naturlagar, kvantfysik, reltivitetsterori, kaosteori, statistik och slump egentligen är männsikans ofullkomliga sätt att försöka beskriva och även förutsäga naturen och verkligheten? Äpplet faller till marken för att det gör det! Inte för att fallet beskrivs av gravitaionslagen. Det gjorde det även innan Newton och kommer att göra efter att mänskligheten är utdöd (om äpplen finns kvar då). Innan det sker har det inte hänt och efter att det har skett så är det ett faktum. Dvs. det finns ur det perspektivet ingen slump.

  18. Thomas Svensson Says:

    Ja, Magnus, det är väl därmed vi som ägnar kraft åt att diskutera frågan som gör oss till åtlöje?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: