Briljanta tankar

När jag går ensamma skogspromenader så gör min hjärna fantastiska bedrifter i form av träffsäkra politiska kommentrer, klarsynta filosofiska slutsatser, solklara matematiska insikter eller nya världssensationer inom utmattningsforskningen. När jag sedan kommer hem och försöker formulera resultaten i skrift, så blir det mest pannkaka av de strålande tankarna. När jag försöker läsa min text med andra ögon, den är ju ändå oftast skriven för någon annan, så framstår den genast i sin enfald, den uttrycker inte alls den klarsyn som uppkom på promenaden. Det briljanta har hamnat mellan raderna.

Ibland tror man att det beror på dåligt minne och att man borde ha med sig en anteckningsbok eller en diktafon på promenaderna. Men, det skulle nog ändå inte hjälpa, problemet är inte glömska.

· En del av problemet är att jag i de vilda tankarna inte tar hänsyn till alla aspekter och när jag skriver ner det uppstår just det tomrum i argumentationen som jag helt enkelt bortsåg ifrån i skogen.

· En annan del är att språket är fattigt; alla de erfarenheter och kunskaper som finns samlade i min arma skalle låter sig helt enkelt inte uttryckas i ord, men mycket av detta vishetsgods hade behövts för att komplettera den språkliga framställningen.

Det blir ju ändå en del texter, man får kisa för bristerna och publicera ändå. Och då uppstår nästa problem: Det jag skrev mellan raderna kan inte läsas av någon annan, istället fyller läsaren själv på mellan mina rader med sina egna erfarenheter, kunskaper och förutfattade meningar. Och resultatet blir gärna misstolkningar.

Lyckligtvis är det några av läsarna som argumenterar emot, kompletterar eller spinner vidare på tråden och så småningom blir det ändå en del resultat av något slag.


Kommentarer

Postat av: Heiti Ernits

Intressant, har funderat på de frågorna själv =) Detta händer alltid när man inte har ett skrivblock eller en dator framför sig. Efteråt, när idéen skall realiseras, faller den platt. Och man vet att den formuleringen ”lät” annorlunda och bättre i tanken. Varenda gång har det slutat med att man inte skriver ner det… En diktafon har jag också tänkt på =) Och jag håller med dig i din slutsats…

2007-04-21 @ 19:44:56
URL: http://heiti.blogspot.com

Postat av: Thomas Svensson

Ja, Heiti, jag tänkte väl att någon skulle känna igen sig!

2007-04-22 @ 11:11:11
URL: http://tgs.blogg.se

Postat av: vänstra stranden

Känner också igen mig – någon skrev om det nyligen (minns inte var) och betonade just att det var i de där tillstånd av övergång mellan sömn och vakenhet, mellan fritid och arbetstid och mellan kärlek och sorg som de där som briljanta tomrummen uppstod. (Nu minns jag, det var en psykolog som heter Gudmund Schmitt i en tidskrift. Han ville förklara kreativitet. Motsatsen var effektivitet – då tänker man inom de givna ramarna. Läs mer här – rulla längst ned: http://www.gu-journalen.gu.se/innehall/Nyheter+Detalj/?contentId=665205

2007-04-22 @ 14:24:56
Postat av: Charlotte

”Briljansen finns mellan raderna”, ha! det tycker jag var ett briljant sätt att formulera ett problem jag också har på.

2007-04-25 @ 19:50:31

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: