Är religion en naturlig egenskap?

Efter mitt förra inlägg, om de titelkunniga auktoriteternas försök att göra gudshypotesen vetenskaplig, har det blivit en hel del diskussioner i min bekantskapskrets. Flera tycker att jag är alltför dömande mot religionen och menar att det måste finnas någon inbyggd mekanism hos oss som gör oss mer eller mindre religiösa. När jag i morse återvände till Spinoza hittade jag faktiskt hans förklaring till denna inbyggda mekanism (mina understrykningar, TS):

Det torde här vara tillräckligt om jag till grundförutsättning väljer det som alla måste erkänna – nämligen att alla människor föds utan kännedom om tingens orsaker och att alla strävar efter att söka det som är nyttigt för dem, viket de också väl vet. Ty härav följer för det första att människorna menar sig vara fria, eftersom de ju är medvetna om sina viljeyttringar och sina strävanden och inte ens i drömmen tänker på de orsaker som gör dem benägna att sträva och vilja, då de ju är okunniga om dessa. För det andra följer att människorna gör allt för ett ändamåls skull, nämligen för den nyttas skull som de eftersträvar; härav kommer det sig att de aldrig önskar veta annat än de fullbordade tingens ändamålsorsaker och låter sig nöja så snart de fått reda på dessa, självklart därför att de inte har någon ytterligare orsak till ovisshet. Men om de inte kan få veta dessa orsaker av någon annan, återstår dem ingenting annat än att vända sig till sig själva och tänka på de ändamål som brukar bestämma dem själva till liknande, och så bedömer de nödvändigtvis en annans håg efter sin egen. Då de vidare hos sig själva och utanför sig själva finner ett stort antal medel som i inte ringa grad bidrar till att de kan skaffa sig vad som är nyttigt för dem, t.ex. ögon att se med, tänder att tugga med, växter och djur att föda sig med, solen till belysning, havet till fiskalstring etc., så följer härav att de betraktar alla ting i naturen som medel till deras egen nytta; och eftersom de vet att dessa medel påträffats, men inte ställts i ordning av dem själva, har de härav fått orsak till att tro att det är någon annan som berett dessa medel till deras bruk. Ty sedan de kommit att tänka på tingen som medel har de inte kunnat tro att dessa skapat sig själva, utan från de medel de själva brukar bereda åt sig har måst dra slutsatsen att det finns någon eller några styresmän i världen som är utrustade med mänsklig frihet och har ombesörjt allt åt dem och skapat allt för deras bruk. Och även skaparlynnet hos dessa styresmän har de, då de ju aldrig hört något om detta, måst bedöma utifrån sitt eget, och på denna grund har de slagit fast att gudarna inriktar allt till människornas förmån för att binda människorna vid sig och av dem hållas i den högsta ära. Härav har följden blivit att alla, var och efter sitt sinne, uppfunnit mångahanda sätt att dyrka Gud, för att Gud sulle älska dem mer än andra och inrikta hela naturen till deras blinda begärs och omättliga girighets gagn. Och så har denna fördom övergått i vidskepelse och avsatt djupa rötter i sinnena; detta har varit orsken till att var och en med största iver bemödat sig om att komma till insikt om och förklara alla tings ändamålsorsaker, Men när de försökt visa att naturen inte gör något utan skäl (det vill säga, som inte är till gagn för människorna), tycks de inte ha visat något annat än att naturen och gudarna är lika förryckta som människorna.

Spinoza verkar vara den förste uttalade ateisten i den västerländska publicerade litteraturen efter kristendomens erövring i början av vår tideräknings början, möjligen med undantag av den samtida Pierre Gassendi. Hans ord, formulerade på 1600-talet, är fortfarande härliga att läsa. Det citerade avsnittet är taget ur appendix till del I, Gud i hans skrift Etiken.

Spinoza fortsätter lite senare i samma appendix att kommentera idén om ”intelligent design”, en idé som ju nu åter växer upp i vårt föredömsland i väst och som man anar växa fram även hos oss, inte bara hos Astrid Lindgrens Lina, utan också hos välutbildade akademiker.

”…På samma sätt blir de också förbluffade när de ser den mänskliga kroppens konstrika byggnad, och eftersom de inte känner orsakerna till en så stor konstfärdighet, drar de slutsatsen att det inte är genom mekanisk utan genom gudomlig eller övernaturlig färdighet som denna bildas och inrättas på sådant sätt att den ena delen inte skadar den andra. Härav kommer det sig att den som söker ta reda på underverkens sanna orsaker och anstränger sig för att förså de naturliga tingen som en kännare, och inte som ett dumhuvud falla i förundran inför dem, ofta hålls för kättersk och gudsförgäten och utpekas som sådan av dem vilka mängden dyrkar som naturens och gudarnas uttolkare. Dessa vet nämligen att om okunnigheten undanröjs, undanröjs den fåniga förgapelsen, det vill säga det enda medel de har för att argumentera och upprätthålla sin auktoritet.”


Andra bloggar om: Spinoza, intelligent design, Gud, new age

2008-11-01 @ 11:19:36 Filosofi Permalink


Kommentarer

Postat av: Daniel

Man kan säga mycket om hur andra människor hittar på sina idéer, och hur andra med sin oförmåga att tänka självständigt tar efter samma tankar.

Spinoza hade en ovanlig förmåga att tänka självständigt men han var ju inte fri från filosofiska föreställningar, tvärtom. Hans idéer verkar idag vara vettiga och det är ju rätt fantastiskt, men som jag ser det är Spinozas idéer en bland väldigt många föreställningar, även om Spinozas tankar har klarat tidens prov bättre än mycket annat. Men själv kan jag inte avgöra vilken föreställning som är bäst eller mest sann eller nyttigast, jag vet inte ens vilket kriterium som gäller för att en idé ska vara bra eller inte. Är t.ex sanning det primära (oavsett konsekvens)?

Jag tycker det är ett misstag att fokusera på Gud som om Gud är en ovanligt irrationell föreställning. Gud är visserligen en så otroligt viktig föreställning i våran historia och kultur att den kräver ett visst extra fokus och kritik, men andra föreställningar som att vi t.ex inte har en fri vilja (vilket Spinoza tänkte), kan vara precis lika sant eller osant, nyttigt eller onyttigt. (Jag tror ju att fri vilja är en nyttig idé, jag tror nog också att den idén är mer sann än determinism)

Min inställning är att alltför många som kritiserar föreställningen om Gud sitter på minst lika många irrationella idéer själva. Det är ofta min generella invändning, men om man isolerar sakfrågan, Guds existens, så är det ganska lätt att vara kritisk mot de som tror. Folk tror på Gud utan tydlig anledning men så är även fallet med väldigt många andra föreställningar.

Vad är då alternativet till att tro på något? Att vara skeptisk till allt? Ja, kanske, men det är inte enkelt, om man som Spinoza tror att existensen är oändlig så kan man nog förvänta sig att leva i oändlighet, det är inte konstigt att man söker något att tro på med de villkoren.

2008-11-02 @ 19:01:19

Postat av: Thomas Svensson

Daniel:

Ja, vad skall man tro? Måste man verkligen tro på något? Det som Spinoza säger, kan man ju generalisera: Våra föreställningar måste grunda sig i våra egna erfarenheter, varje övernaturlig företeelse är därför omöjlig att göra sig en föreställning om. Just därför har vi skapat gudar till våra avbilder och varje sådan skapelse är uppenbart en ren tankeprodukt; en inbillning. Varför inte sluta med att producera missfoster i våra arma hjärnor och istället utgå från vad vi ser, hör och erfar?

Vad som är en bra föreställning kan man ju också fundera över. Jag lutar nog mot att den skall vara nyttig framför sann, men vad gäller det mesta av våra användbara föreställningar överensstämmer nyttighet ofta med sanning, eftersom det inte går att förutsäga händelser utifrån falska modeller. Och vill vi ha en nyttig beskrivning av naturen, så bör det ge oss möjlighet att förutsäga konsekvenserna av vårt handlande.

Jag gissar att Spinozas tal om oändlig existens och definition av Gud som alltet görs i syfte att visa hur ologiskt det är att överhuvudtaget definiera en Gud skild från världen. Men jag är inte man att bedöma hur bra han lyckas i sin logik. Tilltalande är det i alla fall och det visar sig också leda till mycket humanistiska och välgörande slutsatser i Etikens fortsättning.

2008-11-02 @ 21:29:42

Postat av: Heiti Ernits

Hmmm…för det första skall man nog försöka göra en distinktion mellan Gud och ‘religiösitet / troende’. Det sistnämnda kräver ingalunda en gudom eller en auktoritet (den vise). Däremot har religionen (som trossystem) ofta någon slags ”gud(ar)”; det är en viktig distinktion enligt mitt sätt att se det. Det första är en av människor skapad ”immateriell artefakt” det andra är en immanent del av människan (som jag ser det)….

Återkommer utförligare inom kort till hela texten…

2008-11-03 @ 14:32:16
URL: http://heiti.blogspot.com

Postat av: Karin Svensson

”Just darfor har vi skapat gudar till vara avbilder och varje sadan skapelse ar uppenbart en ren tankeprodukt; en inbillning.” Nu tycker jag att du gar lite for langt. Det ar val anda inte nagon som i den vetenskapliga andan har lyckats falsifiera guds existens? Sjalvklart kan du ha dina asikter i religions- och yttrandefrihetens namn, men att sa totalt foraktfullt pasta att vi ”producerar missfoster i vara hjarnor” tycker jag helt enkelt ar lite for arrogant.

Vad det galler nyttighet… Ar hypotesen om evolutionen klart verifierad? Och om inte, varfor skulle da denna teori, eller tro, vara nyttigare an tron pa gud och skapelse”myten”?

Som icke-troende (eller jag tror ju pa evolutionen, men anser att jag inte VET) kan jag se manga fordelar med en tro pa gud. Och manga nackdelar, speciellt med den auktoritetsutovning som kyrkan anvander sig av. Men det senare ser jag mer som manniskans vilja att utova makt i vilken form man an kan lyckas fa makten. Men, det hor inte direkt till saken.

Till saken hor att ett totalt ”dissande” av religion och tro inte leder till en givande diskussion utan snarare till ett mer segregerat samhalle darfor att manniskor som tror pa gud inte kanner sig alls forstadda av de som tror pa evolutionen da dessa anser sig vara sa sakra pa att ha ratt. Jag skulle efterlysa lite mer odmjukhet fran alla parter!

2008-11-03 @ 15:22:52

Postat av: Daniel

Man måste inte tro på något, men jag tror det krävs en övermänniska för att det ska funka bra. De flesta som tror att de inte tror på något är bara offer för de tankar som i kulturen eller subkulturen är ”normalt”.

Själv tror jag på vissa idéer som jag tror är positiva och nyttiga, men om jag ska argumentera för det blir det ju genast en konflikt med någon som tror motsatsen och någon kan då säga att det vore bättre om ingen trodde på nånting. Ja, kanske, men den världen tror jag är omöjlig, själv är jag inte beredd att ge upp mina föreställningar, så jag förväntar mig inte att någon annan heller tänker göra det.

Frågan är i vilken omfattning man bör tolerera främmande idéer. Kanske är det vårt öde att slåss för det man tror på.

2008-11-03 @ 23:25:07

Postat av: Alina

hoppas du haft en trevlig kväll! Godnatt!🙂

2008-11-03 @ 23:32:03
URL: http://emmiealina.blogg.se/

Postat av:

Hur mycket jag än känner till om mekaniken bakom det som lever och processerna bakom livsformers interaktion med omgivningen – dvs det vi kallar evolution – så står jag där nog och gapar i alla fall, även om jag förhoppningsvis inte förgapar mig. Jag har aldrig begripit varför man måste tro, varför räcker det inte med att inte veta? Jag förstår inte varför vi finns till, varför allt finns till och varför det som pågår pågår. Vetenskapen ger mig kunskap, som jag gärna suger i mig, men den befriar mig lika lite som tron från det faktum att jag inte vet varför jag finns här bland allt annat som finns. Inför den gåtan, det mysteriet, känner jag en viss ödmjukhet och det är väl den som så många vill ha ett svar på.

2008-11-06 @ 02:06:12

Postat av: Kirira

Nu postade jag för snabbt igen, det var jag som skrev ovanstående!

2008-11-06 @ 02:09:48
URL: http://kirira.wordpress.com/

Postat av: Thomas Svensson

Karin: Ja, visst går jag långt. Det är väl mitt eviga problem att jag i min iver att få till stånd diskussion ställer frågorna på sin spets. Jag drar ut konsekvenserna av mina funderingar till den yttersta gräns där man tvingas ta ställning. Men jag menar inte att förringa de människor som har en annan uppfattning, jag vill nog egentligen bara få mothugg för att själv finna fel i mina tankar.

Du missuppfattar nog mina ord om nyttighet. Min hänvisning till nyttighet är nämligen en ersättning för vetenskaplighet, när denna inte kan uppnås. I frågor som denna, där man varken kan falsifiera eller bekräfta guds exixtens är det bättre, tycker jag att anlägga ett nyttoperspektiv. Och jag finner att evolutionsidén har gett oss oerhört mycket förståelse av naturen som vi förstås drar nytta av i våra liv, i våra försök att hitta ekologisk hållbarhet tex. Tron på något övernaturligt väsen har förstås en psykologisk positiv effekt för många, men jag tror den är bräcklig och lätt kan förbytas i sin motsats; om tvivlet sätter in kan det bli jobbigt att begrunda alla böner man bett i onödan.

Daniel: Det krävs ingen övermänniska, det kan jag intyga som inte tror på något övernaturligt väsen. Men du menar kanske inte samma som jag med tro. För visst tror jag på många saker som inte kan kontrolleras, jag tror t.ex. att världen existerar och inte är min dröm, jag tror att allt som sker har en orsak och inte beror på slump, jag tror att vår begreppsvärld är och för alltid kommer att förbli hopplöst begränsad med avseende på alla de frågor vi skulle vilja ha svar på. Men jag har inget behov av att hitta på en förklaring, jag menar att varje förklaring som ligger utanför vårt förstånd är fåfäng.

Kirira: vi tycks alltså vara ganska överens här.

2008-11-06 @ 20:49:52
URL: http://tgs.blogg.se/

Postat av: Daniel

Jag likställer nog filosofi och religion vad gäller tro. Filosofi är precis som religion helt hopplös att diskutera sakligt och det innebär vanligtvis att man ”tror”.

Nihilism, materialism och ateism ser ut att vara den segrande ideologin bland subgruppen manliga intellektuella. Det är inte konstigt, men jag hävdar att om man säger att det inte finns några objektiva värden t.ex så är det en trossats. Eller om man hävdar determinism, eller att vi inte har en fri vilja, eller att jaget är en illusion t.ex. För mig är detta trosuppfattningar.

Det är det jag menar med att vi alla tror någonting, förutom kanske några få riktigt bildade och skeptiska personer.

Även om man inte tror explicit så gör man det förmodligen undermedvetet. Jag tror att det finns övertygande argument för nihilism, materialism och ateism men jag vill inte se dessa ideologier bli en etablerad ”sanning”. Men det är nästan redan, inom vissa grupper.

Och när jag är kritisk, bara lite, så kan folk påpeka vilka vanföreställningar jag har. Jag kan säga att jag sympatiserar enormt med de religösa.

2008-11-07 @ 04:41:06

Postat av: Thomas Svensson

Daniel:
Då är vi alltså överens!

2008-11-07 @ 07:01:55
URL: http://tgs.blogg.se/

Postat av: Daniel

Jag förstår knappt vad jag själv skrev, det blev konstigt mitt i natten efter tio timmars pokerspelande. Men vi är nog ganska överens hur som helst.

2008-11-07 @ 14:17:58

Postat av: Karin Svensson

Ja, vi ar kanske alla nagorlunda overens i alla fall da…

Men tank pa att om gud finns sa behovs det definitivt en overmanniska for var existens! =) Men det ar klart, en tro pa en overmanniska ar uppenbarligen inte nodvandig. Mojligtvis om man vill fortsatta leva efter doden…

2008-11-10 @ 15:17:43

Postat av: Heiti Ernits

Nu har jag tagit mig tiden att gå genom texten, och jag tyckte inte att den egentligen var så provocerande. Det är helt enkell (Spinozas) åsikter om hur världen är uppbyggd (med en 1600-tals blick)…Spinoza kallades för ateist av de samtida – men man har ju omvärderat hans syn på senare tid.

Hans världsbild består är ju av en form av Panteism:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Panteism

2008-11-11 @ 22:10:56
URL: http://heiti.blogspot.com

Ett svar to “Är religion en naturlig egenskap?”

  1. Livets gåta, var söker vi lämpligen svaret? « Tankspritt Says:

    […] Denna tanke är förvånansvärt naiv för att komma från Martinsson, den utpekades ju redan av Spinoza som det misstag som skapar vår tendens att bli religiösa. Läs gärna denne 1600-tals-filosofs avslöjande resonemang som jag citerat tidigare. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: