Grön ideologi: vetenskap eller mystik?

Miljöpartiets skrift Perspektiv på Grön ideologi skriver Tomas Q Nilsson en uppsats om Idéhistoriska paradigm. Han tycks, framför allt, bygga sin framställning på Georg Henrik von Wrights bok: Vetenskapen och förnuftet. Jag tycker att han drar alltför stora växlar på von Wrights funderingar.

Nilsson utgår i sitt resonemang ifrån att vi står inför, eller är i, ett paradigmskifte avseende synen på världen. Han ställer den moderna, mekanistiska, reduktionistiska, atomistiska världsbilden mot en holism som sätter helheten i centrum. Han sätter sitt hopp till en empirisk holism för att lösa världens problem.

Den moderna världsbilden som Nilsson kritiserar, och vars undergång han förutspår, sammanfattas kanske bäst genom teknikoptimisten Laplace, som för knappt tvåhundra år sedan skrev (enligt Wikipedia):

”…att ett intellekt som känner positionen och hastigheten för varje partikel i universum, samt har tillräcklig förmåga att analysera denna information, skulle kunna räkna ut både allt som har hänt i universum och allt som kommer att hända.”

Detta uttalande vittnar om ett enormt steg i människans insikt om naturen. Det representerar ett brott mot den mystiska världsbild som kristendomen tidigare försvarat, men som sextonhundratalets stora upptäckter genom främst Isaac Newton gav löfte om att kunna bryta.

Väl befriad från mystikens barlast har den moderna människan sedan dess gjort oanade upptäckter. Genom att analysera, dvs. reducera företeelser till små samverkande beståndsdelar, har man löst allt fler problem och fått en allt större förståelse för de mest mystiska naturföreteelser. Allt tack vare att man haft den atomistiska synen: det är möjligt att reducera allt till mindre beståndsdelar, vars verkan och samverkan är orsaker till allt skeende. Den vetenskapliga metoden ställer upp hypoteser, ofta uppbyggda genom ett atomistiskt synsätt, och provar dem genom att fråga den enda sanningskällan, naturen. Naturens svar, experimentens lyckade eller misslyckade resultat, ökar ständigt vår kunskap.

Med hjälp av denna vetenskapliga metodik har vi gjort det möjligt för flera miljarder människor att leva på vår planet, varav en allt större andel dessutom lever gott. När tekniken används för att lösa mänskliga problem är den helt enkelt fantastiskt bra.

Jag tror därför inte alls på Nilssons paradigmskifte. Vi kommer inte, och har ingen anledning, att avstå från den vetenskapliga metoden. Vad vi däremot måste se upp med är den teknikoptimism som inbillar sig att vi nu förstår naturen och att vi alltid kommer att kunna uppfinna verktyg för att rätta till alla misstag vi begår. För även om vi ständigt ökar vår kunskap kommer vi aldrig att uppnå Laplaces dröm, att ”känna positionen och hastigheten för varje partikel i universum”, speciellt som vi sedan Laplace tid har upptäckt att de minsta beståndsdelarna inte ens är några partiklar, redan på elektronstadiet har vi förlorat greppet om beståndsdelarna och kan inte förutsäga deras beteende i detalj.

Men det hindrar inte att vi kan behålla den deterministiska synen att allt som händer har orsaker i den fysiska verkligheten, oavsett om det är möjligt för oss att spåra orsakskedjorna.


Vetenskapsfientligheten hos Nilsson förvånar också med tanke på hur användbar reduktionismen är i vår kamp mot ekologisk obalans.

Exempel 1. Klimatfrågan. Den vetenskapliga analysen av klimatproblematiken består i ett omfattande reduktionistiskt arbete för att finna orsaker till klimatförändringar. Just nu vet vi därför mycket, men långt ifrån allt, dock tillräckligt för att inse att vi måste sluta släppa lös koldioxid. Skeptikerna bryr sig inte om dessa reduktionistiska resultat, de tittar på de senaste tio årens temperaturdata och hävdar att det blir kallare. Jag skulle vilja kalla de senares metod för holistisk empiri och den förra för mekanistisk.

Exempel 2. Fiskdöden. Vetenskapliga reduktionistiska undersökningar försöker förstå delar av det ekologiska samspelet i haven för att förutsäga hur framtiden ser ut för torsken och därmed ge politikerna underlag för beslut. Yrkesfiskarna å andra sidan letar upp torskens sista samhällen och konstaterar närsynt att där är det gott om fisk. Vad är detta annat än ett emiriskt holistiskt perspektiv.


Jag tror alltså inte på att en grön ideologi skall bestå i att bekämpa de vetenskapliga, reduktionistiska, atomistiska metoderna. Jag är rädd att det ohjälpligt leder till ett återupprättande av mystiken som ledstjärna; redan vurmar ju häpnadsväckande många i den gröna rörelsen för allehanda yttringar av ”new age”.

Det finns förstås problem med användningen av den vetenskapliga metoden som måste tas på allvar om vi skall uppnå ett bättre samhälle såsom

  1. övertron på reduktionismen, tron på att vi kommer att behärska allt, ja, bristen på ödmjukhet inför naturens oändliga komplexitet och
  2. Förlusten av ändamålsenligheten; tillväxt mätt i pengar har blivit drivkraften medan människans väl skulle vara det.

I människans väl ingår en fungerande natur, artrikedom, behagligt klimat, tillgång till mat, mm. Människans väl måste bli ledstjärnan för all vetenskaplig verksamhet. Nyttja den senaste och mest avancerade kunskapen vi har om naturen, men se till att verksamheten är öppen för insyn, sätts under demokratisk kontroll.

Jag är övertygad om att mänskligheten, såväl på lång som på kort sikt, skulle må bäst av att avveckla tillväxtmotorn, dvs. sluta upp med att låta ”marknaden” och ”maximal vinst” driva forskning och utveckling. Jag tror också att det är möjligt att övertyga de allra flesta människor om denna slutsats med rationella argument, dvs. med argument som bygger på logik, erfarenheter och etablerad moral, det vill säga lita till de moderna verktygen.

Jag tvivlar däremot på att det går att finna rationella argument som övertygar folk om moraliska satser såsom ”att alla levande organismer har grundläggande rättigheter”. Jag har stor respekt för de människor som bekänner sig och lever efter sådan moral, men tyvärr tror jag inte att de kan bli tillräckligt många i tid.

Det avgörande hindret för att vi skall kunna bedriva en vetenskap i ekologisk riktning är nog det kapitalistiska system, vars främsta drivkraft är maximal vinst. Att hitta vägar att skapa andra, starkare, ekologiska drivkrafter är den gröna uppgiften, tror jag. Faktum är att det finns idéer. Peter Barnes bok Capitalism 3.0 är ett exempel som jag tänker återkomma till.


Andra bloggar om: , , ,


Kommentarer
Postat av: Daniel

Jag tror det finns en hel del respekt för ickereduktionistiskt tänk där det passar. Vi kan inte alltid förklara en helhet med hjälp av delarna och då kan det vara vettigt att skapa en ny vetenskap som sysslar med den ”högre” nivån.

T.ex är ju kemin en egen vetenskap, rent ontologiskt kanske kemin kan reduceras till fysik, men det är inget vi kan göra till fullo och även om vi kunde det så skulle det bli alltför komplext.

På samma sätt har vi skapat vetenskaperna biologi, psykologi, sociologi, nationalekonomi o.s.v för att vi ska kunna förstå de högre sambanden bättre. Men varje högre vetenskap måste ju försöka förstå hur den bygger på de lägre vetenskaperna, även om det inte alltid kan göras fullt ut.

När vi nu försöker förstå klimatet t.ex så försöker vi göra det med hjälp av fysik, kemi och biologi, det är det bästa vi kan göra just nu, kanske kan vi upptäcka ”högre” samband som vi inte förstår hur de kan reduceras, i så fall är det absolut inget vetenskapligt problem att använda sig av de ”högre” sambanden.

Genom historien har det helt klart funnits en hel del absurd reduktionism men möjligtvis är vetenskapen generellt sett hyfsat sansad idag. Så jag håller med om att det inte behövs något paradigmskifte, men jag är helt klart öppen för att världen inte är sådan som de ortodoxa materialisterna tänker sig, men grejen är att så länge vetenskapen söker samband så spelar det ingen roll om de är reduktionistiska eller inte, reduktionism är en praktisk metod, men ingen nödvändig sanning.

2008-11-15 @ 08:54:59
Postat av: Thomas Svensson

Daniel:

Kemin, biologin, psykologin, sociologin och nationalekonomin är väl också områden där den vetenskapliga metoden är i högsätet, där man genom analys söker förstå helheten med hjälp av delarna? Jag förstår inte riktigt din poäng här. När jag talar om fysisk verklighet menar jag inte att den är grundad på det akademiska ämnet fysik, utan att jag står för en materialistisk syn gentemot en idealistisk.

Jag håller med dig om att ”reduktionism är en praktisk metod, men ingen nödvändig sanning.” och kanske är det detta som är grunden i Tomas Nilssons missuppfattning av den förhatliga mekanistiska synen. Han tror man man ser den som en bild av sakernas tillstånd medan jag hävdar att skall se den som praktisk modell som ökar vår kunskap.

Empiriska studier av ”helhets”-företeelser är förstås ibland nödvändiga, men även dessa bör studeras på ett vetenskapligt sätt, genom hypoteser, öppen diskussion och kritisk prövning. Vi behöver alltså inte skapa en vetenskap som sysslar med den ”högre” nivån, vi har redan verktygen.

2008-11-15 @ 15:47:53
URL: http://tgs.blogg.se/
Postat av: Heiti Ernits

Thomas:
Jösses vad det bloggas och byggs överallt – man hinner knappt göra någonting annat än att läsa och förhoppningsvis slänga in en kommentar eller två….

🙂

Jag tror – spontant – att det inte är så långt mellan din och von Wright syn. Och precis som du säger handlar det inte om ”vetenskap” i sig utan det märkliga ”begagnandet av vetenskapen” och vetenskapsoptimismen (v.fundamentalisem) som är i skottgluggen…

Men som sagt….jag återkommer….

2008-11-17 @ 18:04:00
URL: http://heiti.blogspot.com
Postat av: Anders B Westin

Thomas
Bra skrivet.

Själv känner jag på mig att den reglering av destruktiva mänskliga aktiviteter inte kan infinna sig förens vi faktiskt gjort slut på alla i klotet lagrade energiresurserna.

Det vi möjligen kan göra med hjälp av lagar och militärmakt är att ”smeta ut” förbrukningen över många decennier istället för över några få.

Den ”äkta” och miljöanpassade kreativiteten (selektionen) uppkommer först när dessa mellanlagrade resurser faktiskt är slut.

Men i värsta fall har vi då hittat en lösning på att utnyttja jordklotets inre geoenergi.
Låt oss hoppas att solenergitekniken i kombination med likströmsöverföringen från ekvatorn hinner före och vinner tekniktävlingen.

Då glider vi på bananskal.

2008-11-21 @ 14:27:59
URL: http://andersbwestin.wordpress.com
Postat av: Magnus Westerstrand

Intressant!
får passa på och nämna en nystartat blogg på området också…
http://uppsalainitiativet.blogspot.com/

2008-11-21 @ 16:23:00
URL: http://www.westerstrand.blogspot.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: