Har vi en fri vilja?

För ett (bra) tag sedan inspirerade jag min vän och kollega Olle till att läsa Karl Popper. Senare, i sin tur, inspirerade hans kritiska läsning mig till att fundera på frågan om determinismen. I boken Popper i urval finns nämligen ett kapitel benämnt Indeterminism och mänsklig frihet, där Popper angriper det han kallar ”den fysikaliska determinismen”.

Efter att inledningsvis ställt upp ett symboliskt arrangemang med klockor (ordnad förutsägbar struktur) och moln (oordnad oförutsägbar struktur) beskriver han den fysikaliske deterministen:

”Den fysikaliske determinist som säger att alla moln är klockor kommer också att säga att det arrangemang vi ställt upp med hjälp av sunda förnuftet, med molnen till vänster och klockorna till höger, är missvisande, eftersom allt borde placeras längst ut på högerkanten. Han kommer att säga att vi, med allt vårt sunda förnuft, arrangerat tingen inte efter deras natur, utan bara efter vårt eget bristande vetande. Vårt arrangemang, kommer han att säga, speglar bara det faktum att vi har en viss detaljkännedom om hur en klockas delar fungerar, eller om hur solsystemet fungerar, medan vi inte har någon kunskap om den detaljerade växelverkan som finns hos de partiklar som bildar ett gasmoln eller en organism. Och han kommer att påstå att när vi väl har skaffat oss den kunskapen kommer vi att upptäcka att gasmoln och organismer påminner lika mcket om klockor som vårt solsystem.”

Jag konstaterar efter denna beskrivning att jag nog kan betraktas som en sådan figur, en fysikalisk determinist. Min uppfattning stämmer in på allt i ovanstående beskrivning utom det lilla ordet när i sista meningen; jag anser nämligen att människan aldrig kommer att kunna skaffa sig den fullständiga kunskapen om sakers beskaffenhet.

Då frågan om determinism eller indeterminism är en metafysisk fråga, som inte kan avgöras genom falsifiering, hävdar förstås inte Popper att han har några vetenskapliga belägg för sin indeterminism. Han använder istället främst ett klassiskt argument som han kallar den fysikaliske deterministens mardröm. Denna mardröm beskrivs 1931 av Arthur Holly Compton så här:

”Den grundläggande moralfrågan, ett avgörande problem inom religionen och ämne för aktiv undersökning inom vetenskapen: Är människan en fri varelse?

Om … vår kropps atomer följer fysiska lagar lika omutligt som planeternas rörelser, varför då överhuvudtaget försöka? Vad kan det göra för skillnad hur mycket vi strävar om våra handlingar redan är förutbestämda av mekansika lagar…?”

För mig är detta ingen mardröm alls, jag tycker att vår fria vilja är helt förenlig med fysikalisk determinism. Det är nämligen inte så enkelt, som Compton antyder, att det finns lagar som styr våra atomer. Våra handlingar bestäms nämligen av såväl yttre faktorer som vår samlade erfarenhet. En sådan syn kallar Popper för psykologisk eller filosofisk determinism, men jag förstår verkligen inte skillnaden mellan dessa olika typer av determinism. Vårt tänkande, vårt minne är ju inget annat än fysikaliska tillstånd i vår kropp och hjärna. Fysiska kopplingar mellan nervceller, kemiska och elektriska signaler är just de fysikaliska tillstånd som manifesterar varje människas hela erfarenhet. Denna mekanism måste väl därmed inkluderas i en fysikalisk determinism och kombineras i varje ögonblick med yttre stimuli till enskilda beslut och handlingar.

För att förklara vad jag menar inför jag följande förenkling: Livets drivkraft är viljan och strävan till välbefinnande. De arter, som i sin strävan till välbefinnande, har utvecklat egenskaper som leder till överlevnad, har överlevt. Varje människa har i sitt liv strävat efter välbefinnande och skaffat sig massor av kunskap om hur man uppnår det, såväl på kort som på lång sikt. En del av dessa kunskaper har bibringats henne genom fostran från andra människor och andra genom egna försök och misslyckanden. När hon nu skall ta nya beslut, så gör hon det på dessa grunder i syfte att må väl. Dessa grunder finns representerade i hennes kropp som fysiska entiteter, bland annat nervkopplingar, kemiska substanser och elektriska laddningar. Vad mera kan man begära av ”fri vilja”?

Nu hävdar Popper visserligen att den filosofiska determinismen beskriven såsom läran att ”varje händelse har en orsak” ändå är förenlig med fysikalisk indeterminism och därmed är frågan om det egentligen finns någon oenighet här? Ligger den enda skillnaden i synsätt i det lilla ordet när i beskrivningen av deterministen? Nej, det är nog mer än så, det finns också tydliga skillnader mellan min och Poppers syn på fysik och slump:

1) Popper menar t.ex. att förnuft, argument, vetenskaplig kunskap och abstrakta regler är icke-fysiska entiteter. Popper tycker det är svårt att förstå…

”…hur det fysiska universum kunde producera abstrakta entiteter, som regler, och sedan komma under dess reglers påverkan, så att dessa regler i sin tur kunde utöva mycket påtagliga effekter på detta fysiska universum”

Min koppling mellan tänkande och fysik gör ju alla dessa abstrakta begrepp till fysiska och jag ser inga problem med att se dem som resultat av en evolutionär process, helt byggd på fysik. Deras återverkan är då självklar, de är ju en del av den fysiska världen.
2) Han säger att vissa av våra beslut är som slantsinglingar:

”de är plötsliga beslut, fattade utan överväganden, eftersom vi ofta inte har tid att tänka efter. En chaufför eller pilot måste ibland fatta ett sådant plötsligt beslut; och om han är erfaren eller har tur kan resultatet bli tillfredsställande; annars inte.”

Men denna mening är motsägande, då chaufförens erfarenhet tillåts påverka beslutet, därmed är det ju inte alls som en slantsingling. Och så är det förstås med de allra flesta av våra beslut, de sker utan medvetna överväganden, men är ändå grundade på vårt undermedvetna, på vår erfarenhet.
3) På slutet av uppsatsen skriver Popper:

” För vi vet att inte ens mycket pålitliga klockor är verkligt perfekta, och Schlick måste ha känt till att detta till stor del beror på faktorer som friktion, det vill säga på statistiska eller slumpmässiga verkningar.”

Jag kan inte hålla med om att friktion är ett uttryck för slump. Vi vet mycket väl vad friktion beror på, nämligen små ytojämnheter som hakar i varandra och därmed kräver en kraft för att böjas undan eller brytas av. Det är emellertid omöjligt att kartlägga de tusentals involverade ojämheterna och man beskriver därför företrädesvis fenomenet i statistiska termer. Från den inledande beskrivningen av den fysikaliske deterministen fann vi: ”…medan vi inte har någon kunskap om den detaljerade växelverkan som finns hos de partiklar som bildar ett gasmoln eller en organism”. Här kan vi alltså byta ut de sista orden till: …medan vi inte har någon kunskap om den detaljerade växelverkan som finns hos de ytojämnheter som bildar interaktionen i de båda friktionsytorna. Här skiljer sig klart Poppers syn på slumpmässighet från den fysikaliske deterministens.


Popper angriper också determinismen för att krossa idén om kreativitet. Men, där tycker jag åter att han har fel. Kreativitet kan man mycket väl tänka sig förklara med ren fysik, vilket jag tidigare har diskuterat. Min idé kommer från Jeff Hawkins teori för intelligens: hjärnan representerar all sin information i samma språk, nämligen såsom kemiska, elektriska (och förmodligen ytterligare några) signaler. Min teori om intuition är helt enkelt att vi tillämpar lagrade mönster i hjärnans språk på helt vilda tolkningar, ett bildintryck kanske blir en ljudslinga, en romanfigur blir matematisk funktion eller en känselupplevelse blir till ett konstverk. För det mesta misslyckas förstås dessa irrelevanta tolkningar, men någon gång blir de till något användbart, intuitionen har gett oss en god idé.

Min deterministiska syn på världen innebär inte att jag tror att vi någonsin kan förutsäga speciellt mycket av framtiden. Det lilla ordet när i det inledande citatet är verkligen avgörande. Dessutom har de nya rönen inom kaosteori visat att man kan beskriva många fenomen, som ser helt slumpmässiga ut, med ganska enkla matematiska modeller. Vissa olinjariter i funktioner kan orsaka kaotiska fenomen vars utveckling är starkt beroende av små förändringar i begynnelsevillkor. Exemplet med det svenska vädrets beroende av en fjärils vingslag i Mexico är välkänt, en ynka liten förändring långt bort i tid och rum kan få avgörande konsekvenser. Olle påpekar att Popper förmodligen inte kände till denna forskning när han skrev sin text 1965, vilket delvis skulle kunna förklara hans skepsis mot den fysikaliska determinismen.

Slutsatsen av mitt resonemang är emellertid densamma som Poppers:

  • Vi har en fri vilja, även om den ytterst är bestämd av hela världshistorien.
  • Framtiden är öppen, den bestäms numera i stor utsträckning av människornas vilja, av våra samlade försök att må väl. Dessa försök grundar sig på vår evolutionärt utvecklad moral, egna erfarenheter, vetenskapliga modeller och observationer i nutid. Vår fria vilja är mångfasetterad, stadd i evig förändring och oförutsägbar. Genom att använda den beprövade metoden att prova oss fram kanske vi klarar även dagens och framtidens utmaningar

Andra bloggar om: , , ,

14 svar to “Har vi en fri vilja?”

  1. Sentio Ergo Sum Says:

    Problemet är att det inte finns så väldigt mycket som tyder på determinism.

    Förutsättningen för evolutionen är slumpmässiga mutationer, utan de skulle inte evolutionen funka. Vill man tro på determinism kan man visserligen försöka påstå att dessa mutationer egentligen är deterministiska men då krävs det en hel del skruvad kvantmekanisk spekulation.

    Frågan är varför man är så mån om att det som tycks vara indeterministiskt ska vara deterministiskt?

    Poppers poäng med att vissa (notera vissa) tankar är slumpmässiga bygger på en analogi med evolutionen. Kanske är det så att ibland krävs det indeterminism för att en helt ny tanke ska kunna skapas. Helt i linje med en biologisk mutation alltså.

    Våra tankar och idéer är också en del av en slags evolution. Dåliga idéer kastar vi på skräphögen men bra idéer sparar vi och försöker sprida vidare. En förmåga till radikalt nya idéer skulle kunna vara mycket positivt, även om de flesta nya ideér förstås bara är knäppa.

    Visserligen kanske samma mekanism skulle kunna fungera deterministiskt men det finns onekligen en del att fundera på.

    Jag tror inte på determinism men det har egentligen andra anledningar. Jag kan helt enkelt inte se att vårat medvetande har en tillräcklig funktion i ett deterministiskt universum. Jag har börjat blogga nu, och jag kanske kommer argumentera för detta inom ett år eller så.. Jag ska försöka blogga i väldigt lugn takt.

    I övrigt håller jag med om en del av dina invändningar mot Popper, hans argumentation mot determinism är inte alls tillräcklig.

    / Daniel

  2. Thomas Svensson Says:

    Daniel: Att vi kallar mutationer slumpmässiga är väl mest en ful ovana. Det väsentliga är ju att mutationerna inte är planerade, utan orsakas av en rad okontrollerade händelser som i sin tur mycket väl kan ha andra oberoende orsaker, jämför fjärilens vingslag i Mexiko och vad de anses kunna orsaka i ett olinjärt system.

    Så inte krävs det någon skruvad kvantmekanisk spekulation.

    Varför är jag så mån om att hävda determinismen? Jag är inte säker, jag tycker väl främst att det är ett kul diskussionsämne, men ser väl också faror i alternativet, som öppnar för vidskeplighet och starka ledare, tycker jag.

    Men visst finns det en hel del att fundera på!

  3. Sentio Ergo Sum Says:

    Ja, det här är ett mkt intressant ämne, själv ser jag faror i alla filosofiska diken, även determinism har sina konsekvenser. Det gjordes ett intressant experiment där vissa av deltagarna blev lite indoktrinerade att tro på determinism, det visade sig sen att dessa deltagare fuskade mer på ett test som var designat för att det skulle gå att fuska. Helt förväntat enligt mig.

    Men det som är allra mest intressant är förstås sanningen och den tar inte hänsyn till hur vi påverkas psykologiskt. Du gör mig osäker men mutationer är vad jag vet av den kvantmekaniska naturen, alltså den slump som genererar mutationer är vad vi vet inte deterministisk utifrån andra fysiska fakta (indetermism inom vissa givna ramar).

    Många tror och framförallt vill tro att kvantmekanisk slump trots allt egentligen har deterministiska orsaker, men det kan man alltså inte trovärdigt tänka sig utan ganska vild kvantmekanisk spekulation. Det är ju känt att Einstein hoppades på determinism – ”Gud spelar inte tärning” som han sa.

    Många determinister tänkte sig till en början att kvantmekanisk slump kan förklaras med en gömd variabel men 1964 bevisade John S. Bell http://en.wikipedia.org/wiki/Bell%27s_theorem att en sådan teori är omöjlig, åtminstone så länge man tänker sig realistisk kausalitet och lokalitet. Men om man t.ex slopar kravet på lokalitet, vilket exempelvis kan innebära att ljushastigheten inte innebär någon begränsning så kan man ändå spekulera kring determinism. Men även om man tänker sig detta så är det fortfarande bara spekulationer. Sedan finns ju den här multiversumteorin som vissa gillar just för att den är deterministisk, men den är bara deterministisk från ett perspektiv utifrån det oändliga multiversumet, inifrån vårat universum så sker allting ändå indeterministiskt.

    Allt i vårt universum är i själva verket kvantmekaniskt, man kan i många sammanhang skilja ut ”vanlig” fysik och tala om kvantmekaniken som om den tillhörde det lilla. Men evolutionen är ett bevis på att kvantmekaniken är helt nödvändig för att vi ens ska kunna finnas. (Om jag nu har förstått mutationer rätt).

    Jag lutar skarpt åt att kvantmekaniken är ett centralt inslag för att förstå också vårt medvetande. Så möjligheten till väsentlig indeterminism är något man bör ta på allvar.

    Sedan är det för all del ok att spekulera i att kvantmekaniken är deterministisk, men det finns som sagt en del problem med det. Jag tycker dock att man ska inte ska låsas vid dagens vetenskapliga förståelse som om det vore en slutgiltig sanning, det är det naturligtvis inte och determinism/indeterminism är i första hand en filosofisk fråga.

    En grej du säkert tycker är intressant är ju vad Epikurus tänkte om detta. Demokritus var väl han som kom på det här med atomer och determinism. Epikurus tog efter det men la till att atomerna hade en slags inneboende ”swerve” som det heter på engelska. Vad jag förstår är det en slags indeterminism han tänkte sig, mkt intressant förstås. Den här diskussionen är gammal, det är typ dags att lösa den nu. haha.

  4. Thomas Svensson Says:

    Daniel:

    Jag har själv aldrig studerat kvantmekanik och har därmed bara en populärförståelse av begreppen här. Med den vaga grunden har jag emellertid ändå en uppfattning: De observerade kvantmekaniska fenomen som inte överensstämmer med vår makrovärld ställer till oerhörda problem, då vi inte ens har namn för vad vi observerar. Begreppet ”partiklar” är, vad jag förstår, bara ett surrogat för något som inte finns i vår makroskopiska begreppsvärld. Om man nu inte kan förstå vissa av observationerna på denna nivå så behöver det väl inte var något argument mot materialism eller determinism om man inte inskränker dessa begrepp till tillämpningar på just ”partiklar” i makroform. Varför kan man inte nöja sig med att förundras över den värld ”under” atomnivån som är gömd för oss och vår begränsade uppfattningsförmåga? Varför kan den världen inte betraktas som materiell även om vi inte kan beskriva den?

    Jag läste för något år sedan en bok om parallella världar av David Deutsch: ”the fabric of reality”, som jag emellertid tyckte var lite väl spekulativ. Jag tolkar denna intellektuella konstruktion som en ren fantasiprodukt i klass med den personlige guden. Vi hittar på begrepp som liknar de vi känner till utan att ha några som helst belägg. Man kunde tänka sig oändligt många fler förklaringsmodeller, men vad säger de när de inte kan kontrolleras?

    Angående Epikurus “swerve”. Jag trodde att det var Epikuren Lucretius som hade hittat på detta begrepp, men det var alltså Epikuros själv. Intressant, vet du möjligen var man kan hitta det i hans bevarade skrifter (de är ju inte så omfattande).

  5. Johan/Kaffepaus Says:

    Daniel påpekade:
    ”åtminstone så länge man tänker sig realistisk kausalitet och lokalitet.”

    Springande punkt här. Lokalitet versus icke-lokalitet. Jag skulle hävda att det senare är lika sant som den förra, alltså en slags inbyggd materialistisk dualitet, som gör kosmos till Ett Kosmos… Ett av vetenskapens kanske mest bortglömda faktum. Eller snarare förträngd eftersom den måste leda till ett förkastande av reduktionistisk materialism som förklaringsmodell.

    Visst kan universum beskrivas materiellt, men det förutsätter att universum också är värdelöst, utan kvalitet, utan mening, och att det inte bor några varelser i universum vilka kan veta något om Kvalitet.

    Sedan Mattias:
    ”…en ren fantasiprodukt i klass med den personlige guden. Vi hittar på begrepp som liknar de vi känner till utan att ha några som helst belägg.”

    Det är ju ett rent subjektivt påstående att det inte skulle finnas några belägg för Gud. Möjligtvis finns det inga belägg Du accepterar, men belägg finns det. Hur skiljer detta sig från hur det ser ut i forskarvärlden?

  6. Daniel Says:

    Jag tycker inte att kvantmekaniken är något slagkraftigt argument mot vare sig materialism eller determinism, det är väl mest att jag tycker kvantmekaniken måste beaktas av de som förespråkar determinism. Att helt räkna bort kvantmekaniken verkar inte riktigt lämpligt, det vore som att säga att observationer inte är så värdefulla, men det är ju observationer som ligger till grund för idén om determinism och materialism till att börja med.

    Men jag tycker som sagt att den här frågan bör vara en filosofisk fråga i första hand, kvantmekaniken drar jag upp för att påtala att det finns inget i dagens vetenskap som tyder på determinism (vilket många tror), däremot kan man så klart ha filosofiska anledningar att tro på determinism.

    Det här med ”swerve” har jag ingen vidare koll på, Lucretius hade jag inte ens hört talas om, på wikipedia under ”Epicurus” står det:

    His theory differs from the earlier atomism of Democritus because he admits that atoms do not always follow straight lines but their direction of motion may occasionally exhibit a ‘swerve’ (clinamen). This allowed him to avoid the determinism implicit in the earlier atomism and to affirm free will.[6] (Compare this with the modern theory of quantum physics, which postulates a non-deterministic random motion of fundamental particles.)

    Noten om detta säger:

    ^ The only fragment in Greek about this central notion is from the Oenoanda inscription (fr.54 in Smith’s edition). The best known reference is in Lucretius’ On the nature of things, II, 216-224, 284-293.

    Det här med ”swerve” låter onekligen som en strålande förutsägelse av kvantmekaniken. Grejen är att atomer verkar vara indeterministiska. Sedan är det så att om man klumpar ihop 1000 atomer så är fortfarande varje enskild atom indeterministisk men hela samlingen av atomer blir i princip deterministisk.

    Men om Epikurus har rätt är så klart något som är öppet för diskussion.

  7. Anders B Westin Says:

    Thomas

    Jag skriver under på allt du skriver.

    Det är väl enbart definitionen av ordet Fri som ställer till det.

    Jag har insett att enbart detta lilla ords tolkning kan leda till långa diskussioner där människor pratar förbi varandra.

    Själv tänker jag att vi helt enkelt har en Vilja. Men jag kan inte acceptera ordet Fri, med den definition jag har på ordet Fri.

    MVH

  8. Daniel Says:

    Johan,
    Den här tesen om icke-lokalitet och att allt i hela universum hänger ihop är oerhört fascinerande. För min del är den tolkningen av kvantfysiken minst lika acceptabel som alla andra tolkningar som förs fram, men det är svåra grejer det här för min lilla hjärna. Jag uppfattar läget som dig ändå, vissa problem lite man lite väl lätt på, medan andra fakta blir desto viktigare.

  9. Thomas Svensson Says:

    Jag håller med dig Daniel om att det hela är en filosofisk fråga som inte kan avgöras med vetenskapliga observationer, det är metafysik. Därför är jag inte heller särskilt säker på min ståndpunkt. Jag finner den helt enkelt vara ett bekvämt och givande förhållningssätt.

    Tyvärr har jag en annan upplaga av Epikuros skrifter och hittar inte fragmentet just nu, men jag letar vidare.

    Till Johan kan jag svara att metafysiska frågor som den här skiljer sig från större delen av forskarvärlden på så sätt att vetenskapliga utsagor kan falsifieras genom att testas mot naturen, det kan inte frågan om determinism eller indeterminism, frågan om gudars existens och dylikt.

    Och till Johan och Daniel: Jag känner inte till begreppet lokalitet, som tydligen associerar till ytterligare någon hypotes som förklarar kvantmekanikens motsägelser. Men det bekräftar väl min tidigare kommentar: ”Man kunde tänka sig oändligt många fler förklaringsmodeller, men vad säger de när de inte kan kontrolleras?” och storleken på våra hjärnor bestämmer nog inte vår förmåga att hitta rätt modell, det gör bara falsifieringsmöjligheterna.

    Till Anders: Kul att du håller med mig, jag kan också gärna släppa ordet ”fri” för jag vet egentligen inte vad jag menade med det.

  10. Johan/Kaffepaus Says:

    Kan hålla med om att vilja inte fullständigt fri (då är man snarare galen), utan naturligtvis har ett ramverk att röra sig inom. Sedan skiljer sig friheten mellan individer dessutom, men ju mer medveten man är, ju mer man lyckas ”höja sig själv över sitt ego, drifter och instinkter”, ju bättre man motstår ”frestelser”, dessto friare är man. Man talar ibland om att ju mer man följer Guds vilja, dessto friare är man. Det låter självfallet som en motsägelse, men motsatsen är ju att man följer djävulens vilja… Nåväl, börjar man tala i de termerna tror ju folk man är en religös tokdåre, hehe!

  11. Thomas Svensson Says:

    Johan:
    Jag skulle snarare se det så att min frihet består just i att själv kunna överväga om jag skall följa mitt ego, mina drifter och instinkter eller se mer till min långsiktiga tillfredsställelse, dvs. ta hänsyn till de människor vars välvilja får mig, och kommer att få mig, att må än bättre. Ju större min erfarenhet och kunskap är, desto bättre är jag rustad att ta de, för mig, rätta besluten.

    Min poäng i inlägget är emellertid att det är mitt beslutsunderlag som fäller avgörandet i kombination med min vilja till välmående. Beslutsunderlaget är faktiskt bestämt, deterministiskt, om än oändligt komplext. Min vilja till välmående är också det bestämt, nämligen av evolutionen. Det är ju evolutionen som med sin blinda ”trial and error” gjort människans överlevnadsinstinkt till en överlevare.

    Gud och djävulen har helt enkelt inget med saken att göra, de är bara efterhandskonstruktioner av vår fantasifulla hjärna.

  12. Per Herngren Says:

    Intressanta texter allihopa! Vid en snabb genomläsning förstår jag det som att Popper öppnar upp för både determinism (det vi utsätts för och inte kan välja) och ickedeterminism (möjligheten att välja).

    I en värld utan motstånd och determinism skulle inte valet vara möjligt, det skulle bara vara tomhet. I en helt determinerad värld så finns ingen moral, inget ansvar och inga val.

    Enskilda val kan analyseras och man kan komma fram till att de troligen var orsakade. Då har man visat att det inte var ett val. Att välja betyder i vårt språk just att välja. Därför kan man säga meningarna. Jag kunde inte välja! Jag var tvingad! Det blev bara så! Jag vet inte vad som fick mig att göra så!

    Juridiskt blir man frikänd om man kan visa att en handling var orsakad eller tvingad och därmed inte vald.

    Laclau gör en intressant analys av rational choice teorin. Ett rationellt val är en logisk slutledning och därmed inget val. Man kan inte säga att man väljer att två plus två ska vara fyra. Valhandlingsteorin är därmed ingen teori om våra val. Val är det som inte är logiskt eller kausalt bestämt. Det betyder dock inte, menar Laclau, att alla faktorer i en handling kan vara vald. Valet är bara den delen av handlingen som inte är bestämd.

  13. Linus Says:

    Så länge det inte finns någon fysikalisk äkta slump på atom-nivå så har vi ingen fri vilja, enligt mig. Jag-upplevelsen är bara en illusion som uppkommer av det enormt komplexa nätverk av signaler som samverkar i ens hjärna. Varje signal formas och bestäms av föregående.

    Vi kan tycka att vi har en fri vilja men hela universum är bara en enda stor funktionsom fortlöper. Eller så är den redan helt utstakad, och det som vi upplever som tid är bara ytterligare en illusion.

  14. Thomas Svensson Says:

    Jo, Linus, och det är väl helt i överensstämmelse med mitt inlägg. Dock tror jag inte på att funktionen redan är utstakad, vem skulle gjort den utstakningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: