Om djurplågeri

På vägen hem från jobbet så mötte jag idag två personer som, var och en, var ute för att rasta sina hundar. En vanlig syn. Just idag slog mig emellertid en tanke: Om man frågar en hundägare varför han rastar sin hund varje dag så får man kanske svaret att det vore djurplågeri att låta hunden vara inne ett helt dygn i sträck, den måste ha motion och frisk luft!

Men varför kör vi då våra barn med bilen till skolan och till deras kvällsaktiviteter? Är inte detta barnplågeri? Varför tar jag inte ut min fru på promenad varje kväll? Är inte detta hustrumisshandel? Varför tar inte hon ut mig?

Tanken är besläktad med den, då man anklagar hästägare för djurplågeri för att de tvingas vara ensamma; mänskliga åldringars behov av sällskap tycks vara mindre angeläget.

Varför är vi mer måna om våra husdjurs hälsa än vår egen och våra medmänniskors?

En förklaring kan ju vara att hunden blir glad om vi tar ut den, den vill ut. Men knappast för motionens eller den friska luftens skull. Det är nog snarare sociala skäl som driver hundens önskan till promenader såsom att pinka revir och hålla koll på populationen i grannskapet. Vägen är allt, målet intet.

Barnen, däremot, vill inte gå, cykla eller springa, för dem är målet allt och vägen intet.

Kanske kunde man organisera sällskap till skolan, gemensamma vägar till kompisarna, sociala MP3-fria promenadstråk…

… eller möjligen utveckla bättre bantningspiller, sälja frisk luft på flaska och utvidga den artificiella motionen på gym.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: