En ny samhällsfilosofi?

delanda1

Den i Göteborg aktuelle Manuel DeLanda har skrivit en bok med titeln ”A new Philosophy of society” som jag just har gett mig i kast med. DeLanda är en uttolkare av den franske filosofen Deleuze och är klart mer begriplig än fransmannens egna framställning tillsammans med Guattari i ”A thousand plateaus”. Om jag nu har förstått rätt är förstås tveksamt, men för att pröva det presenterar jag här min fria tolkning i form av egna tillämpningar och reflektioner. Den som förstått på annat sätt är varmt välkommen med anmärkningar.

En viktig del i den nya filosofin är sammanslutningar (assemblages). DeLanda skiljer egenskaperna hos sådana från den gängse liknelsen mellan samhälleliga grupperingar och organismer. Om man tex. tänker sig människokroppen som organism, så kan man se den som en helhet bestående av en hel massa samverkande delar såsom lever, hjärta, magsäck, hjärna, lemmar, mm. Det som framför allt skiljer en sådan organisk grupp mot sammanslutningen är att de olika delarna har sina speciella uppgifter i organismen och är helt osjälvständiga var för sig. Visserligen kan vi numera donera organ till andra människor, men i den nya individen kommer organet ändå att ha precis samma uppgift som tidigare.

Sammanslutningen, däremot, karakteriseras av att dess delar är sig själva nog, de kan flyttas mellan olika sammanslutningar, tillhöra flera sammanslutningar samtidigt och är inte oersättliga någonstans. Men, sammanslutningen själv karakteriseras av att dess funktion, syfte eller uppgift blir en sorts katalysator som lockar fram speciella egenskaper hos delarna och inducerar samverkan mellan dem som ibland kan ge upphov till helt oförutsägbara skeenden. Även om sammanslutningens yttre egenskaper alltså helt är bestämda av dess delar i kombination med yttre påverkan så är det vanligtvis omöjligt att helt förstå sambanden, att härleda dem till ett ordnat orsak-verkan-system.

Olika centra i hjärnbarken skulle man kunna se mer som sammanslutningar i denna mening än organismer. Det är nämligen så att om en specialfunktion hjärnan blir skadad så går det att skola om andra delar av hjärnbarken till denna funktion, syncentrum kan bli hörselcentrum. De kemiska och elektriska impulser som bygger upp hjärnbarkens funktion tycks nämligen vara lika överallt, men har av födsel och ohejdad vana råkat tilldelas vissa specialiserade uppdrag.

Ett fotbollslag kan man också betrakta som en sådan här sammanslutning. Mitt hembygdslag Elfsborg, tex. består av ett antal fotbollsspelare, tränare, styrelse, kassa, mm. Alla enheterna kan bytas ut utan att laget blir ett annat. Varje spelare kan samtidigt tillhöra andra sammanslutningar av annan typ, tex. ett politiskt parti, ett kompisgäng, en villaförening eller en vinprovarklubb, iklädande sig olika roller. Om laget vinner allsvenskan (det gjorde faktiskt det 2007!) beror det inte i första hand på de ingående delarnas speciella skicklighet, utan förmodligen främst på att man hittat en framgångsrik samverkan, en laganda, som just detta år råkat överglänsa konkurrenterna. Lagets delar har i sin samverkan överträffat sig själva, de har åstadkommit en emergent effekt. För Elfsborgs del kan man förstås spekulera i orsaker som den psykologiska effekten av Anders Svenssons återkomst från stora världen, den nybyggda fotbollsarenan och medias stegrade intresse. Men vi kan aldrig till fullo förstå sambanden, vi kan inte härleda dem till ett ordnat orsak-verkan-system. Vi kunde inte ens upprepa bedriften året som följde.

Vad är det då för mening med att identifiera och analysera sammanslutningen? Ja, en intressant observation är att andra sammanslutningar avundsjukt noterat fotbollslagens uppenbara förmåga att åstadkomma emergenta egenskaper, att få spelarna att ”höja sig över sin egen förmåga”. ”Coacher” från idrottsvärlden bjöds ett tag ivrigt in av företag för att söka tillämpa det odefinierade framgångsreceptet i den sammanslutning som företaget representerar. Visserligen tror jag att framgångarna i stort uteblev, men själva idén kan tolkas som en omedveten tillämpning av den nya samhällsfilosofin, den ligger alltså i tiden.

En grupp som inte passar in i det jag här kallar sammanslutning är familjen. Den karakteriseras ju av att det är inre egenskaper hos medlemmarna som svetsar den samman, nämligen det gemensamma genetiska mönstret, ”blod är tjockare än vatten”. Här är individerna inte inte ”sig själva nog” utan är i hela livet bundna till samma familjesammanslutning. I en period i mitten av livet är familjemedlemmarna ganska löst sammanslutna, men är i såväl barndom som ålderdom starkt beroende av övriga familjemedlemmars hjälp och stöd, på gott och ont. I DeLandas mening är alltså här de inre banden (interiority) de väsentliga, medan det i sammanslutningen är de yttre banden (exteriority) som bygger upp helheten.

Är då den nya samhällsfilosofin ny? Presentationen av det nya begreppet sammanslutning kan kanske tyckas något futtigt, men det leder, när man tänker på det, ändå till en hel del viktiga slutsatser.

Det kan tex. tolkas som en klar motfilosofi gentemot den liberala idén om individualismen, den där man tror sig kunna härleda grupper, institutioner och politiska skeenden till den individuella människans strävanden. Genom att påstå att människan huvudsakligen kan definieras som ”the economic man” betraktar man kapitalismen, marknadskrafterna och tillväxten som naturlagar som inte kan ifrågasättas, då de kan härledas till individens grundläggande egenskaper.

På liknande sätt används idén om ”människans naturliga ondska” som förklaring till krig, gatuvåld, mobbning och brottslighet, medan den motsatta idén om ”människans naturliga godhet” används för att motivera socialismens naturnödvändighet.

Dessa idéer kan lämnas därhän om man istället tillämpar den nya samhällsfilosofin. Framtiden är fullständigt öppen, den är inte styrd av naturlagar. Den blir vad vi gör den till även om vi inte, på grund av gruppdynamik och oförutsägbara emergenta fenomen, kan förvänta oss att kunna styra den mot något bestämt mål. Men vi kan göra så gott vi kan, styra i de riktningar som vi tror löser de problem vi identifierar och då kan det vara av nytta att betrakta samhället som ett gytter av dynamiska sammanslutningar.

DeLandas samhällsfilosofi är därmed också ytterligare ett argument, tycker jag, för Karl Poppers föreslagna handlingsväg inom samhället, social ingenjörskonst, steg för steg. Då vi inte har tillgång till de vanliga ingenjörsverktygen i form av fysikaliska naturlagar och väl beprövade erfarenheter måste vi pröva oss fram ytterst försiktigt och se vilka emergenta fenomen som uppstår ur våra försök. Vi måste här vara öppna för att identifiera våra misslyckanden, erkänna dem och försöka på nytt, gärna med något konkurrerande förslag till åtgärd. En sådan ingenjörskonst är väsensskild från dagens politik, där förslag härleds från ideologier och därmed varje misslyckande måste döljas för att inte misskreditera ideologin.

Problemet med avsaknad av naturlagar och beprövade erfarenheter kommer för alltid att bestå, då erfarenheterna från en tidsperiod till en annan inte har så mycket värde i en process som är i ständig utveckling. Just därför är det svårt att betrakta sociologin som en vetenskap och DeLandas boktitel är därmed konsekvent, en ny samhällsfilosofi, inte samhällsvetenskap.


Andra bloggar om: , , ,

Ett svar to “En ny samhällsfilosofi?”

  1. Heiti Ernits Says:

    Tack för denna intressanta genomgång!
    Hinner tyvärr inte haka på Delanda-cirkeln den här gången, så sådana inlägg är tacksamma…

    Jag håller absolut med dig i sina slutsatser. Sen kan man väl kalla det för vetenskap ändå, så länge man accepterar att vetenskap inte är ”ett solitt urberg” utan föränderlig….men jag förstår din poäng.

    ”En sådan ingenjörskonst är väsensskild från dagens politik, där förslag härleds från ideologier och därmed varje misslyckande måste döljas för att inte misskreditera ideologin.”

    Så sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: