Lundby-Wedins demoraliserande tolerans

Två kompletterande mekanismer för ett fungerande samhälle idag är konkurrens och demokrati. Konkurrens och tävlan driver fram de bästa tekniska lösningarna, de duktigaste människorna på viktiga samhällsfunktioner och skapar de bästa organisationerna. Med demokratiska medel vaktas den fria konkurrensen mot de karteller och monopol som spontant alltid utvecklas. Men demokratins viktigaste insats är att genom öppen diskussion hindra eller dämpa konkurrensens negativa biverkningar såsom kortsiktighet, avhumanisering, eller miljöförstörelse. De demokratiska institutionerna skyddas dessutom speciellt mot maktfullkomlighet genom regelbundna val som avsätter ledare som visat sig vara olämpliga.

En speciell gruppering i vårt samhälle är sammanslutningen av stora, oftast börsnoterade, företag. Dessa lever i en konkurrensutsatt värld som kräver och främjar effektivitet och nytänkande. Företagens högsta ledningar, däremot, är inte utsatta för konkurrens utan präglas snarare av korruption. När en ny styrelseordförande eller VD skall tillsättas sker det inte genom ett öppet ansökningsförfarande, där kompetens och meriter bedöms på ett objektivt sätt. Nej, det tycks snarare vara släktskap, vänskap och grupptillhörighet som är avgörande vid dylika tillsättningar.

Detta gör förstås att man ofta riskerar att få odugliga människor på ansvarsfulla poster, vilket allvarligt skadar den konkurrensutsatta verksamheten.
images Den lösning på detta problem som växt fram är en som förstås avviker från den demokratiska lösningen. Istället består den i att, oavsett kompetens, dela ut extrema ersättningar i form av lön, bonus och fallskärmsavtal. Genom att på så sätt komma överens om en garanterat fortsatt maktposition genom rikedom, kan man så sparka odugliga makthavare utan att inkräkta på sin korrumperade sammanslutning.

aporDet sorgliga i dagens politiska värld är att de politiska ideologier, som varit bärare av den utökade demokratin, liberalismen och socialismen, idag fullständigt har lagt sig för de börsnoterade företagens kultur. Istället för att söka utöka demokratin till denna, för samhället så viktiga sfär, så tolererar man korruption och nöjer sig på sin höjd med vaga försök att infiltrera.

En infiltrationstaktik som praktiserades  av SSU på sjuttiotalet var att köpa en aktie i vart och ett av vissa bolag och därmed få möjlighet att göra sin röst hörd på bolagsstämmorna. Denna taktik satte offentlighetens ljus på bolagsstämman och blev därmed en demokratisk insats. Numera infiltrerar socialdemokraterna och facket istället genom att själva fjäska sig till medlemskap i den korrumperade bolagssfären, där deras granskning av verksamheten emellertid hålls inom familjen.  Infiltrationsmetodens krav på integritet håller förstås sällan, infiltratörerna sugs fort upp och blir en äkta del av klubben där hemlighetsmakeriet är en dygd …och pengarna rullar in.

Genom att istället söka konkurrensutsätta företagsledningarna och utsätta deras verksamhet för öppen granskning tror jag att demokratin i vårt samhälle skulle kunna fördjupas till fördel för såväl företagsverksamheten som moralen.


Andra bloggar om: , , ,

Ett svar to “Lundby-Wedins demoraliserande tolerans”

  1. Kristian Grönqvist Says:

    Man motiverar med godis, för att få folk att göra jobbet de är anställda för…? Senast jag upplevde det var på en skyddad verkstad…. För människor med motivationsproblem..! Men då hade jag inte suttit i en styrelse för ett multimiljonföretag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: