Sommarläsning

Jag har i sommar läst en del böcker.

Efter att, för några år sedan, med stor uppskattning läst Carl-Johan Wallgrens Augustprisbelönade bok Den vidunderliga kärlekens historia köpte jag förstås också hans nya produktion, Kunzelmann och Kunzelmann. Den var emellertid inte alls i samma klass, Wallgren frotterar sig nu alltför mycket i det perversa för att jag skall tycka om hans stil även om historien innehåller en hel del tänkvärda poänger.

En bok som jag hittade på ett antikvariat för någon tid sen är Obemärkta, en samling biografier i ett idéhistoriskt perspektiv av mindre kända personer som levde runt sekelskiftet 1900. Redaktörerna Ronny Ambjörnsson och Sverker Sörlin bidrar själva med varsin uppsats. Människor beskrivs som ofta hade en stark entusiasm för någon bestämd idé. Idéer som vi idag kan tycka vara förlegade eller rent av felaktiga, men som helt klart fungerat som drivkrafter för den evolution som vi själva är produkter av. Intressant!

En uppföljare till Vindens skugga, en tidigare bästsäljare av spanjoren Carlos Ruiz Zafón är Ängelns lek. Denna roman utspelar sig i Barcelona och är, liksom Vindens skugga, en mycket underhållande roman. Dessutom finns en härlig filosofisk underton som ibland även uttrycks av någon mossig bokhandlare eller någon mystisk figur i staden. Rekommenderas!

Kan du säga Shibbolet av Marjaneh Bakhtiari var en mycket nyttig läsning för en fördomsfull medelålders svenne som jag. Här får man klart för sig att skillnaderna mellan människor inom en folkgrupp är bra mycket större än skillnaden mellan folkgruppernas medianegenskaper. Denna bok kommer jag nog att rekommendera till mina medpolitiker i integrationsgruppen i Borås.

En annan, ganska färsk, roman av Michael Degen heter Alla var inte mördare och är en självbiografisk berättelse om hur Michael som judisk pojke tillsammans med sin mamma lyckades överleva förintelsen som flyktingar i Berlin under de sista krigsåren. Hjälpsamma människor från de mest förvånansvärda läger visade sin empati och styrka med framgång; mor och son överlevde. En mycket läsvärd bok, som kom i min väg tack vare min frus uppmärksammande av någon recension någonstans.

Jag dristade mig också till att ”koppla av” med en deckare och hittade i stugans bokhylla Henning Mankells Brandvägg. Det var dock ett misstag att börja läsa den, deckare är verkligen inte min grej. Jag börjar varje gång med hyfsade förväntningar, vilket gör att jag har ett visst tålamod med svaga inledningar, hoppas så att boken skall arta sig så småningom och när jag väl kommit en bit in i den så måste jag läsa ut den även om den inte artade sig alls. Underhållning? Njae, möjligen tidsfördriv.

En av mina svågrar brukar alltid tala sig varm för nyligen avlidne Stig Claesson och jag har också tidigare läst någon av hans många böcker med visst nöje så jag köpte en bunt av honom på bokrean i vintras. Nu tog jag mig an hans Om vänskap funnes som nog är en ganska sann historia om en av Stig Claessons vänner. En rätt så underhållande och behaglig bok, men kanske inte alltför engagerande.

Efter dessa lättsamma läsningar kände jag att jag behövde något mer ansträngande att bita i och nu anlände också ett paket från näthandeln med några nya böcker. Jag gav mig först i kast med två betraktelser av hjärnan, dels Peter Gärdenfors, Hur homo blev sapiens och dels Changeux, The physiology of truth.

Gärdenfors söker härleda människans specifika hjärnegenskaper evolutionärt och gör det på ett lättsamt och trevligt sätt. Men, jag är skeptisk, jag tycker att man är alltför ivrig i att hitta förklaringar till allehanda egenskaper utifrån ett lite trångsynt evolutionsperspektiv. Man glömmer att evolutionen är blind och att många egenskaper mycket väl kan ha uppstått utan att vara till definierad fördel i någon konkurrens. Ivern att förklara allt leder nog gärna vilse. Bristen på möjligheter att falsifiera hypoteserna är också en svaghet i denna vetenskapsgren och studier av apor och barn blir alltför konstruerade för att utgöra trovärdiga ”bevis”.

Changeux beskriver hjärnan mer fysiologiskt och hans grundidé liknar lite den som jag tidigare berättat om, den hos Jeff Hawkins. Boken blir emellertid alltför teknisk för min smak, jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad av detaljerna för att orka med, speciellt när det hela är på engelska.

I mitt beställda bokpaket fanns också ett par skrifter av Spinoza, en av dem, On the improvement of the understanding är en liten ofullbordad skrift på fyrtio sidor. Efter att just ha kämpat med hundratals sidor samtida facklitteratur som Gärdenfors och Changeux utan att egentligen tagit till mig något nytt var det en njutning att läsa Spinoza. Kanske pappersbrist och utebliven betalning för skrivna ord gjorde att dösnacket inte kom på pränt, kanske gjorde Spinozas monotona sysselsättning som linsslipare att han finslipade tankarna innan han skrev ner dem. Kanske hade han tid och möjlighet till eftertanke som dagens författare saknar. Eller också var han helt enkelt genial. Nåväl, dessa fyrtio sidor satte igång så många tankar i mitt eget huvud att jag undrar varför jag överhuvud läser samtida litteratur! Jag återkommer med några av tankarna  framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: