Spinoza, Popper och Epikuros

Spinozas kunskapsteori är deduktiv, dvs. han menar att man, för att uppnå kunskap,  måste utgå från klara adekvata ideer och från dessa härleda nya. Den är därmed också reduktionistisk då varje härledning bygger på att företeelser kan reduceras till ett resultat av en serie orsaker och verkningar.

Utgångspunkter för härledningar bör vara klara adekvata idéer. Klara adekvata idéer äremellertid alltid subjektiva, men i den meningen också sanna; de existerar ju faktiskt i subjektets huvud.

For instance, in order to form the conception of a sphere, I invent a cause at my pleasure – namely, a semicircle revolving round its center, and thus producing a sphere. This is indisputably a true idea; and, although we know that no sphere in nature has ever actually been so formed, the perception remains true, and is the easiest manner of conceiving a sphere. ( Spinoza, On the improvement of the understanding, 72:3) (min understrykning)

Om man lyckas bygga ett bra idé-system utifrån dylika adekvata idéer så kommer man också att kunna förstå konkreta ting och företeelser genom att man ser dessa som representanter för tankefostren, om än störda av oändligt många omgivande objekt.

Denna deduktiva kunskapsteori är helt i enlighet med den som Karl Popper några århundraden senare utvecklade och formulerade och som ligger till grund för hela den moderna naturvetenskapen.

En stor skillnad i deras sätt att behandla metoden tycker jag mig dock se: Spinoza bekymrar sig en del för hur man börjar, dvs. hur den allra första adekvata idén skall upprättas. Han utgår här, liksom Descartes, från sitt eget tänkande för att formulera lämpliga utgångspunkter. Descartes misslyckades då hans ambition var att verkligen komma fram till sanna uppfattningar om konkreta ting och företeelser. Spinoza lyckas bättre, då han inser att de klara, adekvata, sanna idéerna aldrig kan erhållas utanför det subjektiva medvetendet.

Popper bekymrar sig inte om problemet med att finna den första adekvata tanken, att finna en sann utgångspunkt. Han ser ingen anledning att börja om från grunden, utan menar att man som utgångspunkt kan ta tänkandet som det är, som det utvecklats under vår hittillsvarande exixtens och ägna sig åt att utsätta det för ständiga förbättringar. Detta har visat sig fungera oerhört bra inom naturvetenskapen, där det är förhållandevis lätt att kontrollera idéernas överensstämmelse med konkreta ting och företeelser och man därmed åtminstone kan upptäcka vilka idéer som inte överenssstämmer med observationer.

Inom moral, mänskliga relationer, livsvilja och dylikt är det emellertid mycket svårare att kontrollera idéers överensstämmelse med konkreta ting och företeelser, speciellt om man vill göra det någorlunda generellt.  Därför är kanske Spinozas försök till ett relevant bygge av ett nytt idé-system motiverat. Nytt kanske man inte längre skulle kalla det då det skrevs ner för drygt trehundra år sedan, men tiden var uppenbarligen då inte mogen för detta djärva nya grepp och tyvärr har det sedan blivit bortglömt. Nu är det emellertid kanske dags att återupptäcka Spinozas metod.

Spinozas ambition skulle jag vilja likställa med en annan av mina favoriter, Epikuros. Denne grekiske filosof levde för drygt två tusen år sedan, och hans tankar har, liksom Spinozas, blivit framgångsrikt begravd av kristendomen. Epikuros filosofi syftade helt enkelt till att lyckliggöra människan, inte genom att pådyvla henne en viss syn på världen, utan genom att uppmana henne att själv söka förstå världen och därmed uppnå tillfredsställelse; ”gilla läget”.

Spinoza uttrycker det t.ex. så här:

Again, the more things the mind knows, the better does it understand its own strength and the order of nature; by increased self-knowledge, it can direct itself more easily, and lay down rules for its own guidance; and, by increased knowldge of nature, it can more easily avoid what is useless.

Spinoza menar, i överensstämmelse med såväl Epikuros som Popper, att vidskeplighet och förvirring bör bekämpas med kamp för kunskap för att göra människan lugn och tillfredsställd med livet.

Ett svar to “Spinoza, Popper och Epikuros”

  1. heiti ernits Says:

    Några reflektioner kommer efter att jag tentapluggat klart🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: