Köns- eller kunskapskvotering i storbolag?

I husorganet BT läser jag idag på ledarsidan en debatt om könskvotering. Det är vänsterpartisten Ida Legnemark som reagerat på Katarina Larsson tidigare ledare i ämnet.

Själv är jag förvånad över vänsterpartistens överdrivna vurm för kvinnor i storbolagens styrelserum. Legnemark skriver:

”… Det kan aldrig vara acceptabelt att i en demokrati undanhålla halva befolkningen möjligheten till makt och inflytande.”

Det är faktiskt inte halva befolkningen som undanhålls möjligheten till makt och inflytande, det är nog sisådär 99.9 %. Av den sista tiondelens procent är det få kvinnor, det medger jag, men den ojämlikheten är väl ändå försumbar i sammanhanget. Legnemark fortsätter:

”… Flickor i Sverige har i genomsnitt bättre betyg än pojkar och fler kvinnor än män studerar vidare efter gymnasiet. ”

Jag tror inte att den kompetens som krävs för maktpositionerna grundas i vidarestudier efter gymnasiet eller har det minsta med skolbetyg att göra. Den kompetensen består snarare i egenskaper som inte lärs ut i skolan såsom näsa för affärer, karriärism, lojalitet, släktskap och frändskap; egenskaper som odlats i manliga maktkulturer i århundraden.

Istället för att skola in några kvinnor i denna korrupta maktkultur borde vi sträva efter att demokratisera de börsnoterade företagen. En sådan demokratisering tänker jag mig då i första hand skulle avse öppenhet. Om maktmännens förehavanden kom fram i ljuset och deras kompetens relaterades till verklig kunskap om den verksamhet de är satta att förvalta, så skulle kanske korruption och svågerpolitik ha svårare att överleva med utövarnas heder i behåll. Fler människor skulle då kunna konkurrera om maktpositionerna, därav även kvinnor förstås.

Legnemark argumenterar också för individuell föräldraförsäkring och skriver:

” Individualiserad föräldraförsäkring är ett viktigt krav dels för alla kvinnor på arbetsmarknaden, men framför allt för alla barn som garanteras rätten till båda sina föräldrar. Att tro att jämställdheten ”löser sig tids nog” är naivt.”

Jag håller inte riktigt med om pessimismen angående uttrycket ”löser sig tids nog”. I min värld har jag sett en förvånansvärd förändring det senaste decenniet. Bland mina kollegor tycks det numera vara en självklarhet för papporna att vara hemma med sina barn under så lång tid som det är möjligt och jag har också noterat att män i vissa chefspositioner i svensk industri inte tvekar att ta ut pappaledighet i en omfattning som får de äldre kollegorna att baxna, för att inte tala om utländska kollegors reaktioner. Jag grämer mig faktiskt lite över att det inte var så på min tid som småbarnspappa.

Det går åt rätt håll, helt enkelt, och frågan är om inte en ökad takt i dessa förändringar skulle ställa till med större problem än vi kan hantera.

4 svar to “Köns- eller kunskapskvotering i storbolag?”

  1. Kristian Grönqvist Says:

    Jag håller helt med Dig. Det är knappast Vanja Lundby-Wedins framstående kunskaper, som har gett henne platser i diverse styrelser.
    Det är hennes roll som LO-ordförande och att hon har valt att sitta i så många styrelser som möjligt, är nog inte heller ett bevis för hennes mångsidighet och stora intresse, utan kanske också hennes vurm för makt och pengar. Det är nämligen just de faktorerna som leder en till de stora buffeerna. De stora beslutsfattarna verkar i själva verket inte vara särskilt innovativa, de vill inte sitta med näsan i ett problem, de vill hellre visa med hela handen. Denna väldigt ”alfahanniga” egenskap är inte tillnärmelsevis lika vanlig hos kvinnor som hos män och speglar egentligen ganska väl de intresseområden som har präglat kvinnor och män. Förvisso kommer det att mjukas upp en del och jag tror som Du.
    Bäst att skynda långsamt.
    De moderna kvinnokämparna vill tyvärr ha allt och det genast och då verklar det inte spela någon roll om det åker ut ett barn med badvattnet då och då.

  2. Magnus Holmgren Says:

    Några små funderingar. En aspekt av denna frågeställning som jag tycker inte belyses tillräckligt är ju att den ”inavel” som sker i börsbolags styrelser och ledningar leder till att de som tillsätts inte är de som är bäst lämpade för uppdragen. Detta gör att de sköter bolagen på sämre sätt än det är möjligt. Det leder ju i sin tur till vi alla, antingen vi är direkta ägare till bolag (aktier) eller indirekta ägare (via fondesparande/pensioner) får sämre utdelning på våra besparingar. För att inte tala om hur det påverkar samhället i stort att inte ha väl skötta bolag (ex. Skandia, Enron etc.). Dvs litet som det Thomas tog upp, de egenskaper som gör att man blir VD är inte desamma som behövs för att vara en bra VD. Av samma orsak (bättre skötta bolag) så anser jag att det behövs fler kvinnor i styrelser. Man dubblar ju helt enkelt urvalet. En annan aspekt av detta med ”inavel” i styrelser etc. är ju den nivå på ersättningar (bonus och lön) som de beslutar om på ett sätt som absolut inte gynnar ägarna (dvs. i stor utsträckning vi). Man saknar ju helt verklighetsförankring, vilket flera incidenter med extremt dålig timing de senast året visat (ex. Volvos och SEB chefsbonusar).

  3. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Kul att vi är så rörande överens om något!

    Magnus: Jag håller helt med dig om att den bristande insynen och bristen på konkurrens i tillsättandet av maktpositioner i bolagsvärlden är av ondo på många sätt. Jag har ju också skrivit om detta tidigare i min kommentar till Wanja Lundby-Wedins förehavanden.

  4. Kristian Grönqvist Says:

    Thomas

    Visst är jag en grinolle, men inte jämt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: