En riktigt bra bok av Fredrika Spindler

9197684295Fredrika Spindler från Södertörns högskola har skrivit en riktigt bra bok om Baruch Spinoza:Spinoza, multitud, affekt, kraft”. Jag har under de senaste två åren sökt förstå denne 1600-talsfilosof genom, dels hans egna verk i form av ”Etiken” och ”On the improvement of the understanding”, dels genom andras analyser av hans filosofi som Gunnar Fredrikssons bok, ett par uppsatser av Arne Naess, ett föredrag i Borås arrangerat av Ikaros Paraply och kortare texter av Gilles Deleuze och Bertrand Russel.

Men, Spindlers bok har berört mig mest. Den nöjer sig inte med att upprepa vad andra har sagt, utan tar ställning genom att försöka visa på Spinozas aktualitet, att visa hur nyttig en förståelse av Spinozas idéer kan vara idag.

I den första avdelningen behandlas Spinozas syn på demokrati och individens rätt till frihet. Det tycks mig ganska sensationellt att denne man i 1600-talets Holland kunde presentera så oerhört kraftfulla argument för demokratins huvudingrediens yttrandefriheten. I denna tid var ju inte ens våra begrepp om yttrandefrihet och demokrati uppfunna och hans fokus på yttrandefriheten överglänser, tycker jag, dagens underförstådda definition på demokrati som ”ett system med regelbundna allmänna val med flera partier”. Försöken att införa ”demokrati” i länder som Irak eller Afghanistan bara genom att tvinga fram allmänna val känns fåfänga i ljuset av Spinozas grundsyn på yttrandefriheten som den enda garanten för en kreativ utveckling av ett samhälle i enlighet med människans natur.

Kanske är det just yttrandefriheten som är nyckeln till utökning av demokratin också i dagens samhälle. Den etablerade och lagstadgade rätten att yttra sig som vi har vunnit sedan Spinozas tid borde kunna fördjupas genom att bekämpa de hinder för yttrandefrihet som dämpar våra möjligheter till utveckling av vår kraft:  mobbning, trakasserier, grupptryck  lojalitet o dyl.

I den andra avdelningen analyserar Spindler Spinozas syn på tid, hans syn på förhållandet mellan begreppen evighet och oändlighet å ena sidan och våra tidsbegrepp å den andra. Här blir det svårt och jag kan inte greppa idén om att tiden är en mänsklig konstruktion. Det evolutionära perspektivet saknas, tycker jag, i Spinozas resonemang, ty även om vår ”linjära” mätbara tid är en uppenbar konstruktion så tycker jag ändå att historien måste ses som ett förlopp, en sekvens av orsaker och verkningar. Denna sekvens är i högsta grad olinjär, men den resulterar ändå i en alltmer komplex värld. Jag vill verkligen inte ge tidsförloppet en utstakad väg eller uttryck för ett ändamål, men jag ser förloppet som just ett förlopp, en evig utveckling mot större komplexitet, driven av det som Spinoza kallar ”conatus”, dvs. vår och alla andra organismers eviga strävan till fortsatt existens.

Spindler skriver på ett ställe:

”…vi kan inte historisera den mänskliga naturen eftersom denna natur inte är given i temporala termer, essentiellt sett.”

Men visst är den, det vet vi ju numera, och Darwin har dessutom visat på hur det kan ha gått till. Man borde kunna omformulera denna idé om tidlöshet utan att göra sig av med Spinozas poäng, tror jag, nämligen den att vi gör bäst i att se oss själva som kuggar i ett oändligt tidlöst maskineri.

Mina invändningar kan ju mycket väl vara helt felriktade och orsakas av att jag inte förstår, jag motser med glädje en diskussion!

I den tredje avdelningen jämförs Spinoza med Nietzsche med avseende på de bådas begrepp ”conatus” respektive ”vilja till makt”. Spindler avdramatiserar här Nietzsches maktbegrepp och vill tolka det mer som att mäkta än att utöva social makt. Jag känner inte Nietzsche mer än till rykten och om Spindler har rätt så stiger han därmed i min aktning

Här diskuteras också på ett föredömligt sätt frågan om kropp och själ, den filosofiska fråga som Spinoza så enkelt löste genom att betrakta kropp och själ som två olika representationer av samma sak. Nietzsche tog sig ytterligare ett par steg närmare dagens neurofysiologiska resultat när han säger.

”… kropp är jag helt och hållet och intet därutöver; och själ är blott ett namn för någonting hos kroppen.”

Och när Spindler skriver ”den mänskliga tankeförmågan står i proportion till den kroppsliga affektförmågan” så associerar jag genast till den Jeff Hawkins som jag tidigare skrivit om och som hävdar att intelligens inte är något annat än förutsägelser från minnet, ett minne som förstås har byggts upp av observationer, av kroppsliga affekter.

Denna sista avdelning i Spindlers utmärkta bok bekräftar, liksom den första, helt min tidigare världsbild och jag ser nu fram emot hennes fortsatta bokutgivning som enligt löfte skall bestå i åtminstone en bok om Nietzsche och en om Deleuze.

9 svar to “En riktigt bra bok av Fredrika Spindler”

  1. jimpan Says:

    Bra diskussion av Spindlers bok! Jag håller själv på att läsa den. Bara ett par ord apropå Nietzsche, en tänkare som jag i mina dagar egentligen haft mer med att göra än Spinoza. Som jag ser det är Spindlers tolkning, som du återger den (jag har ännu inte kommit till det avsnittet i boken), fullständigt korrekt. Der Wille zur Macht har mycket större likheter med Spinozas conatus än med strävan efter social och politisk makt. Det finns sådana inslag också, men de är av högst underordnad betydelse.

    Betoningen av den sociala och politiska makten i en förståelse av Nietzsche kommer från en högst ytlig läsning – eller en avsiktlig felläsning, som den nazisterna (inklusive Nietzsches egen syster, Elisabeth Förster-Nietzsche, som tillrättalade hans efterlämnade anteckningar) gjorde sig skyldiga till. Visst finns det inslag i vissa av hans verk, som där han talar om ”den blonde besten”, som i viss mån ursäktar en sådan felläsning, men satt i relation till Nietzsches tankevärld som helhet finns det mycket lite fog för att göra det.

  2. Thomas Svensson Says:

    Jimpan:

    Jag har ett par böcker av Nietzsche i bokhyllan som aldrig blivit lästa, det kanske är dags nu. Det skall i varje fall bli kul att läsa Spindlers bok just om honom, som förhoppningsvis snart dyker upp på ”bokhandelsdiskarna”.

  3. heiti ernits Says:

    ” men jag ser förloppet som just ett förlopp, en evig utveckling
    mot större komplexitet, driven av det som Spinoza kallar
    ”conatus”, dvs. vår och alla andra organismers eviga strävan
    till fortsatt existens.”

    Frågan är om tiden kan beskrivas via de termodynamiska lagarna: det vill säga
    en tidspil mot en maximal oordning (entropi) a.k.a ”värmedöden”.
    Organismer och andra ”system” eller ”system av system” osv. försöker bevara sin struktur
    (”negativ enropi” = ordning/organisation).Systemet försöker vidmakthålla
    en jämvikt i en kontext av ojämvikt. Det skapas ständigt en kontrast
    mot systemets ”omgivning”. När en struktur skapas eller bevaras (= ökad negentropi) så måste
    det ju per definition exporteras en mängd entropi till omgivningen (=oordning, ex. värme).
    För organismens del så kan skillnaden mellan inflödet av energi och entropi (exporterad oordning)
    beskrivas i termet av Exergi (tillgänglig energi för rörelse/liv) – en s.k.
    dissipation av energi äger rum (utspridning). Denna process är alltid irreversibel och markerar
    på så sätt själva ”tiden”.

    Tack vare solens oerhörda energiflöde och de intrikata sambanden mellan exergi, information
    och organisation i jordens ekosystem, har vi också strukturer som ständigt ökar i komplexitet.

    Kanske kan vi rentav använda oss av ”Conatus” här? En strävan att ”upprätthålla” statis (inom systemet) –
    där ”bieffekten” är ökad dissipation och därmed ökad komplexitet?

    Om du orkar kolla också sidan 79-90 i denna intressanta dokument:
    http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5354-X.pdf

  4. heiti ernits Says:

    Det där med att ”Mäkta” eller att ”Makta” har jag faktiskt använd i en essä om makt inom ramen för ekosofikursen – där jag diskuterar kring mak; maktande kan ses på olika sätt: som kontroll (eller självorganisering), definition av skillnader etc. etc..och bör kanske ses som ett intrikat ekologi av maktväv…kanske är denna definition mer fruktbar än den klassiska konnoationen av (mänsklig)förtryck…för man missar då abiotiska strukturer, och olika slags kontext som väven verkar inom…

    Ursäkta den någon osammanhängande kommentaren – lite bråttom till bussen )

  5. Thomas Svensson Says:

    Heiti: Oj då, här lyckas du med konststycket att associera abstrakt fysik till Spinozas astrakta system. Det är ju verkligen intressant, speciellt tidsaspekten.

    Det är ju allmänt utmanande att försöka utvidga tänkandet hos den geniale Spinoza till dagens värld som kommit så mycket längre i naturvetenskaplig ackumulerad kunskap, såväl inom biologin och evolutionsläran, som inom fysiken och komplexitetsteorin.

    I det avseendet kan man möjligen kritisera Spindlers betraktelse, hon tycks inte riktigt anta den utmaningen, utan söker snarare hålla fast vid det Spinoziska systemet som det skrevs på 1600-talet.

    Din kommentar om mäkta är något osammanhängande, som sagt, dessutom finns inte ord som ”konnoation” och ”abiotiska” i mitt ordförråd. Ordet makta finns inte alls i det svenska språket, tror jag, medan mäkta för mig betyder ungefär ”klara av” eller ”ha förmåga till”. Vi får nog ta den diskussionen på något av våra cirkelmöten.

  6. heiti ernits Says:

    Ah! Det råkade visst följa med lite fackord (och dessutom felstavat) 🙂

    Konnotation = ”Ett ords konnotation är dess betydelse eller dess abstrakta definition” (http://tinyurl.com/yl6hs56)

    Abiotisk = ”abiotisk är den icke levande delen av ett ekosystem.” (http://tinyurl.com/ybkpjog)

    Nu kan du ju åberopa Jeff Hawkings minnesteori hädanefter – för orden finns nu ”där”, det gäller bara att hitta fram de igen 🙂

    Med ”Maktar” menar jag verbformen av ”Makt” för att betona den dynamiska aspekten av makt. Egentligen skall det väl vara ”Mäktar”? Har för mig att N. använder ”GEMÄCHT” och det går väl översätta till mäktar….

  7. jimpan Says:

    Om jag förstår det hela rätt talar Spinoza om tid i en mycket specifik bemärkelse – kronologiskt, linjärt, kausalt, etc. Den tidsuppfattning vi får genom att associera tidsenheter (millisekunder, sekunder, minuter, timmar, etc.) till det ständiga ”förflytandet” är abstrakt och fångar egentligen inte verkligheten.

    Evolutionen, som du tar upp i din invändning, är ett exempel på det. Den är inte linjär, utan öppen och komplex. Komplexitetsteori, som Heiti är inne på, visar att ”förflytandet” (det vi, uppenbarligen inte Spinoza, kallar tid) inte är en pil som går att vända. Just komplexiteten och det ickelinjära är en invändning den enkla kausalitet som vi finner hos Descartes och efterföljare, och som finns i det tidsbegrepp som Spinoza förkastar.

  8. jimpan Says:

    Nu glömde jag: Jag håller inte riktigt med dig när du skriver att Spindler borde ha tagit hänsyn till dagens naturvetenskapliga teorier. Håller med dig om att det är mycket frestande att göra det, men jag tycker det är bra att Spindler lämnar det åt andra och försöker ligga närmare Spinoza själv.

  9. Thomas Svensson Says:

    Jimpan: Som jag skrev i mitt inlägg är jag helt överens om att vår ”linjära” tid är en mänsklig uppfinning och inte kan ses som någon naturlag. Däremot tycker jag att det vi avser med begrepp som kronologiskt och kausalt representerar något som står utanför våra mänskliga konstruktioner. Kausalitet betraktar jag som bilden av att det alltid finns orsaker till händelser, att man oftast inte kan klarlägga orsakssambanden beror på komplexitet och våra begränsade förmågor är en annan sak. Med kronologiskt menar jag att det går att identifiera ett händelseförlopp, som normalt inte går att vända på.

    Det jag ser som Spinozas avsikt med denna del av sitt system är att eliminera idéer om en avsikt, ett ändamål och en utveckling mot fulländning. Han vill eliminera idén om människans särställning som en högre, mer fulländad organism som en guds avbild och istället betrakta oss som en viljestark organism som därmed har större makt i naturen. Detta kan man anamma, tycker jag, utan att eliminera tiden.

    Jag menade egentligen inte att Spindler borde ha tagit hänsyn till dagens naturvetenskapliga teorier, jag konstaterar bara att hon inte antagit den utmaningen. Det återstår en del att begrunda när det gäller Spinoza!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: