En sosse har ordet!

Efter en rekommendation av bloggaren Anders B Westin lyssnade jag i efterhand på programmet  ”konflikt” som sändes i P1 den 19/12 2009. Den gamle socialdemokratiske ministern Bengt Göransson gjorde där några uttalanden om det öppna samhället som jag tycker är väl värda att begrunda:

Problemet är att politik inte längre ses som det det borde vara, nämligen att bygga samhälle. Politik skapar aldrig verklighet, vilket många tror (världen är full av modellbyggare). Politik är ett sätt att hantera verkligheten och då måste man ha mycket grundläggande centrala värderingar för att kunna klara det. Politik är i stort sett bara budgethandering i dag, dvs. politiker företeräder inte längre medborgaren, utan skattebetalarern, och det är inte samma sak. En poliltiker som företräder medborgaren säger till den som inte kan gå: Det är mitt uppdrag som din företrädare att försöka se till att du får en fungerande rullstol. Företrädaren för skattebetalarna säger istället till honom: Hur mycket kan man egentligen kräva av en skattebetalare att han skall pröjsa för att du skall få en rullstol? Det öppnar för en helt annan människosyn, en osocial människosyn och det tycker jag vi ser idag.

Man måste ju faktiskt erkänna, och det är viktigt, att det har ju i alla fall blivit bättre. Människor i dag lever, på ett materiellt plan, mycket bättre än de tidigare gjorde. Men det som är lite oroande, det är när man gör samhället till butik, därför att dom som gör det saknar en grundläggande förståelse för marknadens karaktär. Vi tror att kunden är viktigast för affärsmannen, men det är han inte. Det är butiken som är viktigast för affärsmannen. Och det kan vi se idag när försäkringskassan företräder statsintresset gentemot de försäkrade istället för att representera de försäkrades behov av ersättning när dom blir sjuka. Det är en dålig analys av marknad när man i politiken leker marknad, det tycker jag är det allvarliga.

I butikssamhället så är ju inte friheten längre det viktigaste begreppet utan det är valfriheten, som är något annat. Valfriheten är rätten att välja ett sortiment som andra tillhandahåller mig, medan friheten är oändlig. Friheten är rätten att själv söka sig ut på det öppna gärdet och friheten har bara en begränsning, men en mycket viktig sådan, nämligen att jag får inte hindra andra att röra sig på samma gärde som jag. Och därför kräver friheten alltid hänsynstagande, friheten socialiserar, kan man säga, medan valfriheten privatiserar och då upphör samhället att finnas till. Det vill säga friheten är mycket viktigare, men den är inte möjlig utan jämlikhet. Klyftorna har ökat i samhället och då minskar också möjligheterna till frihet. Titta på sydamerika: de rikaste i sydamerika lever i en ohygglig ofattbar lyx, men dom saknar frihet. Dom kan inte gå ut på stranden och köpa sig en glass, dom måste ha vakter och bo i inhägnade områden. Friheten är bara möjlig i öppna samhällen.

Jag blev väldigt provocerad efter den elfte september då man gick ut och skrev på ledarsidor från höger till vänster att detta var ett hot mot det öppna samhället, det var slutet för det öppna samhället. Och jag såg det tvärtom. Det var ett nederlag för det slutna samhället, om presidenten i USA, världens kanske mäktigaste man i politiken, tvingas fly från vita huset därföratt terrorister med pennknivar, märk väl att dom hade pennknivar dom som kapade planet, då är det inte ett nederlag för det öppna samhället utan för det slutna. Det slutna samhället kan inte, i internationaliseringens tid, klara sig och där är vi verkligen ute på femton famnar och seglar för närvarande, det tycker jag. Öppenheten är viktigare, och då måste vi ha insyn, då måste vi kunna kontrollera makten. Vi måste ibland utöva makt, men insyn och öppenhet i maktutövandet är viktig.

Jag studsade när jag såg en affisch som presenterade socialtjänstlagen 1981. Det stod ”en ny lag som ser till hela din situation”. Det var en borgerlig regering som införde den och socialdemokraterna älskade den, men den gjorde välfärden till en slags rättighet och så behövde man aldrig mer förklara varför man har ett välfärdssamhälle, för du hade rätt till det. Det tycker jag var ett dramatiskt misstag; man måste varje dag förklara varför vi har ett välfärdssamhälle om välfärdssamhället skall bestå. Och vi slutade upp med det 1981.

-Varför är det så viktigt?

Därför att ideer, värderingar, grunder måste man ständigt bearbeta. Jag blir så frustrerad av dom här som snackar om att man ska åtgärdskataloger och pricka av. Tio guds bud, nu har jag älskat min nästa, vad skall jag hitta på nu? Tio guds bud, om man omfattar kristendomen så måste man ju varje dag fundera över det och inte tro att det är en åtgärd som man prickar av och lämnar bakom sig. Välfärdssamhället kräver samma form av argumentering och förklaring i utveckling.

Om man tycker att saker är viktiga. Problemet idag är att vi har lagt ett utgiftstak som är destruktivt. Vi börjar med att bestämma hur mycket pengar vi kan göra av med, det är den sämsta av alla hushållningsmodeller. Det är farsan som skickar ut ungen med hundra spänn och säger: ”köp julklappar för det här”. Ungen kommer hem och har köpt julklappar för exakt hundra kronor, inte hundratvå för det hade han inte, men heller inte för nittiåtta, för hade han inte använt pengarna. Idag förbrukar man de pengar vi bestämt att man kan göra av med. Man skall spara pengar för att göra sånt man vill göra i morgon och det gör man inte med nuvarande system.

Ragnar Touchi höll ett tal på Harpsund 1955, inbjuden av Erlander, när han talar om konsten och konstens roll. Han pekar där på att konsten spelar en roll genom att vara oberoende, konstnären är oberoende trots att han är beroende, dvs. kontnären lever i denna klämma. Och därför är det så viktigt att vi har en tillit och en öppenhet för det oväntade i kulturen. Och i ett butikssamhälle, det visar ju kulturpropositionen, då skall man ha beställar/utförar-modellen som leder till att kulturborgarrådet i Stockholm kan säga att vi måste förtydliga dom kulturpolitiska målen så att kulturskaparna vet vad som förväntas av dem. Vet vad som förväntas av dem. Då stryper man kulturen och då kan konst och kultur inte medverka till att förlösa samhällsbygget.

-Vad är det då som drivit fram den här utvecklingen?

Det är ju föreställningen om att man skall vara effektiv till varje pris. Man skall inte vara ineffektiv, men effektiviteten har en huvudfiende, nämligen nyfikenheten. Det finns ingenting som den effektive skyr så som den nyfikne; gör som du blir tillsagd, fråga inte så mycket. Det är vad den effektive alltid skriar till den nyfikne. Och världen förändras av nyfikna människor.

3 svar to “En sosse har ordet!”

  1. Kristian Grönqvist Says:

    Det visar att partifärg inte alltid avgör vem som är eftertänksam eller inte. En mycket klok och förnuftig äldre man.

  2. Peter Says:

    http://www.dn.se/kultur-noje/essa/verkningslos-ideskiss-1.793181

  3. Anders Says:

    Intressant, tackar för läsningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: