Liberala grundstenar ifrågasatta

Nina Björk har skrivit en bok om ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson. Hon gör en mycket intressant kritisk betraktelse av en av liberalismens grundläggande idéer, den om individens frihet.

John Locke presenterade för ungefär trehundra år sedan sin teori om individen och dess rättigheter. Han utgick från ett jämlikhetsideal där varje människa är precis lika mycket värd i sitt ursprungliga tillstånd. Han härleder sedan hur individen från denna jämlika situation kan, och har rätt att, skaffa sig fördelar gentemot andra genom sin egendom. Genom att individen (definierad genom sin själ) äger sin kropp så äger han (det är ju framför allt män man tänker på) också resultaten av kroppens arbete. Olika individer skaffar sig så olika egendom, vars värde ger mer eller mindre inflytande och rättigheter i samhället.

Kanske var idén inte så dum i teorin, men i praktiken spolierades kopplingen av egendom till prestation vid införandet av pengar. Dessa kunde ju läggas på hög och dessutom vara anonyma med avseende på ursprung.

När väl ojämlikheten genom pengarna blivit ett faktum tänker sig ändå Mill att man med frivilliga kontrakt i princip kan behålla jämlikheten. En egendomslös kan välja att arbeta för den rike för betalning; upprätta ett kontrakt mellan jämlika människor (själar).

Problemet, som Björk visar på, är att människan inte är enbart en själ som kan ingå avtal med andra själar efter sitt eget fria val. Människan är också en kropp som behöver mat, husrum och andra bekvämligheter. Denna kroppens pockande behov gör tyvärr kontraktet mellan fattig och rik allt annat än frivilligt.

John Stuart Mill, en hundra år yngre liberalismens husgud, identifierar individen mer med hans kunskap än hans egendom. Bildning är enligt Mill det högsta idealet och det är ju något som kan skaffas av varje människa, om än med något olika möjlighet att få tillgång till litteratur. Han ser också bildningen som något mycket individuellt, något som kan införskaffas oberoende av yttre betingelser: själen står åter i ensamt majestät och jämlikheten uppnås genom att ge varje individ möjlighet att utveckla sitt eget ego. Relationerna till andra individer blir främst i form av tävling och konkurrens.

Björk hävdar att Mills bild av människans själva möjlighet till självständighet är falsk. Hon menar att

”… människor påverkar och skapar varandra innan de är individer och samtidigt som de blir individer, och att det därför inte är så lätt att dra en gräns mellan olika individer. Eller mellan värld och människa, samhälle och enskild”

Björk sätter alltså sitt kritiska finger på två viktiga ingredienser i liberalismen:

  1. själens överhöghet gentemot kroppen och
  2. individens självständighet gentemot yttervärlden.

Båda dessa liberala grundstenar står för övrigt i klar motsättning mot Baruch Spinoza, den filosof som jag för närvarande studerar lite med ingående.

  1. Spinoza likställer nämligen kropp och själ; han betraktar dessa som två olika representationer av samma sak och uppvärderar därmed kroppen och dess visdom.
  2. Spinoza ser också individen som en del i en helhet, en tillfällig byggsten i den stora naturen som är nödsakad att leva i förhållande till sin omgivning och vars egna vilja ytterst är bestämd av just denna byggstens natur.

Nina Björk ägnar en stor del av sin bok åt att analysera ett specifikt exempel på en person som förgäves försöker tillämpa de liberala grundstenarna på sin egen tillvaro. Det handlar om författarinnan Victoria Benedictsson som levde under mitten av 1800-talet och kämpade för sin individs rättigheter gentemot kvinno- och klassförtryck. Benedictsson hade en stark vilja till en egen karriär som konstnär dvs. till att bli en människa som låter själen dominera. En sådan okvinnlig strävan kunde förstås inte bli lyckosam för hundrafemtio år sedan, men envishet utifrån en liberal ideologi drev Benedictsson till ständigt nya försök i en grym individuell kamp i Mills anda.

Björk ger en bild av Benedictssons olika hopplösa försök att skilja själen från kroppen för att därmed göra sig av med sin kvinnlighet. Hon illustrerar genom Benedictssons dagboksanteckningar den intensiva intellektuella striden inom den ensamma själen som slutar i uppgivenhet i form av självmord.

Nina Björks avhandling är ett starkt angrepp mot olyckliga liberala idéer som är starkt representerade också i dagens samhälle. Visserligen är det inte så vanligt numera att man försvarar att den förmögne har större inflytande än den fattige, men att den bildade skall ha större inflytande, det är nog en ganska etablerad uppfattning. Till den ändan vill jag avsluta med ett citat av Popper i en artikel där han ställer sig frågan om hur vi skall göra världen bättre:

”Why do I think that we, the intellectuals, are able to help? Simply because we, the intellectuals, have done the most terrible harm for thousands of years. Mass murder in the name of an idea, a doctrine, a theory, a religion – that is all our doing, our invention; the invention of intellectuals. If only we would stop setting man against man – often with the best intentions – much would be gained. Nobody can say that it is impossible for us to stop doing this.” (Karl Popper, Toleration and intellectual responsibility, In search for a better world, Routledge, London, 1994.)

12 svar to “Liberala grundstenar ifrågasatta”

  1. Mikael Svensson Says:

    Men som jag fattar det kritiserar Nina bara marknadsfrihet. Individens frihet handlar ju om så mycket mer än det! Till exempel att man själv får välja om man ska ha bilbälte, i vuxen ålder åka med på pakethållarn på en cykel eller röka marijuana.

    Och vad gäller Benedictsson. Så är det inte konstigt att man inte kan leva efter liberalismen i ett samhälle som inte sätter något värde på individens frihet.

    Men jag lånar ändå gärna boken🙂

  2. Thomas Svensson Says:

    Nej, Mikael, jag tror att Björks kritik är djupare än så, det berör faktiskt fler än dig själv om du har bilbälte, åker på pakethållarn eller röker marijuana. Du är en del i ett sammanhang. Det innebär förstås inte att staten skall lägga sig i allt vad du företar dig, men det är en lite annan sak, eller?

  3. Kristian Grönqvist Says:

    Vi är ett flockdjur. Och redan det är en inskränkning i vår frihet. Vi är, av naturens nyck eller beräkning, ett djur beroende av andra precis som myror. Det innebär att all uppfattning av frihet är en schimär. Sen kan man filosofera om de små friheterna eller pengarna eller statusen, men riktigt fri kan man bara bli som eremit med självhushåll i en ödebygd, och inte ens där är man riktigt säker, så länge det finns en människa till på planeten.

  4. Jimmy Says:

    Spännande! Jag skulle vilja tillägga att Spinoza (till skillnad från t ex Descartes) inte likställer frihet med fri vilja. Varken människan eller någon annan varelse är helt fri att välja, eftersom hon alltid determineras av faktorer utanför sig själv. Det du talar om som att ingå i ett sammanhang. Detta kan vara – från de banala till det som, särskilt åt höger i politiken, är lite svårare att erkänna – fysikaliskt, biologiskt, socialt eller ekonomiskt. Spinozas filosofi är trots – eller kanske tack vare – det en frihetsfilosofi.

  5. Thomas Svensson Says:

    Just det ja, Jimmy, du har förstås rätt i ditt tillägg. Är det inte till och med så att Spinoza menar att vi är fria först när vi insett och bejakat begränsningarna i vår vilja? ”Gilla läget” är kanske ett högst Spinoziskt uttryck?

  6. Jimmy Says:

    Så har jag nog uppfattat det också. Kanske kan man ta till stoikern och kejsaren Marcus Aurelius gamla vishetsord: Ge mig styrka nog att acceptera det jag inte kan förändra, mod nog att förändra det som kan förändras och visdom nog att avgöra skillnaden.

  7. Idéer, tankar och reflektioner: Strävan efter realistisk ekonomi Says:

    […] Donna J. Wood – "Dialogue: toward superior stakegolder Theory".Läs också Thomas Svenssons recension om Nina Björks avhandling om "Ideologi och Verklighet…" som delvis handlar om liberalismen. […]

  8. joakimhorsing Says:

    Kul blogginlägg!

    Om du är intresserad relationen kropp-själ rekommenderar jag varmt Maurice Merleaut-Ponty, som i sin fenomenolgiska ansats försöker upphäva själva dikotomin.

    Hälsningar,¨
    Joakim

  9. Thomas Svensson Says:

    Tack, Joakim, för tipset. Ämnet behandlas också i dagens Svenska Dagbladet där JAN SÖDERQVIST skriver insiktsfullt: ”Jaget och själen de största av
    illusioner”.
    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jaget-och-sjalen-de-storsta-av-illusioner_4213539.svd

  10. heiti ernits Says:

    Jätteintressant inägg! Kul också att du kopplar ihop detta med Spinoza. Har precis läst Mill’s ”Om Friheten” och slås av att den är rätt så inkonsekvent – inte allt lika axiomatisk och sammanhängande som Spinozas etiken🙂
    Den är skriven mer som en resonerande essä, och Mill byter åsikt och motsäger sig själv då och då. Men jag slogs också av det faktum att Mill inte allt var så opragmatisk som jag i mina förutfattade meningar trodde. Han skriver bland annat: ””Det finns ingen som är fullständigt isolerad varelse, det är omöjligt att någon kan företa sig något som allvarligt eller varaktigt skadar honom själv utan att olyckan som åtminstone sträcker sig till hans närmaste omgivning och ofta längre” (Mill: 88)”. Det är väl här Ninas kritik delvis handlar om: att det inte finns ”oberoende” individer i ett socialt samhälle, vi affekterar och affekteras, för att använda sig av ett Spinozistiskt språkbruk. Skulle vara intressant att kika på Ninas avhandling. Skulle jag kunna låna den någon gång. Kanske nästa filosoficafé om vi inte ses innan?

  11. Thomas Svensson Says:

    Ja, Heiti, i dessa dagar med Spinoza som inspiratör kan man inte undvika att hitta kopplingar. Det är ju intressant att du i din läsning av Mill upptäcker motsägelser och öppna resonemang.

    Det är kanske framför allt eftervärlden som gjort liberalismen till en mer enkelspårig ideologi, möjligen i mer eller mindre medvetet syfte att hitta ideologiska argument för privilegier som man av egenintresse vill försvara.

    Du får gärna låna boken om drygt en månad, just nu läser Annica den och vi skall diskutera den i vår bokcirkel den 10 mars.

  12. Långa svansar och höga huvuden | Makt som metafysik och mätbar enhet Says:

    […] en artikel om liberalismen, Heiti Ernits fortsatte med två uppföljare vilket ledde mig både till Thomas Svensson, Copyriot och en äldre artikel av Karl Palmås om en ny vänsterliberalism. Den senare skriver […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: