Darwin ger tankeställare om forskningspolitik

Jag har just läst en liten självbiografi av den store Charles Darwin. Den skrevs år 1876 och har just titeln Självbiografi. Det är oerhört spännande att läsa berömdheters personliga reflektioner över sina liv, de blir ju ofta lite förgudade i vårt förhållande till dem, men de är ju ändå inte mer än människor.

Darwin tycks inte varit skolad i vetenskapsteori, men hans praktik under ett liv i geologins och biologins tjänst har gjort honom lärd i ämnet:

…min kärlek till naturvetenskapen har varit trogen och glödande. Denna rena kärlek har emellertid i hög grad haft sin grund i min strävan att vinna mina kollegers uppskattning. Sedan min tidigaste ungdom har jag känt en stark längtan att förstå eller förklara allt som jag har observerat, det vill säga sammanföra alla fakta under allmängiltiga lagar, Dessa faktorer sammantagna har gett mig ett sådant tålamod att jag har kunnat rflektera eller grubbla över olösta prblem i hur många år som helst. Såvitt jag kan bedöma är jag inte benägen att blint följa andra. Jag har alltid försökt hålla sinnet fritt så att jag har kunnat överge vilken hypotes som helst, hur fäst jag än varit vid den (och jag kan inte låta bli att ställa upp en i varje ämne), om det har visat sig att den har stridit mot fakta. I själva verket har jag inte kunnat göra på något annat sätt, för med undantag för teorin om korallreven kan jag inte minnas en enda hypotes som jag inte efter någon tid har blivit tvungen att överge eller kraftigt modifiera. Detta har helt naturligt fått mig att i hög grad misstro deduktiv bevisföring inom blandvetenskaperna. Å andra sidan är jag inte särskilt skeptisk, och jag tror att en skeptisk grundsyn kan vara till men för vetnskapens framåtskridande. Men en rejäl dos skepsis hos en vetenskapsman kan ändå vara bra, för därigenom kan mycken tidsspillan undvikas. Jag har nämligen träffat ganska många forskare som har underlåtit att göra experiment eller observationer som skulle ha varit till direkt eller indirekt nytta.

Jag gillar verkligen hans självinsikt i ”… haft sin grund i min strävan att vinna mina kollegers uppskattning”,  en insikt som också är i överensstämmelse med hans moralfilosofi, representerad i nästa citat.

Han tar nämligen också tillfället i akt och diskuterar sin syn på religion i biografin. En period i sitt liv studerade han faktiskt till präst och hans barnatro tycks ha varit mycket gedigen. Men, så småningom insåg han alltmer hur orimlig tron på en personlig Gud var och han betraktade sig slutligen som agnostiker, dvs. han ansåg sig inte kunna avgöra frågan om Guds existens. Det moraliska dilemma som detta anses innebära diskuterar han så här, helt i enlighet med tänkare som Epikuros och Seneca:

En människa som inte har någon fast förankrad och ständigt närvarande tro på existensen av en personlig Gud eller på ett liv efter detta med vedergällning eller belöning kan såvitt jag förstår bara ha som levnadsregel att följa sina starkaste impulser och instinkter eller de som hon tycker verkar vara de bästa. Så beter sig en hund, men den gör det blint. En människa å andra sidan blickar framåt och bakåt och jämför sina olika känslor, begär och minnen. I likhet med mänsklighetens visaste märker hon då att den högsta tillfredsställelsen uppnås då hon följer vissa impulser, nämligen de sociala instinkterna. Om hon verkar för andras bästa kommer hon att vinna sina medmänniskors uppskattning och sina närmastes kärlek – och det sistnämnda är utan tvivel det största glädjeämnet här på jorden. Gradvis kommer hon att finna det alltmera motbjudande att följa sina sinnliga lustar i stället för sina högre impulser som när de blir vanemässiga nästan kan kallas instinkter. Hennes förnuft får henne att vid vissa tillfällen handla på ett sätt som strider mot andras åsikter, och då kommer hon visserligen att gå miste om deras uppskattning, men hon kommer likväl att uppleva den djupa tillfredsställelsen att veta att hon följt sin inre röst, sitt samvete. Beträffande mig själv tror jag att jag har gjort rätt i att helt och fullt ägna mitt liv åt vetenskapen. Jag känner inga samvetskval över någon stor synd, men jag har många gånger beklagat att jag inte har hjälpt mina medmänniskor på ett mera påtagligt sätt. Min enda och klena ursäkt är min kroniskt dåliga hälsa och min läggning som gör det ytterst svårt för mig att övergå från ett ämne eller en sysselsättning till en annan.

Här tycker jag mig dessutom en koppling till Spinozas kunskapsteori. Den djupa intuitiva kunskap som Spinoza ser som den högsta uttrycker Darwin just här som instinkter : ”Gradvis kommer hon att finna det alltmera motbjudande att följa sina sinnliga lustar i stället för sina högre impulser som när de blir vanemässiga nästan kan kallas instinkter”.

En rationell, ordningsam och konsekvent vetenskapsman är han, Darwin. Men, han uttrycker också i sin levnadsskildring att livet är mycket mer än arbete och vetenskap och han ångrar i viss mån att han inte ägnat mer tid åt kulturella värden och familjen:

Om jag var tvungen att leva om mitt liv skulle jag ta som regel att läsa lite poesi och lyssna lite på musik åtminstone en gång i veckan, för då kanske de delar av min hjärna som nu har blivit atrofierade skulle ha kunnat hållas intakta genom att användas. Förlusten av sådana intressen är en förlust av lycka, och den är kanske också skadlig för intellektet och, vilket är mer troligt, för moralen och karaktären därför att den inverkar menligt på känslolivet.

Hans gedigna uppfostran i arbetslinjen gör att han får skamkänslor ibland…

Fastän det som vi snart skall se fanns vissa försonande inslag i min tillvaro i Cambridge slösade jag bort min tid på ett sorgligt sätt, ja värre än så. På grund av min passion för jakt och skytte och, när tillfälle till sådant saknades, långa ridturer ut på landsbygden kom jag med i ett gäng jaktintresserade studenter, av vilka några var ganska utsvävande och vulgära. Vi brukade äta middag tillsammans på kvällarna varvid ofta män av en helt annan kaliber deltog, och ibland drack vi för mycket. Sedan brukade vi sjunga med liv och lust och spela kort. Jag vet att jag borde skämmas över de dagar och kvällar som jag tillbringade på det sättet, men eftersom denna del av mina vänner var mycket trevliga och stämningen hög kan jag inte låta bli att se tillbaka på den tiden som en mycket rolig tid.

…men kul är det och därmed kanske inte så helt fel ändå?

Charles Darwins slutord i biografin :

Jag är metodisk i mina vanor, och det har varit till avsevärd nytta för min typ av arbete. Slutligen har jag haft full frihet tack vare att jag inte behövt förtjäna mitt uppehälle. Till och med min dåliga hälsa har haft något gott med sig trots att den har gjort så att åtskilliga år av mitt liv har gått förlorade; den har nämligen räddat mig från att distraheras av sällskaps- och nöjesliv.

Sålunda har mina framgångar som vetenskapsman, så stora de nu kan ha varit, såvitt jag kan bedöma varit ett resultat av många olika personliga egenskaper och förutsättningar. Av dessa har de viktigaste varit kärlek till vetenskapen, ett obegränsat tålamod som har gjort att jag har kunnat fundera mycket länge på ett ämne, stor flit vid observerande och insamlande av fakta och en god portion uppfinningsförmåga och sunt förnuft. Jag tycker verkligen att det är förvånansvärt att jag med min medelmåttiga begåvning i betydande omfattning har kunnat påverka vetnskapsmännens inställning i vissa viktiga frågor.

Vad skall forsknings- och utbildningspolitik lära av Darwin?

  • Hur skall man återupprätta kärleken till vetenskap?
  • Hur förena tålamod  och långvariga funderingar med ekonomistyrning, tidplaner och krav på flera publikationer per år?
  • Hur skall vi välja ut de forskare som inte skall behöva snegla på sitt uppehälle?
  • Skall vi satsa på begåvningarna eller medelmåttorna?

87 svar to “Darwin ger tankeställare om forskningspolitik”

  1. Kristian Grönqvist Says:

    Naturligtvis skall vi satsa både på medelmåttorna och begåvningarna, Personligen tror jag begåvningarna blomstrar utan vår medverkan, men jag kan inte undertrycka en känsla av, att begåvning i många av dagens skolor, betraktas som en obehaglig sidoeffekt, med vilken man inte riktigt vet vad man skall göra…
    Postmodernister lär sig inget av Darwin, biologist är ett skällsord och att kräva vetenskaplig evidens är inte politiskt korrekt.
    Ekonomistyrning är bara en omskrivning för att en grupp statsvetare tar sig friheten att själv tolka vad livet handlar om.

  2. heiti ernits Says:

    ”Skall vi satsa på begåvningarna eller medelmåttorna”

    Hur tänker du här Thomas? Vem skall avgöra om en person är en begåvning eller en medelmåtta?

  3. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Ekonomistyrning är tyvärr ett mer reellt problem än några statsvetares tolkningar. Jag ser nog detta som en synnerligen allvarlig hämsko på forskningen i dag och tyvärr tycks det bli värre och värre. Det började med EU-projekt, där formalia gavs allt större utrymme på bekostnad av innehåll i forskningsprojekten, detta har sedan spridit sig till allt större områden och numera är även universiteten alltmer bundna av projektbeskrivningar, budget och krav på ”mätbara” mål.

    Heiti: Jag tänker förstås på den debatt som man hör ibland, speciellt från herr Björklund och hans gelikar. De vill öka Sveriges konkurrenskraft genom att satsa på begåvningarna. Men, som jag skrivit tidigare, är det nog egentligen de egna ätteläggen som skall premieras.

    Jag tog nu tillfället i akt att ge en liten känga åt denna uppfattning då ju Darwin betraktar sig själv som en medelmåtta. Läser man om hans tidiga skolgång är det nog också precis vad han skulle betraktats som av Björklund och kompani.

    Min egen uppfattning är att begåvning växer med livserfarenheten och att ett diversifierat och rikt liv ger de bästa begåvningarna. Jag tror därför inte att man kan, och jag tycker inte man bör försöka, sålla ut dem bland skolbarn.

  4. heiti ernits Says:

    Ok (funderade just om det var en medveten provokation)! Då är jag helt med dig🙂

  5. heiti ernits Says:

    …och konstaterar dessutom att det var en slarvig läsning av mig….

  6. Kristian Grönqvist Says:

    Jag undrar bara ödmjukt, om den totalt ovetenskapliga genuscertifieringen och problematiserandet av genusperspektivet bara är ett påhitt av mig, jag undrar också om valet av chef på Södertörns högskola bara är en anka, eller om det möjligen är så, att vi får vänta oss en liknande färdriktning mot medeltiden även i framtiden.

  7. Thomas Svensson Says:

    Jag förstår att du länkat dig till den utmärkta artikeln om rektorsnomineringen. Ja, man tar sig för pannan!

    Men hon är väl inte tillsatt, det finns väl en chans att det stannar vid en nominering?

  8. heiti ernits Says:

    Låt oss gemensamt förutsättningslöst läsa hennes text och inte gå på andra hands informationen – även om artikelförfattarna naturligtvis kan ha rätt – så kan det visa sig att hon har spännande idéer.

    http://tinyurl.com/lkjgq

  9. Kristian Grönqvist Says:

    Hennes tidigare spår förskräcker…

  10. Thomas Svensson Says:

    Heiti: Jag finner det inte ett dugg spännande, faktiskt. Andrahandsinformationen räcker för mig i denna fråga, men kan du hitta något värt att kommentera i hennes alster, så är du välkommen att berätta det.

  11. heiti ernits Says:

    Har läst delar av hennes artikel nu; tyckte att den var mycket intressant och full av vettiga åsikter. Jag förstår inte riktigt var den där ”Vetenskapsfientligheten” som Olle & Co skriar om kommer till uttryck i. Det luktar någonting annat. Tvärtom skriver hon att det är viktigt att vrida och vända på perspektiven, utan att ”hemfalla till kunskapsrelativism” (s.25). Hade varit kul om Olle hade kunna kommentera detta (han läser väl fortfarande denna blogg)…

  12. heiti ernits Says:

    Lustigt – precis detta stycke som jag citerade använde som som ett argument i sitt inlägg såg jag nu:

    http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/09/svar-till-holst-och-h-ggstr-m

  13. Thomas Svensson Says:

    OK, jag får väl ta mig an von Wrights artikel, det är ju ändå strongt av henne att ge respons på kritiken.

  14. Anders B Westin Says:

    Heiti
    Kan du beskriva vad du anser vara bra med hennes artikel. Jag har läst en hel del och inte funnit något klargörande.

    Den enda kloka slutsaten att dra om det är så att hon har rätt om skillnaden mellan könen är att vi måste skapa två Fysikämnen. Ett för den manliga hjärnan och ett för den kvinnliga.

    Annars förlorar vi på köpet den manliga lusten för fysik. Det är i botten de mänskliga drifterna som styr lusten att förstå och att förstå ännu mer bortom gränsen.

    Själv har jag länge funderat över orsakerna till att flickor/kvinnor har betydligt större lust för den naturvetenskapliga kemin och biologin.

    Kan det finnas någon koppling till det primalt kvinnliga och närheten till det biologiska livet och kroppen.

    Jag har aldrig träffat en flicka eller en kvinna som på fritiden älskar att dimensionera delningsfilter till högtalare. Drivor av spolar, kondingar och motstånd som man kopplar ihop till ett intrikat system av fjärde ordningen för att nå det maximala välljudet.
    Jag är övertygad att svaret går att hitta i hjärnans belöningssystem.

  15. Thomas Svensson Says:

    En snabb genomläsning av von Wrights artikel gör att jag mycket väl förstår Olle Häggströms och Sören Holsts indignation.

    Vetenskapsfientligheten lyser starkt i von Wrights läsning av läroböckerna i fysik. Hennes fokus är framför allt på läroböckernas premiering av vetenskap gentemot vardagskunkap, religion och annan vidskepelse. Hon läser dessutom med färgade ögon och tolkar texterna som om de hävdar vetenskapens sanning, medan citaten i allmänhet enbart visar på den vetenskapliga metodens överlägsenhet.

    Hon visar också i flera avsnitt att hon jämställer naturvetenskapen med andra ”berättelser” och beskriver den som en mänsklig (manlig) konstruktion. Hon tycks inte begripa att vår nuvarande kunskap är byggd på ackumulerad kunskap som inte låter sig härledas av var och en ur vardagens praktik. Den bygger på att varje generation kan fortsätta forskningen från en nivå som byggts av generationer och som förutsätter en auktoritet på grundskole- och gymnasienivå.

    Samtidigt håller jag med om mycket av hennes kritik av skolundervisningen i naturvetenskap. Den har ju också misslyckats, tycker jag, då så många vuxna är så vidskepliga trots sin skolgång.

    Att hon nu betonar att hon avsvär sig ”relativismen” tyder ju på ett visst avståndstagande, om än tvivelaktigt i mina ögon.

  16. Kristian Grönqvist Says:

    Min uppfattning är att hon misskrediterar all empiri, genom att teoretisera kring tyckandets rättighet. Tom så prioriterar hon tyckandet. Mycket av hennes tyckande är dessutom dogmatiskt, nästan besläktat med religion. Man får nästan känslan av att hon förhärligar intuitionen på den klassiska vetenskapsteorins bekostnad. ”Homeopat” som rektor för en högskola…

  17. heiti ernits Says:

    ”Hon visar också i flera avsnitt att hon jämställer naturvetenskapen med andra ”berättelser” och beskriver den som en mänsklig (manlig) konstruktion.”

    Ja detta faktum (tes) kan väl inte komma som en överraskning? Denna ståndpunkt är en etablerad tanke inom idéhistorien (och inom vetenskapsteorin) – och är således inte hennes privata tankeskapelse. Jag orkar inte underbygga min argumentation för tillfället; men lite står i kapitel 5 och 6 i G-H von Wrights ”Vetenskapen och Förnuftet” som jag vet du har hemma.

    Det där med kvinnligt kontra manligt tar även G-H. von Wright upp:

    ”Naturen är kvinnan som vetenskapsmannen skall betvinga. Han skall metodiskt och systematiskt avslöja moder Natur, blottlägga hennes hemligheter, intränga i hennes sköte och sålunda tvinga henne till fullständig underkastelse. Den nya vetenskapliga attityden har därmed från början givits en stark maskulin framtoning – en sak som den feministiska rörelsen i vår tid fått anledning att uppmärksamma” (s.65).

    Detta återkommer överallt man läser idéhistoria som är kopplad till vetenskapshistorien.

    Sen håller jag inte med om att hon ”öppnar upp” för ”religion och annan vidskepelse” när vi kommer till fysiken. Även om jag inte håller med om din tolkning, så tycker jag att vi aldrig får glömma att det är just ”religion och vidskepelse” som har drivit fram de största av våra upptäckter! (Det finns oerhört mycket vetenskapshistoriskt att ösa ut här, men för att hålla kommentaren kort så står det (sällan?) i Fysikböckterna att Newton var en övertygad religiös alkemisk som sökte efter att bekräfta sina teorier (Listan kan göras lång från Descartes, Brahe, Leibniz, Newton till samtida fysiker/matematiker)….Det menar Popper också i sina skrifter: drivkraften, motivationen och kreativiteten kommer inte från rationellt hårt intellektuellt arbete, utan från fantasien, tron, prosan, etc. etc.

    Sen tycker jag att slutklämmen på ”Myten om Framsteget” (von Wright:151) är tänkvärd:

    ”Det betyder inte att man skall respektera oförnuftet. Men det kan, kanske, lära oss en intellektuell ödmjukhet som kan vara till nytta, inte bara för den teoretiska förståelsen utan också för den praktiska planeringen av vår egen framtid. Mycket av det som problematiserar vår tillvaro härrör från en överskattning av vår förmåga till rationellt, med vetenskap och teknologin behärska utvecklingen”.

    Vetenskap är ingen religion – även om retoriken kring detta ibland tycks anta proportioner och tonlägen som forna katolska skolastiska strider kring teologi och heretiker. Vetenskap ärbara ett sätt att beskriva världen (och ja: våra metoder (ex: extrapolering, generalisering) och ramverk är mänskliga konstruktioner), där tankar som fungerar överlever evolutionärt till andra tankar tar över och falsifierar de föregående.

    Frågan är inte: vad är sanning? Utan: vad fungerar nu?

  18. heiti ernits Says:

    Anders:

    ”Jag har aldrig träffat en flicka eller en kvinna som på fritiden älskar att dimensionera delningsfilter till högtalare.”

    Jag har träffat sådana kvinnor/tjejer; och jag har även träffat män som absolut inte gillar sådant, utan gillar att teckna, prata skit, och stå vid spisen.

  19. Kristian Grönqvist Says:

    Heiti

    När det gäller det religiösa inom vetenskapen. Du vet, lika väl som Galilei att hans teorier aldrig hade tryckts om han inte hade stått tillbaka inför religionen, som var den förhärskande läran. Alla som hade läst hade blivit indoktrinerade av präster och deras filosofi.
    När det gäller GH von Wright som jag själv haft som lärare, så är hans allegorier grundade i moder Natur, som i sig själv är en religionshistorisk allegori, i människans kamp mot naturens mystik, som sedan tar form i en sk maskulin avklädning av Gaia. Naturligtvis mumma för kvinnliga forskare som gärna tolkar GH bokstavligt. Vi skall också ha klart för oss att GH tillhörde en generation i det akademiska England som ansåg att ”Women and dogs are not allowed on the Green.”

  20. Anders B Westin Says:

    Heiti
    Visst finns det en naturlig variation och naturliga undantag men du kan inte slinka undan så enkelt.
    Det handlar om normalfördelning och överlapp.
    Vad är egentligen din vilja. Skall vi förneka det vi alla kan se om vi öppnar ögonen. På gruppnivå har kvinnor och män många gemensamheter samtidigt som vi tydligt kan se olikheter vad gäller preferenser och spontan ”lust”.
    Är det något som vi skall förneka bara för att det finns ett statistiskt överlapp på individnivå.
    Jag är själv en man med båda sidorna i mig men samtidigt så är det för mig uppenbart att det finns stora skillnader på gruppnivå.

    Det kan inte vara en kulturell konstruktion att 99% av medlemmarna i Audio Engineering Society är män.

    Vad är egentligen syftet med denna meningslösa könskamp. Inget gott kan i längden komma ut av detta.
    Snart är samhället så upptaget av denna fråga att vi glömmer bort vad livet egentligen handlar om.

    Är det inte bättre att vi accepterar och bejakar olikheter och gör något klokt av detta.

    Som att utforma utbildningar i fysik som passar kvinnor samtidigt som vi inser att de då kanske inte lockar män (gruppnivå) och accepterar att vi då får välja det som passar.

    Det rätta är kanske att vi erbjuder tre varianter (manlig, kvinnlig och queerfysik) istället för att tvinga in alla i föreställningen om att normen är likhet.
    På något sätt är det ju detta som kommer ut av den rådande genusdiskursen. Det skall liksom inte få finnas två biologiskt kön och en gradualitet däremellan. Alla skall vara Queer om ekvationen skall gå ihop. Men är det inte uppenbart att det finns extremt manliga män samtidigt som det finns extremt kvinnliga kvinnor och från båda riktningarna ett graduellt möte i det som är queer.

    Som jag ser det så är det lika naturligt att vara extremt manlig som att vara en gränslands människa.
    I den rådande socialkonstruktivistiska diskursen skall alla konstrueras i riktning mot det Queera.
    Blir inte detta lika absurt som det tidigare tillståndet där en man skulle vara man och kvinna skulle vara kvinna som två staplar i ett stapeldiagram. En slags Queerfascism kan nästan skönjas.

    Så jäkla genomkorkat när man förstått att evolution handlar om variation och selektion.

    PS!
    Jag gillar också att teckna, prata skit och laga mat samt att meka i garaget och konstruera högtalare.
    Med det vill jag säga att man samtidigt skall kunna hantera individ och gruppnivå.
    DS

  21. Thomas Svensson Says:

    Heiti:

    Min avsikt med att länka till kritiken av Moira von Wright var att visa kontrasten mellan Darwins kärlek till vetenskapen och den alltmer utbredda acceptansen av vidskepelse som breder ut sig i Sverige. Darwin framhåller i sin bok just kärleken till vetenskapen som hans främsta personliga egenskap i de resultat han uppnått.

    Moira von Wrights artikel handlar inte om vilken väg forskningen skall ta eller vilka konsekvenser den rationella vetenskapen medför. Den handlar om att hon betraktar flickor som mindre benägna att ta till sig vetenskapligt tänkande och att läromedlen i Fysik i grundskola och gymnasium därför skall tona ner det vetenskapliga företrädet till förmån för myter och vardagliga förklaringar av naturfenomen.

    Hon sätter alltså genusproblematiken framför skolans syfte att ge en kunskapsgrund i naturvetenskap, vilket riskerar att ge ytterligare grogrund för vidskeplighet och barnatro som grund för vuxna människors beslut.

    Vetenskapen står inte i motsats till vardagskunskap, den är en förlängning av vardagskunskap, dvs. ett vetande som grundar sig på erfarenhet av naturens svar på våra hypoteser. I det avseendet är kunskap inte en mänsklig konstruktion, utan en interaktion av människa och natur. Därför är det viktigt att man i Fysikunderviskningen anknyter till vardagskunskapen för att förklara de fenomen vi ser till vardags. Men, man måste komma ihåg att den förlängning av vardagskunskapen som vetenskapen innebär är en förlängning såväl i rum som i tid och har lett till en kunskap som inte är möjlig att uppnå för en enskild människa utifrån egna erfarenheter.

    Vidskepelse och myter, däremot, prövas inte gentemot sin överensstämmelse med verkligheten, utan är en mänsklig konstruktion, en inbillning och det finns därför ingen anledning att ta dem på allvar i undervisningen.

    Moira von Wright kan inte skilja på dessa två saker, utan blandar ihop vardagskunskap med myter.

    Det är säkert så att flickor och kvinnor har större tendens att ty sig till vidskepelse än män. Varför det är så kan vi diskutera en annan gång.

    Darwins kärlek till vetenskapen tycker jag i vilket fall behöver återupprättas, såväl för forskningens skull som för vardagskunskapens.

  22. Marcus Says:

    Jag ska posta ett långt inlägg med olika spår här. Hoppas det går att bygga en bra diskussion utifrån det och att min uppställning kan hjälpa oss att acceptera eller förkasta olika delar av von Wrights hypoteser. Först lite allmänt:

    Vetenskapen påverkas av berättelser och vetenskap producerar berättelser, men vetenskap är i sig en metod som ständigt korrigerar sig själv på ett systematiskt sätt – vilket ger den en särställning gentemot andra (religiösa, politiska etc) berättelser om världen.

    Med andra ord är det dumt att avfärda alla som undersöker hur vetenskap rent faktiskt påverkas av kultur, normer, politik och så vidare, och hur vetenskap i sin tur påverkar dessa berättelser; samtidigt som det naturligtvis är dumt att påstå att vetenskapen bara är en berättelse bland andra. Men de som påstår detta sistnämnda är på reträtt, också inom humaniora och genusvetenskap (som är tvärvetenskaplig snarare än begränsad till humanioran, ska vi komma ihåg). Det är viktigt att bejaka den utvecklingen, istället för att peka finger och generalisera ALL humanistisk forskning och ALL feministisk forskning och genusvetenskap.

    Till frågan “Finns det ett socialt konstruerat kön (genus), och hur kan det studeras vetenskapligt?”.

    1. Vi har definitivt ett sexus, biologiskt kön, som ger skillnader i beteenden direkt härledda till biologiska faktorer. Som övergripande påstående är detta inte särskilt kontroversiellt egentligen, även om det kan vara mycket kontroversiellt när det gäller frågor om enskilda beteenden. En fråga är om man på ett vetenskapligt sätt kan hänvisa till sexus för annat än beteenden under väldigt speciella omständigheter: Höga stressnivåer, sexuell upphetsning och så vidare. Vi är alltjämt mycket långt ifrån en vetenskaplig modell över hur exempelvis gener skulle kunna koda för mer komplexa beteenden. Mycket av så kallad evolutionspsykologi och liknande bygger de facto på ren spekulation, produktiv och intressant sådan, men likaväl spekulation. Det blir inte vetenskap bara för att man talar om vetenskap.

    2. Vi har också ett genus som förstärker sexus i vissa sammanhang. Låt oss för diskussionens skull anta (i själva verket är mycket av detta en myt, könsskillnader i matematikbegåvning tycks till största delen vara socialt konstruerade, även om män är något överrepresenterade bland de mest och de minst begåvade) att män generellt är bättre än kvinnor på matematik, på grund av könsspecifika skillnader i hjärnans konstruktion (sexus). Detta innebär naturligtvis inte att alla män är bättre på matematik än alla kvinnor, eller ens att en särdeles matematiskt begåvad kvinna inte kan vara mer matematiskt begåvad än alla män. Däremot kan detta biologiska faktum (om det nu är ett faktum) reproduceras och förstärkas i produktionen av säg läroböcker i matematik och fysik, i pedagogiska metoder, i informella och formella strukturer vid akademiska institutioner etc – alltmedan vi förklarar hela mansdominansen i denna sfär med sexus. Det kan ju faktiskt vara så att en annan sorts lärobok, en annan sorts pedagogik, en annan sorts institution etc kan göra skillnaderna mindre, utan att sänka den generella nivån. Det är inte särskilt svårt att konstruera experiment som på ett vetenskapligt sätt undersöker detta. Det görs också. Det kallas genusvetenskap. (Och naturligtvis är det inte ett hot mot vare sig matematiken eller fysiken som sådan, att anlägga ett genusperspektiv på undervisningen eller på formella och informella kriterier för forskningsanslag, karriär, publicering i vetenskapliga tidsskrifter etc.)

    3. Genus kan också reproduceras som en funktion av, ska vi kalla det, malplacerat sexus. Låt oss för diskussionens skull anta att män är mer självsäkra än kvinnor av naturen (sexus). Detta kan säkert ha en (obs! spekulation) nedärvd funktion, från en tid då vi levde under omständigheter då denna könsspecifika skillnad var väsentlig för artens överlevnad. När denna skillnad flyttar in och förstärks i exempelvis ett klassrum reproducerar vi dock genus. Det har gjorts experimentella försök som visar att kvinnor presterar sämre på matematiktester om de först får höra att kvinnor generellt presterar sämre på just den typen av tester, medan de presterar lika bra eller till och med bättre än männen om de får höra motsatsen. Testresultaten varierar inte lika mycket för män i liknande scenarier. Detta är genusvetenskap…

    4. Vi kan häremellan tänka oss att könsspecifika skillnader som har haft en biologisk funktion en gång i tiden, nu reproduceras socialt. Samhällen är ju beteenden och artefakter som överlever enskilda individer, och det görs uppenbarligen både genom att beteendena lagras och reproduceras även utanför individernas kroppar. Tanken på en ursprunglig biologisk funktion av sexus är inte oförenlig med tanken på en genuskonstruktion av samma beteende idag, och det kan – nu snackar vi politik – då inte användas som ett argument att fortsätta reproduktion av ett visst beteende.

    5. Vi kan också tänka oss genus som en helt och hållet social konstruktion i vissa sammanhang, om vi accepterar den inte alltför långsökta hypotesen att vi är biologiska maskiner som bland annat är kapabla att producera samhällen. Här börjar vi dock få svårt, på ett motsvarande sätt som för de renodlade biologisterna, att upprätthålla vetenskapligheten. Produktiva och intressanta speulationer är dock fullt möjliga.

    6. Vi kan också tänka oss något vi kan kalla strukturellt genus och genus som ett slags episexus, som uppstår ur alla ovanstående möjligheter. Det är spontana ordningar, mönster, strukturer som framträder ur myllret av individuella beteenden och faller tillbaka på det individuella beteendet.

    Det finns, alltsedan mitten av 1900-talet, en allt starkare trend inom humaniora, samhällsvetenskap OCH naturvetenskap, av något vi ibland kallar posthumanism. I grund och botten handlar det om en växande insikt att striden mellan Natur och Kultur kommer av att vi gör en sådan uppdelning till att börja med. Verkligheten upplever inte en sådan strid. Det är inte en fråga om vad som är biologi och vad som inte är det – utan vad biologi möjliggör för oss. Vi kan inte reducera ett beteende till vare sig biologi eller sociala konstruktioner, utan endast studera hur beteenden uppstår när våra biologiska maskiner producerar socialitet och verkar i en social miljö. Förhållandet mellan Natur och Kultur är komplext, irreducibelt per definition, och vi bör istället tala om naturkultur i ett och samma ord.

    Denna posthumanistiska trend är – jag kan lugna dig på den punkten, Thomas – ett återupprättande av kärleken till vetenskapen.

    Vi ska undvika några halmgubbar också:

    A. Genus reproduceras av såväl män som kvinnor. Det är oerhört få – ja, vem överhuvudtaget? – som påstår att kvinnor är passiva offer för ett förtryck som konstruerats i stora manliga konspirationer. Detta förändrar inte att realtiva fördelar är ojämlikt distribuerade på män och kvinnor i olika arenor.

    B. Ingen påstår heller att det är mannen som får fördelar över kvinnan på alla arenor. Däremot kan det alltjämt vara intressant att på övergripande nivå studera vilka olika typer av arenor som ger män repssektive kvinnor fördelar.

  23. Anders B Westin Says:

    Tomas
    Moira har rätt på en punkt. Det finns med stor sannolikhet en ganska stor skillnad på gruppnivå mellan könen när det gäller den spontana lusten inför olika kunskapsområden som de presenteras av skolan och verkligheten.

    Vad är det egentligen inne i hjärnan som får en människa att bli fascinerad och triggad inför ett visst ämne. Fysik är bevisligen det ämne i skolan som tjejer överlag tycker är ”tråkigast”. Det hindrar inte de högbegåvade naturvetartjejerna att ändå läsa sig till ett MVG. Men frågar man runt så tycker flertalet att det är ett tråkigt ämne. Min egen erfarenhet från livet och utbildningskedjan är mycket tydlig. Högbegåvade naturvetartjejer kan mycket väl fixa ett MVG men på fritiden finns ytterst få som utvecklar en hobby/ lustarena med släktskapet till fysik och teknik.

    Min bild är att detta inte har med IQ eller logisk begåvning att göra utan helt enkelt med lust, känslor, bekräftelseverktyg. Man är helt enkelt mer lustbetonat fascinerad av andra saker i livet. En inre konkurrens där fysiken och tekniken blir förlorare. (För att slippa en kommentar från Heiti. Ja jag vet att det finns undantag. Fysiktjejer är full medvetna om att de tillhör en minoritet.)

    Hade Moira fokuserat på detta och dragit slutsatsen att vi kanske måste dela upp Fysiken efter kön och anpassa olika lärmetoder med skilda ”berättelser” så hade hennes text varit klok och framåtskridande.

    Jag känner mig ganska säker att en grupp fysikkvinnor skulle kunna välja ett annat synsätt i fysiken och därmed skapa nya kreativa spår inom sådant som männen kanske överlag är känslomässigt blinda inför.

    Min ståndpunkt är därför att båda kontrahenterna (Moira och Olle) har både fel och rätt och att båda i grunden missar det kloka att plocka upp till ytan.

    Det handlar varken om IQ eller vetenskap. Det handlar om känslomässiga drivkrafter och vad som utgör lockelse (den inre filmen). Dessutom är människan ett flockdjur. En grupp kvinnor som jobbar tillsammans bekräftar varandra på ett annat sätt än män. Även ur detta uppkommer tillhörighet och bekräftelse.

    Min slutsats är att vi skall bejaka könens olikheter och att vi har möjlighet att anpassa utbildningssystemet till detta.
    Dvs tvärt emot den rådande diskursen som vill normera till likhet och Queer.

  24. Marcus Says:

    Anders: ”den rådande diskursen som vill normera till likhet och Queer” är väldigt svepnade och generellt. Finns det någon du kan peka på som faktiskt säger något som skulle förespråka normerande till likhet och queer. Jag känner att det där alltsomoftast är en halmgubbe eller byggt på generalisering av rätt så marginella avarter. (Jag undrar förresten också vad du menar med queer, hur förstår du begreppet? – Jag begriper det inte riktigt i det här sammanhanget.)

  25. Kristian Grönqvist Says:

    Marcus

    En känsla som jag får inför Ditt fesonerande är, att Du gärna vill att världen skall se ut som Du teoretiserar. Dina antaganden bygger på andra antaganden. Tex ”låt oss för diskussionens skull” innehåller inget verkligt, utan bara antaganden, men sen använder Du antagandet som argument.
    Allt du påstår kan antas vara så, men behöver inte alls vara så. och det är just den retoriken hos Moira jag tycker är ohederlig. Man bortser från kända fakta, eller förminskar dessa för att den företrädda diskursen till varje pris skall märkvärdiggöras.
    Löst tyckande kan inte omformas till vetenskap, även om ändamålet är gott…
    Det är ett slags jesuitstrategi, och det skall hundan om den får komma tillbaka, när vi nu sluppit den efter 2000 år av missbruk

  26. Anders B Westin Says:

    Marcus

    1) Det finns många parallella diskurser i ett samhälle. Jag antydde en av dessa. Jag påstår att genusvetenskapen möjligen omedvetet driver tesen att könslikhet är eftersträvansvärt medan individualisering är något positivt.
    Man bejakar naturligt urval men ogillar könsurvalet samtidigt som man erkänner att människan har behov av att göra kön. Jag får inte ekvationen att gå ihop.
    Moiras artikel är väl ett gott exempel på detta. Hon eftersökte att fysiken skulle ”göras om” för att det skulle passa alla. Det funkar inte. Då blir det bara tråkigt för alla.

    2) För mig som naturvetartyp är queer en omskrivning av gradualitet i könstillhörighet / personlighet. I grunden orsakat av gener, graviditet och hormoner. Vissa andra vill inte se det biologiska utan snarare det socialt konstruerade.
    Jag får också en bild av att vissa tror att man kan konstruera en queer personlighet medan jag tror att det är en illusion. Man kan påverka ytan och formspråket men aldrig relationen till ”det andra”.

    Jag förespråkar att man skall erkänna den biologiska gradualiteten istället för att bekämpa det andra.

    Kan du inte se maktkampen där man skall bekämpa den andre bara för att rättfärdiga sig själv. Gudrun bekämpar tex kärnfamiljen eftersom icke kärnfamilj upplever ett utanförskap. Inget kan bli bättre av att fler skiljer sig. De redan skilda får inte ett bättre liv av att fler skiljer sig.

  27. heiti ernits Says:

    Oj! Nu blev det diskussion – och tack för redigeringen; det behövdes!

    Jag skall försöka hålla isär de olika spåren, men först måste jag säga att jag slapp skriva ett långt inlägg tack vare Marcus som jag tycker har problematiserat ämnet ypperligt! Jag snöar istället in på det evolutionära.

    Forskningen inom evolutionsbiologin – där det har hänt otroligt mycket de senaste 10-15 åren – visar just detta intrikata samband mellan miljö och generna; Ty generna kan ses som rudimentära minnesbärare som syftar till att flytta över vissa grundegenskaper till nästa generation. Ju mindre handlingsutrymme vi har rent kroppsligt (morfologi) – till exempel en Orchide – till vårt förfogande för att agera gentemot en föränderlig omvärld, desto större behov av genetiskt minneskapacitet. Att människan hade så lite genetisk minne/information förvånande forskarna mycket, när kartläggningen av generna blev klar för snart 10 år sedan (HUGO-projektet). Man trodde att man skulle hitta kring 120.000 gener men hittade runt 24.000 – det vill säga DNA-sekvenser som direkt kodar ett protein. Man hittade däremot mycket ”skräpinformation” i DNA:et (”Junk-DNA”) som man fortfarande inte vet har för funktion – även om man kan gissa.

    Det är därför många växter har mycket större genetisk variation och komplexitet än människan – ty människan har lättare för att acklimatisera sig mot omgivningen tack vare sin mobilitet. Man brukar säga att vete är fyra gånger genetiskt mer komplicerad än människan. Förutom det (ringa) genetiska minnet har vi det centrala nervsystemet som hjälper oss att minnas. Vi kan flytta på oss för en liten ”kostnad” (”exergi”) ifall det regnar eller ifall solen värmer för mycket, och sedan lagra våra handlingar och intryck i nervsystemet; medan en växt måste ha många handlinsmöjligheter direkt via det genetiska minnet. Därför skiljer sig också vår metabolism år: vårt minne och vår mobilitet kräver mycket exergi tillskillnad mot växten. Denna minneslagring går också åt andra hållet, vilket den epigenetiska forskningen de senaste 10-15 åren visat. Epigenetik handlar om vilka genuttryck som kommer till uttryck i samspel mellan miljö och generna. Man trodde länge att epigenetiska fenomen enkom kom till uttryck på populationsnivån (i genpoolen), men det har visat sig vara mer komplicerat än så. De Epigenetiska mekanismerna påverkar generna i sig, redan under en livstid: det vill säga: det sociala (eller miljön) påverkar inte enbart genuttrycket (genotyp vs fenotyp) utan kan också gå i arv — till en viss grad naturligtvis (med tanke på det ringa minneskapaciteten).

    Man vet att de epigenetiska mekanismerna finns, man vet också hur det fungerar för vissa djur och växter, men forskningen kring människan är fortfarande i sin linda, även om forskningen kring sjukdomsalstring och epigenetik har kommit relativt långt.

    Så poängen: det sker ständigt en dubbelartikulation mellan gener/minne och det sociala/miljön. Det går inte luta sig mot någon slags genetisk determinism och inte heller mot en total socialkonstruktivism. De hänger ihop. Det är lustigt: till en viss del får väl Lamarckismen upprättelse i modern tid; Både Darwin och Lamarck hade rätt på sitt sätt – och det är snarare en syntes av dessa divergerande spår som är framtiden tycks det som.

  28. Anders B Westin Says:

    Heiti

    Många ord som ändå inte klargör.

    Har människan ett behov av att göra kön orsakat av sexuell selektion.

    Svara ja eller nej.

    Om svaret är ja. Hur kan detta behov då komma till uttryck om det inte får existera i det praktiska livet inom utbildning och arbete.

    Om nej. Vad är det vi då håller på med på denna jordyta?

  29. Marcus Says:

    Kristian: Skilj på vad som är antaganden i resonemanget och vad som inte är det – och läs resonemanget i sin helhet. Argumentera emot med lite precision så kan vi komma vidare. Du bara sveper över alltihop och gör det alldeles för enkelt för dig.

    Det är nu till exempel inte ett antagande att flickor sämre resultat i matematik är en kulturell fråga – det är en slutsats som dras av i princip alla studier som gjorts på området. Och det görs många: http://www.google.co.uk/search?hl=en&q=math+gender&meta= Följ upp vilken länk som helst egentligen. Könsskillnaderna minskar exempelvis i många länder (enkelt mätbart) – vilket inte kan förklaras med biologiska förändringar, naturligtvis – och även i rena experiment – reproducerbara, med mätbara och jämförbara resultat – ser man hur förväntningar, hur lärarens attityd etc påverkar resultaten

    Mitt utsträckta resonemang mynnar dock ut i att det inte går att skilja Natur från Kultur här. Vi är biologiska organismer kapabla att skapa kultur, som är kontingent, ibland rentav godtycklig, i förhållande till biologin. Min uppställning är några, fullt logiska (och möjliga att ifrågasätta rent logiskt – om du orkar) antaganden om hur detta kan hänga ihop.

    (Det jag använder ”för diskussionens skull” är f ö en hypotes som jag inte stödjer (det framgår rätt tydligt) utan det var just ”för diskussionens skull” när det gäller beteenden som vi direkt kan kalla genetiskt betingade – en spekulativ verksamhet per definition. Jag använde medvetet en hypotes som skulle tala emot mina slutsatser om den vore sann, just för att kunna spekulera i detta med något slags trovärdighet. En spekultaiv hypotes till stöd för mitt övergripande resonemang hade ju bara lett mig runt i cirklar, inte sant?)

  30. Marcus Says:

    Anders: Ja, det finns många diskurser och en, även inom genusvetenskap specifikt, kan med stor säkerhet sägas driva ”tesen att könslikhet är eftersträvansvärt medan individualisering är något positivt”. Så är det. Men är det verkligen den rådande diskursen och något som ALL genusvetenskap bör avfärdas på grund av? Kanske menar du med ”rådande” bara en av många pågående diskurser, men du måste i så fall medge att ordvalet var olyckligt, eftersom ”rådande” också kan användas i betydelsen ”härskande” eller ”dominerande”.

    Queer brukar användas som antonym till heteronormativ, och är ett perspektiv som förespråkar att samhället just bör bejaka ffa sexuella olikheter, och alltså inte byggas heteronormativt. Det spelar ingen roll om olikheterna är biologiska eller socialt konstruerade (jag hävdar själv rentav att det inte går att reducera till vare sig det ena eller det andra).

  31. Marcus Says:

    Anders 11:02:

    Mitt svar på frågan ”Har människan ett behov av att göra kön orsakat av sexuell selektion” är: Ja. Tveklöst.

    Men frågor tillbaka är:

    1. Är allt kön-görande därmed uttryck för sexuell selektion?
    2. Är sexuell selektion normerande?

  32. heiti ernits Says:

    ” och den alltmer utbredda acceptansen av vidskepelse som breder ut sig i Sverige”

    Det kan hända att du har rätt i detta, men det kan också hända att man ser troll överallt man vill, eller förväntar sig, se det. Jag tycker att kopplingen mellan Troll och Moira von Wrights artikel är oerhört långssökt – så pass långsökt att jag inte allt kan se något samband. Men nog om det.

    Som jag ser det problematiserar M. det faktum att undervisningen i Fysiken följer en lång tradition av avskalad abstraktion och ”verklighetsfrånvändhet” (mitt uttryck). Vad menar jag med ”verklighetsfrånvändhet” undrar du kanske? Jo, det faktum att fysiken och matematiken ofta agerar på samma spelplan: ett abstrakt universum där inga störningar och brister får förekomma. Det finns inga raka linjer eller perfekta cirklar i realiteten. Inget fel i det, i egenskap av den komplexa och mångfaldiga verkligheten är vi förvisade till abstraktioner, approximationer och generella slutsatser – vi har lärt oss att acceptera detta och dra fördel av dessa ”tillräckligt nyttiga” kunskaper i våra samhällen. Samma sak här: Fråga inte vad som är Sanning, utan vad som fungerar. Denna abstrakta tradition är inte problemet i sig, utan snarare det faktum att fysiklärare (eller fysiklitteraturen) knappast gör något åt att problematisera bilden, utan matar oss med abstraktioner som om det vore Sanningar. Denna tradition är bred och förekommer i vitt skilda områden: allt från biologi till ekonomi. Vi vet också att fysiken och matematiken har haft en oantastlig särställning inom vetenskaperna – just tack vare den höga abstraktionsnivån, men till en kostnad: verklighetsfrånvändhet. Samma sak är det med matematiktyngda vetenskaper som Nationalekonomi – som olyckligtvis har haft en särställning, men som också föga har med verkligheten att göra. I kölvattnet på dessa ämnen föds en Tro för logiska och strikt kausala system – som i delar av våra samhällen harmoniserar med pojkarnas sociala prägling, vilket gör att tonvikten på den manliga dominansen i dessa ämnen kommer förmodligen att överväga, då flickornas sociala prägling snarare handlar om att se till relationer och helhetssamband. Det behöver inte vara så, det är inte determinerat åt något håll – men i samhällspraktiken ser det tyvärr ut så, vilket Moira försöker problematisera.

    Vad kan man göra då: anpassa fysikämnet så att man ”vidgar” ämnet till att beakta verkligheten och vardagsfenomen, som i sig styrs/påverkas av Fysikaliska lagar! Fysikämnet blir då mer komplext, viss, mer svåravgränsat, visst, men som kanske öppnar upp för helt andra sätt att se på världen!

    Dessutom finns det pedagogiska poänger med att koppla fysiken/matematiken till vardagsfenomen: man får en bättre inlärning ifall man kan koppla ihop ämnet med vår omgivning/vardag. Det visste redan Vygotskji redan för 100 år sedan, det visste redan Montaigne för 500 år sedan, och det vet pedagogikforskarna idag.

    Jag tycker att Olle & Co, och delvis du Thomas, har missförstått Moiras ambition att öppna upp det konservativa, och resilienta, ämnet Fysiken. Det finns risk att en fysiker läser denna problematisering som Fan läser bibeln.

  33. heiti ernits Says:

    Thomas:

    Bara ett litet – egentligen onödigt – tillägg: De exempel som Moira von Wright tar upp i skillnaden mellan hur en tjej kontra en kille närmar sig olika problem, och deras lösningar, kan jag känna igen min eget tänkande. Det vill säga: jag resonerar lite mer ”kvinnligt” (om vi utgår från denna kategori för att problematisera den sociala prägligen) och ställer mig liknande frågor som tjejen gör i situationen (s.14-15). Det kan hända att jag fått en stark social prägling, som kanske går att förklara med att jag växt upp med en ensamstående mamma och starka mor-/far-mödrar. Det är anledningen till varför jag också ofta ifrågasatt ämnet (speciellt fysiken) under min skoltid – även om jag hade goda betyg. Intuitivt var det någonting som inte stämde med den abstrakta framställningen och den upplevda verkligheten.

  34. Anders B Westin Says:

    Marcus
    I botten finns det biologiska. Ovan på detta pågår kulturella processer orsakade av våra drifter och behov.

    Normering är en obeveklig konsekvens av flockbeteende och kollektiv anpassning.

    Graden av normering beror naturligt av mängder av faktorer. Kunskap i evolutionslära och begreppen variation, selektion och fördelning bör som jag ser detta leda till större acceptans inför olikhet. Dock ej destruktiva beteenden. Problemet är att vi människor har olika bilder av vad som är destruktivt.

    Det andra spåret är att jag känner mig helt säker på att det finns en konflikt mellan jämlikhet / sammanhållning kontra ”ohejdad” individualisering. Normering kan vara långsiktigt positivt för ett samhälles funktion även om vissa grupper känner sig ”inlåsta”.

    Mycket svåra och komplexa frågor som kanske ingen riktigt begriper fullt ut.

    Jag läser just nu Jämlikhetsanden. Ganska tydligt är det så att länder med homogen och normerad struktur verkar må bättre än de länder med tydlig individualisering.

  35. heiti ernits Says:

    Anders:

    ”I botten finns det biologiska. Ovan på detta pågår kulturella processer orsakade av våra drifter och behov.”

    Men, jag menar just att det är misstag att se det så: det vill säga vad som ligger under och vad som ligger ovan; då hamnar vi i någon slags ”hönan eller ägget” diskussion. Kulturella processer – eller miljön – påverkar det biologiska och det biologiska påverkar de kulturella processerna, och så vidare tills våra organismer inte längre existerar. Man måste se helhetsbilden: kultur och natur hänger ihop. Dessutom som jag skrev: den rent biologiska, det vill säga den information som överförs och tolkas via genetiska mekanismer från organism till orgamism, är oerhört liten: den genetiska minneskapaciteten är alldeles för ”otillräcklig” hos människan.

    Eller kan kanske missförstod din kommentar?

  36. Anders B Westin Says:

    Heiti
    Ja visst är det så. Men det är en viss skillnad i hastigheten. I det liv vi lever hinner inte biologin förändras pga av sociotopens förändringar. Möjligen på individnivå mellan två generationer pga av ”onoff” funktioner i genbanken.

    Men om du nu har den läggningen att du inkluderar de närmaste 10000 åren i ditt politiska ansvar så ger jag dig rätt.
    Men jag är mer pragmatiskt kortsiktig. Klarar enbart av mina barn och barnbarn och möjligen barnbarnsbarn. Sedan har mina spegelneuroner gjort sitt.

    Och helt oavsett detta så kommer sexuell selektion att kvarstå som dominant parameter i livets ekvation. Om vi nu inte i en snar framtid återgår till att bli endast enkönade honor möjligen med klonade spermier.
    Då har vi det maximala matriarkatet. Slut på könskampen.

  37. heiti ernits Says:

    Ok – är med på vad du menar; men det är just hastigheten som man underskattade i den klassiska evolutionsläran. Det har visat sig – precis som du säger – att tydliga förändringar redan sker från generation till generation (det man förut trodde tog oerhört lång tid), vilket delvis misskrediterar den klassiska binära synen: att det är enkom (eller den dominerande faktorn) mutationer som driver evolutionen. Dessutom tillåter epigenetiken en ”tillbakaläsning” av den sociala miljön till en viss del till generna – hur mycket (eller hur stor denna mekanism är hos människan är) vet man inte idag. Dessutom slås funktioner ”på-och-av” – som du säger – redan under vår livstid (på individnivå) – via epigenetiska mekanismer, vilket också föranleder den stora forskningen kring sjukdomar hos människan som kan kopplas till genetiska mekanismer. Man har lyckats skapa mediciner som ”slår på och av” olika genuttryck (via epigenetiska mekanismer). Då opererar man med evolutionen i realtid (det är ett sätt att se det….)

    http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programID=406&Nyheter=1&grupp=4278&artikel=2611099

    Det var ett rätt intressant program om ”Epigenetik” på Vetenskapsmagasinet i höstas (eller i våras), som nu tyvärr är borttagen på SVTPLAY.

  38. Marcus Says:

    Anders: Jag tror att problemet uppstår för att du talar om biologiska faktorer i form av drifter och behov som orsak till kulturella processer. Uppenbarligen menar du inte riktigt vad det låter som, eftersom du samtidigt uppvisar en stor förståelse för att kulturella uttryck inte är absolut och direkt kopplade till biologiska faktorer. Det finns en viss kontingens mellan biologi och sociologi, en oundviklig relation visserligen men inte ett orsak-verkan-förhållande. Jag påstår att det är mycket mer precist att tala om att biologi möjliggör kulturella processer – och att det finns gott om klara fakta som pekar mot en sådan förståelse.

    Tron på ett slags universalitet hos evolutionära mekanismer delar vi. Men det gör inte att vi den vägen kan binda samman evolutionen av vår art med evolutionen av normer och kultur – att kulturell evolution skulle vara en del av den biologiska evolutionen. Snarare betyder det att vår förmåga att lagra information utanför oss själva möjliggör evolution av kultur i komplext samband med vår biologiska evolution. Vi utökar ju inte bara Evolutionen (den enda) till att omfatta vår kultur; vi veckar in en evolutionerande kultur i en evolutionerande art i en evolutionerande miljö etc…

  39. Thomas Svensson Says:

    En kommentar till Marcus första inlägg i denna tråd:

    Du uttrycker dig så väl och Popperskt, Marcus:

    ”Vetenskapen påverkas av berättelser och vetenskap producerar berättelser, men vetenskap är i sig en metod som ständigt korrigerar sig själv på ett systematiskt sätt – vilket ger den en särställning gentemot andra (religiösa, politiska etc) berättelser om världen.”

    Jag instämmer också helt i din utmärkta utredning av genusvetenskapens förutsättningar och berättigande i dina sex punkter. Vore du inte så akademiskt omeriterad och jag så maktlös så skulle jag genast nominera dig, i konkurrens med von Wright, till rektorsstolen på Södertörns högskola.

    Jag gläds också åt ditt lugnande besked angående kärleken till vetenskapen, måtte Moira von Wright också närma sig de sansade ståndpunkterna.

    Däremot är jag lite tveksam till den posthumanistiska betoningen av sammanvävningen av natur och kultur, den tål att diskuteras. I princip, dvs. i någon abstrakt mening, håller jag med om att begreppet naturkultur är en bra beskrivning på sakernas tillstånd.

    Men, då kulturen i så stor utsträckning har tagit naturen i besittning tycker jag att det är viktigt att beakta just kulturens särställning. Den utveckling som människan och hennes kultur står för är så farlig för naturkulturens utveckling, kanske just för att våra vetenskapliga framsteg och vår förmåga till teoribildning är utan konkurrens.

    Våra teorier skapar i alltför stor utsträckning världen, alltför ofta i vansinnets tecken, då återkopplingen inte är snabb nog. Det är detta som GH von Wright varnar för och som jag tror han har rätt i. För att lösa de problem vi står inför, menar jag alltså att det är just motsättningen mellan natur och kultur som vi måste ta i akt.

    Men, Heiti, vi löser inte det problemet genom att ersätta rationellt tänkande och vetenskap med myter, känslor och religioner, vi kan bara lösa det genom medveten besinning på vetenskaplig grund.

  40. Thomas Svensson Says:

    Anders:

    Du tycks förespråka att man borde undervisa flickor och pojkar i Fysik på olika sätt. Kanske har du rätt, men frågan är om man inte istället skall uttrycka det så, att man skall sträva till att anpassa Fysik-undervisningen till varje individ, utifrån dennes referensramar och förkunskaper avseende såväl skolbokskunskap som vardagserfarenhet.

    Att just identifiera grupperna pojkar och flickor som avgörande i skillnader ställer jag mig tveksam till, även om det uppenbarligen finns skillnader på gruppnivå, som du säger. Men skulle man inte kunna hitta stora skillnader i gruppnivå också avseende klass, nationalitet, släktskap, osv.?

    Problemet med Fysikens (och Matematikens) svårighet och impopularitet tror jag i första hand beror på lärarnas oförmåga att knyta an till vardagen. Denna oförmåga har till stor del sin grund i att lärarna i sitt eget samhällsliv alltid befunnit sig i skolans värld och helt enkelt aldrig själva har tillämpat sina ämneskunskaper i vardagen. Dessutom är väl en typiske läraren en svensk man från medelklassen.

    Min starka reaktion på M. von Wright handlar dock inte om viljan till mer anknytning till vardagen, den handlar om hennes ifrågasättande av vetenskapens status gentemot myter, religioner och andra vidskepligheter.

  41. Marcus Says:

    Sannerligen, Thomas! Det enda man kan säga om könsövergripande skillnader i lust/begåvning för naturvetenskapliga ämnen, är att män är överrepresenterade i toppen och botten och att övriga skillnader som finns varierar mellan länder, klassrum etc.

    Detta betyder inte att män och kvinnor förstår fysik/matematik etc på helt olika sätt. Så frågan är alltjämt vad skillnader beror på. Tvärtemot vad det verkar hävdas, av såväl von Wright som mellan raderna här bland kommentaterna, tyckks det inte finnas något vetenskapligt stöd för att skillnader i lust/begåvning för naturvetenskap är biologiska (och därmed omöjliga att göra något åt).

    Det tas ändå liksom för givet, men jag har uppriktigt aldrig sett någon vetenskaplig undersökning som bekräftar denna allmänna ”sanning”. Däremot har jag sett flera undersökningar som exempelvis klart och tydligt visar att skillnader i resultat i princip försvinner, bara man korrigerar förväntingar med mycket enkla påståenden och attityder. Biologister ignorer konsekvent detta, och påstår refelxmässigt och ogrundat att det är teorin om genus som saknar vetenskapligt stöd.

  42. Anders B Westin Says:

    Tomas
    Jag förespråkar inget. Jag problematiserar. Skall jag vara ärlig så tycker jag att tillvaron är mycket besvärlig att förstå sig på. Men det jag definitivt håller på med är föra in parametern ”sexuell status” som en komponent i det komplexa spelet.

    Jag är helt övertygad om att könet har stor betydelse för vilka arenor / ämnen som respektive kön tolkar som statusarena.

    Just nu har vi en situation där intresset för teknik och naturvetenskap successivt har sjunkit de senast 30 åren.
    Läste nu en analys av en kvinnlig teknikpedagog i en byggtidning. Hennes perspektiv var att vi måste öka intresset för teknik bland kvinnor för att lösa samhällsproblemet – för få ingenjörer.
    Inte någon reflekterar över att detta kan innebära att pojkar och unga män då än mer kan tappa intresset för teknik. Ämnet blir feminiserat och således något som en ung man skall hålla sig ifrån.

    70 % av lärarna i grundskolan är kvinnor. Även högstadiet är numera i huvudsak en kvinnlig arena. Unga män som går in i puberteten söker likt målsökande robotar manlig identifikation / förebilder. En kvinnlig tekniklärare kan aldrig erbjuda denna ”statusidentifikation” utan endast vara en duktig eller dålig pedagog / kunskapsförmedlare. Men det räcker inte som drivkraft.

    Jag vet att mitt spår inte är så politiskt korrekt men samtidigt så märker jag att skolsverige ständigt söker förklaringar utan ett ögonblick problematisera ”sexuell status” som ett centralt mänskligt verktyg för lust och drivkrafter.

    Dessutom känner jag på mig att behovet av sexuell avskiljning relativt det andra könet är normalfördelat. Vissa personlighetstyper behöver ett starkt polariserat kraftfält för att trivas med livet. Andra är mer queera i sin personlighet.

    Det är därför som jag gav exemplet att vi kanske skall erbjuda tre varianter. Manligt, kvinnligt, mixat queer.

    men det är inte tillåtet att tänka så just nu.

  43. Marcus Says:

    Abders: Om jag ska vara ärlig är det där med ”inte politiskt korrekt” och ”inte tillåtet att tänka så” fruktansvärt tröttande. Kom istället med något som faktiskt stödjer dina hypoteser, annars spelar det ingen roll att du inte känner dig lyssnad på och tror att det beror på någon konspiration av mäktiga genusvetare. En allmän känsla hit och en aldrig grundad övertygelse dit räcker inte.

    Förlåt om jag tar i här, men det är så oändligt frustrerande att så många – jag kanske inkluderar dig orättvist, ber om ursäkt i så fall; det är bara svårt att inte reagera med affekt när det återkommer hela tiden – hänvisar till Vetenskapen, när allt de gör är att lyfta fram ett litet hörn av den vetenskapliga undersökningen av verkligheten och påstå att hela verkligheten kan förklaras genom den. Det är dags att de själva lever upp till de stränga krav på vetenskaplighet som de då och då – alldeles riktigt och lovvärt – kan fälla andra med.

  44. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Du missar själva essensen. Du måste hålla isär begåvning och lust. Jag har aldrig trott att begåvningen skulle skilja mellan könen.

    Lustbegreppet har två dimensioner.

    1) Har kvinnor samma biologiska lust för teknik som män. Jag vet inte. Men går man på det liv vi lever så verkar män som grupp ha en högre fascination för ”funktionella strukturer” och apparater. Men det kan ju vara kulturellt programmerat. Är det någon som egentligen vet?

    2) Det andra lustspåret är detta som jag skriver om. Sexuell status eller att göra kön. Vad händer med det manliga teknikintresset om ämnet blir feminiserat. Kommer männen i lika hög grad fascineras av teknik om detta upplevs vara en i lika hög grad kvinnlig arena.
    Jag misstänker att det finns en påverkan.
    Detta är inget att negligera och ironisera över om man befinner sig i en ideologisk politisk debatt.
    Vem tar ansvar för de biprodukter som uppkommer om man inte vågar reflektera.

    Du ser väl hur oerhört svårt vi har att finna orsakerna till varför teknikintresset i allmänhet har gått ned i samhället och skolan. Det ältas och diskuteras men ingen har ett säkert svar.

    Nästa fråga: Vad är egentligen orsakerna till att männen flyr den svenska grundskolan som arbetande lärare.

    Tror du att det finns någon annan förklaring än det som kan omslutas av det sk ”statusbegreppet”. I detta finns parametern ”att göra kön” som en garanterad delförklaring.

    Detta är inget att raljera över!

  45. Marcus Says:

    Saken är alltjämt att allt bara är lös spekulation från din sida.

    Varför skulle kvinnor ha en annan biologisk lust för teknik? Särskilt gäller frågan då denna lust, för såväl män som kvinnor, varierar över tid, mellan klassrum, länder och så vidare.

    Varför skulle männen inte fascineras av teknik i lika hög grad om detta upplevs vara en i lika hög grad kvinnlig arena? Du förutsätter ett samband som inte kan påvisas.

    Det du kallar ”göra kön” – låt oss hellre kalla det en allt större övervikt av kvinnliga lärare (fast det är ju bara de senaste åren som antagningar till lärarutbildningar visar övervikt för kvinnor även i naturvetenskapliga ämnen: Har det verkligen fått genomslag i klassrummen än?) – och statusfrågan är en korrelation som behöver stödjas av verkliga siffor för att kunna tas som ett robust samband (precis som alla de korrelationer mellan hälsa och jämlikhet som det talas om i ”Jämlikhetsanden” f ö).

    Kan man pröva din hypoteser på något sätt? Det som varit i närheten av att prövas är ju det första, och resultaten tycks som sagt antyda att skillnader mellan lust OCH begåvning är kulturellt betingade och möjliga att förändra.

  46. Kristian Grönqvist Says:

    Marcus

    Ibland tror jag att det enda problemet är, att Du är ung och inte har barn, Har Du barn så har Du i varje fall inte lekt med dem och ägnat någon tid år verkligheten. Så fort man får barn själv framstår väldigt många saker i blixtbelysning, saker man egentligen inte har trott på.

    På Anders vis är jag empirist, jag har arbetat som antropolog på Sundaöarna en del av mitt liv. Bland de sista stenåldersfolken. De har på inte sätt påverkats av det postmoderna samhället, en del har inte sett vit population förrän på detta århundrade. men de uppvisar i förbluffande omfattning som vi, de olikheter vi uppfattar som socialt konstruerade. Men för dem är det en social konsekvens av naturliga könsolikheter. De har ingen förståelse för abstrakt konstruktion, de är väldigt pragmatiska. Och vissa saker är bara så. Där finns flickor som jagar lika bra som pojkar, men jakten kan ta dagar i anspråk, vilket gör att kvinnorna som fött barn inte längre är aktuella. Man ammar sina barn upp till tre års ålder, men det finns barn som kan smyga till sig en slurk i sju-åtta års ålder. Kvinnor bland naturfolk samlar ofta på sig mer fett pga amningen och är inte längre lika snabba och uthålliga löpare
    som männen. Alltså sämre jägare.

    Hos primaten människa är förutsättningarna mellan könen olika och naturen har naturligtvis anpassat människan därefter. Alltså snarare ökat än minskat skillnaderna. Nästan hos inga andra djur är skillnaden i storlek och muskelmassa så stor som hos de stora pimaterna.

    Att utvecklingen sker i språng är allmän kunskap, sedan 1900-talets början, men den sker inte i två språng samma vecka, än mindre i tio språng på en vecka, utan ett språng nu och då, exvis makakerna i Japan, de flamingoätande babianerna i natronsjöarna eller de betlösa skogselefanterna på Sri Lanka, två av förändringarna har jag själv bevittnat, eftersom de hänt under min livscykel.

    Att förminska det underbara scenariot som livet erbjuder till ett socialt skrivbordsexempel, efter att ha suttit med ”tankemössan” en stund är ett ofantligt övergrepp på alla de vetenskapsmän och -kvinnor, som bott med gorillor i Uganda hela sitt liv, chimpanser, lejon, you name it och mödosamt pusslat ihop livets små brottstycken av torftiga och inte så lätt upprepbara obsevationer är i mitt förmenande en våldtäkt på de otroligt tålmodiga och livslånga arbeten, som tusentals forskare har gjort i flera århundraden.
    Hur kan man ens ha mage…

  47. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Du ser ju hur du reagerar. Inte undra på att jag nästan ber om ursäkt.
    Frågan är bevisligen laddad.
    Vad är det som är så hotfullt?

    Ursäkta om att jag spekulerar och har hypoteser inom ett område som inte är speciellt enkelt att leda i bevis. Man kan ha mer eller mindre välgrundade hypoteser och misstankar, men inget annat.

    Mina hypoteser har jag odlat fram genom att läsa allehanda litteratur inom områden som antropologi, humanetologi, evolutionspsykologi mm grundat med den evolutionsbiologiska insikten att det existerar både naturligt och sexuellt urval.

    Min hjärna kan då inte komma fram till något annat än att könet har stor betydelse för hur vi människor interagerar med varandra.

    Jag har ingen aning om hur du tolkar vad jag skriver. Du kanske läser något helt annat än vad jag menar eftersom vi har olika inre representationer.

    Jag kan väl sammanfatta med att ställa mig två frågor:

    1) Vad är orsaken till att pojkar i första hand leker med pojkar och flickor i första hand med flickor.

    2) Vad är orsaken till att det i alla kända kulturer (levande och döda) finns en mycket tydlig uppdelning i manliga och kvinnliga arenor. Vad är liksom ”syftet” med denna uppdelning. Varför beter sig människan på detta sätt.

    Jag har lagt väldigt många timmar på att försöka förstå. Jag säger inte att jag vet, men jag har mina bestämda hypoteser.
    I botten finns då livets primala ”jobb”. Dvs att producera avkomma. Detta jobb kräver ansträngning och tydlighet och skall dessutom fungera rationellt. Evolutionen har fixat till så att våra beteenden gör detta jobb. Medvetet och omedvetet.

    Kan du förklara varför de flesta som kommer upp i åldern vill ha en partner och varför de flesta vill ha en avkomma. Kan du förklara detta med några enkla bevis?

  48. Marcus Says:

    Kristian: Du har ju fortfarande inte läst vad jag har skrivit. Det finns ingenting jag har sagt som talar emot något av det du beskriver här. Du får gärna precisera vad du vill argumentera emot med din redogörelse, jag begriper det ärligt talat inte.

    (Och FIY: Jag har barn och spenderar betydligt mer tid med honom än med tänkarmössan.)

    Anders: Ingen – definitivt inte jag – påstår att det inte finns skillnader mellan könen och att biologin är en viktig del i förklaringen till att det är så.

    Biologi är en del av förklaringen till att pojkar leker med pojkar, flickor med flickor. Biologi är en del av förklaringen till att det finns manliga respektive kvinnliga arenor i alla kända kulturer. Biologi är en del av förklaringen till att de flesta som kommer upp i åldern vill ha en partner och att de flesta vill ha en avkomma.

    Hur förändrar det ett enda av de argument jag har anfört ovan?

  49. Marcus Says:

    Ni måste koppla av autopiloten, börja precisera er kritik och inte komma med svepande argumentationer mot skuggbilder som ingen ställer sig bakom.

  50. Anders B Westin Says:

    Marcus

    Jag då fattar jag dig fel.

    Jag har sagt att könet kanske skall få påverka hur man intresserar flickor och män för fysik och att det kan vara svårt att förena dessa metoder i ett och samma klassrum med en och samma lärare.

    Egentligen inget annat.

  51. heiti ernits Says:

    Anders:

    Om vi byter spår lite och problematiserar ytterligare ditt påstående: ”finna orsakerna till varför teknikintresset i allmänhet har gått ned i samhället och skolan”.

    Hög spekulationsvarning nu; kan det vara så att det helt enkelt handlar om samhällsförändringen i stort? Tekniker är en högst integrerad del av vårt liv idag – internet är allmängods; filmer och musik går att ladda hem utan någon fördröjning, iPad/iPod/iPhone samlar alla verktyg i en lättillänglig svart manick (jmf: en black box). GPS- mottagare, google-earth, twitter, sociala medier, mobiltelefoner med FM-sändare, MMS, digitalkameror, 3G-nät, onlinebokningar osv. osv. skulle ha låtit som science-fiction en gång i tiden; Allt detta och mycket, mycket mer, får ungdomar med bröstmjölken idag. Det finns inte så mycket att förundras åt: oavsett om man är kille eller tjej. Allt finns lättillgängligt, mikroskopiskt och undangömt. Denna trend fortgår alltjämt. Teche (teknologi) har blivit en naturlig del av våra kroppar som tillåter en viss spatiotemporal expansion. Dessutom lägger vi alltfler av våra ”minnen” utanför kroppen: från boktryckarkonsten till internet.

    Kanske riktas det mänskliga intresset åt andra håll? Idéhistorikern Sver-Erik Liedman pratar om hård- kontra mjuk upplysning (även om det delvis är problematisk att göra denna dikotomi och begreppet upplysningen i sig). Kanske kommer intresset och nyfikenheten riktas mot de sociala problemen, miljöförstöring, relationer, religion (nu kommer Thomas att hoppa högt) — kanske kommer den mjuka ”upplysningen” komma ikapp den hårda (teknologi, ”hårda” vetenskaper etc)?

    Varje tid har sina problem och sina fascinationer; Sin sciene-fiction, sina hemligheter. Weber talade om avförtrollning av världen på grund av den tekno-vetenskapliga rationaliseringen. Kanske får vi ett symbiotiskt förhållande mellan vetenskap och ”saga”? Ty drivkrafterna finns inte i vetenskapen i sig, utan i nyfikenheten.

  52. Kristian Grönqvist Says:

    Det gör i så fall jag också. Min diskussion började med Moira von Wright och hennes lämplighet att omforma diskursen pga tillfällig postmodernism vilket också jag tyckte att Du företrädde. Därför utläggningen. Könens olikheter både fysiskt och mentalt är olika designade, med viss mening, och det förändras inte i ett ögonblick, hur gärna man än vill det. Det förändras troligen fortare genom att belöna homosexuellt beteende samt fortsatt pytsande av östrogena plaster i vattendrag, men det finns risk för att den sk majoriteten vill ha ett ord med i laget.

  53. heiti ernits Says:

    Kristian:

    Ja, vad skall man säga: könet och människan blir ständigt till (”becoming”). Människan och våra samhällen är dynamiska och plastiska – våra begrepp och våra kroppar/tankar förändras ständigt.

    Men jag är inte riktigt med på vad du menar med ”belöna homosexuellt beteende”?

  54. Kristian Grönqvist Says:

    Heiti

    Det är den här Qeerfaktorn, eller faktor 3 om du hellre vill kalla den så.
    Alltså att homosexuella kvinnor och män profilerar sig hårdare i debatten, deras åsikter om sammanblandning av genus blir alltmer levande i samhällsdebatten och tillåts tom i kulturlivet i allt högre utsträckning dominera tyckandet.
    Det föreligger ingen fara i det, men det kan förändra den kulturella debatten så att den i högre utsträckning fjärmar sig från verkligheten som ju trots allt är heteronormativ.
    Det i sin tur leder till att jag mer och mer sällan ser på melodifestivalen, möblera lägenheter-program, modeprogram och andra såpor, eftersom jag personligen tycker att det homonormativa och väldigt ytliga sättet att se på livet och världen är oerhört påfrestande. Men det är naturligtvis bara en personlig reflexion.

  55. Thomas Svensson Says:

    Heiti:

    1. Om man nu skall spekulera om det avtagande teknikintresset så finns det en effekt som du inte tar upp, nämligen den att vi har det så bra och tryggt och att ungdomar inte är oroliga för sin framtida försörjning. En liknande effekt lär man ha observerat i USA under ganska lång tid. Medelklassungdomarna, menar man, har haft det så väl förspänt hemifrån att de inte sett någon anledning att anstränga sig, de har kunnat försörja sig ändå på sina föräldrars förmögenhet, kontaktnät, eller affärsrörelse. Man ser tecknen på universiteten i USA, där majoriteten av (åtmistone) forskarna är invandrare, numera mest från asien, tror jag. Och detta har pågått länge. I Sverige tycker jag mig se liknande tendenser, man har kanske i trygghetens Sverige fått för sig att det är samhällets uppgift att ordna jobb åt alla, själv kan man ägna sig åt att förverkliga sig själv, vilket tar sig uttryck i att man följer strömmen av mode, glamour, elitidrott och kändisdyrkan.

    Nu ser jag ingen fara i detta för den vetenskapliga utvecklingens skull, kineser och indier tar nu snabbt över den kreativa tekniska utvecklningen och sedan kommer förhoppningensvis afrika efter. Faran är nog snarare att dessa nya kreativa själar också kommer att ta ifrån oss det materialistiska försprånget och därmed bädda för krig. Oavsett vad man tycker om jämlikhet och demokrati, att kraftigt minska sin levnadsstandard lär bli svårt och kan mycket väl skapa frustration, syndabockar och hat.

    2. Du framhåller ibland att religion och myter har skapat vetenskapliga idéer. Jag tror att du är helt fel ute där. Världsreligionerna representerar ju det mest dogmatiska tänkandet som förekommer, deras litterratur är ju ett par tusen år gammal och är bara förnyad med avseende på språkdräkten.

    Du tänker kanske på att det inte är det trägna rationella arbetet i laboratoriet som ger de stora upptäckterna, men det är heller inte idéer sprungna ur gamla mossiga myter. Nej, det är vilda oprövade hugskott som sedan prövas av den trägne laboratoriearbetaren. Ju mindre fast forskaren är i gamla hjulspår, desto större chans att göra upptäckterna. Men, dessutom, att se potentialen i hugskotten kräver djup kunskap i ämnet i fråga.

  56. Anders B Westin Says:

    Heiti
    Jag tror att din beskrivning om det minskade teknikintresset är riktigt.
    Denna resa insåg jag för många år sedan. Samhället missuppfattade tillvaron redan 1968. Haschdimmorna och den utopiska mentala perpetuum mobile har jag växt upp med. Någon virtuell annan skall göra jobbet medan jag jag jag skall ha den ”fria viljan”.

    Skall jag vara ärlig så började jag att reagera redan som tonåring.

    Men min slutsats och tolkning vart en annan än din. Folk är kortsiktiga, folk skall bara leka, ingen vill ta ansvar, varför ser dom inte vad som händer med landet, relativismen kommer att segra, asiaterna skall slita i fabrikerna för att vi skall få flumma med postmodernistiska från kroppen förfrämliga sysselsättningar, pedagoger som tog över skolan, filosofiskt flum medan folk i landet med IQ < 100 blir arbetslösa, sjuka, obehövda och utslagna.

    Postmodernism, kommersiell TV, puckofiering, ytligheter i en enda salig röra – medan kineser plockar ihop Facebook apparater i sitt anletes svett.

    Centerpartiet blir ett nyliberalt parti för ytliga urbanindivider som fullständigt glömt hur koskit luktar och väger.

    Jag tänker ofta: Varför bryr sig Miljöpartister så lite om den mentala miljön och enbart om koldioxid, lavar, vargar, .

    Tomas som har denna blogg upplever jag som ett uppfriskande undantag.

    Förresten Maria Wetterstrand verkar också vara en klippa i den månghövdade mentalflumdjungeln.

    Om Miljöpartiet vore ett riktigt miljöparti utan mentalflum så hade partiet min röst. Men som det är nu med allehanda alkemister och ideologiska aurasökare/ slagruteromantiker så pallar jag bara inte.

    Jag är och förblir en folkhemsromantiker med Bengt Göransson som förebild. Jag röstar således blankt i detta schizofrena manipulativa tidevarv.

    Jag kan t.o.m. romantisera kroppsarbetet som norm. Folk skall jobba hårt med kroppen så slipper dom tänka så mycket dumheter.

    Teknik och industrisamhället har skapat för mycket tid för virtuella konflikter mellan människor. Jag som var så naiv att folk skullegöra något klokt.

    Jag är faktiskt mer rädd för det mentala sammanbrottet än vad jag är för klimatsammanbrottet.

    Jag är dystopisk och djupt pessimistiskt. Vi lever i ett kaos som skvalpar mellan pedofiler, burkor, hederskulturer, pokerhjältar, våldsromantik, genusvetare, queerfanatiker, bimbobrudar, Botox, handväskor, anabola steroider, piratfanatiker, trösttatuerare, uteliggare, shaktimattor, kognitiv terapi, utbrändhet, el-allergi, anorektiska överstajlade modemänniskor, narcissister, högklackat, TV4 +, MTV – perversiteter, hysterisk stand-up, ja det tar aldrig slut.

    Detta var en riktig mentalspya. Dvs som min hjärna tänker när jag släpper den – helt fri.

    Vart fan tog tog Thomas Hobbes vägen:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Hobbes
    🙂

    PS!
    Om skolan hade bildat svenska folket i evolutionslära och humanetologi så hade vi kanske kunnat nå en högre nivå.
    Tänk vad mycket skit alla homosexuella och transpersoner hade kunnat slippa om skolan gjort sitt jobb.
    Hur skulle det vara om man i årskurs nio fick en riktig bildning i den sk "antagonisthypotesen" som förklaring till existensen av homosexualitet.

    http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0002282

    Då hade folk sluppit bli nedslagna och spöka ut sig på Pridefesivalen.

  57. Thomas Svensson Says:

    Oj då, Anders, det var ord och inga visor!

    Jag har under det senaste året gett mig på den gode filosofen Spinoza, som du förstås har märkt här på bloggen. Han framställer en kunskapsteori, som delvis har botat mig från en pessimism som liknar din.

    Spinoza menar att den kunskap vi får genom rena observationer är förvirrad och att dessa tankar skapar negativa känslor som hämmar vår handlingskraft, som dömer oss till hopplös passivitet. Genom att finna ett system av orsak/verkan till händelser och företeelser kan vi få adekvat kunskap. Speciellt kan vi identifiera orsaker till obehagligheter som hat, rädsla, avund, ondska osv. vilket ger oss ideer om hur vi skall göra något åt dem, gör oss aktiva.

    Dessutom, och det är en väsentlig komplettering av ovanstående, är världen som den är och kan inte vara annat. Du och jag är delar i denna värld och kan heller inte vara annat. Vi måste alltså ta världen som den är, konstatera att hit har evolutionen tagit oss, det finns ingen återvändo. Det väsentliga är inte hur du har det, utan hur du tar det, som Spinozisten Arne Naess har skrivit. Och, världen står öppen för förändringar, ingenting hindrar oss att jobba för att den skall ta nya riktningar, i enlighet med vår bild av idealet.

    Allt det som tycks oss främmande och som retar vårt föregivna förnuft är inget annat än förvirrade ideer som kan göras till adekvat kunskap genom att söka efter de faktiska orsaker som alltid finns där. Genom att konsekvent bygga en förklaringsmodell som fungerar kan vi kanske så småningom spontant med jämnmod åse allehanda märkliga beteenden och företeelser och veta hur de ska angripas för att uppnå harmoni. Vi har då uppnått den tredje nivån av kunskap, den som är intuitiv, men fast grundad på förnuft.

    Detta låter förstås högtravande och jag märker att jag inte kan göra Spinoza rättvisa på några, på kort tid nerklottrade, rader. Jag rekommenderar studier av Spinoza, och då menar jag förstås studier och inte den skumläsning som vi vanligtvis sysslar med nuförtiden. Det hjälper!

  58. Anders B Westin Says:

    Tomas
    Jag läser vad du du skriver.

    Men om vi jämför din kommentar som fanns ovan min så skriver vi ungefär samma sak fast jag bestämde mig för att vara känslomässigt primal.

    Att skriva från mitt aggressiva jag. Jag kunde ha skrivit mer samlat men ibland känner jag för att vräka ur mig.

    Och då blev det som det blev. Tidvis får jag lust att skippa det artiga utan att samtidigt angripa enskilda individer.

    Samtidigt är jag ärlig. Jag kräks ofta på det samlade budskapet som samhället skickar till mig. Summan är så ofattbart inkonsekvent.

    Den ena tycker si och den andra tycker så. Den ena gör på ett sätt och tycker det är rätt och andra gör precis tvärtom. Men ingen verkar se inkonsekvensen av den motstridiga helheten. Multipla signaler i kaotisk interferens.

    Är det den abstrakta virtuella superhjärnan determinismen som håller ordning.

    Jag som naivt trodde att människan kunde koordinera sitt förnuft.

  59. heiti ernits Says:

    Jag menar att det är vår fantasi och nyfikenhet som driver oss att söka kunskap om vår omvärld; nyfikenheten är drivkraften; fantasin hjälper oss att föra tanken över ”det som inte finns framför oss” och är väl delvis besläktad med kreativiteten. Fantasin hjälper oss att lyfta blicken från backen, eller under backen för den delen. Människan är en finurlig varelse som kan tänka abstrakt, utanför ramarna för den momentana reella verkligheten som ligger framför fötterna.

    Den vetenskapliga kunskapshistorien är starkt sammanvävd med den magisk-religiösa historien: inte bara på grund av munkarnas rudimentära vetenskapiga arbetsmetoder, och alkemisternas primitiva fysisk-kemiska försök (som ledde till en kunskapsackumulation), utan också för att religiösa spörsmål, eller myter, ofta varit drivande (och andra gånger inhibiterande) faktorer bakom sökandet. Det kan man inte bortse ifrån; att argumentera bort religionens stora betydelse i det vetenskapliga tänkandets historia (och samtid) är befängt.

    För tankearbetet spelar det ingen roll ifall vi influeras av religiösa föreställningar (tänk bort formella religionssystem och auktoriteter – som du nog egentligen riktar din udd mot!), myter, sagor, berättelser, osanningar, litteratur eller konst. Ta till exempel Swedenborg (bara för att han är Svensk och högst originell religiös tänkare); han har inspirerat en stor skara vetenskapsmän, konstnärer och författare: vad sägs om Balzac, Baudelaire, Blake, Borges, Carlyle, Dostojevskij, Emerson, Goethe, Jung, Schelling, Strindberg och så vidare – dessa författare har i sin tur, på ett eller annat sätt, inspirerat kommande generationer av läsare. Det finns nog inga vetenskapliga metoder för nytänkande och kreativitet – däremot hjälper de vetenskapliga metoderna att kategorisera eller förklara fenomen som uppstår eller ”upphittas” i sökandet. Det är det som är styrkan med den vetenskapliga metoden: formaliseringsprocessen och öppenheten för falsifiering, och åter falsifiering in absurdum. Processen är evolutionär. Det är det som vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn brukar problematisera: det sker ständiga omvälvningar i vetenskapssamhället, stora eller små. Kuhn pratar om paradigmskiften. Det är också naturligt att en etablerad vetenskapskår ofta försvarar det rådande paradigmet med näbbar och klor – men till syvende och sist så faller det.

    Även Popper nämner behovet av en personlig erfarenhet av att formulera problem och menade att observation, som ligger till grund för all forskning, förutsätter ett val av objekt, en bestämd uppgift, ett intresse, en utgångspunkt, ett problem. Här kommer forskarens subjekt in i bilden och det är det som vetenskapssociologin och vetenskapspsykologin har forskat om det senaste århundradet. Man har alltså problematiserat den ”vetenskapliga processen” – och det är en stor skillnad på den ”vetenskapliga processen” och den ”vetenskapliga metoden”!

    Newton – som vi redan nämnt – den store vetenskapsmannen var en övertygad alkemist och starkt religiös; han sökte att bevisa guds existens men fann gravitationen nästan oavsiktligt. Det var tidsbristen som gjorde att hans ockulta delar inte publicerades samtidigt med ”Principia […]”. Tycho Brache, en övertygad magiker och alkemist, som gjorde en av de bästa mätningarna av stjärn- och planethimlen på sin tid, trodde förvisso inte på sina egna resultat på grund av sina ockulta övertygelser, men bidrog ändå till att bana vägen för Kepler. Kepler utgick också från religiösa föreställningar – men det smutskastade inte hans vetenskapliga metoder och den kunskapsackumulation som han bidrog till. Leibnitz den store matematikern var övertygad troende (”Den Bäste av Väldarna”) som Voltaire häcklade till och från. Spinoza var troende, på sitt panteistiska sätt. Listan kan göras oerhört lång – och i vissa fall direkt, andra fall indirekt, härledas till religiösa – eller andra fantasifulla – föreställningar/övertygelser. Kanske, en vild hypotes här, kommer just den mest kreativa och insiktsfulla vetenskapliga upptäckterna till av en slump, eller av starka övertygelser eller problemställningar som går att hitta ”utanför den vetenskapliga metoden”?

    Deras tankar kanske inspirerar – hjälper oss på vägen att formulera en teori, hypotes, eller får oss att söka efter någonting. Vi kanske finner en vetenskaplig upptäckt som föga hade med ”någonting” att göra, som via den vetenskapliga metoden bekräftas och får ett eget liv, och som kanske inspirerar vidare på sitt sätt.

  60. Thomas Svensson Says:

    Heiti:

    Ditt inlägg visar en imponerande kunskap om vetenskapshistorien och får mig att ifrågasätta något av mina ståndpunkter.

    Det är förstås så, att kristendomens enorma inflytande på människorna under halvannat årtusende gav stora avtryck i deras tänkande och i vetenskapsmännens arbetssätt. Hela vår värld, inklusive vår kunskapsmassa, är ju precis ett resultat av hela historien om dess tillkomst, oavsett om de är resultat av medvetna avsikter, rationella eller irrationella beslut.

    Detta gär det förstås fåfängt att förneka religiones inflytande över vetenskapliga upptäckter.

    Det var ju i hög utsträckning också så, att de flesta vetenskapsmän under den naturvetenskapliga revolutionen kring 1600-talet var djupt troende och, genom sina teorier, ville visa på hur intelligent världen var inrättad, hur imponerande Guds skapelse var. Jag insåg till min förvåning detta när jag själv läste idé- och lärdomshistoria för någa år sedan.

    Detta säger emellertid ingenting om huruvida de naturvetenskapliga framstegen varit beroende av religion och myter. Jag tror bestämt att framstegen hade kommit i oerhört mycket snabbare takt utan de religiösa villfarelserna, Copernicus, Galilei, Newton eller någon annan hade säket hittat andra inspirationskällor.

    Jag betraktar heller inte Kuhns paradigmteori som särskilt tillämpbar på naturvetenskap, tillfälliga paradigm förekommer i det lilla, men de stora linjerna menar jag har lett till ett kontinuerligt närmande till sanningen, ett närmande som skulle skett även utan religion, alkemi, eller magi, långsammare eller snabbare, förmodligen det senare. Inom samhällskunskapen, som saknar naturvetenskapens möjligheter till falsifiering, passar paradigmtänkandet betydligt bättre in.

    Vi är överens om att vetenskapliga upptäckter oftast springer ur ”slumpmässiga” händelser, vilda associationer och hugskott. Jag anser bestämt att två avgörande förutsättningar för att komma på dessa banbrytande hugskott är:

    1) En gedigen kunskap om den ackumulerade kunskapen om ämnet i fråga i nutid, samt
    2) ett öppet sinne för ny-tänkande och allmän erfarenhet från livets alla områden (inklusive litteratur och konst)

    Båda dessa förutsättningar främjas självklart av ett tänkande fritt från dogmer. Men dogmer är grunden för varje religion och myt; vidskepelse är den allra sämsta förutsättningen för att komma på vetenskapliga hugskott.

    Jag tror alltså att det inte finns någon som helst anledning att ha överseende med vidskeplighet med avseende på kunskapsuppbyggnad.

  61. Kristian Grönqvist Says:

    Du säger ju det sjäv Marcus. Biologi är orsaken till att vi beter oss olika. Hjärnan är olika konstruerad, prioriterar olika saker och är förmodligen den primära anledningen till att könen polariseras. Och sedan frågar Du som ut i luften. Varför skulle kvinnor ha mindre lust för teknik? Varför skulle kvinnor ha större lust att sköta barn?
    Jag tänker inte svara på varför, det bara är så i världen som omger oss. Förklaringen får Du gärna bestå oss med
    Vi kör ju bara med spekulation…

  62. Thomas Svensson Says:

    Kristian,

    varför inte utgå från det inlägg som Marcus postade i början på den här tråden, där han i sex punkter söker peka ut på vilka sätt man kan studera vad i könens skillnader som kan hänföras till biologi respektive social konstruktion. Han påpekar ju där att det mesta tyvärr måste vara spekulation, men att man i vissa specifika områden kan studera problematiken mer vetenskapligt, vilket ger genusvetenskapen ett berättigande.

    Att vi alla då har olika spekulativa förklaringar till allehanda fenomen är ju inte så konstigt, ytterst lite är ju bekräftat vetenskapligt och vi har alla vitt skilda livserfarenheter att utgå ifrån.

    Det väsentliga är att erkänna vår okunskap och att vi mycket väl kan ha förutfattade meningar, vilket kan vara berikande om vi söker ha ett öppet sinnelag.

    Att många genus-”vetare” drar löjligt stora växlar på sina spekulationer utan vetenskaplig grund är något som retar upp också mig. Men det kan vi kanske lämna därhän just här, då ingen av dem hittills är representerade i diskussionstråden.

  63. Kristian Grönqvist Says:

    OK förlåt båda två. jag har nära till humöret

  64. Anders B Westin Says:

    Thomas
    Samspelet mellan könen är långt mer komplext än biologi kontra kultur. Jag vill påstå att det är minst lika månghövdat som klimatfrågan.

    Välståndsbyggandet i västlandet baseras i hög grad på en av komplexa tillfälligheter god anpassning mellan könen. Män behöver kvinnor som upplever fördelar med det manliga agerandet, samtidigt som biotopen och den rådande sociotopen skapar / ger möjlighet till de goda spiralerna. Under 1900 talet erbjöd manligheten via industrialismen mentala berättelser om framsteg och en bättre framtid. Männen fick påfågla och bygga ”positiva” arenor som även gav kvinnor ett bättre liv. Således en funktionell och positiv manlig status.
    Parallellt med detta finns kvinnor som ”nästan är män” som upplever sig reducerade och förfördelade. Kritik mot manssamhälllet accelererar. Varför skall männen få större frihet än oss, vi kvinnor som nästan är män.. Processen är successiv och svårtolkad. Ingen förstår vad som pågår men helt plötsligt så tar man saker för givet och på kuppen så slutar kvinnor att uppleva tacksamhet gentemot det manliga slitet. Kvinnorna vill också ta del av de manliga påfåglingsarenorna. Det är rättvisa och jämställdhet.
    Hmmmm tänker männen. Vi duger inte längre. Vad skall vi då hitta på för att imponera på damerna.

    Nu kommer den existerande biotopen / sociotopen in. Finns det några funktionella arenor för manligt ”att göra kön”. Har vi tur så finns det fortfarande funktionella spår att utveckla. Kulturen kan då fortsätta sitt framåtskridande bortom sk könsarenamigrationer.

    Har vi otur så tog det slut på fantasin eller så vart vi utkonkurrerade av andra kulturer som befann sig i en annan utvecklingsfas.

    Konsekvens: Apati, utslagning, dystopi, nedgång, kriminalitet. Männen lägger ner. Kvinnorna får göra hela jobbet.

    Kulturer blommar och dör.

    I botten handlar det nog om kvinnorna är imponerade av vad männen kan hitta på som sk bisyssla som komplement till det centrala – fortplantningen.

    Industrialismen var en funktionell bisyssla.

    Hur många ser frågan ur detta perspektiv?

    Rättviseperspektivet har en tendens att dölja det lite svårtolkade funktionsperspektivet.

    Inspiration till dessa tankebanor fick jag när jag läste PC Jersilds: Darwins Ofullbordade där PC problematiserade och beskriv den mentala verklighetens sju våningar. Vi lever våra liv på den översta våningen. Tidvis vågar vi besöka den näst översta men det känns lite obehagligt. Våning 1-5 ger spontana mentala obehag. Vad tusan handlar livet egentligen om och hur fungerar det. Fort upp till översta våningen. Livet måste ju levas. Man kan väl inte fastna i dystra och svåra tankar.

    Genusvetenskapen har aldrig besökt våning 1-6. Inte i vart fall i de texter som jag läst.
    Genusvetenskapen har fastnat i orddefinitioner som makt, överordning, könsmaktsordning, patriarkal mm utan att ett ögonblick reflektera över orsaker, processer, konsekvenser och biprodukter.

    Den patriarkala könsmaktsordningen gäller möjligen i den sk bisysslan.
    Den bisyssla som i västerlandet av lyckliga omständigheter råkade generera välstånd. I andra kulturer handlar den manliga bisysslan om våld, våldtäkt, krig och förintelse eller möjligen passivitet.

  65. Marcus Says:

    Anders: Var är din empiri?

    På vilket sätt kan du för det första underbygga din bild av ett samhälle i förfall? För det andra, går det att visa på något samband (robust eller ens en korrelation) mellan förlusten av manliga arenor att påfågla sig på, och denna påstådda nedgång? Och för det tredje, är då inte denna din spekulation precis lika ovetenskaplig som de mest spekulativa av genushypoteser?

    Ja, finns det inte i själva verket många olika orsaker till olika samhällsproblem, med mer robusta samband som kan påvisas med empiri? Visar inte faktiskt empiri dessuttom att kriminalitet, arbetslöshet, ohälsa etc fluktuerar över tid – att det inte finns någon stadigt nedåtgående trend?

    Du talar också om en ytifiering och fördumning av institutioner som du tidigare litat till för djup kunskapsförmedling (skola, massmedier), men du missar hela den informationsrevolution som gett oss tillgång till helt andra och långt ymnigare källor till kunskap.

    Slutligen, om man hade haft empiriskt underlag för att kunna jämföra andelen anhängare av en vetenskapligt, och evolutionsteoretiskt, informerad världsbild är fler eller färre idag än för 10, 20, 30, 40, 50 år sedan – vad tror du att vi skulle få för resultat?

  66. Thomas Svensson Says:

    Anders:

    Du inleder ditt senaste inlägg med att konstatera hur komplext samspelet mellan könen är. Därmed är förstås din egen teori en hypotes, ja, kanske tom en spekulation.

    För att hårddra din teori kunde man beskriva den så här: Det finns såväl biologiska som sociala orsaker till könsroller, men en av de biologiska är oföränderlig och avgörande för samhällsutvecklingen, nämligen mannens behov av att imponera på kvinnan.

    Jag tror inte riktigt på denna teori. Visst kan man framgångsrikt använda teorin om ”mannens behov att imponera”, eller det ”sexuella urvalet”, för att förklara mycket av evolutionen. Jag läste själv en utmärkt bok i ämnet för ett par år sedan, Tor Nørretranders, Den generösa människan. Men, jag tror inte att detta behov i allmänhet är oföränderligt och i synnerhet inte avgörande för samhällsutvecklingen i vår tid.

    Tvärtom är jag själv förundrad tex. över den fantastiskt snabba omställningen bland unga fäders inställning till att ta hand om sina barn. Bland mina kolleger är det självklart att man tar ut så mycket pappa-ledighet som möjligt och man konkurrerar ibland därvidlag med respektive mor. Karriären får komma i andra hand. Detta var ju faktiskt otänkbart när jag själv var nybliven pappa, trots att det bara är ca trettio år sedan. Och, detta tycks faktiskt vara en frukt av politiska beslut, framdrivna av den feministiska rörelsen!

    Som jag skrev i mitt svar till Kristian ovan är jag själv också synnerligen trött på genusvetenskapen och feminismen som den kommer ofta fram i media. Men, jag tycker Marcus punkter ovan klart visar på genusvetenskapens existensberättigande.

    Vi som tycker att vissa genusvetare missbrukar vetenskapen bör kanske helt enkelt kritisera de enskilda fall vi ser, och söka övertyga deras upphovsmän att dra slutsatser i paritet med sina underlag.

  67. Marcus Says:

    Bra exempel, Thomas! Jag har själv varit ledig ett år med min son, gått till öppna förskolan och sett honom interagera med barn och vuxna. Det är oerhört enkelt att konstatera att banden mellan min son och hans mamma respektive mig är mer likvärdiga än i familjer där bara den ena föräldern varit hemma med barnet. När han slår sig, blir rädd eller ledsen – eller för den delen glad – så kommer min son till mig (minst) lika ofta som till min fru. Jag tror bland annat därför på så kallad anknytningsteorri, dvs att människan är biologiskt konfigurerad för att knyta an till den man ger/får närhet och ömhet till/av, snarare än att det finns särskilda moders- respektive fadersband i någon absolut avgörande bemärkelse.

  68. heiti ernits Says:

    Jag håller inte med dig att ”Dogmer” är grunden för religioner och myter. Dogm, kommer från Grekiskan, dogma, och betecknar en bindande religiös odebaterbar sanning. Religioner och myter springer ur någonting som är allmänmänskligt. Det formella kan inte komma före det informella i detta fall. Dogma kan vara ett –för den delen föraktligt – uttryck av formella system: vare sig det handlar om personliga övertygelser, myter eller vetenskapliga landvinningar.

    Först skulle jag vilja göra en grov distinktion mellan ”religiösa föreställningar” och ”religionssystem”. Religiösa föreställningar skulle kunna tillhöra ett tankesätt som tillhör kategorierna fantasi, föreställningar, tro och så vidare. Man ”föreställer” någonting annat än det som för ögonblicket föreligger för sinnet. Till denna kategori hör också sagor, myter, symbolik och allehanda mänskliga narrativ som följt med oss under hundratusentals år. Tanken på evigheten eller intigheten kan nog så reta igång vår fantasi och föreställningsvärld. Ty människan är en varelse som delvis söker att se över det ”oserbara”. Detta menar jag kan vara drivkraften, och motivationen, bakom kunskapssökandet: antigen (1) kan dessa synsätt reta igång vår syntetiska föreställningsvärld och katalysera vår kreativitet, eller (2) vara den direkta drivkraften bakom sökandet (ex: Newton); en kombination av dessa två går naturligtvis också. ”Religiösa föreställningar” är någonting personligt, eller interpersonellt, dynamiskt och föränderligt.

    Det räcker att slå upp ett religions- eller symbollexikon för att få en liten uppfattning kring den stora mängd fantasi och kreativitet som har emanerat ur våra berättelser under alla dessa eoner. Man kan inte annat än fascineras – eller ibland förskräckas för den delen.

    Religionssystem däremot – som du riktar din _breda_ kritik mot – är formaliserade system, mer eller mindre stora, mer eller mindre auktoritära, mer eller mindre dogmatiska, mer eller mindre nedtecknade; jag gissar att kravet för ett ”formaliserat” religiöst system är någon slags nedtecknad berättelse. Det finns många tusen olika mer eller mindre formella religioner i världen; då har man nog inte ens räknat med alla animistiska föreställningsvärldar hos olika naturfolk. Det finns mycket goda skäl att kritisera och ifrågasätta många av dessa formella religionssystem. Dogmatik, fanatism, missionering – är enligt mig alla föraktliga uttryck för trångsynthet och makt. Dessa patologiska effekter går nog delvis förklara med komplicerade samhällsfenomen: hierarkier, korruption, makt, ekonomi och så vidare. Här är jag helt med dig; många av dessa system – egentligen formella institutioner – har agerat förkastligt genom historien: där de i vissa fall har premierat (boktryckarkonsten, medicin) och andra gånger förhindrat kunskapsackumulationen (ex: heliocentrism) (tänker på Katolska kyrkan).

    Men vi får inte förglömma att det dogmatiska, fanatiska och endimensionella tänkandet även kan manifesteras i Scientism – som är en annan form av formaliserad, hierarkiserad tankematris som springer ur ett mycket snävt synsätt. Vet att Popper, men även G.H. von Wright var mycket kritiska mot Scientism.

    Huruvida de naturvetenskapliga landvinningarna hade kunnat ske snabbare utan eller med religionen kan man nog spekulera i; här föreligger det en konflikt mellan det informella och det formella. Den förstnämna är en del av vår tankeprocess, den sistnämnda försöker sätta ”den rätta” riktningen för våra tankar via en ”formaliserad tankematris”. Den ena hindrar den andre.

    När du skriver: ”En gedigen kunskap om den ackumulerade kunskapen om ämnet i fråga i nutid”

    Skall återkomma om detta. Håller med, och håller inte med. Det finns empiri som talar emot detta. Skall problematisera påståendet, men som sagt: återkommer.🙂

  69. Thomas Svensson Says:

    Heiti:

    Vi förstår inte orden religion och myt på samma sätt. Jag ser religion just som det du kallar religionssystem ,dvs. just dogmer. I ordet myt ligger det för mig underförstått att det handlar om en inbillning, en uppfattning som har uppenbarats vara falsk. På samma sätt är sagan underförstått påhittad.

    En typiskt religiös uppfattning är att det föddes en son till Gud för drygt 2010 år sedan. Denna uppfattning tror jag inte har inspirerat någon till en fantasifull idé som varit användbar i naturvetenskapens utveckling. Tvärtom har den religion som hävdat denna uppfattning straffat dem som gått emot den och byggt ett helt dogmatiskt system som hämmat allt fritt tänkande.

    Typiska myter som numera är avslöjade är den om att åskan orsakades av att en Gud for omkring och slog med en hammare, eller den som berättar att det finns en skatt vid regnbågens slut. De har blivit avslöjade för att man djärvt ifrågasatte myterna och hittade andra förklaringar som kunde kontrolleras genom experiment.

    Man kan vara förundrad över evigheten, över vårt ursprung, över hur världen uppstod, eller vad partiklar som elektroner och fotoner egentligen är. Och man kan spekulera över tänkbara teorier om detta. Detta kallar jag inte för religiösa föreställningar eller religiös känsla, jag kallar det hellre som Spinoza: förvirrad kunskap som vi strävar efter att förvandla till adekvat kunskap genom att blottlägga dess orsaker och förklaringar.

    Vi är tycks alltså vara ganska överens, det är främst ordens betydelse som skiljer oss åt.

  70. Marcus Says:

    Två konkreta saker som kan precisera min argumentation lite:

    1. På vilka grunder kallar jag anknytningen ”biologiskt konfigurerad”? Varför inte lika gärna socialt konstruerad?

    Dels handlar det om en relation till små barn som ännu inte fått en social överbyggnad, dels handlar det om mycket fysiologiska responser: Vi vet exempelvis att ett barn dör snabbare i brist på beröring än i brist på mat. Därför är det rimligt att anta en biologisk funktion. Skillnaden mot exempelvis spelplatser för sexuella selektionsmekanismer är beteendets direkta koppling till fysiologin.

    Förvisso, vår evolution har sannolikt präglats av sexuell selektion, men det krävs många långsökta led innan vi når fram till att något så intimt förbundet med utvecklingen av samhällsinstitutioner som en manlig lärare i naturvetenskap, skulle drivas av möjligheten att imponera på kvinnor med sitt yrke (om det bara vore en mer exklusivt manlig arena). Mindre komplexa beteenden kan nog kopplas direkt till sexuella urvalsmekanismer. Och Vilken arena som helst kan säkert fungera som spelplats – men arenan i sig är ju godtycklig i förhållande till dessa biologiska drifter och behov.

    2. När praktiska experiment görs i en klassrumsmiljö, som visar att kvinnor får lika bra resultat i matematik som män, om de bara möts av attityden att det inte finns någon könsskillnad i förmågan att ta till sig matematik – utan att männens resultat påverkas av detta! – så är det ett utmärkt underlag för politiska beslut.

    Kan detta ge oönskade aggregerade följdeffekter, som att män tappar lusten till ämnet för att de inte kan påfågla sig på den arenan längre? Ja, det är väl en spekulation som visserligen inte kan motbevisas, men hur ska den kunna påvisas? Och finns det någon rimlighet i antagandet att unga mäns och kvinnors lust till matematik skulle öka om de fick studera det i separata klasser, med separat metodik? Det låter snarare som självmord för ämnet.

  71. Kristian Grönqvist Says:

    Det där om beröring kontra mat är bara blaj. För att man skall kunna dia måste man beröras, även om man gör det via nappflaska så berör nappflaskan munnen. Skitsnack utan möjlighet att redovisas,
    sätter man dropp på en baby så överlever den, men det gör den inte om man bara smeker den och låter den vara utan mat.
    Usla argument, och postmodernistisk smörja

  72. Marcus Says:

    Kristian: Jag påstod inte att anknytningsteori är vetenskapligt bevisad (om det var det du störde dig på), och möjligen är påståendet att spädbarn dör snabbare än utan mat felaktigt, men att utebliven eller otillräcklig beröring har allvarliga, livshotande konsekvenser för små barn är utomordentligt väldokumenterat. Beröring är just därför idag en grundläggande del av medicinsk praktik i behandlingen av små barn (och en alltmer erkänd faktor i behandlingen av vuxna).

    Klassikern Harry Harlow visade dessutom redan på 50- och 60-talen att barn till rhesusapor prioriterade närhet före mat – om de tvingades att välja – (detta är fullkomligt logiskt ur ett evolutionärt perspektiv f ö) och att bristfällig närhet ledde till livslånga problem, fysiologiska och psykologiska, även om barnen återförenades med mor och familj. Liknande samband har verifierats hos människor.

    På Karolinska institutet bedrivs, om jag inte minns fel, rätt så omfattande forskning kring det populärt kallade ”lycko- eller kärlekshormonet” oxytocin, som är relevant här.

    (Det här är en ganska bra forskningsöversikt med otaliga referenser.)

    Men kanske har du referenser för ditt kategoriska påstående om att ”sätter man dropp på en baby så överlever den”? Och kanske kan du reda ut vad det där med postmodernism är och hur mina argument kvalificerar som sådan smörja?

  73. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Vi kanske kan lära oss något från svenska skidlandslaget. Killar och tjejer umgås som i en familj men tävlar invid varandra i två klasser Damer och Herrar. Man hjälper och imponerar på varandra i en komplex samvariation och umgås under trevliga former.

    Det finns inget som utesluter att den optimala situationen i yrkeslivet skulle vara en sådan organisation.
    Det finns vad jag vet många lyckade exempel i yrkeslivet. Jag hörde bland annat den senaste kvinnliga Nobelpristagaren. Hennes grupp hade successivt selekterats till ett helt kvinnligt arbetslag.

    Vi befinner oss bara i början på ett nytt forskningsområde. Hur skall män och kvinnor organisera sig för att uppnå varaktig och kreativ samverkan utan att den ena parten upplever sig förfördelad.

    Dvs samma problemställning som mellan man och hustru i ett långt och lyckligt äktenskap.

    Jag är personligen övertygad om att drivkraften ”att göra kön” inte kan försummas i den bemärkelse att arenorna kan konstrueras helt fritt utan tanke på könsspelet. Fortsätter vi det nuvarande spåret ”likhet” så kommer vi för all framtid att få läsa artiklar om manliga och kvinnliga härskartekniker.

  74. Thomas Svensson Says:

    Det finns ett argument i könsrollsdebatten som säger att man inte bör sträva efter förändringar som går emot naturliga, nedärvda könsroller. Det finns ett annat argument som säger att man bör sträva efter att förändra de könsroller som är socialt konstruerade.

    Mycket av könsrollsdebatten kommer därför att handla om vad som är biologiskt nedärvt och vad som är socialt konstruerat, en fråga som oftast inte har något vetenskapligt välgrundat svar.

    Är inte båda argumenten egentligen felaktiga? Bör vi inte alltid sträva efter att förändra könsrollseffekter som är till skada för människor, oavsett deras ursprung, biologiskt eller socialt konstruerat?

    Borde man inte identifiera problem i samhället som är relaterade till könsroller och angripa dem först? Som privilegierad medelålders man med teknisk problemlösning som huvudintresse är jag kanske inte den rätte att peka ut de viktigaste problemen, men några uppenbara är: prostitution i alla dess former, fattigdom hos grupper av ensamma mödrar, hedersrelaterat våld och försörjningen av åldrande änkor.

    Att angripa sådana problem syns mig viktigare än att lösa t. ex. snedfördelningen av kön i företagsstyrelser eller rucka på vetenskapligheten i fysikundervisningen av könsrollsskäl.

  75. Marcus Says:

    Anders: Vi närmar oss nog knappast varandra härifrån, så jag ska bara tacka för en givande diskussion med några avslutande spekulationer kring det du säger.

    Jag förstår mycket väl att man kan uppleva något slags allmänt förfall och främlingsskap när världen förändras. De institutioner som du har fostrats i och litat till ser inte längre likadana ut – det betyder dock inte att resten av världen har stått still. Vi berövas inte nödvändigtvis alla möjligheter att vara män och kvinnor för att orättvisor jämnas ut en efter en.

    När en vacker, intelligent eller på annat sätt åtråvärd kvinna kliver in på ett möte på mitt jobb, så händer det – när jag är på humör, det är inte en allt överskuggande drivkraft – att jag precis som andra ”påfåglar mig” lite extra, tar lite mer plats, vill visa mig extra driftig, kunnig etc. Det är en del av min biologi som talar genom mig, som omsätts i denna miljö, på denna arena som också har socialt konstruerade relger och förutsättningar.

    Men jag påstår att denna miljö är godtycklig – det finns tusen andra miljöer som lika bra fungerar som spelplats för mina hormoner. Att motverka strukturella effekter och orättfärdiga, socialt konstruerade könsskillnader där i mötesrummet, på arbetsplatsen, i yrkeslivet och samhället i stort, berövar inte mig möjligheten att vara man, bara vissa sätt att vara man på, just där och då.

    Jag är alltså inte särskilt orolig över kommande generationers möjligheter att ”göra kön”, även om jag säkert en dag kommer att känna fullkomligt främlingsskap inför vissa nya sätt att ”göra kön” på. Med detta följer också övertygelsen att vi aldrig har haft ett lyckorike där balans mellan könen rådde, och vi kommer heller aldrig att få det. Nya orättvisor uppstår – spontant snarare än medvetet – som effekter av vårt köngörande hela tiden, och när de identifieras bör man undersöka möjligheten att korrigera dem. Varje gång, bit för bit – och klockan kommer aldrig komma fram till dörren.

    Jag är inte utopist med andra ord, och jag tror inte på en övergripande samhällsordning, men jag är optimistisk inför möjligheten att faktiskt förändra en hel del av de lokala problem som uppstår.

    Thomas: Jag håller med om principen, även om jag tycker att det där med kvinnor i företagsledningar är ett verkligt problem och att all prostitution inte nödvändigtvis måste vara uttryck för könsförtryck.

    Jag brukar kritisera föreställningen om ett verksamt patriarkat på grunden att det bara är ett samlingsbegrepp för många olika, lokalt konstruerade orättvisor gentemot kvinnor. Det är inte en enda övergripande struktur som verkar globalt, utan ett mönster som reproducerar sig underifrån under vissa förutsättningar (bland annat biologi). Detta är kontroversiellt inom genusvetenskapen, många – dock långt ifrån alla, generaliseringen måste bort! – ser varje olikhet som ett uttryck av samma övergripande patriarkat, och därför uppfattas varje olikhet som en del av problemet och lika viktig att motarbeta. Det posthumanistiska, nymaterialistiska och allt vad vi vill kalla det för, verkar dock för min uppfattning av saken, och det är ett allt starkare perspektiv.

  76. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Själv lever jag extremt jämställt och monogamt med min fru sedan vi var 18 år. (35 år). Vi är båda högskoleutbildade med sk expertyrken. Vi har under hela vårt liv understött varandra och kompletterat varandra. För mig är likabehandling, respekt, ömsesidighet en självklarhet.

    Hela denna diskussion handlar för mig om det jag upplever vara naiva dogmer och förenklingar av verkligheten som återkommande produceras av Genusvetenskapen och genusvetarbranschen.

    Min kritik är kunskapshierarkisk. Att leva jämställt och respektfullt det har jag i blodet. För detta behövs inga teorier. Det är en personlighet hos mig.

    Jag kritiserar Genusvetenskapen eftersom den aldrig, vad jag kunnat hitta, har inkorporerat evolutionslärans insikter om naturligt och sexuellt urval.
    Alltså är Genusvetenskapen ett suboptimerat luftslott / korthus som i löjligt hög grad har fokuserats mot maktbegreppet istället för att försöka problematisera variation, selektion och normalfördelning och de utfall som ovillkorligen produceras av dessa ”kraftfält”.

    Tjatar man endast om rättviseperspektivet så blir man ofta blind för funktionsperspektivet.

    Varför blir det inte som vi vill. Det kan ju inte vara så enkelt att det endast beror av samlingsbegreppet ”könsmaktsordningen”.

    Kanske kunde man bland annat försöka förstå sig på vad som händer när man gör en gigantisk matris av mänskliga interaktioner enligt detta schema:

    http://www.patcrittenden.com/dmm-model.html

    Vad händer när en man med personlighet A5-6 interagerar med kvinnor med personlighet A3-4.
    Nu tänker jag på den svenska film och teaterbranschen eftersom man de senaste dagarna tuggat manligt skitbeteende precis som om det skulle vara en nyhet.
    Pojkar med sådant beteende plågade skiten ur mig och mina snälla kompisar under hela grundskolan.
    Varför finns det pojkar / män med typ A5-6 och till och med A7-8.

    Inte tusan beror detta på den sk könsmaktsordningen.

    Vi får nog komplettera med den besvärliga Anknytningsteorin och det ännu mer besvärliga : Det genetiska utfallet.

  77. Marcus Says:

    Anders: ”Varför finns det pojkar / män med typ A5-6 och till och med A7-8? Inte tusan beror detta på den sk könsmaktsordningen.”

    Men vem är det som påstår det då? Det finns måhända en och annan genusvetare, och sannolikt en och annan feminstisk ideolog, som argumenterar för något sådant. Kan du peka på någon som faktiskt påstår att specifikt manlig aggressivitet är en social konstruktion, en produkt av könsmaktordning (snarare än en komponent i konstruktionen av en könsmaktordning)? För de flesta – jo, jag säger faktiskt de flesta – vore det absurt. Det är helt enkelt inte vad genusvetenskap handlar om.

    Däremot kan man mycket väl studera hur en sådan manlighetstyp kodas in i samhället och socialt konstruerade föreställningar om kön. Det yttrar sig exempelvis i en överdriven och generaliserad rädsla för mannen; att kvinnan som jag råkar gå bakom i mörkret blir rädd enbart för att jag är man. Men också att aggressiva utbrott – i ett styrelserum eller från en chef exempelvis – är mer accepterat, ”naturligt”, om det kommer från en man än från en kvinna, då det plötsligt blir uttryck för ”hysteri”. Det sätter mannen i respekt, medan kvinnan snarare förlorar repsekt.

    Om detta sedan är fel och bör korrigeras kan man naturligtvis också diskutera, men det är svårt att göra inom en vetenskaplig kontext, oavsett man är biologist eller socialkonstruktivist.

    Hittade förresten denna länk till beskrivningen av ett intressant projekt i ämnet genusvetenskap kontra biologi, som resonerar kring missförstånden mellan biologister och socialkonstruktivister på ett konstruktivt sätt: http://www.nikk.uio.no/?module=Articles;action=Article.publicShow;ID=645 Innehåller även referenser till en del genusvetenskaplig litteratur som verkligen har försökt att behandla kopplingen genus/sexus på ett givande sätt.

  78. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Jag är inte biologiskt. Jag är bara en sån som vill påpeka att biologin och evolutionen berör Homo Sapiens och inte bara de andra djuren.

    Jag vet att flertalet människor i detta land inte tror på Genusvetenskapen som religion. Men det finns faktiskt en ganska stark särgrupp som driver suboptimerade föreställningar inom akademier och media.
    Dagarna i ända kan du höra dessa på radio och läsa vad de skriver i tidningarna.

    Jag gillar inte alls attityden i denna blogg men det är ändå fascinerade vilken suboptimerad hjärntvätt som pågår inom det Tanja benämner som statsfeminismen. Tanja är duktig på att hitta dessa texter även om jag egentligen inte förstår vad hon sen vill säga.

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/

    Det är det är den dogmatiska och suboptimerade teoribildningen som gör mig irriterad. Det finns en extrem likhet i förhållningssätt med den extrem flummiga och naiva vänsterrörelse som jag växte upp med under 60-70 talet. Att detta var ett luftslott byggt på virtuella abstraktioner kan vi med all tydlighet se nu när vi lever i den mest genomkorkat kommersiella kultur som landet Sverige någonsin skådat.

    Ett samhälle där alla är kunder och inte människor.

  79. Marcus Says:

    Anders: Jag menar inte att du är biologist – jag är läskunnig och ser att du inte är det🙂. Ber om ursäkt om det på något sätt framstod så. Jag avsåg en allmän bild i den offentliga debatten, där media lyfter fram extrema positioner för att tillfredsställa sin konfliktinriktade dramaturgi.

    Min första kommentar var ett uppriktigt försök att börja bygga en konstruktiv dialog vid sidan om denna polariserade kvasidebatt. Så här många kommentarer senare kan jag beklaga att det inte lyckades, inte fullt ut i alla fall.

  80. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Lite i vart fall. Vi kanske pratar förbi varandra. Jag vill ha ett jämlikt samhälle där alla människor mår bra. Men jag får ont i huvudet av när vissa driver tesen att man och kvinna på gruppnivå är mentala karbonkopior. Helt enkelt för att detta är skadligt och kontraproduktivt.

    Tänk om någon bara kunde säga:

    Industri – och kunskapssamhället har skapat nya livsarenor som vi måste fördela hyggligt rättvist för att både män och kvinnor skall må bra och trivas med livet , (istället för att bygga upp en suboptimerad teoribildning.)
    Ta exemplet universitet. Istället för att gräla om den patriarkala makten så är det väl enklare att säga att det är rättvist om lika många institutioner får vara kvinnliga som manliga. Så slipper man allt dösnack om könsmaktsordningen.
    Ungefär som den svenska grundskolan. Det är där en självklarhet att 50 % av lärarna skall representera respektive kön för att få en långsiktig hållbar balans och kultur. Men där finns nu Genusvetare/genuspedagoger som hävdar att könet inte får ha någon betydelse. Männen har inget att tillföra. Det är kompetensen som avgör och kvinnor har minsann lika bra kompetens som män.

    Det är klokt att inse att alla människor måste få bekräftelse och få ett gott liv för att samhället skall fungera bra. En pragmatisk variant till den dogmatiska Marxistiska teoribildningen.

    Men mitt i allt så har vi detta med status och sexuell status som varande starka drivkrafter. Något som vänstern och genusfolket inte vill prata om eftersom det då blir så krångligt med retoriken kring makt.

  81. Marcus Says:

    Nåväl, jag kan någorlunda hålla med om att ”Industri – och kunskapssamhället har skapat nya livsarenor som vi måste fördela hyggligt rättvist för att både män och kvinnor skall må bra och trivas med livet” och att ”alla människor måste få bekräftelse och få ett gott liv för att samhället skall fungera bra. […] Men mitt i allt så har vi detta med status och sexuell status som varande starka drivkrafter”.

    Men jag har trots det svårt att se dina förslag på lösningar som rimligt fruktbara och ens att se vilka problem de är tänkta att vara lösning på. Där står vi och stampar. Och lär fortsätta göra det, som det verkar.

    Men driv gärna din linje, jag tycker bara att du borde göra det utifrån egna förutsättningar, med egna argument och fakta, istället för mot en generaliserad föreställning om vänster, postmoderister, genusvetare, feminister och allt vad det är – som om dessa vore en homogen massa, där alla tycker likadant och driver samma agendor. Det är ju därför det aldrig blir en diskussion om din analys och ditt perspektiv utan bara en metadebatt.

  82. Kristian Grönqvist Says:

    Marcus
    Mycket prutades inte, men hälften genast. Ett gammalt finlandssvenkt ordspråk som gäller än.
    Mao Dina argument var bara luft. Det medger Du själv. Kan Du göra Dig själv en tjänst och se efter vilka andra av Dina argument också består av luft. Eftersom det är egentligen det som hela den här tråden handlar om.
    Vilka som vill framstå såsom vetenskapliga med argument som håller eller är bevisade och vilka som vill framstå som belästa med bara luft i ryggsäcken. Innan Du helt förlorar Dig i genusvetenskapens realativa dimvärld och dogmatiska mischmasch, borde du ägna något fler timmar att studera det som från början var samtalsämnet i denna blogg, nämligen Darwin.

  83. Marcus Says:

    Jag lovar bättring och ber ödmjukt om ursäkt för att jag någonsin besvärade dig med mina flummerier, Kristian.

  84. heiti ernits Says:

    Kristian:

    Allvarligt talat.

  85. Anders B Westin Says:

    Marcus
    Det finns ingen homogen massa. Men det finns en lokal massaklump som far omkring i samhället. Som en stålslägga som ganska många både män och kvinnor försöker undvika att bli träffad av mitt i pannan.

    Jag tror faktiskt att jag fattat ganska väl vad den stålkula som jag åsyftar försöker förmedla.

    T.o.m den välformulerade skribenten Nina Björk har upptäckt detta, fastän hon använder en litteraturvetares högburna språkbruk.

  86. Kristian Grönqvist Says:

    Heiti

    Det är just det som är bekymret i den akademiska diskussionen. Man tillåter diskussioner om icke-ämnen, som inte överhuvudtaget kan stå på egna ben. Vi får fler och fler lustiga titlar på folk som inte kan någonting alls, bara tycker. Och det lustiga är, att vi låter sådana hållas. Det minsta man kan begära av vetenskap, är att det finns en antydan till evidens i det man pratar om, samt att folk förstår. att hänvisningar till tretton namn från Robinson i TV inte är detsamma som evidens. För i slutändan kommer det att bli som med vittnesexperter i barnrättegångar.
    Dom framställer sig som seriösa, men det enda de vill ha är en seriös ersättning.
    Om vetenskapsmän och -kvinnor tillåter allehanda charlataner invadera vetenskapsfältet, så blir även de seriösa i slutändan lidande av det förbrukade förtroendet.

  87. Kristian Grönqvist Says:

    Om Du har svårt att tro mig, gå in på tex bloggen The Climate Scam och se vilka ambitioner scharlatanerna har eller läs Tanja Bergqvist för att fjällen skall falla från ögonen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: