Lögn, förbannad lögn och statistik

Mark Twains gamla uttalande om statistiken i förhållande till lögnen är kanske en något sliten fras. För mig som statistiker har den alltid varit lite störande, Twain inte bara nedvärderar statistiken, han sätter den längst ut på en skala  där lögnen och den förbannade lögnen är mildare!

Häromdagen kom jag emellertid på vad han kanske menar. På vilket sätt är statistiken värre än den förbannade lögnen?

En lämplig arena för att studera begreppen är den politiska. Där flockas ju människor som använder alla upptänkliga knep för att komma i maktposition. Att politiker ljuger är en allmänt vedertagen uppfattning och att de använder statistik till höger och vänster är det väl ingen som kan förneka.

I princip tror jag få politiker drar sig för att använda lögnen i sin argumentation, men de inser oftast riskerna. Man kan lätt bli avslöjad om det finns någon ambitiös journalist eller politisk motståndare som tar reda på sanningen. Lösningen kan då vara att ljuga om något som inte går att kontrollera, man kan ju hitta på något muntligt uttalande eller vardagshandling hos motståndaren eller bygga på allmänna myter.  Det är kanske denna typ av lögn som Mark Twain kallar förbannad lögn.  Men även den är farlig för utövaren, den innebär en bräcklig balansgång, om förtroendet börjar falna så kan det snabbt gå utför med trovärdigheten även i de fall man inte ljuger.

Alltså:

För politikern är statistiken den bästa och för medborgarna den värsta argumentationsmetoden. Den tycks för gemene man vara mycket vederhäftig, för att inte säga vetenskaplig; uttalanden som ”statistiskt säkerställt” måste ju grundas på någon mycket avancerad teori!

Men, tyvärr kan man, utan att ljuga,  använda precis den del av mängden statistiska data som främjar just den egna ideologin. Man kan skriva om den på en rad olika sätt och man kan rita kurvor och stapeldiagram med skalor som som belyser just det man själv vurmar för. Tja, kanske inte alltid inte själv, men man kan anlita en konsult.

Statistiken kring hushållsnära tjänster är ett utmärkt exempel. Statistiska centralbyrån undersökte hur avdraget utnyttjats under förra året och man gjorde det utifrån många mätbara aspekter.

Almera inledde redovisningen genom att utgå från den ekonomiska aspekten  och påstå att låginkomsttagarna använde avdraget mest, ja man sa ungefär att låg- och mellaninkomsttagarna använde 70.8 % av avdragen. Hmm, procent med avseende på vadå? Antalet sökta avdragstillfällen, antalet människor som fått avdrag eller summan pengar som dragits av?

SVT:s Agendas ”granskning” av siffrorna (redovisat den 14 mars) visar ”tvärtom” att bara 6 promille av låginkomsttagarna nyttjat avdraget och en procent av medelinkomsttagarna. Man berättade inte hur stor procent av höginkomsttagarna som varit nyttjare, men det kan ju vem som helst räkna ut 100-1-0.6=98.4 % ! eller?. Genom ett försåtligt undanhållande av en siffra kanske man fick många att dra denna felaktiga slutsats.

Jag försökte nu själv kolla med SCB hur det förhåller sig. Från deras ursprungliga undersökning, samt en sökning på deras hemsida om inkomstfördelningen fick jag följande siffror:

Inkomstskikt, årsinkomst (kr) andel nyttjare  (%) antal människor i gruppen antal nyttjare
under 300 000 0.3 6 miljoner 18 000
Mellan 300- och 500 000 1 1 miljon 10 000
Över 500 000 4 380 000 15 000

Notera att SVT:s Agendas sex promille här blivit tre och att det tycks något orimligt att sju och en halv miljon människor skall räknas in, det visar egentligen bara på hur svårt det är att hitta de relevanta siffrorna. Min räkning visar i vilket fall hur det kan ha gått till.

Vi ser alltså att Almega inte ljög i sitt ursprungliga påstående. Vi ser också att Agenda inte heller ljög i sitt inslag. De använde samma statistik på olika sätt, med olika syften. Procenten och promillen relaterades till olika stora grupper av människor, helt enkelt.

I Agendas debatt ställdes Björklund mot Lundby-Wedin. Björklund hade förstås inte en aning om hur siffrorna hänger ihop, han hade istället en inövad retorik som han upprepade till leda. Inte heller Lundby-Wedin visade prov på någon insikt och i detta fall var ju Agendas ”avslöjande” siffror till hennes fördel, så varför ifrågasätta?

Se där hur statistiken är överlägsen lögnen och den förbannade lögnen om man vill vilseleda. Man kan manipulera fritt utan att bli ertappad som lögnare.

Andra aspekter som SCB betraktade har inte passat ideologierna, tydligen. Att en stor andel av dem som utnyttjar avdraget för hushållsnära tjänster är äldre kvinnor passar ju varken i den borgerliga ”livspussel”-fållan eller i den socialistiska ”överklass”-retoriken. Den visar t.ex. på de allvarliga bristerna i kommunal omsorg, som ju båda lägren är ansvariga för i olika kommuner.  Själv funderade jag över denna aspekt utifrån mina personliga observationer innan jag sett SCB:s statistik.

Men statistiken har ytterligare en stor brist som jag markerade ovan genom att betona ordet mätbara.  Vi kan bara göra statistik på sådant som går att räkna, på sådant vi kan sätta siffror på. Och det går inte att mäta trivsel, vantrivsel, lycka, sorg, sociala relationer eller framtida effekter.

Jag skrev, utifrån min ideologi förstås, ett inlägg i städhjälpsdebatten i Borås Tidning i helgen, där jag diskuterar just ett par av de omätbara aspekter på frågan som politikerna helt missat att prata om. Låt oss se om den blir publicerad.

Den publicerades i papperstidningen den 25 mars.

14 svar to “Lögn, förbannad lögn och statistik”

  1. Björn Bengtsson Says:

    Tack för ett trevligt, välskrivet och välbehövligt inlägg. Den problematik som du beskriver är ju en ständig källa till frustration för tänkande människor. Frustrationen behöver ventileras, och i detta syfte är din text mycket terapeutisk.

  2. Anders B Westin Says:

    Varför är det så få som fokuserar på det positiva.

    Dvs att pengar flyttas från dom rika till dom mindre rika istället för att de rika köper en till dyr pryl gjord i ett annat land.

    Dvs arbete som nyttigt transfereringssystem.

    Ingen gnäller speciellt när en rik köper en fläskig stadsjeep gjord av en fattig arbetare eller när svenska folket åker till Thailand och köper tjänster från fattiga Thailändare.

  3. Thomas Svensson Says:

    Tack, Björn, kul att få uppskattning.

    Anders: Just stadsjeeptemat är aktuellt i min insändare till Borås Tidning. Vis av en tidigare refusering avvaktar jag emellertid webb-publiceringen, BT vill gärna ha förstpubliceringsrätt även på insändare, vilket man får respektera.

  4. Kristian Grönqvist Says:

    Vem har sagt att det är så dåligt att städa? Värderingen sitter i sedan gammalt och har drabbats av någon slags värdeförskjutning. Arbete som arbete. Vi kan bara hoppas att de rika slutar med en massa annat också, tex promenader med hunden, hälsa på mamma och pappa, klippa gräsmattan, för det har redan deras ungar slutat upp med, köra bil etc etc.
    En massa bra jobb för folk som inte är rädda för arbete.
    Har vi tur, blir till slut överklassen oförmögna att göra något alls, och vi andra kan ta över utan problem…:-)

  5. heiti ernits Says:

    Bra kunskap (insikt) att ha med sig! tack för detta Thomas!

  6. grnplast Says:

    Som jag ser det är inte arbetet i sig något problem och om människor väljer att spendera sina pengar på tjänster istället för varor är ju detta generellt sett bra för miljön också.
    Dock finns det två problem i diskussionen kring det sk RUT-avdraget:
    – Varför skall vi alla vara med och betala för tjänster som enbart de bemedlade har möjlighet att utnyttja? Skatt skall användas till den gemensamma välfärden och inte till att subventionera vissa typer av tjänster. Tankesmedjan i P3 hade en intressant diskussion där de överförde tankarna om att göra svarta jobb vita, skapa ökad sysselsättning och välfärd, på narkotikahandel.
    Mycket av argumentationen för avdraget handlar ju just om att göra svarta jobb vita, men i vilken annan situation i samhället är vi beredda att legalisera en företeelse enbart motiverat med att det förhindrar att människor begår ett brott?
    – Det andra problemet handlar om min vision av ett samhälle där det som en människa producerar, det skall hon även ha möjlighet att konsumera. Som det är idag kan nog få lokalvårdare köpa städning i hemmet på sin lön, även med avdraget. Det är lite samma sak som att arbetare som producerar gympadojor aldrig kommer komma i närheten av att ha råd att köpa det de producerar.

    Hm, långt och invecklat, precis som det ska vara!

  7. grnplast Says:

    F.ö intressanta tankar kring statistik. Det krävs en hel del kunskap och bearbetning för att kunna få ut någon form av sanning ur statistiken.

  8. Thomas Svensson Says:

    grnplast: Jag håller med dig i mycket av dina tankar kring RUT-avdraget, men, som du skriver, frågan är invecklad.

    Det är ju inte alls så att ”enbart de bemedlade” har möjlighet att utnyttja det. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg i frågan, så är många av min frus RUT-kunder mindre bemedlade äldre kvinnor.

    Man kan alltid ifrågasätta hur skattesubventioner skall användas. Man kan emellertid se ROT och RUT som möjliga startpunkter för allmän subvention av sociala avgifter. Allt i syfte att minska prylkonsumtion till förmån för ömsesidiga tjänster. Pengarna kan tas från ökad moms, till exempel.

    Din vision om att var och en skall kunna konsumera det hon producerar är förstås också vällovlig. Det skulle emellertid också leda till tveksamheter för statligt stöd till lyxbilsproduktion som Saab och Volvo, konsthantverk som glasbruk i Småland eller bildkonst, opera och konstmusik.

  9. Kristian Grönqvist Says:

    Bara om arenorna där brottliga handlingar blir vita: Hockeyarenor, boxningshallar, kampsportsklubbar, racerbanor, rallyvägar. flygshower, börser, banker etc etc. Det blir till slut så många, att min fantasi fullständigt ger upp….

  10. Kristian Grönqvist Says:

    Om statistik kan jag bara säga att det är en palett med sanningsalternativ.

  11. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Ja, det har du verkligen rätt i, arenorna där brottsliga handlingar blir vita, alltså.

    Frågan är dock om inte en del av dem i onödan konserverar ett primitivt beteende som annars kanske kunde växa bort.

    Som statistiker måste jag förstås protestera mot ett allmänt utdömande av statistiken. Det finns oerhört mycket bra man kan uträtta med statistiska metoder, men fällorna är som sagt många.

  12. Kristian Grönqvist Says:

    Du har naturligtvis rätt. Jag var nog kanske lite sarkastisk över den ibland okunniga användningenav statistik…

  13. Jan Lenander Says:

    Statistik som vetenskap lockar mig enormt då jag ser en möjlighet att dra slutsatser kring saker som har osäkerhet på ett någorlunda objektivt sätt. Tyvärr är det sällan någon vetenskaplighet över statistikanvändning i vår nuvarande debatt. Vilken häftig utmaning det är att förädla debatten åt det hållet.

  14. Anders Fiktivius Says:

    Vi drar saken vidare, statistik mot värderelativismen, då blir ju hela bevis-cirkusen en segelbåt som snurrar runt i vågorna, driven av ömsom vind och ömsom vatten, endast med sin egen konstruktion som verifierbar, men även den är relativ, precis som statistiken med alla ristningar efter hur väderförhållandena (tycke och smak) förändras. Allt flyter, vem det nu var som sa det, han hade i alla fall en poäng som var oomkullrunkelig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: