Adekvata idéer är bara möjliga om värld tre

Jag funderade för ett tag sedan kring Baruch Spinozas begrepp adekvata idéer.  Mina första intryck från läsningen av hans verk Etiken gjorde att jag associerade adekvata idéer till mänskliga konstruktioner, artefakter. Senare fick jag nya insikter i Spinozas tankevärld och  utnämnde honom till humaniorans Euklides. Orsaken till detta var att jag plötsligt insåg att sanning och adekvat kunskap enligt Spinoza endast kan uppnås i den abstrakta värld som vi själva konstruerat i vår hjärna. När jag den senaste tiden återvänt till Karl Popper upptäcker jag till min förtjusning stora likheter mellan dennes evolutionära kunskapsteori och Spinozas.

Popper gör en intressant uppdelning av världen i tre delar. Värld ett är den reella mängden av fysiska objekt, värld två är mängden av mentala tillstånd och värld tre är mängden av abstraktioner. Det är just denna värld tre som i högsta grad har anknytning till Spinozas adekvata idéer. Popper exemplifierar innehållet i denna abstrakta värld med teorier, problemställningar och argument, alltsammans rena mänskliga konstruktioner.

En egenskap hos värld tre är att den, trots att den har människan som konstruktör, lever sitt eget liv när den väl är etablerad. Ett kul exempel från matematiken är mängden av heltal. Denna mänskliga konstruktion uppfunnen för att hålla räkningen på saker och ting har visat sig innehålla spännande medlemmar som jämna och udda tal, delbara tal och primtal. Helt oavsiktligt har talserien visat sig innehålla egenskaper som kan nyttjas i mer avancerade sammanhang än den enkla räkningen.

En annan egenskap hos värld tre är att den är sann och förståelig. Den är alltså sann i sin egenskap av att finnas till, om än bara som ett hjärnspöke, och den är förståelig för människor just för att den är skapad av mänskliga hjärnor. Den är däremot inte sann med avseende på dess överensstämmelse med världarna ett och två och kan heller aldrig bli det, då den är naturligt begränsad av den mänskliga hjärnans rationella fysik.

Att värld tre är förståelig och sann, betyder att man faktiskt kan ha kunskap om den. Inom ett vetenskapsområde kan man läsa in sig på den teori som är förhärskande, man kan diskutera och ifrågasätta, man kan rationellt och logiskt bedöma argument i förhållande till hittills etablerade teorier. Och på grundval av denna kunskap kan man skapa nya teorier, bidra till värld tre.

Värld tre vore inte särskilt intressant om den var isolerad från de andra världarna, men det är den sannerligen inte. Den växer och frodas just för att vi behöver lösa problem i de andra världarna, företrädesvis värld ett. Vi skapar modeller av fysiska objekt  för att förutsäga och därmed ge oss trygga beslutsunderlag i livet. Modellerna tillhör värld tre, men deras värde för oss beror på hur väl de överensstämmer med den fysiska världen, med vår problemlösningsambition. Värld ett driver alltså utvecklingen av våra abstraktioner via värld två, men påverkan är ömsesidig: våra teorier, modeller och diskussioner leder till beslut som påverkar värld ett, dock alltid via mänskliga beslut, dvs genom värld två.

Utvecklingen av vår abstrakta värld liknar därmed mycket den biologiska evolutionen. Nya element i form av teorier, argument och modeller uppstår synnerligen spontant och slumpmässigt, men den mänskliga drivkraften att lösa sina problem bevarar bara de element som betraktas som nyttiga, de som överlever i konkurrensen.

Baruch Spinoza betraktar de idéer som uppstår ur våra spontana observationer, från våra sinnesuttryck, som hopplöst förvirrade. Adekvata idéer däremot, menar han, är  de  som kan beskrivas i, för människan, gemensamma begrepp. Dylika begrepp tillhör ju uppenbart Poppers värld tre och följaktligen är det endast om värld tre vi kan ha adekvat kunskap.

Det är så jag ser ett väsentligt samband mellan mina båda favoritfilosofers kunskapsteorier.

Att värld tre är sann uttrycker Spinoza på följande sätt:

” …vill jag här fästa uppmärksamheten på att själens föreställningar, i sig betraktade, inte innehåller något misstag.”

Hur kan vi då utnyttja vår adekvata kunskap om värld tre i vår dagliga praktik? Jo, vi skapar övergripande idéer, teorier, modeller och prövar dem på den fysiska världen, värld ett. Vi gör det ibland direkt, ibland indirekt genom att logiskt härleda vad idéerna leder till om de skulle överensstämma med den fysiska världen. Om vår tolkning, dvs värld tvås bild av värld ett, inte motsäger våra idéer när vi utsätter dem för test, så kan vi betrakta dem som användbara tillsvidare. Ju hårdare test vi utsätter dem för utan att de fallerar, desto mer övertygade kan vi vara om våra idéers förträfflighet.

Just så skapas vår vetenskapliga kunskap, dvs. den del av värld tre som växer och frodas i ständig öppen diskussion mellan dem som är som mest insatta i respektive gren av vetenskapen. Pseudovetenskapsmän och ytliga besserwissrar ger förstås också sina bidrag till värld tre, men deras bidrag  falnar snart bort, antingen på grund av att de inte kan testas, och visar sig vara oanvändbara, eller för att inte kan motstå test.

Just så skapas också vår vardagliga kunskap. Vi uppfostras och lärs till att omfatta begrepp som skapats i mänsklig evolution, vi prövar dem ständigt i våra dagliga gärningar och diskussioner med andra och justerar dem som visar sig stämma dåligt med våra erfarenheter. Vi skapar oss en egen vrå i värld tre, till stora delar falsk med avseende på överensstämmelse med den fysiska världen på grund av vår trångsynthet och begränsade erfarenhet. Men vi gör så gott vi kan och med ett öppet sinne för nya prövningar kan vi ständigt justera och komplettera vår egen del av värld tre. Allt i syfte att få ett mer tillfredsställande liv.

Min tidigare association av adekvat kunskap till artefakter har jag alltså nu reviderat. Men, inte så mycket. Artefakter är ju i stor utsträckning omsättningar av värld tre i värld ett. Vi tillverkar saker med stöd av väl beprövade teorier, så att produkterna uppträder enligt våra förväntningar. Men, och det är ju något jag själv, i mitt jobb, är synnerligen engagerad i, vi kan inte förutsäga allt. Till exempel: bilar rostar, förslits och deras delar utmattas, vi har inte fullständig kontroll och känner inte hela sanningen ens för våra artefakter. De flesta haverier orsakas dock av något som inte är en artefakt, nämligen av mänskliga misstag, genom den mänskliga faktorn.

Värld tre är en mänskligt konstruerad överbyggnad av den fysiska värld ett och den mentala värld två. Delar av den är vetenskaplig såtillvida att de är falsifierbara genom tolkningar av deras test i värld två. Andra delar är metafysiska såtillvida att deras sanningshalt gentemot värld ett inte kan prövas, men är ändå ibland mycket användbara för att bringa värld två i mer rationella tillstånd. Ytterligare delar är varken vetenskapliga eller användbara och lever möjligen kvar ett tag som dogmer, som fossil, utan att utvecklas.

Referenser

Karl Popper, Epistemology without a knowing subject, in Objective knowledge, an evolutionary approach, Oxford University Press, USA, 1972.

Baruch Spinoza, Etiken, Bokförlaget Thales, 2001.

Thomas Svensson, Funderingar kring adekvata idéer, blogginlägg 2008.

Thomas Svensson, Spinoza, humaniorans Euklides, blogginlägg 2009.

34 svar to “Adekvata idéer är bara möjliga om värld tre”

  1. Björn Says:

    Tack för denna text, Thomas!

    Den kom lägligt, då vi i det kollegiala amatörfilosofigänget diskuterar detta ämne just nu: ”Är matematiken uppfunnen eller upptäckt?” Som gymnasielärare är vi (bl.a.) intresserade av didaktiska implikationer. En hypotes som vi har utvecklat går ut på att dagens räknefokuserade matematikundervisning borde föregås av eller kompletteras med modellinsikt, vilken förhoppningsvis skulle generera en hälsosam distans till ämnet i sig, och till de metoder som används. Som mattelärare har vi alla gått kurser i ”Abstrakt algebra” eller liknande. (Hur) kan vi förmedla de insikter vi därmed uppnått till elever som hittills endast kommit i kontakt med rutinmässig aritmetik?

    Ett motsvarande problem i undervisning inom exempelvis samhällskunskap är att förmedla en kritisk distans till olika sociologiska modeller innan, eller samtidigt som, uttalanden gjorda inom, eller utifrån dessa modeller.

    Har du förresten läst Helena Granströms ”Alltings mått”? Den handlar om ”mer än pornografi”.

  2. Björn Says:

    Här kommer länkarna i klartext:

    http://bjornbengtsson.blogspot.com/2009/03/fysik-och-poesi.html

    http://bjornbengtsson.blogspot.com/2009/03/mer-pornografi.html

  3. Kristian Grönqvist Says:

    Jag ser matematiken helt som en mänsklig uppfinning och den har uppfunnits ur vår förkärlek att vilja förstå saker samt viljan att se samband. Första gången det gick upp för mig var, när professorn i Fysikalisk Kemi för oss godtrogna studenter presenterade formeln för coctailpartyts akustik och kommenterade det med att man kan göra matematik av allting. Vi kommer alltid att älska vilken form av samband som helst, även när det gäller ”äkta” slump.- Naturen följer naturligtvis vissa bestämda mönster men det är vi som uppfinner det matematiska sambandet, och när det stämmer, blir vi glada

  4. Kristian Grönqvist Says:

    När det inte stämmer hittar vi på intressanta konstanter…

  5. Anders B Westin Says:

    Vadå?

    Är inte det rätta svaret:

    Matematiken är uppfunnen av evolutionen!

  6. Thomas Svensson Says:

    Tack, Björn för din uppskattning och ditt boktips, jag har ännu inte läst denna bok, men lägger in den på min Adlibris-önskelista.

    Kristian: ”när det inte stämmer hittar vi på intressanta konstanter”. Ja, precis, vi gör en modell som förhoppningsvis är bättre!

    Notera, Anders, att underrubriken på Poppers bok är ”- an evolutionary approach”!

    Jag var för övrigt på en mycket intressant föreläsning igår, där Fredrika Spindler från Södertörns högskola talade om filosofin och dess relation till religion och humanism. Hon betonade just att filosofin är skild från verkligheten på det sätt som jag här uppfattat såväl Popper som Spinoza.

    Jag uppfattade henne så att ett filosofiskt begrepp, när det blivit filosofiskt, lever ett eget liv och analyseras och kombineras med andra filosofiska begrepp enligt regler som logik. Filosofin utvecklas och är därför en vetenskap, menade hon och jag ser genast likheter med matematiken. Men, som Monki genast påpekade, matematiken har ett gemensamt begreppssystem för alla matematiker, medan det tycks finnas många filosofiska system.

    Jag fick också tillfälle att testa mina idéer i ett kort samtal efter föreläsningen och uppfattade att Fredrika Spindler bekräftade min tolkning av Spinozas system. Popper kunde hon emellertid inte uttala sig om, då hon inte kände honom tillräckligt väl…än.

  7. Nisse Says:

    Enligt Popper var ju evolutionen inte någon vetenskaplig teori, utan ett framgångsrikt metafysiskt forskningsprogram. Borde inte det placera evolutionsteorin bland abstraktionerna i värld 3, vilket alltså skulle innebära att den i grunden är en mänsklig konstruktion? Jag skulle hur som helst vilja hävda en omvändning till Anders påstående: evolution är en produkt av matematiken!

    För övrigt undrar jag om antaganden om abstraktionernas/matematikens ontologiska status verkligen är nödvändiga för Poppers teori?

  8. Thomas Svensson Says:

    Jovisst, Nisse, självklart tillhör evolutionsteorin värld 3, en ren mänsklig konstruktion, som är oerhört framgångsrik eftersom den ger oss sådana utmärkta förklaringar på företeelser i värld 1. Men den är knappast sprungen ur matematiken, den tycks snarare vara ett hugskott hos Darwin som visade sig fungera.

    Din sista undring förstår jag inte, kan du förklara närmare vad du menar med antaganden om abstraktionernas/matematikens ontologiska status?

  9. Nisse Says:

    Jag menar just frågan om huruvida matematiken är ”uppfunnen” eller ”upptäckt”. Fungerar inte uppdelningen i tre världar med ovan nämnda kopplingar däremellan oavsett vad svaret på den skulle vara?

  10. Thomas Svensson Says:

    Nej, inte enligt min uppfattning. Jag ser det istället som avgörande för Poppers uppdelning att värld tre är uppfunnen. Han skriver visserligen på vissa ställen i sina verk att en teori faktiskt kan vara sann, i bemärkelsen att stämma överens med naturen, men vi kan i så fall inte veta det. Det är förstås svårt att motsäga, men i så fall beror sanningshalten knappast på en upptäckt, utan snarare på att den vetenskapliga evolutionen gärna vill konvergera mot en sanning. Matematiken, däremot, tycker jag är uppenbart fabricerad. Men när den väl finns där och börjar leva sitt eget liv, kommer man förstås att upptäcka nya egenskaper hos den. Men det är väl inte det du menar, antar jag.

  11. Kristian Grönqvist Says:

    Vi är egentligen förbluffande överens på den här punkten…

  12. Thomas Svensson Says:

    Utmärkt, Kristian, det har hänt en gång förut om jag inte missminner mig.

  13. Staffan Says:

    Hej! Hittade till denna blogg via dina inlägg på TAP-bloggen (http://tesantitesprotes.cyberdyne-systems.biz/), där du nämnde att du skulle skriva ngt om detta. Jag är intresserad av Poppers idéer men misstänker att jag inte håller med; din text får mig dock att tänka att jag kanske varit orättvis mot Popper. Jag har med anledning av detta ett par klargörandefrågor:

    Du skriver ovan att ”en egenskap hos värld tre är att den, trots att den har människan som konstruktör, lever sitt eget liv när den väl är etablerad.” Jag undrar på vilket sätt Popper (och du) tänker sig att den lever sitt eget liv? Jag skulle vilja säga att den förvisso ur individens perspektiv lever sitt eget liv, eftersom den omfattas av, och förändras i samspel mellan, andra än jag själv. Emellertid står värld tre inte utanför människan som grupp; om t ex alla människor skulle försvinna så skulle även den av människan skapade värld tre försvinna. Man kan isåfall säga att värld tre är en mängd värld två som är koordinerade, det vill säga: något finns i värld tre om det finns hos flera individer på ett tillräckligt likartat sätt. Vad gäller begrepp så kan man säga att de finns i värld tre om tillräckligt många individer omfattar dem för att kunna använda dem framgångsrikt för att kommunicera med varandra.

    En annan fråga gäller universalitet – finns det bara en värld tre eller flera? Alltså, är den kulturellt betingad? Eller omfattar den t ex bara den västerländska naturvetenskapliga världsbilden?

  14. Kristian Grönqvist Says:

    Det riktigt intressanta är att alla världarna försvinner om vi dör som population sett ur vårt perspektiv. Inte ens den verkliga är betydelsefull.

  15. Thomas Svensson Says:

    Hej Staffan, kul att du begrundar mina funderingar.

    Jag håller med om att värld tre inte står utanför människan, i det avseendet lever den inte sitt eget liv. Visserligen skulle man väl kunna tänka sig att böckerna, texterna, medierna skulle kunna finnas kvar efter mänsklighetens försvinnande, men den värld tre skulle då vara död. Detta dels för att den kräver värld två som en brygga till värld ett, dels för att den kräver dynamik, ständig utveckling i takt med världarna ett och tvås utveckling, för att betraktas som levande.

    Men jag tror att värld tre är något annat än ”en mängd värld två som är koordinerade”. Värld tre är nämligen objektiv då den inte är en koordinering av ett antal subjektiva upplevelser, utan är en mängd av objekt som är tillräckligt väl definierade för att kunna diskuteras och kritiseras av människor på ett rationellt sätt. Möjligen är det också så du menar och jag är bara petig.

    Till frågan om universalitet så tänker jag mig att värld tre innehåller åtskilliga kulturellt betingade ”system” även om just inom naturvetenskap den västerländska har konkurrerat ut det mesta. Men, som sagt , dynamiken är kanske livsviktig för värld tre, objekt i form av dogmer faller så småningom i glömska.

  16. Daniel Says:

    Det som är utmanande är ju att Popper faktiskt menar att värld 2 och värld 3 finns och att det skiljer sig från värld 1 (materian). Popper var ju själv mycket kritisk mot all form av materialism så jag tycker det måste påpekas.

    Popper var en originell filosof men han var också en filosof av sin tid, han ville gärna undvika metafysiska spekulationer(så långt det var möjligt) och jag antar att han inte var speciellt intresserad av att fundera på om matematiken finns utanför människan eller inte. Det är inte det intressanta för Popper.

    Men idag tänker filosoferna annorlunda, man funderar mer på det objektiva än det subjektiva och om något finns så måste det ges en objektiv förklaring. Jag tror det spåret är ett stort dilemma för dagens filosofi. Vi lever ju faktiskt i våra subjektiva världar och världen förstås bäst ur ett subjektivt perspektiv. Det förstod Popper.

    Ett ganska bra argument för att matematiken faktiskt finns utanför oss är att vi hade inte kunna hitta på en annan matematik. Visst, vi hade kunna kalla numren annorlunda o.s.v men hade resultaten blivit annorlunda? Jag tror inte det.

    Men jag håller förvisso med Popper, det är inte det intressanta. Men det är extremt vettigt att konstatera att matematiken faktiskt finns som en konsekvens av värld 2. Och de matematiska sanningarna tvingar sig faktiskt på oss till viss del. Där finns interaktionen mellan värld 2 och 3.

    Förhoppningsvis kommer Popper få en renässans. Han spekulerade ju tidigt om att kvantfysiken är viktig i biologin och redan nu har vi empiriskt stöd för det. Att det kvantbiologiska spåret kommer fortsätta ge Popper rätt tar jag för givet.

  17. Thomas Svensson Says:

    Tack, Daniel, för de synpunkterna. Jag gläds över att ännu en person visar så stor uppskattning för min främsta läromästare.

    Jag ser det ungefär så här:

    Om man intar en pragmatisk attityd, vilket ju präglade både Spinoza och Popper, är det mer meningsfullt att ägna filosoferandet åt att bringa reda i värld tre, som faktiskt kan redas ut, än att ge sig på det hopplösa företaget att hitta kompletta orsakssamband i värld ett.

    Ett sökande efter Sanning leder nämligen med nödvändighet till det som Popper kallar oändlig regress och dessutom, någonstans vid kvantmekanikens partiklar går gränsen för vår förmåga att överhuvud identifiera orsak/verkan-samband.

    Att tillverka, underhålla och utveckla värld tre ger oss på ett rationellt sätt verktyg, beslutsunderlag, för ett bra liv.

  18. Staffan Says:

    Tack för ditt svar! Jag funderar om din formulering att ”värld tre är … objektiv då den inte är en koordinering av ett antal subjektiva upplevelser, utan är en mängd av objekt som är tillräckligt väl definierade för att kunna diskuteras och kritiseras av människor på ett rationellt sätt.”

    Jag ser inte någon motsättning mellan dessa beskrivningar – koordineringen av individernas begreppssystem och världsbilder (snarare än upplevelser) sker bland annat just genom att vi diskuterar dem och kritiserar dem.

    Dock ger formuleringen ”en mängd av objekt som är tillräckligt väl definierade…” ett intryck av att objekten i värld tre finns ”före” koordinationen (diskussionen och kritiken) börjar, och att vi därigenom ”får tillgång” till något som fanns redan innan. Men du säger ju samtidigt att värld tre är skapad av människan, så antagligen övertolkar jag dig här?

  19. Staffan Says:

    Jag skulle alltså vilja säga att värld tre är intersubjektiv snarare än objektiv.

  20. Staffan Says:

    Ursäkta mitt idoga inläggande, men jag kom på en sak till när jag nogrannare läste Daniels inlägg ovan: Det finns en mening i vilken matematiken (och antagligen andra delar av värld 3) är ”utanför oss själva” (som dock är kompatibel med att värld tre är intersubjektiv).

    Dels så gäller för alla begreppssystem att de kan vara mer eller mindre användbara – det funkar alltså inte att välja vilken matematik som helst. Detta beror troligen på värld 1 men det är svårt att säga exakt hur, eftersom alla våra tankar och undersökningar om detta måste uppfattas, förstås och formuleras genom just begreppssystem och vi kommer därmed aldrig åt det som ligger bortom begreppsystemen. Hursomhelst, vi är inte fria att välja vilka begreppssystem och världsbilder som helst – vissa kommer att leda oss till undergång medan andra kommer att vara bra för oss.

    Dels gäller för mer komplicerade begreppsystem, såsom t ex matematiken, att relativt enkla och begripliga grundregler har konsekvenser (genererar teorem) som vi inte omedelbart kan överblicka. När vi ”upptäcker” dessa teorem ger det ett intryck av just upptäckt snarare än uppfinning, och det stämmer såtillvida att vi blir medvetna om något vi inte visste förut. Däremot ligger det i en annan mening inte utanför oss själva eftersom det är vi som hittat på grundprinciperna, och att dessa fungerar.

  21. Thomas Svensson Says:

    Staffan: Nej, jag menar inte att objekten i värld tre finns innan vi ”upptäcker” dem, förutom då förstås sådant som primtalen, men de fanns ju å andra sidan inte innan vi hittade på heltalen.

    Jag tror att Popper har en viktig poäng i att betrakta värld tre som objektiv och inte ”intersubjektiv”. Ett begrepp, tex. ”korrelation”, är ett objekt i värld tre som existerar där oavsett något tänkande subjekt. Det finns där som en unik kombination av elva bokstäver, nerskrivet i otaliga dokument. En förutsättning, dock, att det skall vara till någon nytta för oss människor är att grupper av människor har en intersubjektiv tolkning av detta begrepp. Då kan man diskutera det, använda det för att beskriva problem och för att kritisera teorier. Men det är inte intersubjektivt i sig självt. Faktum är att ”korrelation” har en mycket speciell väldefinierad tolkning mellan statistiker, medan det har en annan tolking i vardagskommunikation. Som statistker själv, måste jag hålla båda betydelserna i mitt subjektiva medvetande, då jag ägnar mig både åt vetenskaplig kommunikation och vardagskommunikation.

    Värld tre är därmed objektiv och autonom, men den skapas evolutionärt och utan intersubjektiva gemensamma tolkningar kommer dess objekt att förlora sin status.

    Ditt sista inlägg är jag helt överens med.

  22. Staffan Says:

    Nu blir jag lite fundersam… Menar du att begreppet ”korrelation” är objektivt för att ordet finns nedskrivet? Men om det inte fanns människor skulle dessa bokstavssekvenser inte längre vara ord, eller ens bokstavssekvenser, eftersom detta är mänskliga kategorier. Något skulle förvisso existera, något som människor brukade kalla ”bokstäver”, men de skulle inte längre fylla några av de funktioner som bokstäver fyller.

    Dessutom – är alla icke nedskrivna ord (majoriteten av världens språk har inte ens skriftspråk) isåfall fundamentalt annorlunda än de nedskrivna?

    Du verkar mena att ett begrepp är något annat än den intersubjektiva tolkningen av begreppet, men vad detta skulle vara är för mig oklart (jag tror som sagt inte att bokstavssekvenser löser problemet).

    Att ett ord kan ha olika tolkningar i olika språkgemenskaper är förstås helt riktigt, men det är inte ett argument mot intersubjektivitet, så ett begrepp inte måste omfattas av *alla* individer för att vara intersubjektivt – det räcker att det omfattas av fler än en.

  23. Staffan Says:

    För att förtydliga så menar jag att man måste skilja på ord (sekvenser av fonem eller bokstäver) och de begrepp de betecknar, deras betydelse.

  24. Thomas Svensson Says:

    Staffan: Jag kan nog medge att begreppen i värld tre i någon mening kan identifieras med de intersubjektiva tolkningarna av dem. Det hindrar emellertid inte att de är objektiva och självständiga och att de får andra intersubjektiva tolkningar i en annan tid och i andra sammanhang. Men utan mänsklig tolkning är de döda, som sagt.

    Men, objekten i värld tre är inte intersubjektiva tolkningar av värld ett och det är väl det som är poängen. I värld tre har vi frikopplat begreppen från deras eventuella ekvivalenser med värld ett. Vi har därmed gjort oss av med alla de osäkerheter som vår begränsade kunskap om den fysiska värden ger. Vi kan arbeta tillsammans i en abstrakt värld som i princip är begriplig.

    Resultaten tillämpar vi, via värld två, på värld ett. Och resultaten av dessa tillämpningar ger oss den återkoppling vi behöver för att arbeta vidare med vår abstrakta värld.

    Jag ser inte att det krävs skriftliga objekt, gudar är ju typiska objekt i värld tre som kan leva i muntlig tradition.

  25. Daniel Says:

    Jag håller med om att filosofin framförallt borde handla om värld 3, men problemet är att en helt annan agenda gäller, nämligen att värld 1 är en sluten värld (alla orsaker kan beskrivas fysiskt). Det är ju detta tankesätt som får folk att resonera sig fram till att värld 2 och värld 3 inte finns, eller på sin höjd är det fiktioner och illusioner.

    Popper var övertygad om att värld 1 inte är en sluten värld och jag tror det är först när ett större antal filosofer kommer förstå det som filosofin kommer kunna handla om värld 3. Jag ser fram emot att det blir så, för det är det enda vettiga.

    Allt som är subjektivt finns. Hur skulle det vara på något annat vis? Många vill ju gärna påstå att det objektiva ”finns”, men att det subjektiva har en annan status. Att det subjektiva inte riktigt finns. Sådant är förstås vansinne.

    Den här uppdelningen subjektiv/objektiv bör man vara ganska så skeptisk till. Det är något jag tror jag måste dekonstruera för min egen del innan jag uttalar mig alltför mycket.

  26. heiti ernits Says:

    Mycket intressant! Jag har inte så mycket mer att tillägga för tillfället. Har också funderat i dessa banor nu ett tag – låt oss dessutom bygga vidare på Poppers kunskapsteoretiska evolutionstanke kontra Spinoza….Jag har dessutom fortfarande dina Popperböcker hos mig…tar med de på Spinozacirkeln…

  27. Staffan Says:

    Jag har fortfarande svårt att förstå på vilket sätt värld tre är objektiv. Å andra sidan har jag svårt att förstå vad ”objektiv” betyder överhuvudtaget…

    Om begreppen abstraheras bort från sina eventuella referenter så börjar det hela (värld tre) likna ett formellt logiskt system. I ett sådant system kan man i viss mening tala om ”säker kunskap”, samtidigt som denna kunskap då kan sägas vara ”tom”, då den inte handlar om något utanför sig själv.

    Jag tycker det verkar lite självmotsägande att säga att värld tre är oberoende av värld ett, samtidigt som vi kan tillämpa värld tre på värld ett och då få återkoppling som gör att vi kan vidareutveckla värld tre. Jag tror att denna beskrivning är ganska riktig, men jag tycker också att den visar att våra begrepp inte är oberoende av värld ett.

  28. Björn Bengtsson Says:

    Staffan:

    Du ger röst även åt mina intuitioner. Att ”denna beskrivning är ganska riktig, men … att den [också] visar att våra begrepp inte är oberoende av värld ett” är väl just det (oifrånkomliga) dilemma som gör att vi människor ständigt graviterar till den här typen av frågeställningar.

    Jag kollar in din blogg…

  29. Thomas Svensson Says:

    Staffan och Björn: Jag skrev inte att värld tre är oberoende av värld ett, utan att vi i värld tre har ”frikopplat begreppen från deras eventuella ekvivalenser med värld ett”. Visst kan detta tyckas vara en strid om ord, men för mig som matematiker är det hela inte alls problematiskt.

    Matematiken fungerar ju just så, en värld byggd på axiom, helt självständig och med oändliga möjligheter till utveckling i sig själv. Men utan dess tillämpning på värld ett är den synnerligen ointressant. Men det har visat sig att den går att tillämpa, dessutom oerhört framgångsrikt, och därför lever den vidare. Men notera att den trots sin utveckling fortfar att vara autonom. Kopplingen till värld ett fungerar som sållningsmekanism bland alla de hugskott som nördiga matematiker anammar.

    På samma sätt är våra begrepp verkligen inte oberoende av värld ett, de är evolutionära skapelser.

  30. Om intuitiv insikt « Tankspritt Says:

    […] Tankspritt « Adekvata idéer är bara möjliga om värld tre […]

  31. Hannu Komulainen Says:

    En liten anmärkning om Popper bara: det är ganska lustig (eller olustigt tycker jag själv) att han som skrev en så förgörande kritik av Platons filosofi i ”Det öppna samhället och dess fiender”, senare återuppfinner Platons idévärld med sin teori om ”värld 3”. Han var i och för sig ärlig nog att erkänna detta förhållande i ”The Self and its Brain”.

  32. Thomas Svensson Says:

    Hannu: I den uppsats som jag refererar till tar Popper också upp relationen till Platons idévärld. Den avgörande skillnaden mellan denna och värld tre är att Platons värld är given a priori och att uppgiften är att finna den, medan Poppers värld tre är en ren mänsklig konstruktion stadd i ständig förändring.

  33. Michel Onfray fortsätter sin mothistoria « Tankspritt Says:

    […] tolkning att sanningen skapas tycker jag är precis den jag tidigare presenterat men som, efter vad jag nyligen kommit fram till,  motsägs av 1900-talsfilosofen och […]

  34. En inblick i objektorienterad ontologi « Tankspritt Says:

    […] under seminariet förstår jag egentligen detta i sammanhanget, men associerar genast till Spinoza. Min tolkning av Spinoza är nämligen att man bara kan ha adekvat kunskap om just sinnliga objekt i avseende […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: