Jaget växer sig unikt

Här är några förnyade funderingar om hjärnans funktion. I höstas introducerades jag av min bror i en teori om hjärnans tillkomst, signerad nobelpristagaren Gerald Edelman. Denne hämtar inspiration från sin forskning om immunförsvaret och kommer fram till en hypotes om en hjärnans evolution. Jag uppfattar hans teori ungefär så här: Hjärnan är kunskap, och den växer med kunskap. Redan i människans embryostadium  bildas spontant synapser som sedan associeras till vad som råkar upplevas vid bildandet. Av denna association har synapsens fysik och kopplingar blivit till kunskap, till ett minne. Nästa gång en liknande upplevelse inträffar förstärks bygget, det konsolideras. Så byggs hjärnan steg för steg.

Tillsammans bildar så denna samling av synapser vår intelligens, intelligens är ju inget annat än förutsägelser från minnet.

Men tillfälligheterna i bildandet gör verkligen varje människas nätverk unikt! Språket och andra verktyg för kommunikation är bara nya upplevelser som kompletterar nervbygget och som associerar språkupplevelser med tidigare formationer av upplevelser. De skillnader som man kan observera hos tvillingar, t.ex., är kanske då inte så konstiga. Sådana små skillnader i tidiga upplevelser som vilken ordning man fick mat osv. initierar helt olika nätverksbyggen, som vid fortsatta upplevelser har olika förutsättningar för nya associationer och infall.

Detta synsätt innebär, till min stora tröst, att neurofysiologerna eller psykologerna aldrig kommer att kunna kartlägga det väsentliga i en hjärnas uppbyggnad. Den kommer för var och en, utom möjligen för den själv, att förefalla helt slumpmässig.

Detta innebär också  att det finns ett par miljarder unika intelligenser i världen och deras associationsbanor bildar mänsklighetens kreativitet. Släpp hjärnorna fria och vi har möjlighet att åstadkomma vad som helst! Men, begränsa dock handlingarna med lagar och bestämmelser, för ju friare tanken är desto större risk för att heltokiga infall tas på för stort allvar. Spinoza har rätt som vanligt, tanken skall vara fri, men inte handlingen:

”För att människorna alltså skall kunna leva i endräkt och vara varandra till hjälp är det nödvändigt att de avsäger sig sin naturliga rätt och försäkrar varandra om att de inte kommer att göra något som kan leda till skada för någon annan.”

Detta ger också en klar bild över vad jaget är. Alla delar i kroppen förnyas ju många gånger under en livstid, men ändå är jaget detsamma och starkt upplevt. Detta jag kan enligt ovanstående synsätt alltså ses som minnet, som det fullständigt unika, evolutionärt utvecklade, nätverk av synapser som vår hjärna består av . Att också dessa förnyas fysiskt förändrar inte identiteten, då förnyelsen består i en livslång långsam renovering och påbyggnad av det existerande nätverket. Aldrig någon omstart, aldrig någon radering, bara bygge, förstärkning, försvagning, länkning osv i ett kontinuerligt flöde tills döden löser upp det hela. Förresten så kan förstås andra minnesmekanismer finnas utanför hjärnan med samma typ av funktion, men som vi ännu inte identifierat.

Är detta inte en fascinerande teori, så säg?

12 svar to “Jaget växer sig unikt”

  1. arvi larsen Says:

    Har denna unika hjärna fri vilja eller lyder den kroppens kommandon? Spinoza skrev att silkesmasken förverkligar sin fria vilja med sitt spinnande.

  2. Thomas Svensson Says:

    Arvi: Nu är, enligt mitt sätt att se, hjärnan en del av kroppen och i det avseendet lyder den förstås kroppen.

    Spinoza menar väl med exemplet med silkesmasken att den fria viljan uttrycker sig i bejakandet av nödvändigheten. Vårt samlade minne, vår erfarenhet, skall kanske bringas i balans med vår nödvändighet för att vi skall vara fria? Det kanske kunde kallas för den sanna intelligensen!

  3. Kristian Grönqvist Says:

    Thomas

    Tolkar Du inte nu Spinoza som f-n tolkar bibeln.
    Hjärnan lyder inte under kroppen, hjärnan styr kroppen och det är en helt annan potatis.
    All akut info går via mandelformade bihanget(Amygdala) och prioriteras där, oavsett via vilket varseblivningsorgan det kommer. Är det skitbråttom går det till förlängda ryggmärgen där akutbesluten tas(reflexer, inlärda eller medfödda) i annat fall dirigeras det till den del av hjärnan som har problemansvaret (äger frågan). Kroppen tar inga beslut alls.
    Man kan jämföra hjärnan med ett träd(allegori)
    De första kunskaperna hamnar i trädets stam. Korta signalvägar.
    När vi växer upp kommer minnet att utgå från stamvägarna, men hamnar i grenverket och sedermera ut i kvistarna och sist i löven.
    När vi åldras börjar först löven falla (alltså minnena vi fick sist med de längsta signalvägarna), sedan kvistarna, sedan grenarna och de enda minnen vi har kvar till slut är barndomsminnena som sitter i stammen.
    När vi dör ropar vi på mamma…
    Man kan säga att hjärnan växer som en snöflinga, med sträng kausalitet och empiri, förvisso med återkopplingar och genvägar, som tydligen med träning kan förstärkas, men den fria viljan är förvisso bara människans egen dröm.
    Vi är vad vi erfarit. Punkt slut.

  4. Daniel Says:

    Det där med fri vilja är vanligtvis en väldigt meningslös diskussion eftersom vi har så olika uppfattningar om vad fri vilja innebär.

    Men jag kan ju påpeka att Dennett som är så populär tror på fri vilja. Han är kompatibilist, vilket också merparten av filosoferna är, de tror alltså att fri vilja är kompatibel med fysisk determinism. Sådant förvirrar förstås diskussionen.

    Jag läste om Spinoza i filosofisk tidskrift nr4/2009 och det jag uppfattade där gör att jag undrar om inte Spinoza är ganska så missuppfattad. Han tror visserligen på determinism men hans determinism tror jag inte är fysisk determinism eller mekanisk determinism, jag uppfattar honom som att han tror på en slags rationell determinism.

    En sådan determinism, är med min förståelse, fullt kompatibel med fri vilja, eftersom vi alltså inte styrs av fysik utan av något mer rationellt.. Jag kan dock totalt ha missuppfattat Spinoza på den punkten, men om Spinoza tänker så finner jag det helt annorlunda än de materialistiska tolkningar som görs av Spinoza.

    Vad gäller jaget så är jag förmodligen alldeles för skeptisk och rationalistisk för att kunna tro på en specifik teori. Jag är egentligen ganska nöjd med att inte veta.

    Min skepsis ligger i att antalet teorier verkligen är väldigt många och spretiga. Min rationalism säger mig också att om något förändras så är det inte samma.

    Men jag är nöjd med det jag vet. Jag vet att jag existerar men jag kan inte definiera min existens. Detta är skönt, jag har ingen filosofisk grund för egoism t.ex för jag vet inte vad jag är.

  5. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Även om jag inte kunde låta bli att blnda in Spinoza på ett hörn här, var ändå inte huvudämnet tänkt att vara Spinoziskt. Jag tolkar alltså inte Spinoza utan funderar utifrån några andra utgångspunkter.

    Men, när du nu tar upp frågan så är det ju så att Spinoza varken låter kroppen eller hjärnan ha något företräde, han betraktar kropp och själ som två representationer av samma sak, två projektioner, om man så vill, av en del av substansen.

    Din slutsats att ”vi är vad vi erfarit” är väl ungefär vad jag skriver. Dock har vi onekligen erfarenheter inte bara i hjärnan, utan också i kroppen. Immunförsvaret är ju ett utmärkt exempel på det. Antikroppar är immunförsvarets motsvarighet till synapserna i hjärnan, de associeras med något som kommer utifrån, minns, förstärks och försvagas i enlighet med vidare erfarenheter: De som hade ”asiaten” på sjuttiotalet lär ju tom varit skyddade mot svininfluensan i höstas.

    Daniel: Du har rätt i att diskussioner om fri vilja lätt spårar ur på grund av att begreppet är svårgreppbart. Hur Spinozas rationalism skall kategoriseras vet inte jag, han är kanske så unik att han inte låter sig kategoriseras överhuvud taget.

    Jag tolkar hans idé om frihet ungefär så här: Varje varelse, ja tom varje objekt, har en bestämd natur som han/hon/den/det har att följa.

    Frihet är att inte bli hindrad att följa denna sin natur.

    Jag skulle emellertid vilja tillägga att ”natur” i detta sammanhang inte är givet, varken av Gud eller något annat. Nej, naturen är stadd i ständig förändring och den natur som våra förfäder hade att följa har ändrats något genom evolutionen.

    Det finns alltså en viss handlingsfrihet kring den ”naturliga” vägen, en handlingsfrihet som hos varje varelse styrs av dennes sammantagna erfarenhet tillsammans med yttre faktorer. Drivkraften för människan är ungefär att ”må väl” och det är den som driver oss iväg mot nya oförutsägbara ”naturer”.

    I detta avseende skulle jag vilja säga att vi har en fri vilja.

  6. Kristian Grönqvist Says:

    Naturligtvis har Du rätt om immunförsvaret tex. Jag var nog lite snabb där…
    Min reaktion rörde silkesmasken
    Det är där man kommer till likheter med tolkningar av gamla texter.
    Man tillför texten en tolkning i modern kontext som inte fanns när texten skrevs. Då ger man författaren mer kredit än han egentligen är värd, och fattningsförmågor han verkligen inte hade.

  7. Björn Says:

    jag har ju funderat ett tag på kunskapen som ett rhizom, rimmar det med din syn på hjärnan?

  8. Thomas Svensson Says:

    Björn: Min bild av ett rhizom är ett rotsystem som bildats genom att varje yttersta tråd växer i den riktning som lokalt råkar ha mest näring/fukt/genomtränglighet.

    Hjärnans funktion är helt annorlunda som jag ser det. Framför allt präglas uppbyggnaden av märkliga återkopplingsmekanismer. Vi använder ständigt våra förutfattade meningar till att tolka och påverka världen utanför oss och ändrar våra meningar först då vi stöter på motstånd i någon form (ofta kräver vi mycket hårt motstånd!).

    Vi bygger på så vis en abstrakt värld av det som Spinoza kallar adekvata idéer och Popper kallar värld tre, se mitt tidigare inlägg här. Speciellt utvecklat är detta beteende hos människan då vi har vårt språk som gör det möjligt att bygga tillsammans med andra, både levande och döda.

    Kunskap som rhizom, det kan kanske liknas vid det som Spinoza kallar kunskapen av det första slaget, den förvirrade, som bara bygger på sinnesintryck utan bakomliggande teori.

    Jag tror faktiskt att det ligger en stor fara i att styra skolundervisningen i en riktning så historiska erfarenheter och vetenskapliga resultat får stå tillbaka för individuella förvirrade observationer. När jag läste din artikel ”Kunskapen utan början och slut” så blev jag just nervös för den faran.

  9. Björn Says:

    Thomas, jag tolkar väl det lite annorlunda. Kanske missuppfattar jag helt potentialen i ett rhizom. För mig är det de gränslösa kopplingarna och avsaknaden av yttre, påtvingade, rationaliteter som är viktigt med ”rhizomatisk kunskap”. Jag tror inte historiska erfarenheter och vetenskapliga resultat behöver stå tillbaka bara för att vi ger kunskapen en annan bild än den klassiska trädliknelesen(?)

  10. Thomas Svensson Says:

    Björn: Jag är verkligen inte den rätte att tolka begreppet rhizom ”rätt”, och jag uppskattar din förklaring.

    Det där med yttre påtvingade rationaliteter låter ju inte så positivt, men jag tänker mig att det krävs en hel del auktoritet för att ge de vetenskapliga resultaten den plats de förtjänar i skolans värld. Och auktoritet kan väl beskrivas som en yttre påtvingande rationalitet?

  11. Björn Says:

    Thomas: Jag tror att jag tänker så här: De yttre, påtvingade, rationaliteterna ,om vi kan kalla de så, är de funktioner som resulterar i t.ex. uppdelningen i olika skolämnen, dikotomin praktisk/teoretisk, indelningen av skolan i årskurser och inriktningen på ren faktakunskap t.ex. Jag tror inte historiska erfarenheter behöver stå tillbaka för att vi ändrar dessa förutsättningar, och jag tror inte vi behöver förfalla till indivduella förvirrade observationer (även om jag är övertygad om att mången historisk erfarenhet är resultat av just sådana individuella förvirrade observationer)

    Jag tycker hursomhelst din postning är intressant, från min horisont. Pedagogiska magasinet hade förresten ”Hjärna och lärande” som tema i senaste numret, har inte läst allt, men det kanske kan finnas intressant input där!

  12. Thomas Svensson Says:

    Jag håller nog med dig om detta, Björn, och jag skall titta in i pedagogiska magasinet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: