Förnyelsen heter Wetterstrand

Socialdemokraterna har  förlorat sympatisörer och sin partiledare. Kanske för att stora delar av dess maktapparat hänger sig kvar i gamla tider, tider då arbetarklassen var en lättidentifierad, mycket stor enhetlig grupp. Genom minnet av en framgångsrik historia kunde denna klass nämligen identifiera sig med den socialdemokratiska ideologin och därmed bli enhetlig politiskt. Därmed också utmärkt röstboskap även långt efter att den egna aktivitet falnat.

Denna tid är nu förbi. Det kroppsarbete som behövs för att framställa våra konsumtionsprodukter utförs utomlands sedan länge.  Den enhetliga arbetarklassen har lösts upp. Det inhemska kroppsarbete som finns kvar, t.ex.  i form av vård och omsorg, är främst kvinnornas lott; och kvinnor har inte samma tendenser till partitrohet som männen. De är också svårare att binda till ett specifikt parti, då de tenderar att ägna större omsorg om den egna nära kretsen än om stolta ideologier.

Socialdemokratin gör därför klokt i att kasta den gamla bråten överbord,  frigöra sig från de organisationer som en gång var folkrörelser, men nu är ett slags kvardröjande trögtänkta kolosser och våga tänka nytt.

Jämlikhet och social trygghet byggs inte genom envist fasthållande av historiska framgångsrörelser. Allmänt välstånd kan bara byggas av ett aktivt intresserat folk som genom  egen aktivitet tillsammans med andra kommer till djup insikt om jämlikhetens och den sociala trygghetens förträfflighet.

Socialdemokratin borde därför söka initiera en kulturrevolution, en rörelse underifrån, som kan stärka sig själv så mycket att den med glatt mod vänder ryggen åt Hollywood,  Gina Tricot, Elgiganten och dokusåporna. Och ler överseende mot de  tillväxtfanatiker i regeringskansliet som tror att framtiden byggs på uttjänta skolboksteorier.

Jag ser en person som man kunde ge förtroendet att initiera en sådan förnyelse:

Maria Wetterstrand!

Hon har växt till en politiker som skulle kunna förändra världen. Hon har det senaste året lärt sig att balansera såväl otåliga gröna aktivister som tungsinta nostalgiska fackpampar.

Och hon är ledig till våren!

Det blir en svår förlust för mitt eget gröna parti, men det är det sannerligen värt, det väsentliga är samhällsbygget, inte vilket parti som bär fram det.

8 svar to “Förnyelsen heter Wetterstrand”

  1. Anders B Westin Says:

    Om nu alla hade trygga Thomashjärnor så skulle det funka.

    Nu är det så illa att ca 80 % av populationen måste få ha ledare som skapar yttre trygghet och styrning.

    Maria har nog inte den förmågan.

    Hur gärna du än önskar.

  2. Kristian Grönqvist Says:

    Visst.
    Varför inte?
    Men några problem.

    Hon är inte utsprungen ur socialdemokraterna och även om det finns framstegsvänliga människor där, så tror jag inte att de sträcker sig så långt som att acceptera ett annat partis partiledare, bara för att hon är hon.
    På det sluttande planet blir det då en slidingeffekt, där vilken som helst yrkespolitiker kan axla partiledarmanteln för vilket parti som helst.
    Kallas det politokrati eller oligarki.

    För socialdemokraterna gäller det att hitta en ny Wetterstrand om man tycker hon är bra, eller en ny Palme. Det man framför allt behöver i partiledarväg är personer vi kan relatera till. Känna med och känna för.
    Hela den nuvarande politiska ledningen hos socialdemokraterna är alldeles för strömlinjeformad för det. Och Vanja är bara ett drivankare.

    Politik skall kännas övertygande, inte som en upprepning av meningslösa ”solidariska” ord, vars innehåll är ett platt intet…
    Politiska broilers är kanske en nödvändighet, men deras argumentation är förutsägbar och intetsägande, ungefär som en ljummen fisksoppa, om Du förstår vad jag menar. Hellre att aldrig spänna en båge än att lyss…
    Du vet.

  3. Thomas Svensson Says:

    Anders: Mitt problem är att 80% följer trenden, dvs Hollywood, Gina Tricot, Elgiganten och dokusåporna. Och om vi inte gemensamt lyckas höja blicken från dessa trender så riskerar vi att rasera grunden för vårt uppehälle. Det behövs en kulturrevolution,alltså.

    Kristian: Du må kalla det politokrati eller oligarki, men att låta kompetenta, kloka människor få större inflytande kan aldrig vara till skada, åtminstone så länge vi har kvar möjligheten att avsätta dem när makten stigit dem åt huvudet.

    Varför skulle politiska broilers vara en nödvändighet? Vi har demokrati och därmed de politiker vi stödjer. Det är bara vår kollektiva lättja och brist på fantasi som räddar broilers kvar vid köttgrytorna.

  4. Kristian Grönqvist Says:

    Thomas

    Det var inte kritik mot din åsikt, utan mer en hopplöshet över den enögdhet som i mångt och mycket präglar den moderna verklighetssynen, precis som Du så elegant uttryckte det.

  5. Kristian Grönqvist Says:

    Det verkar finnas lite hopp i horisonten. Feministerna i S vill visseligen fjärma sitt parti från deras redan overkliga ställningstaganden till ännu mer utopiska ideal, men det grymtas i S-leden om att man vill att de framtida representanterna inte skall utses av en valberedning som utser en person ur en förutbestämd grupp, som i stort sett enda alternativet, alltså ohöljd nepotism, utan man vill att bestämmandet skall ske på en mer grundläggande bas. Mycket intressant, eftersom det skulle antyda att oligarkin inte längre är så populär.
    Om jag var socialdemokrat, skulle jag avgå enbart av det besvärande skälet att socialdemokraterna inte är ett demokratiskt parti.

  6. Materialist javisst (del 1) | Björn – om skola och utbildning Says:

    […] Läsvärt: Dagens Skola, Heiti Ernits, Strötankar, Tysta Tankar, Tankspritt […]

  7. Kristian Grönqvist Says:

    Så här i efterhand fastnade jag dessutom i uttrycket kloka kompetenta människor, vilket du beskrev oligarkerna som.
    Vem menade Du då. Lars Ohly…? Gudrun Schyman…Anna Sjödin…

    Jag kan nog komma på fler, men det räcker väl så långt.

  8. Thomas Svensson Says:

    Kristian: Det var du som associerade till begreppet oligarki när jag föreslår Wetterstrand, som just är den kloka kompetenta människa jag syftar på. Jag menar alltså att i det konkreta fallet är det egentligen inga problem med oligarki eller politokrati och det finns ingen anledning att bekymra sig om eventuella konsekvensetiska resonemang.

    Det finns säkert åtskilliga kompetenta, kloka människor också inom det socialdemokratiska partiet, men de är inte kända för mig som egentligen inte bekymrar mig särskilt mycket om detta partis väl och ve.

    Vid närmare eftertanke känner jag dock till en, nämligen kvinnan som bloggar under namnet storstad, Marika Lindgren Åsbrink, det vore kanske ett utmärkt alternativ till Wetterstrand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: