Ryggskott

I fredags morse ringde klockan vid sex och jag skulle upp och ta mig till jobbet. Min kroppsrörelse för uppstigandet gjorde emellertid att ryggen smärtade till något obeskrivligt. Försiktigt tog jag mig ändå upp, lyckades gå på toaletten, konstaterade att jag nog avstår från rakningen denna morgon och återvände till sovrummet för att klä mig. Under stor vånda fick jag på mig kläderna, inklusive långkalsonger med tanke på kylan.

Annica sa till mig att ta en tablett och jag tog mig tillbaka till badrummet för att hitta en sådan. Här svartnade det emellertid för ögonen och jag tvingades ner på golvet. Smärtan i ryggen var nu outhärdlig och jag tvingades ligga helt stilla på rygg. Annica kom och gav mig en värktablett och vi väntade. Varje oförsiktig rörelse föranledde att alla mina ryggmuskler triggades att spännas under en våldsam smärta. En koncentrerad viljestyrka och djupandning fick dem att slappna av och smärtan försvann till nästa oförsiktiga rörelse.

Min allra högsta önskan i detta läge var att komma tillbaka till sängen, men hur skulle det gå till?

Jag kunde inte förmå mig att frivilligt utlösa muskelanspänningen i ryggen, men efter ett antal ofrivilliga anfall kom jag på att jag lika gärna kunde passa på att förflytta mig en aning vid anfallen. På så vis kom jag så småningom ut ur badrummet och låg på den något mer trivsamma mattan i hallen.

Annica fick så småningom kontakt med vårdcentralen och i samtal med den hoppades vi på att få hjälp, men några hembesök tycks inte vara möjliga för centralerna. I ett samtal med en läkare fick jag ändå utskrivet två sorters mediciner som kunde hämtas på apotek. Annika hade lämnat in bilen på morgonen, men efter ett par timmar kunde hon med hjälp av vår dotter Karin ändå komma iväg och köpa medicinerna.

I ett djärvt ögonblick, efter att ha fått en varm vetekudde på ryggen, stålsatte jag mig och kröp till sängen, lyckades ta mig upp och kunde koppla av. Lyckan var fullkomlig, jag hade kommit tillbaka till paradiset efter att ha tillbringat ett par, tre timmar på golvet. Att lyckan består i att ligga i en säng varade dock inte så länge, snart började jag önska att jag skulle kunna gå upp, äta frukost och gå på toaletten! Tabletterna som jag fått tycktes emellertid inte ha någon verkan och jag blev liggande resten av dagen,  kvällen och natten. Vattenklosetten fick ersättas av en tulpanvas och lite mat intogs med sked i ryggläge. Besvärligt, javisst, men ack så gott!

Lycka är ibland att komma i säng, ibland att få munnen full av yoghurt blandad med lingonsylt och musli!

Lördag morgon ringde vi till sjukvården igen. En tillmötesgående sjuksköterska kunde dock inte göra mycket, läkarjouren öppnade  inte förrän elva. Lyckligtvis är en av våra vänner faktiskt smärtdoktor och ett privat samtal till honom ordnade nya mer kraftfulla mediciner. Sjukvårdsupplysningens sköterska  kände honom och intygade att jag förmodligen inte kunde få bättre hjälp. Medicinerna inhandlades efter elektroniska recept och det dröjde sedan bara någon timme innan jag kunde röra mig utan att skrika ut min smärta. På lördag kväll kunde jag till och med ta en promenad runt kvarteret med vår lilla hund Smilla.

Idag, söndag, är jag fullt rörlig och har gått ett par kilometer i skogen med Annica och Smilla.

Vad orsakade då detta rygghelvete?

I söndags åkte jag fem kilometer skidor, en händelse som jag helst inte vill tro på som orsak, men möjligen gav det en viss träningsstelhet som bidrog till skottet.

I tisdags kom skottet, det högg till i min rygg efter att jag satt mig lite slarvigt snett på en stol på jobbet. Därefter hade jag en kontinuerlig smärta, men detta har jag varit med om förr, det brukar gå över. På onsdag morgon hade jag stora svårigheter att ta mig upp: jag blev yr av smärtan och tvingades tillbaka till sängen efter att ha intagit en värktablett. Någon timme senare kunde jag ta mig upp, äta frukost och fara med bussen till Göteborg för ett arbetsmöte.

På torsdag skulle jag till Arlanda och tog till en halv timmes reservtid för ett långsamt uppstigande. Det gick bra, men dagen var naturligtvis förskräcklig för min rygg. Bil från hemmet till Landvetter, flyg till Arlanda, möte på Arlandas konferenscenter, flyg till Landvetter, bil hem, bil till kompisar för bokcirkel, bil hem. Inte mycket till rörelse den dagen!

Straffet kom alltså på fredag morgon.

Slutsatser: Åk tåg och buss med tillhörande gångtransporter däremellan, ät smärtstillande vid värk för att underlätta rörelse, se upp för alltför engagerad aktivitet vid datorn.

5 svar to “Ryggskott”

  1. Björn Says:

    Tack för denna beskrivning av ryggskottets ångest. Jag känner igen mig mycket väl. Härligt terapeutiskt att läsa (särskilt som skräcken för återfall finns i bakhuvudet).

  2. Anders B Westin Says:

    Välkommen in i ”ryggnormen”.

    Den har styr mitt liv de senaste 10 åren.

    Satsa i framtiden på den inre bålmuskelaturen så slipper du ”ryggnormen”.

    På Friskis har dom en maskin just för detta.

  3. Thomas Svensson Says:

    ”Den inre bålmuskulaturen”, ja. Det var nog den som gav sig till känna, specielt den aktre. Tack för rådet Anders, jag har en viss aversion mot institutionell motion och satsar nog istället på skogspromenader och skidåkning.

  4. Kristian Grönqvist Says:

    Det räcker med situps regelbundet samt efterföljande stretching i ryggen.
    Orsaken är stigande ålder kombinerad med för lite variation i rörlighet. Ryggraden är ju fortfarande egentligen konstruerad för framfart i vågrätt läge och har därför fortfarande barnsjukdomar. Ge människan en miljon år på sig till, så är det ur världen.
    Sittande komprimerar ryggen mycket mer än stående, pga spänningen i iliopsoas, innerfilén.sas.
    Att åldern påverkar, beror på att kotorna närmar sig varandra med stigande ålder. Gravitationen Du vet. Påverkar diskerna negativt…
    Ryggskottet är egentligen en missriktad skyddsreflex. Muskelkramp som skall förhindra ytterligare skada.
    Ta bort smärtan och krampen försvinner. Kräver bra ”kryddor”.

    Men i övrigt, välkommen i klubben.

  5. Thomas Svensson Says:

    Tack, Kristian, för omtanke och råd. Just fyllda sexti får man uppenbarligen börja tänka på att kroppens fysiska tillstånd inte är oföränderligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: