Michel Onfray fortsätter sin mothistoria

Michel Onfrays tredje del i den filosofiska mothistorien heter Barockens libertiner och har nu kommit ut på svenska. Den håller samma goda klass som sina två föregångare och ger nya bilder av den filosofiska linje som går på tvärs med den klassiska; den som bäddade för kristendom och sedan var fast i denna kristenhet.

I den aktuella boken behandlar Onfray seklet mellan Michel de Montaignes död och Spinozas.
De filosofer som Onfray inte behandlar säger kanske en del om hans linje, Descartes och Hobbes figurerar t.ex. bara i periferin. Istället presenteras mindre kända personligheter.

En intressant figur som jag själv varit mycket nyfiken på är Pierre Gassendi. Han tog upp Epikuros bortglömda filosofi under 1600-talet och arbetade för att återupprätta denne mästerfilosofs anseende. Onfrays beskrivning ger emellertid inte bränsle åt nyfikenheten, det tycks nämligen vara så att Gassendi aldrig lyckades kasta av sig det kristna oket och därmed inte utvecklade Epikuros filosofi något nämnvärt.

Den mer namnkunnige Cyrano de Bergerac visar sig däremot vara en nytänkare och en betydelsefull föregångare till Spinoza. Han växer högt över det omdöme som han får hos Wikipedia: ”Han är kanske mest känd för vad andra skrivit om honom, men har även haft viss betydelse som författare”.

Onfray beskriver t.ex. hur de Bergerac förkastar idén om den immateriella själen genom att konstatera att själen förvisso finns, men att den är materiell och inte odödlig. Åtminsone inte den individuella. Den kollektiva själen, däremot, kan betraktas som odödlig. Det framgår inte klart vad Cyrano menar med detta, men jag vill tolka det som jag tolkar Spinozas odödliga själ: Evolutionen dör inte, den bygger på det gamla och skapar nytt med avseende på helheten. Bara med avseende på att ens egen personliga erfarenhet, dvs. själ, är en del i denna helhet är den odödlig.

De Bergerac föregriper också Spinoza i sitt förnekande av Guds existens, han identifierar Gud med naturen, vilket ju Spinoza senare gjorde till sin huvudtes.

Just detta Gudsbegrepp hos Spinoza gör att han måste betraktas som ateist, tycker jag. Onfray håller inte med om detta, men det hänger väl mest på vad man lägger i ordet ateist. Ett intressant möte kring 1670 belyser frågan: En av föremålen för bokens personbeskrivningar, libertinen Saint-Évremond träffade personligen Spinoza kring 1670 och frågar honom rakt på sak om Guds existens. Spinoza svarar att han tror på Guds existens med förtydligandet:

”Jag tror att Gud är den inre orsaken till allt i världen men inte dess yttre orsak”.

Det är för mig solklart att Spinozas definition av Gud därmed är så väsensskild från den gängse att han kan betraktas som en tvättäkta ateist. Att han kallar naturen eller ”alltet” för just Gud är, som jag ser det, bara ett val han gör för att kunna relatera sitt teoretiska bygge till det då etablerade tänkandet.

Spinoza ägnas förstås ett särskilt kapitel i Onfrays tredje del av filosofisk mothistoria och sammanfattningen av dennes filosofi är mästerlig .

Trots att jag själv ägnat ganska mycket tid åt Spinozism den senaste tiden är det några nya infallsvinklar som slår mig. Här är exempelvis ett recept på Spinozisk salighet, Onfray gör sig till tolk av Spinoza:

” … Att värdeomdömet är mindre viktigt, att det inte handlar om att moralisera, utan att man måste ställa sig bortom gott och ont för att försöka förstå vad som händer, varför och på vilket sätt – och detta i syfte att uppnå den visa människans sinnesfrid.”

En något ny tolkning av begreppet modus och substans slår mig när Onfray menar att Spinoza följer Epikuros anda i sin uppfattning att ”substansen består, men dess modus förändras. En odödlig substans med dödliga modus…”. Jag får en bild för mig: molnen som består av substansen vattendroppar bildar än slumpmässiga formationer, än figurer som vi identifierar som specifika objekt, de skapar regn och snö och förmörkar solen och griper aktivt in i vårt liv. I nästa ögonblick löses de upp till gasform osv i all oändlighet. På samma sätt är den enskilda människan ett modus som byggs av samverkan med sin omgivning och löses upp efter något sekel för att återfödas som ett annat modus, möjligen med kortare livslängd, möjligen med längre.

Min egen tolkning av Spinozas kunskapsbegrepp, det adekvata,  får en välbehövlig bekräftesle av Onfray. Han skriver:

”Kunskap av det andra slaget uppkommer genom det diskursiva förnuftet, med utgångspunkt i allmänna föreställlningar och adekvata idéer om tingens egenskaper. Den använder sig av deduktion och utmynnar i vissheter, den skapar sanning.”

Denna tolkning att sanningen skapas tycker jag är precis den jag tidigare presenterat men som, efter vad jag nyligen kommit fram till,  motsägs av 1900-talsfilosofen och Spinozauttolkaren Gilles Deleuze.  Deleuze ser nämligen inte de allmänna begreppen som skapade sanningar utan snarare resultat av direkta kroppsliga upplevelser mellan objekt, affekter. Denna oenighet med en sådan auktoritet kräver mer utredning, tror jag och det får jag nog återkomma till.

15 svar to “Michel Onfray fortsätter sin mothistoria”

  1. Magnus Holmgren Says:

    Hej!
    1) Vad är egentligen ateism? I min enkla ickefilosofiska vokabulär är det övertygelsen (egentligen tron) att det inte finns någon gud, dvs i grunden en religös yttring. Jag föredrar själv att kalla mig agnostiker, det kanske är litet fegt men det är väl egentligen det enda man kan vara säker på, att man inte kan vara tvärsäker på något!
    2) Tanken på att det finns en kollektiv odödlig själ (evolutionen?) får mig att undra över några saker. Förutsätter denna odödliga själ att det finns liv? Dvs den ”föddes” när det första livet uppkom och kommer att dö när det sista livet dör? Eller är den mer fristående än så dvs den uppkom vid big bang och kommer alltid att finnas kvar? Eller är den mer begränsad än så, så att den på något sätt är kopplad till ”mänskligt liv”? Vad som nu menas med det? Räknas Lucy dit? Neandethalarna?
    3) Jag undrar också om De Bergerac verkligen hade så lång näsa som det sägs?

  2. Thomas Svensson Says:

    Hej Magnus.

    1) För mig är det uppenbart att alla övernaturliga väsen som finns i den mänskliga begreppsvärlden är påhittade. Att inte tro på någon gud är förstås då konsekvent och det är vad jag lägger in i ordet ateist. Om du betraktar det som en religiös yttring så har vi inte samma uppfattning om ordet religion. Men det kvittar väl, ordens betydelse växer fram i samtalet och bör inte tas på för stort allvar i allmänhet.
    2) Jag tror inte Spinoza egentligen förutsätter liv för substansens odödliga själ. Det vi definierar som liv, vilket väl ungefär innebär självkopiering, är ändå bara ett av oss definierat steg i evolutionen. Avgörande för hela vår världsbild, visserligen, men för substansens??
    3) Jag har för mig att även Onfray noterar den stora näsan, men är inte säker. Kanske var det den som gjorde att man alltför lite uppmärksammade Bergeracs filosofiska förtjänster, näsan skymde.

  3. Björn Says:

    Hej, Thomas. Även jag läste denna bok när den kom ut, och jag väntar nu på fortsättningen.

    När du talar om Spinozas ateism tycker jag att det du beskriver låter som (det jag tror är innebörden av) panteism.

    Kollar upp ordet i NE, och mycket riktigt dyker Spinoza upp där. Men jag lär mig också ett nytt begrepp: pan-en-teism: panteism ”plus lite Gud som går utöver världen”

    God fortsättning!

  4. Thomas Svensson Says:

    Ja, Björn, jag har också förstått detta just som panteism, vilket alltså redan Bergerac bekände sig till. Men, jag gillar inte riktigt att relatera uppfattningen till ordet Gud överhuvudtaget och undviker därför begreppet panteism.

    Du ser ju hur man gärna vill släppa in lite vidskepelse i begreppet genom att lägga till den lilla en-stavelsen!

  5. Kristian Grönqvist Says:

    Thomas

    Jag har istället problem med ordet själ, som används både slarvigt och allmängiltigt. Nästan som om en definition inte fanns och man därför med flit är lite luddig.
    Det är definitivt inte första gången jag stöter på denna luddghet kring panteism, panenteism eller gnosticism, där man upplever den som kommer med utsagan som verkligen okunnig om sin egen preferens, eller om den applicerar sitt tyckande till omvärldens kravbild.

    Det kan iofs bero på att jag i mitt eget liv har förespråkat hållningen: Ha gärna en felaktig världsbild bara Du kan motivera den för Dig själv…

    Du får gärna definiera begreppet ”själ” för mig, på svenska, eftersom jag inte har en aning om vad Du egentligen pratar om. Hur den yttrar sig, om den är materiell, immateriell och vilka gränssnitt den har…

  6. Kristian Grönqvist Says:

    PS

    För om tio år, kan den visualiserade själen ha en inskription i DNA:t som säger: Made by Craig Venter Industries.

  7. Thomas Svensson Says:

    Ja, Kristian, jag är verkligen luddig i mitt användande av ordet själ. Det beror väl på att begreppet har sin grund i en religiös tradition, medan jag själv är ateist och därmed inte kan greppa begreppet.

    Som jag nämner i en vändning ovan, vill jag identifiera den enskildas själ med hennes samlade erfarenhet. Denna erfarenhet är representerad i kropp och hjärna i form av fysiska objekt och det nätverk som dessa bildar. Den är alltså materiell, den byggs från genetiska incitament med hjälp av sinnesintryck under hela livet. Den kan därmed också identifieras med jaget, då denna ackumulerade erfarenhet är unik och kumulativ, medan alla enskilda fysiska delar i kroppen byts ut kontinuerligt.

    På så sätt kan man också tänka sig en själ hos den samlade naturen, den evolutionära kumulativa erfarenhet som i detta ögonblick manifesteras i just hur det är. Varje enskild del är utbytbar, stadd i ständig förändring, men helheten gör inga snabba kast, den rör sig kontinuerligt mot nya oförutsägbara konstellationer. På så sätt är min själ odödlig, de erfarenheter som styr mina handlingar förändrar naturen en smula, minnet av denna förändring är evig om än omöjlig att spåra.

  8. Kristian Grönqvist Says:

    Vi kommer alltså allt närmare Dennet och allt längre från Bibeln, om man vill uttrycka det så.
    Jag finner att ordet själ för den medvetenheten/kunskapen kanske är ett alldeles för odefinierat och oprecist ord för själva innehållet, eftersom själen för mig fortfarande är något som väger 21 gram och försvinner till himmelriket strax efter dödsögonblicket.
    Men å andra sidan har jag inget annat bra ord för det heller.

    Gaia finns ju sedan tidigare för den naturliga erfarenheten, tolkad på lite olika sätt av olika fans och jag kan köpa Din biljardbollsmekanik för naturen, så att allt påverkas förr eller senare av allt som existerar. Dessutom är den ganska vacker som tanke. Inget har egentligen existerat i onödan.
    Tack för det snabba svaret

  9. Benny Enkvist Says:

    Om man i Spinozas tänkande, så som det återges av Onfray, byter ut ordet ”gud” mot materia och/eller energi förvandlas hans panteism såvitt jag kan se till en ateism.
    Även Spinoza var väl tvungen att framstå som teist med den tidsanda som rådde, men i paktiken, om man i sitt handlande följer den panteistiska tanken måste man väl handla precis som en ateist.

    Även hans etik ser ut att vara författad av en ateist, så jag backar inte för att kalla Spinoza ateist ”i praktiken”.

  10. Thomas Svensson Says:

    Välkommen till kommentarsfunktionen, Benny. Du tycks ha tolkat Onfray på samma sätt som jag, vilket glädjer mig.

  11. mikezi Says:

    På ett helt annat område..
    Efter en kväll av nostalgiskt läsande av din och mors handinbundna resedagbok, efterlyser jag nu ett arkiv över alla dessa år av bloggande. Helst med kommentarer🙂

  12. Thomas Svensson Says:

    Jag har funderat på det ibland, det lär dock inte bli någon handinbunden bok, men kanske en pocket. Frågan är om man kan ta med kommentarer utan att få tillstånd från kommentatörerna?

  13. Mikael Svensson Says:

    Ok. Jag menade framförallt ett arkiv på själva bloggen. Många bloggar kan man ju gå in på årtal och månad och bläddra.

  14. Thomas Svensson Says:

    Aha, Mikael, det kan jag nog ordna.

  15. This is my kunskapssyn, tell me yours | Björn – om skola och utbildning Says:

    […] Heiti, Tankspritt, Strötankar, Tysta tankar, Christer, Helena von Schantz, Metabolism, Olle Holmberg, Ina […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: