Enkelspårig tillväxt är inget alternativ till enkelspårig främlingsfientlighet

Det är mycket tal i media just nu om att sverigedemokraterna är en “nyfascistiskt” parti. De som röstar på SD är emellertid knappast några “fascister”, de är missnöjda människor som tycker att man borde få ett jobb om man är arbetsvillig, att man borde få en värdig åldringsvård om man betalat skatt i femtio år och att barnen borde kunna bli godkända samhällsmedborgare efter tretton år i skolan.

Att de resurser som skulle använts till detta gått till medelklassens Thailandsresor, SUV:ar, modekläder och surfplattor är något som effektivt sopas under mattan av etablissemanget och SD:s budskap att allt är ”invandrarnas” fel är då lätt att ta till sig, det är ju ingen som har någon annan förklaring.

Problem med åldringsvård, skola och arbetslöshet tränger sig på trots att vi är rikare än någonsin. Ingen tycks fundera över varför det är så, och de etablerade partiernas enkelspåriga lösning är ökad ekonomisk tillväxt. En förödande lösning när mänskligheten i snitt redan lever 50% över jordens tillgångar och vi i västvärlden lever som om vi hade tre jordklot till vårt förfogande.

Det verkar alltså som om etablissemanget står handfallna inför framtidens problem, men låtsas som om de har allt under kontroll. Är det då så konstigt att sverigedemokraterna får stöd för sin enkelspåriga lösning: stoppa invandringen! I sitt djupa missnöje över etablissemanget så tänker man kanske inte på att denna “lösning” inte i något annat land visat sig framgångsrik och att den dessutom är moraliskt fullständigt galen.

Människor flyr nämligen från krig, våld, svält och förtryck eftersom de vill ha ett mänskligt liv. År 2012 var 45 miljoner människor på flykt från sina hem. Ca 81% av flyktingar hamnade i utvecklingsländer, varav Pakistan tog emot flest, 1.2 miljoner. I dessa länder lever de förstås utan egna försörjningsmöjligheter och utan någon som helst trygghet eller framtidstro.

Av de 45 miljonerna lyckades knappt en miljon söka asyl på något kontor kopplat till FN. Enligt internationella överenskommelser har varje människa rätt att söka asyl i ett främmande land och om man får det beviljat så har man (nästan) samma möjlighet som andra att ordna sin egen försörjning. Att söka asyl är förstås inte lätt, eftersom det krävs att man först illegalt tar sig till landet ifråga. Att få asyl är nästa svårighet, då det kräver att myndigheten i det främmande landet bedömer att man är tillräckligt förföljd. Av de 45000 som sökte asyl i Sverige 2012 beviljades ungefär en tredjedel uppehållstillstånd.

En human moral kräver helt enkelt att vi låter flyktingar få en fristad. Att behandla asylansökningar och ge de sökande mat och husrum under tiden kostar förstås pengar. Totalt beräknas kostnaderna för invandringen vara ca 34 miljarder årligen. Naturligtvis kommer åtskilligt av detta tillbaka till samhället så småningom, men låt oss bortse från det just nu eftersom man tvistar om hur stor andel det är.

Samtidigt kan man notera att etablissemanget de senaste åtta åren genomfört skattesänkningar på totalt 149 miljarder. 88 miljarder av dessa 149 har gått till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Dessa skattesänkningar och deras fördelning har synbarligen accepterats också av den nuvarande regeringen som hittills inte föreslagit några avgörande förändringar.

De krig som skapar flyktingströmmarna använder vapen som främst är tillverkade i väst. Sverige är som världens störta vapenexportör per capita förstås en del i underhållet av dessa krig. Såväl alliansen som den nuvarande rödgröna regeringen är just nu överens om att tillverka ytterligare JAS-plan för att upprätthålla krigsmaterialindustrin.

Sverigedemokraternas patentlösning med stopp för invandring är sannerligen enkelspårig och enfaldig, men de etablerade politikernas patentlösning med ökad ekonomisk tillväxt är knappast mindre enkelspårig och enfaldig. Tillväxten kräver ökade ekonomiska klyftor, den kräver ohejdad konsumtion som förstör framtida möjligheter till liv, den kräver vapenexport och den hyllar arbetslinjen trots att det inte finns meningsfulla arbeten så att det räcker till alla.

Det är dags för landets politiska organisationer att ta framtidsproblemen på allvar, att erkänna att förra seklets patentlösning med ekonomisk tillväxt har spelat ut sin roll och att ödmjukt samarbeta för att hitta nya lösningsvägar.

Med en seriös inställning till politiken i en sådan anda kunde förtroendet för politiken återupprättas och grogrunden för missnöjespartier med enkla lösningar försvinna.


Publicerades som debattinlägg i Borås Tidning den 3 januari 2015.

Ett svar to “Enkelspårig tillväxt är inget alternativ till enkelspårig främlingsfientlighet”

  1. bjornabengtsson Says:

    Reblogga detta på bjornabengtsson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: