Okynnesflyg

flygbild45

Jag fick häromdagen en inbjudan från “Tryggare Sverige” till en studieresa till New York 23-27 april. I fyra dagar ska man studera olika stadsbyggnadslösningar avseende brott och trygghet i New York. Jag undrar: vad är det för märkvärdigheter man genomfört i New York som man inte kan presentera genom skrifter, fotografier och filmer? Måste man verkligen flyga över Atlanten för att ta del av deras erfarenheter?

Klimatforskare är överens, vi måste omedelbart börja ändra livsstil, vi måste vara helt fossilbränslefria om bara ett par decennier. Klarar vi inte det så kommer förutsättningarna för mänsklighetens hela existens att äventyras. Är det ansvarsfullt att arrangera studieresor till New York när flyget är det mest fossilbränsleslukande transportmedlet som finns?

Tyvärr är “Tryggare Sverige” inte den enda offentliga institution som blundar för växthuseffekten. Förra våren fick jag en inbjudan från Borås kommun att flyga till Tyskland för att göra studiebesök inför diskussionerna om Götalandsbanan. Ett stort antal politiker och tjänstemän fick erbjudandet, av dessa var det endast fyra som i stället tog tåget. Tidigare i höst fick jag som medlem i miljöpartiets klimatnätverk erbjudande att resa till Bryssel på studiebesök. Ett stort antal miljöpartister antog erbjudandet, EU betalade, ett fåtal tog tåget eller bussen, de flesta flög. Hur viktigt kan det vara att se hur kontor ser ut i Bryssel?

Dessa tre exempel har råkat komma till min kännedom eftersom jag själv blivit inbjuden. De demonstrerar, tycks det mig, att det är ytterst vanligt att politiker och tjänstemän i det offentliga flyger på högst onödiga resor i tid och otid.

Men de offentliga institutionerna är förstås inte ensamma.

Jag har själv som teknisk forskare flugit till åtskilliga vetenskapliga konferenser över hela världen under de senaste tjugo åren. Så här i efterhand kan jag konstatera att dessa konferenser har haft ytterst litet vetenskapligt värde. Den främsta anledningen för forskare att resa till konferenser är att formellt meritera sig och sin institution för att kunna söka ytterligare forskningsanslag. Att publicera sig genom en konferens är nämligen synnerligen lättvindigt. Arrangörerna, som oftast har stort inflytande på urvalsprocessen, vill ju för ekonomins skull ha många betalande deltagare. Och tiden för tankeutbyte på konferenserna minimeras för att få plats med så många presentationer som möjligt.

Än värre är det förmodligen inom näringslivet och andra verksamheter som inte är offentliga. I min egen arbetslivserfarenhet har jag sett åtskilliga helt onödiga flygresor, såsom när man reser till Kina eller Kanada från SP i Borås för att kvalitetsmärka brevlådor respektive garageportar, som om det inte finns några kompetenta besiktningsingenjörer inom respektive land. Eller när anställda i multinationella företag far världen runt till sammanträden som, med undantag av prestigeförluster, lika gärna kunde genomföras med modern datorkommunikation.

Nog tycker man att människor med “betydande” positioner i offentlig verksamhet, i närings-, forsknings- och föreningsliv borde kunna avstå från onödiga flygresor oberoende av eventuell flygskatt. Lite medvetenhet om klimathotet kunde man väl ändå begära.

Hur ska vi klara klimatet med så mycket okynnesflygande?


Publicerades i Borås Tidning 16 december 2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: