Om intellektuellas svaghet för vackra teorier

Efter läsningen av Martin Hägglunds bok ”Vårt enda liv” har jag funderat över intellektuellas svaghet för teorier. Hägglund visar och kritiserar föredömligt de yttersta konsekvenserna av den kristna teorin, så som den anammats av Augustinus, C.S. Lewis och Søren Kirkegaard. Han faller emellertid själv i samma fälla, tycks det mig, då han härleder de yttersta konsekvenserna av Karl Marx mervärdesteori.

Först den kristna teorin, nämligen den som säger att det existerar en Gud och ett evigt liv. De intellektuella kristna tycks verkligen tro på att våra själar efter den fysiska döden kommer till evigheten. Den extrema konsekvens av detta, som Hägglund behandlar, är ju att man med den tron inte behöver ta sorgen över de bortgångna på så stort allvar. Det viktiga är enligt denna teori vår kärlek till Gud medan kärleken till vår nästa, även om denna är en nära anhörig, kommer i andra hand. 

Augustinus bearbetade sina tankar kring detta i anslutning till sin egen käre väns bortgång. Hans spontana reaktion var först den som vi alla upplever, men i en senare intellektuell analys beklagar han sin besatthet av en levande varelse, den gjorde ju honom förtvivlad när varelsen försvann. Istället ska man enligt Augustinus söka undvika köttsliga känslor och istället ägna sin kärlek åt Gud och evigheten.

C.S. Lewis har jag själv läst. Jag fick hans bok ”Kan man vara kristen?” en gång i present av en kristen kollega. När jag läste denna bok, som tycks betraktas som ett rättesnöre även för nutida kristna, blev jag chockad över Lewis försvar av häxbränningen på 1600-talet. Han försvarar helt krasst handlingar som grundar sig uteslutande på en tro:

”Men skälet till att vi inte bränner häxor är ju att vi inte längre tror att det finns några sådana. Trodde vi det – om vi verkligen trodde att det fanns människor mitt ibland oss som sålt sig till djävulen och i gengäld av honom fått övernaturliga krafter och begagnade dessa krafter för att döda sina grannar eller driva dem till vanvett eller framkalla oväder – sannerligen, skulle vi då inte vara överens om att dessa uslingar om någon förtjänade dödsstraff? […] Det kan vara ett stort framsteg i kunskaper att inte längre tro på häxor; men det ligger inget moraliskt framsteg i att inte lägre avrätta dem, när man inte tror att de finns.”

Hägglunds analys av Lewis berör en annan sida av hans tänkande. Han tar upp Lewis beskrivning av sina egna djupa”sekulära” känslor som han upplever när hans hustru går bort. Den kristne teoretikern Lewis analyserar, liksom Augustinus, sina egna erfarenheter i ljuset av den kristna teorin och beklagar att han inte kunde låta kärleken till Gud överflygla kärleken till sin dödliga hustru. 

Kirkegaards djuplodande intellektuella analys kring bibelns historia om Abraham är ett annat objekt för Hägglunds analys. Abraham var enligt gamla testamentet beredd att offra sin ende sons liv på order av ”Gud” och därmed visade han att kärleken till denna rent teoretiska konstruktion var större än den till sin avkomma. Kirkegaard hyllar denna handling och ser den sanna tron som den enda vägen till salighet.

Hägglund resonerar mycket klokt om dessa religiösa teoretiker och kommer i sin analys fram till att tro i denna extrema form hämmar den sekulära tro som ligger till grund för våra passioner och våra sociala relationer. Lyckligtvis tycks denna teoretiska kristenhet inte vara så utbredd, de flesta utövande kristna tar inte dessa yttersa konskevenser av Gudstron på så stor allvar, utan verkar vara mer, med Hägglunds ord, sekulärt troende.

Så långt är jag helt överens med Hägglund, förundras över de kristna intellektuella som kan ta tron på så stort allvar och imponeras av hans förmåga att sätta ord på sådant som jag själv redan anat.

När jag, för övrigt, konfronterade min kristne kollega med Lewis inställning till häxbränningen kunde han inte ta till sig detta, han hade nog själv inte läst boken på det intellektuella sättet. Han är emellertid en verkligt hyvens människa, som likt många andra kristna i vår tid, gör mycket goda gärningar för sina medmänniskor utan baktankar om ett evigt liv. Han är kanske egentligen mer sekulärt än kristet troende.

Sedan till den Marxistiska teorin. Marx mervärdesteori bygger på en tidigare etablerad teori, som går ut på att värdet på alla varor bestäms av den arbetstid som är nedlagd i dem. Marx utvidgade denna teori med mervärdesteorin: arbetarens varuvärde är också bestämd av det arbete som är nedlagt på hens reproduktion, men hen kan jobba mycket mer än de timmarna. Överskottstimmarna genererar en vinst till den ägare av produktionsmedlen som köper hens arbetskraft. 

Denna teori används av Hägglund för att förklara hur lönearbetet är är själva roten till vår tids fanatiska jakt på ekonomisk tillväxt. Den jakt som redan resulterat i en skenande klimatförändring, övergödning och massutrotning av arter. Det är alltså inte kapitalisters girighet, politikers handlingsförlamning eller en idologisk kortslutning som är problemets kärna, utan det är en logisk konsekvens av att arbetet är organiserat som lönearbete för ägarna av produktionsmedlen. Lösningen på rovdriften kräver enligt Marx och Hägglund avskaffandet av äganderätten till produktionsmedel.

Ett dylikt avskaffande måste dock tyvärr betraktas som en utopi, i synnerhet i det tidsperspektiv som klimatförändringarna tvingar oss att beakta. Därmed ser det egentligen helt hopplöst ut om vi vill vara ekologiskt ansvariga. Marx och Hägglund inser också att det knappast går att övertyga ägarna om deras teoretiskt grundade idé och förordar därför revolution. Hägglund påpekar förstås att revolutionen helst ska vara fredlig, men vi vet vad erfarenheten säger om det. En revolution betyder att sätta en massa människoliv på spel. Och frågan är det inte är lika omotiverat att göra detta på grundval av tron på en marxistisk teori som att döda en häxa eller sitt barn på grundval av tron på den kristna teorin.

Hur väl prövad är Marx mervärdesteori? Är den mer vetenskapligt prövad än Guds och evighetens existens? Nej, egentligen inte. Det är onekligen en mycket elegant teori som kan användas för att förklara många företeelser under kapitalismen, men den är dock en ren teoretisk konstruktion som inte kan falsifieras, inga experiment eller situationer kan skapas där teorin verkligen prövas. Det enda måttet vi har för bytesvärde är ju priset. Men eftersom priset fluktuerar så mycket på grund av sådant som tillgång och efterfrågan och trender (såsom mode) är det omöjligt att pröva teorin i praktiken. Den är och förblir en tankefigur.

Teorierna om ”den osynliga handen” av Adam Smith och nationalekonomins axiomatiska figur ”homo oeconomicus”, ”the economic man” är på liknande sätt tankefigurer som inte kan prövas i praktiken, men som ändå, med viss framgång, används för att förklara många företeelser under kapitalismen.

Den ”demokratiska socialism” som Hägglund resonerar sig fram till är tilltalande, om än utopisk, och det är absolut värt att ha den som ett ideal att sträva mot. Men nog borde det vara möjligt att sträva mot den utopin steg för steg utan drastiska åtgärder som att helt avskaffa lönearbetet och äganderätten till produktionsmedel. Vi kan knappast förutsäga hur resultatet av en sådan strävan kommer att se ut, men klimatfrågan visar att vi är tvungna att snabbt göra försök i den riktningen.

Jag tror vi måste ge avkall på vår intellektuella förmåga att förutsäga framtiden på grundval av någon fantastisk teori och i stället tillämpa den sekulära tron på våra ambitioner, våra sociala relationer och våra möjligheter till förändring.

Begrunda gärna dessa ord (ur Tolerans och intellektuellt ansvar, Karl Popper 1981).

Varför tror jag att vi intellektuella har förmågan att hjälpa? Jo, helt enkelt för att vi, de intellektuella, har gjort den mest horribla skada i tusentals år. Massmord i namnet av en idé, en doktrin, en teori, en religion – det är helt våra handlingar, vår uppfinning: de intellektuellas uppfinning. Om vi bara kunde sluta sätta man emot man – ofta med de bästa intentioner – skulle mycket vara vunnet. Ingenting säger att det skulle vara omöjligt för oss att sluta göra detta.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: