Tim Jackson, Post Growth – Life after Capitalism

Den kinesiske läromästaren Lao Tzu sa, i engelskspråkig tolkning, för två och ett halft tusen år sedan: ” That’s enough is enough is enough to know”. På svenska skulle de väl bli ungefär: ” Att tillräckligt är tillräckligt, det är tillräckligt att veta” eller i svensk ordspråkstradition:

”Lagom är bäst”

Men för kapitalismen finns inte begreppet lagom. Kapitalisten strävar ständigt efter att samla en större förmögenhet. Och konsumenten drivs därför till en känsla av brist; efter varje inköp finns det alltid en bättre modell som hägrar. Konkurrens och tävlan är upphöjda till de främsta av dygder och fåfängan och prestigen spär på konsumentens eviga missnöje.

Men lagom är faktiskt bäst och det betyder att samhället inte behöver drivas av konkurrens och missnöje. Det är inte människans natur som behöver ändras, det är bara visioner och kultur. Vi skulle kunna förskjuta våra begär från självcentrerande och nymodigheter mot mer social samvaro och mer förnöjsamhet.

Ett av kapitalismens två kritiska tillkortakommanden är nämligen att den inte förmår uppfatta när det är lagom. Det andra är att den inte förmår att stanna upp när man uppnått lagom tillstånd.

Tim Jackson angriper detta problem ur många olika perspektiv. Han illustrerar förstås gränserna för den eviga tillväxten, diskuterar essensen i välstånd och människans enorma potential att utvecklas till något mer än konsument. Han ifrågasätter den enögda tolkningen av Darwinismen, att livet främst är en kamp i stenhård konkurrens och nyanserar den nationalekonomiska schablonen att människan bör modelleras som ”the economic man”. 

Hans bild av människan som en mångbottnad natur med oändlig potential ger hopp om att vi ändå ska kunna bryta oss loss från invanda sanningar om den nödvändiga tillväxten, att vi ska kunna hitta en balans i vårt sätt att leva som ger oss ett rikare liv, respekterar fysikaliska gränser och är i samklang med övriga levande organismer.

Vi kan om vi vill!

Jackson tar hjälp av andra tänkare, varav namn som Bobby Kennedy, Hanna Arendt, Ludwig Boltzmann, John Stuart Mill, Greta Thunberg, Rosa Luxemburg och Lao Tzu var kända för mig innan. Men han lutar sig också mot mindre namnkunniga som Lynn Margulis, Mathai Wangari, Thich Nnat Hanh, Mihalyi Csikzentmihalyi och Willliam Morris.

Måtte boken snart bli översatt till svenska för då tänker jag läsa den en gång till.Till dess tänker jag ta mig an Hanna Arendts ”Människans villkor”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: