Idel kända Uppländska orter

18 augusti, 2015

Cykelspåret bjöd idag på fantastiskt fina vägar. Det var kurvigt, lite småkuperat, asfalterat och med idylliska omgivningar. Vi noterade de klassiska grödorna på åkrarna: vete, råg, havre och lin och stannade vid en åker och kollade hur dinosaurieäggen blir till. En traktor med vidhängande maskineri skrapade effektivt upp höet som tidigare slagits, dolt för våra blickar lindadades höet till en stor rulle inne i maskinen och kom sedan ut till den öppna delen. Där lindades rullen på tvärs med vit plastfilm några varv och det färdiga ägget kastades sedan av för att ge plats för nästa. De ägg vi såg där var alltså vita, men även gröna och rosa har vi sett, samt några av mer kubisk form, antagligen för staplingsbarheten.

Vi hamnade också idag på platser vars namn vi hade associationer till. Först förstås Alunda, en liten ort som antagligen gett namn till Alundavisan som sitter så djupt i vårt medvetende att den antagligen fanns med redan i småskolans klassiska ”Nu ska vi sjunga”. Servitrisen på konditoriet i Alunda centrum kände dock inte till Alundavisan, så antagligen togs den bort från småskoleundervisningen innan hon hade hunnit börja skolan.

Nästa kända plats var Rånäs. Både Kickan och jag hade tydliga spår av detta ortnamn i våra huvuduen, men ingen av oss kunde komma på vad orten var känd för. Detta så länge vi bara sett namnet på kartan. Väl framme, visade det sig att detta var platsen för Rånäs brenneri, dvs. man gör brännvin här! Våra snapsfavoriter är ju Herrgårds och OP, så Rånäs har vi bara snapsat i oss någon gång när vi köpt ett småsnapspaket, men nu när vi varit där får det nog bli en flaska Rånäs till nästa snapshögtid, dvs. julen.

Spännningen var på topp när vi närmade oss Knutby, denna ort känd för sin mördarpastor. Vi hade planerat en lunchrast här, men hade svårt för att hitta någon offentlig plats att slå oss ner på. Till slut fick det bli hembygdsgården i utkanten av orten och vår lunch avlöpte utan några spännande möten.

När vi slutligen kommit fram till Rimbo, där vi lyckats boka ett bed&breakfast genom favoritsaiten airbnb, noterade vi att vi var i närheten av Gottröra, som ju var platsen för den skickliga nödlandningen från Arlanda i en inte alltför avlägsen tid. Vår bed&breakfast, förresten var ju en intressant uppenbarelse, inte bara en amerikansk flagga vajade över huset, utan också en sydstatsflagga över garaget, där mannen i huset stod och mekade med en Chevrolet -56. Våra intressen är kanske inte gemensamma, men boendet verkar utmärkt och servicen är bättre än man kan begära.

IMG_1895

Första och sista gången vi övernattar under sydstatsflagg!

IMG_0066

Eftermiddagsfika i Rånäs bruksmiljö

Glest mellan husen i Uppland

17 augusti, 2015

Sverige är glest befolkat! I dag cyklade vi i delar av Uppland, ett landskap som ändå innehåller landets huvudstad, och vi såg mil efter mil utan civilisation.

Grusvägen österut från Marma går igenom orter som Myrbo, Karlsäter, Sätra, Dängnäs och Valla, men det är glest mellan husen och vi mötte den första milen bara två bilar. Strax före Västland blev det asfalt i några kilometer, men inte såg man många människor eller bilar där heller. I Strömsberg bytte vi åter till grusväg, men innan vi anträdde den åt vi lunch vid det gamla järnbruket som inte var öppet idag. Tre människor syntes till, den förste berättade lite om bruket, den andra såg vi bara på avstånd och den tredje stoppade sin gräsklippningsmaskin och samtalade en stund om traktens skönhet.

Efter Strömsberg for vi förbi Domarbo, Hemmingsbo, Orkebo, Ralbo och Hillebola, växlade åter till asfalt och passerade Kvarntomten, Knutbo, Simatsbo, Esarby, Sixarby, Prästarby, Götby, Tegelsmora, Persbylånga och Gyllby innan vi kom fram till något mer tättbebyggda områden som Örbyhus och Upplanda. Vi genade därefter med hjälp av riksväg 292 till Dannemora, som ju fanns i vårt djupa medvetande från en visa ”I Dannemora gruva…” börjar den, tror vi. Det kändes alltså som en historisk plats, men faktiskt visade det sig att gruvdriften fortfarande pågår i Dannemora och den turistanpassade historiska delen var stängd för dagen. Vi stannade ändå en stund i bruksmiljön och solgasset för en rast innan vi drog vidare till dagens slutmål, Österbybruk. Här finns det så mycket människor att man har både pizzerior och affärer, båda nyttjade av cyklistparet innan vi landade på campingen i orten och hyrde oss en el-plats för att ladda våra kommunikationsapparater.

IMG_0050

Näcken spelar så det glöder i solnedgången ( I Marma)

IMG_0059

Morgondimma i Marma

IMG_0061

Bruksbyggnader i Strömsberg

Biblioteksbesök i Gävle

16 augusti, 2015

Gävle ska ha beröm för cykelbanor. Faktum är att det var cykelbana ända från vår tältplats drygt en mil norr om staden, genom centrum och forsatt till Skutskär halvannan mil öster om staden. Visserligen fick man byta sida några gånger utefter riksväg 291 österut, men det beror väl på att bilvägen byggdes först.

Gävle ska också ha beröm för att hålla stadsbiblioteket öppet på söndag. På så vis kunde vi skriva ut de kartblad som saknades för resten av hemresan. Vi hade ju med oss 75 utskrivna blad från den förnämliga länskartan, men var vid planeringen inte säkra på hemvägen, så den 75:e kartan slutade i Österbybruk. Nu har vi planerat klart och kunde därmed skriva ut ytterligare 25 kartblad, som nu kommer att räcka till Ulricehamn där vår lokalkännedom tar vid.

Vi gjorde också ett besök i Gävles centrala delar, trodde oss identifiera platsen för den berömda julbocken och njöt en köpesallad på ett kafé vid ett intilliggande torg. På utvägen hände en malör som tärde en del på nerverna: en eker brast i mitt bakhjul och hjulet började vinda igen. Efter att ha konstaterat att det var en eker som jag inte kan byta själv, tog jag min lilla skiftnyckel och riktade hjulet med de ekrar som återstår. Det blev ganska bra och nu håller vi tummarna för att det håller, åtminstone till nästa större stad. Min optimistiska teori är att ekerbrotten beror på utmattning, men då utmattning är så starkt beroende av defekter kan man hoppas på att det var en slarvigt bockad eker som brast och att de återstående är av så mycket bättre kvalitet att de tål den högre spänning de nu får erfara. Alltså, vi kör på.

I Älvkarleby korsade vi åter Dalälven, den älv som vi för några veckor sedan korsade i Dalarna just där de två öster- och västerdalälvarna förenades. Vid dagens korsning finns ett imponerande kraftverk och vi beundrade det ”döda fall” som vi kunde se från bron och som man kan föreställa sig vara ett mäktigt sceneri när dammluckorna öppnas. Vi såg också hägrar som fiskade samt en annan fågelart, som vi inte kunde identifiera, hjälp oss, vänner ornitologer!

Älvkarlebys hembygdspark blev en bra rastplats. Där hade just en spelmansstämma avslutats, men utskänkningen hade inte ännu stängt så vi kunde köpa oss varsin laxsmörgås till lunchen.

Dagens ärenden, hjulbekymmer och stadsbesök tog tid och vi hann inte längre än till Marma förrän vi tyckte det var dags att tänka på övernattning.  Även här kom hembygdsföreningen till vår hjälp då inga campingplatser, vandrarhem eller bed&breakfast-ställen kunde siktas. I Marma håller man nämligen en långsträckt plats med kortklippt gräs kring bad- och båtplatserna vid fjärden. Vi frågade i kiosken om man fick lov att tälta och blev då hänvisade till Kjell som bor två hus bort. Kjell visade sig vara den som är ansvarig för platsens skötsel och han gav oss lov att slå upp vårt tält. Här blir vi alltså i natt efter ett uppfriskande bad i fjärden, en god trangiaköksmiddag, en chokladkaka och en ljuvlig solnedgång.

IMG_0029

Dopping? Skrake?

IMG_0040

Solnedgång strax i Marma

IMG_0017

Döda fallet i Älvkarleby

Intåg i Gästrikland

15 augusti, 2015

Dagens etapp blev lång och mestadels lättcyklad. Vi följde järnvägen söderut från Sandarne och järnvägar går ju ofta rakt och platt. Det betyder att det går ganska fort att förflytta sig, men inte är det särskilt intressant. Det finns därmed inte mycket att skriva om dagens transportsträcka, men våra två matraster lyckades vi ändå pricka in på ett par historiska platser, den första vid Axmar bruk där det bedrevs järnframställning från andra hälften av 1600-talet fram till början av 1900-talet. Efter det blev det ju omodernt med lokalproducerat och framställningen lades ner. Vid det gamla bruket hittade vi en utmärkt rastplats och Smilla hittade en kompis som anlände med båt till bryggan nedanför vårt bord.IMG_0009

Den andra matrasten råkade också hamna vid en gammal järnframställningsort; Hillevik strax söder om Trädje. Här slog vi oss ner vid en klockstapel utan kyrka och tillredde lite tomatsoppa. När vi sökte upp det brusande vattendraget för diskning så visade det sig att vi åter hamnat vid en gammal järnframställningsplats. Platsen hade varit centrum för järnframställning under samma tidsepok som den tidigare, men här var bara ruiner kvar av byggnaderna.

Den sista biten i dagen långa etapp på drygt åtta mil var inte så lättcyklad men småtrevlig, här var det nämligen grusväg i några kilometer på den slingrande vägen mot Bönan, där vi utsett vårt natthärbärge. Här är en campingplats med något färre stjärnor än vi varit vana vid, vilket passar oss bra. Vi klarar oss utmärkt utan lekparker, kanot- och cykeluthyrning och även utan Wifi, då våra egna mobilabonnemang ännu inte nått augustitaket.

Vi träffade också här ett tyskt ungdomspar som huserar i ett verkligen minimalt tält. När vi pratade med paret i det gemensamma köket visade det sig att de är vandrare och har gått från Mora och hit med packningen på ryggen. Det minimala tältet är normalt bara ett vind- och regnskydd, men när de som nu ligger på en offentlig plats, så håller de på sin personliga integritet och gör ett slutet tält av presenningen.

Linneväveri

14 augusti, 2015

Vid gårdagens besök på Gästgivars berättade hembygdsjäntan i butiken att det var linnet som gjort Hälsingland så rikt en gång. Hon nämnde också ett linneväveri som fortfarande är i drift, men vi lade inte namnet på minnet eftersom vårt transportsätt inte tillåter några större avvikelser från den planerade rutten. Hur glatt överraskade blev då inte när vi under dagens färd fick syn på skylten Växbo lin – väveri och butik. Vår cykelled ledde alltså precis rätt denna gång och det passade dessutom utmärkt för vår första matrast.

Växbo linneväveri var en spännande upplevelse. Här är väveriet öppet för besök och innehåller vävstolar av olika typer och årgångar. Jag fascinerades mest av de från tidigt 1900-tal med klassisk skyttel, men gillade också de modernare typerna, de flesta av dem också med klassisk skyttel i trä, men några med metallskyttel av mindre format. Jag sommar- coh helgjobbade en del i väveri i min ungdom och blir då särskilt till mig när jag hamnar i ett väveri förstås. De typiska linneprodukterna dukar, servetter, handdukar och dylikt fanns i rik variation i butiken, men våra begränsade transportmöjligheter hindrade Kickan att inhandla något trots att frestelse var påtaglig.

IMG_9991

Kickan är mest intresserad av resultaten

IMG_9988

Thomas är mest intresserad av maskineriet

Någon kilometer från detta aktiva väveri kunde man också besöka några historisk byggnader där linet en gång beretts med hjälp av vattenkraft. Åh, vad vi gillar dessa överraskande sevärdheter!

Dagens cykling hade Söderhamn som mål och färden dit gick lätt, ett hundratal meter nedstigning totalt, svag medvind och slol, sol, sol. Omgivningarna var också trevligare än gårdagens färd genom skogen, här hade vi ett mer omväxlande landskap med vackra utsikter över Ljusnans vattensystem och böljande fält med vete och råg, dock inte lin. Vi fick veta i fabriken att det inte längre går att få tag i svenskodlat lin för textilframställning, det lin som odlas i Sverige är en variant som endast används för oljeutvinning.

IMG_9977

Utsikt över Ljusnans vattensystem

IMG_9978

Lantlig idyll i Hälsingsland

Den lätta cyklingen tog oss till Söderhamn och till och med vidare till Sandarne och Stenöuddens camping. Då hade vi dessutom besökt ett postcivilisationens köpcenter för att inhandla ett nytt liggunderlag som förhoppningsvis ska hålla tätt samt ett par butiker i Söderhamns centrum för mat och dryck.

Hälsingegårdar

13 augusti, 2015

Cykelspåret rekommenderar en extraslinga genom Hälsingsland för att bese de vackra Hälsingegårdarna. Vi bestämde oss för den och anslöt i Näcksjö efter att ha letat oss tillbaka till spåret från vår avvikelse till Iggesund. Vägen gick via Njutånger på en idealisk cykelväg. På de avsnitt där dikesrenarna inte var slagna dominerade nu den gula färgen, Renfanan är just nu i sitt esse och en fibbla, kanske Höstfibblan (?), förstärker det gula blomsterhavet.

IMG_9967

En skogsbacke vid Lill-Nien blev en mysig rastplats.

Väl framme vid cykelspåret anträdde vi en väg västerut, tyvärr med västlig vind denna dag, men Hälsingegårdarna lyste med sin frånvaro de första milen. Skog, skog och åter skog kantade vägen och inte ens några kantareller syntes till; en transportsträcka kort sagt.

Efter vår andra matrast i en skogsbacke vid sjön Lill-Nien började emellertid gårdarna dyka upp. Vid Östansjö öppnade sig markerna, böljande sädesfält syntes i en lång slänt ner mot sjön och gårdarna såg ut att vara av välmående snitt.

Färden fortsatte till Orsjön, en utvidgning av Ljusnan, och där fann vi den första visningsgården i världsarvet Hälsingegårdarna. Här fanns de typiska väggmålningarna inomhus gjorda med schabloner på 1800-talet i hus speciellt avsedda för fester. Det verkar vara lite av skrytbyggen och prestigen stod nog högt i kurs i Hälsingland på 1800-talet, ett arv vi alltför väl har förvaltat.

Vi har tidigare diskuterat varför gårdarna var så rika just här och representanten för hembygdsföreningen i vår besöksgård förklarade det med linet. Det var tydligen av en speciellt hög kvalitet i detta landskap och odlingen, beredningen och förädlingen av detta till textiier var alltså den huvudsakliga grunden för rikedomen.

Efter att ha besökt denna gård, som för övrigt heter Gästgivars, trampade vi mindre än en kilometer till Orbadens camping. Här erbjöd man en riktig playa vid Orsjöns strand och alla tre resenärerna doppade sig i det svala vattnet. Solen har visat sig nästan hela denna dag och vår tältplats är placerad så att vi har såväl kvälls- som morgonsol.

IMG_9975

Typisk interiör i en Hälsingegård, här Gästgivars.

IMG_9969

Typisk exteriör, Gästgivars.

Intåg i Hälsingland

12 augusti, 2015
IMG_9930

Fiskeläget Mellanfjärden

Nattens hotell-vistelse efter restaurangmiddag i fiskeläget Mellanfjärden var inte så dumt efter regnet i går. Hotellfrukost uppskattas också och då den inte severades förrän klockan åtta fick vi sovmorgon. Vi utnyttjader förstås en del av denna extra tid före frukost till att packa, så vi kunde sitta upp klockan nio som vanligt.

Landskapet kring dagens småvägar visade faktiskt en något ny karaktär, gårdarna var större, ladugårdarna hade glasfönster och åkrarna gav ett bördigt intryck, Hälsingland är väl helt enkelt ett rikt landskap avseende jordbruk, medan våra senast genomresta landskap varit rikare på skog. Rikt på kantareller är det också här i Hälsingbygderna och förutom en rejäl skörd av dessa gula delikatesser hittade vi också en stor, fin Karl-Johan-svamp. Svampskörden kommer väl till pass till kvällen, då vi åter stämt möte med Karin, Tony och Tor. De är på återresa mot Borås och möter upp oss på vägen.

I dag var det växlande molninghet och behaglig cyklingstemperatur. Vinden var nordlig för första gången sedan vi lämnade Borås. Och vi cyklar söderut! Lyckan står oss bi på denna semester. Topografin var lite lagom kuperad och de fyra-fem kilometrarna grusväg var välkomna för Smilla, som då kunde springa fritt mellan husses och mattes cyklar. De få gånger det dyker upp en bil på dessa vägar ropar vi till hunden som snällt tar skydd mellan cyklarna och högerdiket.

Efter några mil och en lunchpaus med bad anlände vi till nästa stad på norrlandskusten, Hudiksvall, där vi stannade till för att proviantera en del och sedan tråcklade oss igenom med visst besvär som vanligt. Snabbt tog vi oss sedan till målet för dagen, campingplatsen strax norr om Iggesund. Där hade Karin-familjen redan anlänt och bokat en fyrbäddsstuga som vi blev inbjudna att dela. Karin och Tony hade också provianterat för middagsbjudning i kväll som vi kompletterar med smörstekt svamp. Eftermiddag och kväll domineras förstås av den lille Tor, centralgestalt just nu i familjen.

11866453_10203316011501178_3083676280775804297_n

Nattlogi och sällskap

IMG_9950

Centrum för uppmärksamheten denna eftermiddag

Kustvägen

11 augusti, 2015

Vad det är enkelt att hitta sin väg fram när man är på landsbygden, där vägaarna är ordentligt åtskilda och utmärkta på kartan. Desto svårare när man är i tätort och eller närheten av större bilvägar som Europaväg 4. Då går ju ofta den ”gamla vägen” parallellt med den nya och är inte längre skyltad som tidigare. Är det dessutom en industristad man cyklar igenom finns det otaliga blindspår; fina asfalterade vägar som slutar med ett stängsel och en grind med texten ”Obehöriga äga ej tillträde”. Dessutom sker det ju så mycket förändringar i tätorter så att cykelfrämjandet, som är huvudman för ”cykelspåret”, inte hinner med att skylta om. Det var därför en befrielse när vi kommit ut ur den del av vägnätet som Sundsvall har inflytande på. Efter ett evinnerigt gissande, frågande och chansande fick vi efter passagen full koll, såväl på kartan som på cykelspårsskyltarna.

IMG_0200

Vid denna ståtliga skulptur i skogen hittade vi fina hallon.

Vi följde idag något man kallar kustvägen, en smal, oftast asfalterad, slingrande väg genom Medelpads kustbygder. Lyckligtvis var det ytterst få husbilar och husvagnar som lockats bort från E4:an, vi fick mest vara för oss själva och Smilla kunde springa lös långa sträckor. Några kantareller såg vi inte till idag, men vid våra matraster hittade vi blåbär och hallon i så stora mängder att vi frestades att plocka en del. Vid sista måltidspausen kunde vi så äta småländsk ostkaka med rårörd blåbär-hallon-sylt och vispgrädde. Denna måltid intogs för övrigt under tak i en paviljong som egentligen nog var avsedd för väntande golfspelare vid Sörfjärdens golfbana, men nu ledig för en stund. Det hade nämligen börjat regna så smått. Under den sista korta etappen till dagens slutmål Mellanfjärden tog regnet i alltmer och väl framme hittade vi ett hotell där vi tog in för denna natt. Campingen vi  hade siktat på har nämligen inga stugor och tältet var inte så lockande i blötan.

Vi ökar takten igen

10 augusti, 2015

Färden gick idag västerut, vi måste ju undvika E4:an, förbi en mycket lång sjö, Långsjön, där vi träffade på ett par som promenerade. De tänkte gå runt sjön denna dag, en vandring på ca 14 kilometer. Vi hade siktet inställt på ca 70 km, vilket betyder Sundsvall och trampade på i sommarvärmen.

Strax vände vi söderut, men också uppåt då det var en ås att passera. Vi klättrade upp 75-100 meter och tog vår andrafrukost när vi nästan var uppe. Lite upp och ner var det en stund och under detta avsnitt hittade vi massor av kantareller, ja för första gången i vårt liv, tror jag, lämnade vi en massa gulingar i diket med tanke på tillagningsmöjligheterna.

Snart bar det nerför rejält, kanske den längsta nerförsbacken hittills och det dröjde inte länge innan vi var i Timrå. På stora torget i denna ort slog vi oss ner och käkade lunch i blickfånget för den ledighetskommmitté som placerat sig med bästa torgutsikt.

Vägen mot Sundsvall var till att börja med behaglig, först en mindre asfaltsväg utan besvärande biltrafik, sedan cykelbana jämte bilvägen ända in till staden. De sista kilometrarna bestod åter i passagen av en ås, men vi var fulla av energi idag och klarade det med glans.

När vi skulle vika av för att runda viken i Sundsvallsfjärden såg vi till vår glädje att man faktiskt gjort en cykelbana på den splitter nya Sundsvallsbron. Då jag var inblandad i byggprojektet en smula förra året var det ju kul att kunna cykla över och vi stannade förstås mitt på och tog en bild. Denna brotur innebar förstås att vi missade Sundsvalls centrum, vilket kanske inte var någon större förlust, men vi behövde handla lite mat. Några anläggningsarbetare vid brofästet beskrev vägen till närmaste ICA-butik och efter besöket där hade vi bara ett par kilometer kvar till en camping strax söder om trämetropolen.

Ett bad i fjärdens vatten var avsvalkande och kantarellmackan njutbar.

IMG_0195

Utsikt från Sundsvallsbron inåt sta´n

IMG_0198

Trangiaköket har en delikat uppgift i kväll

En andra vilodag i Härnösand

9 augusti, 2015

Vaknade i ottan som vanligt trots att vi hade en lättjefull dag att se fram emot. I går fick jag besked att min cykel var färdig och kunde hämtas, men Intersport öppnar elva på söndagar så vi hade mycket tid att fördriva innan dess. Då vädret var härligt tog vi oss ner till parken på mellanholmen, installerade oss på en parksoffa och utnyttjade den moderna tekniken för radiolyssnande. Jag började med det starka ”Allvarligt talat” med Lena Andersson medan Kickan lyssnade på ”Sommar” med Kristina Sandberg. Efter mitt ”allvarliga tal” gick jag också över till Sandbergs sommarprat som också det verkligen var hörvärt. Klockan var nu elva och vi promenerde till Intersportbutiken på Kronholmen. Här kunde jag kvittera ut min cykel med ny eker och riktat bakhjul och vi hoppas nu att det håller de sista hundra milen också. Jag är nämligen inte så säker på att hjälpsamheten och den snabba servicen är i samma klass när vi kommer söderöver.

Gårdagens överblivna potatis kom väl till pass till lunch då vi fick gäster från Borås: Karin, Tony och den lille Tor! Vi inhandlade lite prinskorv, ägg och inlagda rödbetor och lagade pytt i panna i vandrarhemsköket, ett kök som vi tycks ha för oss själva dessa dagar. En promenad med den unga familjen fick vi också avnjuta innan de drog vidare till nästa möte i Västernorrland.

IMG_9924

Tor är på ett strålande humör när han får möta mormor (och morfar)

Jag har nu också lyckats läsa ut Thomas Manns ”Bergtagen” inför bokcirkeln i september och min packning lättar därmed med något kilo då Kickan avstår från att läsa den under cykelsemestern. Karin fick med sig den och lite annat smått och gott från vår packning, medan vi fick lite nya kartor levererade från Borås. En genom gång av kartmaterialet visar att vi nog får sätta lite fart nu om vi ska hinna hem till bokcirkelmötet i början av september, sex-sju mil om dagen lär vi behöva tillryggalägga.