Vandring i Grövelsjöfjällen

Thomas: En tisdagsmorgon i augusti blir Karin och jag avsläppta vid foten av slalombacken vid Lövåsgården. Bara någon halvtimme senare hade vi knatat upp för slalombacken och därmed nästan redan passerat trädgränsen. Så enkelt är det faktiskt att ta sig upp på fjället i Dalarna.

Detta var min första fjällvandring sedan åttiotalet och Karins allra första som vuxen så det var med viss osäkerhet vi gav oss iväg för fem dagars vandring med tält och trangiakök på ryggen. Regnet strilade lätt vid avfärden och enligt prognoserna skulle detta bli det normala vädret under vår planerade färd, så ryggsäckarna var redan från början täckta av regnskydd. Jag tycker så illa om regnkläder så jag chansade på att gå i bara skjortan; hellre våt av regn än av svett, men Karin var väl skyddad av regnställ.

Efter ett par timmar kom vi till Oscarsstugan där vi planerat att äta lunch. Regnet hade upphört strax efter starten på vår vandring, men nu till lunch återkom duggregnet. Stugan kom alltså väl till pass och vi lagade den första lunchsoppan inomhus. Trangiaköket var nu försett med en gasolbrännare, en nymodighet som jag tipsats om av kollegan Gunnar och faktiskt tagit till mig. Inte dumt alls, faktiskt; man slipper den illaluktande denaturerade spriten, det går att reglera värmen, det blir inget bränsle över i brännaren och gasolbehållaren väger lätt. Den enda nackdelen är att man inte vet hur mycket gasol man har kvar.

Efter uppäten soppa och några knäckemackor vandrade vi vidare mot Fosksjöarna. Nu tog regnet i ganska ordentligt i den kyliga motvinden och jag kände att jag blev blöt genom såväl skjortan som byxorna. Vi bet ihop och anlände strax till Övre Fosksjön där vi planerat att spendera den första natten. Det var lätt att hitta tältplats, vi var uppenbarligen inte de första att slå läger här. Det klarnade också upp och med hjälp av tältets alla extraremmar och Karins vandringsstav kunde vi hänga upp alla våta kläder på tork i nordanvinden.

Vi provade nu också på att fiska. Efter att jag gjort några första försök med spinnspöt så lämnade jag det till Karin medan jag övergick till mete i den rinnande forsen. Redan vid första kastet fick Karin napp och landade en fin öring på sisådär halvkilot. Hon visste inte riktigt hur man gör när man får fisk och letade upp pappa med fisken hängande i spöt. Ytterligare en fiskare i närheten log kanske i mjugg åt nybörjaren, men var nog mest avundsjuk på fångsten.

Efter detta lyckade fiskafänge ville Karin vandra upp på den närliggande fjälltoppen, Storvätteshågna, på dryga 1200 meter. Jag hade ingen större lust att knata upp utan ägnade mig åt fortsatt fiske medan Karin besteg toppen. Utsikten var förstås fantastisk, vilket bilderna vittnar om.

Jag metade upp ytterligare några småöringar och när Karins röda Anorak kunde skönjas på leden från fjälltoppen drog jag igång Trangiaköket och stekte de läckra fiskarna i rikligt med smör. Med mjukt tunnbröd blev detta en toppenmåltid!

Hittills hade vi sett några enstaka vandrare och fiskare på vår färd, men nu dök det plötsligt upp en jättelång rad av vandrare på leden. Dessutom, de slog upp sina tält just kring vårt läger! Den lugna fjällstämningen var borta och vi fick dela vildmark med ett femtiotal högstadieelever med lärare. Nåväl, de uppträdde verkligen inte som man väntar sig av blivande niondeklassare, de fångades väl helt enkelt av den storslagna miljön och blev till en sympatisk skara, som tystnade före elva.

Jag frös denna första natt, speciellt om fötterna. Trots att jag tagit på mig underställ och ett par yllesockar så huttrade jag och frös en stor del av natten. När jag såg att det ljusnade gick jag upp, klockan var väl halv sju ungefär, och gav mig ut på en rask morgonpromenad för att få upp värmen i kroppen. Tillbaka, gjorde jag frukost och efter att vi åtnjutit denna var det dags att packa ihop natthärbärget. När jag skulle packa ihop min sovsäck gjorde jag en överaskande upptäckt: min sovsäck är försedd med ventilation för fötterna. Jag hade legat med fötterna utanför sovsäcken hela natten, inte undra på att jag frös! Att det överhuvudtaget gick att öppna nederänden hade jag förstås glömt och att jag inte hade några problem att få plats med min långa lekamen reflekterade jag inte över.

Karin: Turens första mannagrynsgrötfrukost och kaffet värmde gott i den kyliga morgonen. När disken var diskad, tältet fällt och ryggsäckarna packade satt vi och studerade tältlägret med 15-åringar som vi råkat hamna i kvällen innan. Men kylan och lusten att vandra vidare tog överhanden och vi gav oss av.

Vi följde denna dag en mindre använd led som gick mot något som kallas hågnlägret. Så småningom kom vi ner en bit och följde trädgränsen österut. Det var blötare i marken än dagen innan, men det gjorde också att det växte rikligt med hjortron längs vår väg! En lagom mängd för turens syltbehov plockades således. Efter en liten fadäs med tappad rulle från kastspöt och fiskelina över halva fjället kom vi fram till hågnlägret, ett före detta sommarviste för en samisk familj där den ena kåtan står kvar. Här lagade vi till dagens lunch – soppa, knäckebröd, nyponsoppa och kaffe.

Från hågnlägret skulle vi ta oss på oledad väg för att möta upp en led österöver. Detta var inga problem på en fin avsats med renstigar, fjällbjörkar och vacker utsikt över Töfsingdalens nationalpark som ligger vid foten av fjället. Då vi nått leden styrde vi stegen utför mot nationalparken. Nu tog vi oss igenom annorlunda natur med myrar och gammelskog, lika vackert som fjället dock! En av de forsande fjällbäckarna var alltför bred för att vi skulle kunna hoppa över. Av med kängor och strumpor, på med foppatofflor och så vadade vi över. Vid övergången fick vi också se ett oerhört fint bålgetingbo, hängandes i en björkgren över vattnet.

När vi kom ned till Töfsingån var vi rejält trötta. En dag med svårare terräng hade gjort att ryggsäckarna hängt på länge, och vi beslutade att slå läger. Nu var vi i en skog och kunde samla ved till en lägereld. Hjortronen rensades och kokades till sylt och medan jag gömde mig i tältet från myggen gick Thomas iväg för att fiska. Ingen lycka denna gång och de sista tunnbröden åts med lite stekt svamp som pålägg i stället, gott det också!

Thomas: Den tredje dagen vaknade vi något senare, till frukosten visade det sig att till och med knotten var aktiva, men strax började de blåsa lite och dessa obehagliga kryp försvann. Vi vandrade nu utefter Töfsingån in i Töfsingdalens nationalpark. I början var leden verkligen svårforcerad och vi fick mer eller mindre klättra mellan klipporna. När klippterrängen upphörde var det istället sankt och svårgånget på grund av det. Det gick alltså inte fort, men det var njutbart. En riktigt fascinerande gammelskog omgav oss och då och då kom vi intill den forsande Töfsingån eller Storån som den bytte namn till uppströms. Hjortron kunde man smaska i sig utefter vägen och på en mosse fick vi också se ett antal bäverfällda tallar. Skogsgnagarna själva såg vi dock inte till.

Strax innan vi kom till Storåns höljor, eller hån som de kallas här, pausade vi vid en glänta och försökte oss på spinnfiske igen. Det var sista chansen för i höljorna är det reserverat för flugfiskare med speciellt fiskekort, något vi fått höra av länsstyrelsen utsända provfiskare vid vår förra lägerplats. Karin kastade några kast och jag var lite missnöjd med hennes teknik. Hon släppte linan lite för tidigt, så att spinnaren tog för mycket höjd och inte kom så långt. Hon bad mig visa och jag överdrev då med att släppa alltför sent, vilket resulterade i ett mycket kort kast med rejält plask vid nedslaget. Men då, minsann, nappade en fisk och lyckan var fullständig när jag så kunde dra upp en öring på över halvkilot.

Tiden gick denna dag och vi insåg snart att det skulle bli för långt att gå till Hävlingsstugorna som vi hade föresatt oss. Vi siktade nu istället på att slå läger vid ett vindskydd vid Särsjöns södra ända. På vägen dit passerade vi ett par andra vindskydd och kunde då se att detta verkligen var ett område för flugfiskare. I vindskydden fanns såväl aluminiumfolie för fisktillagning som en massa kryddor och diverse bra-att-ha-grejer. Vi tog med någon meter folie för vår egen fisk från ett av vindskydden.

Väl framme vid vårt nattläger kunde vi njuta av flugfiskarnas alla bekvämligheter. Här fanns torr ved, såg och yxa. En rejäl lägereld kunde vi alltså få till och med hjälp av aluminiumfolien fick öringen tillsammans med smörklickar och salt tillbringa en het halvtimma i elden. Cous-cous till detta blev delikat!

Karin: Vi vaknade upp i vår fjällbjörkskog och fick under frukosten sällskap av ett 20-tal renar som drog förbi. Mätta och belåtna tog vi oss nu upp på kalfjället igen längs en av lederna. Snart insåg vi att detta skulle bli en härlig, varm och solig dag.Vi skulle inte gå så långt, så vi stannade flera gånger vid olika tjärnar, provade fiskelyckan och låg i ljungtuvorna och njöt av solen. Vi passade också på att gå utanför lederna och träna på att ”gå på kompass” och kom så småningom fram till Övre Fosksjön, samma sjö som vi tältade vid första natten. Vi hade dock lärt oss att man inte ska tälta precis vid leden så här nära byarna om man inte vill ha alltför mycket sällskap, så denna gång satte vi ner våra bopålar på andra sidan sjön.

Planen för kvällen var att fiska upp ett par öringar att ta hem till Annica och Ann-Christin nere i fjällbyn. Fiskade gjorde vi, men inget napp blev det. Thomas tröttnade och plockade hjortron i stället medan jag njöt av den vackra kvällen med fjällen som speglade sig i sjön och gick på jakt efter en bra bild. Senare på kvällen kom några rejäla regnskurar och för första gången fick vi äta vår middag i förtältet.

Thomas: Den femte dagen grydde över Övre Fosksjön med rejäl dimma. Smöret var hårdare än någon gång tidigare, men genom utnyttjandet av alla klädreserver blev det ändå en njutfylld morgon. Vi hade ambitionen att ha med en enkilos öring hem till stugan att bjuda på och vi spann envist i sjön under den tidiga morgontimman. Men, inte ett napp. Vi fick ge upp. Efter frukost på kallrörd nyponsoppa och knäckebröd, gasolen tog ju slut i går kväll, satte vi kurs mot Grövelgården. Det blev en lätt vandring där vi mötte en hel del dagstursvandrare. Ett möte var lite extra uppseendeväckande. Det dök nämligen upp en grupp med sex män med varsitt muskedunder och fyra jakthundar. Vi undrade om det var björnjakt på gång, då vi hört rykten om att det var tid för detta. Efter några skämt om denna vår villfarelse fick vi reda på att det var ripa man skulle jaga och det var hagelbössor som prydde axlarna. Herrarna var lite oroliga för rykten att det var ont om ripa i år, men jag berättade att jag sett tre stycken dagen innan. Efter att ha berättat om var vi siktat dessa byten skildes vi åt. Ett ögonblick senare smålog vi lätt över denna företeelse; sex stora starka karlar med skjutvapen och fyra hundar på jakt efter tre ripor, var och en cirka ett halvt kilo tung!

Efter denna reflektion fick vi plötsligt syn på Grövelsjöns turisstation där vi beställt hämtning. Oj då, vi hann inte ens äta upp vår chokladkaka innan vi var framme. Strax innan målet möttes vi av Kickan och Smilla på spången över den sista sankmarken. Det blev härligt återseende och Grövelrundan var till ända.

Ett svar to “Vandring i Grövelsjöfjällen”

  1. Magnus Holmgren Says:

    Låter som en väldigt trevlig fjällvandring! Thomas, din fadäs med frusna fötter påminner mig en gång i min ungdom när jag vid Sylarnas fjällstation hade slagit upp mitt tält och gått och lagt mig men vakande efter ett tag av att jag frös om huvudet!! Jag förstod inte varför jag hade ju sovit i tält förut utan att frysa om huvudet även om det då till och med varit kallare. Först dagen efteråt förstod att det var min begynnande flinskallighet som gjort sig gällande. Så numer får en toppluva åka med i packningen även om jag inte skall ha den under själva vandringen utan endast under sömnen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: