Så var det slut för denna gång

23 augusti, 2015

Vi är nu hemma i Sinnesro, har tagit ett dopp i ”vår egen sjö”, packat upp och re-monterat våra cyklar. Det känns skönt.

Dagen började med en hotellfrukost på Söderköping brunn, som vi inhandlade för 140 kr per person. Vi hade sedan förväntat oss en söndagspromenad på cykel tre mil utefter Göta kanal för att sedan bli upphämtade med bil av Peter, Hanna och Elsie där E4:an korsar Göta kanal i Östergötland, Norsholm. Det blev emellertid inte riktigt så promenadliknande som vi tänkt oss då kanalen förlängs av en sjö mellan Söderköping och Norsholm. Cykelleden går då inte vid sjökanten utan slingrar sig fram och tillbaka, upp och ner bland husen norr om sjön. Här var det backigare än på länge. De sista kilometrarna var det dessutom riktigt ojämn grusväg, så man kunde inte släppa loss i nerförsbackarna för att kompensera ansträngningen uppför. Den rikliga frukostens energi förbrukades alltså till viss del.

Resten av färden utefter kanalen var emellertid precis så behaglig och trevlig som vi förväntat oss och vi fick också bese slussningen av den större kanalbåten.

I Norsholm demonterade vi tramporna, vred på styrena och fälle ihop kärran. Därmed kunde alltihop lastas på taket och i bagaget på vår Skoda Fabia för transport till Borås och det var inte utan en viss tillfredsställelse vi susade uppför backen efter Jönköping med kraften från dieselmotorn.

Vår cykelsemester kan nu sammanfattas:

195 mils cykling under 39 dagar, dvs. i genomsnitt precis 5 mil/dag, som beräknat.

Inga punkteringar!

Ett bakhjulshaveri på grund av fallande plastbit från baklyktan, såå onödigt, men åtgärdat i två steg, först en tillfällig lagning och riktning av hjälpsam hemmekaniker, därefter proffesionellt lagat och riktat i Härnösand.

Ett ekerbrott som kunde kompenseras med egen summarisk riktning.

Ett trasigt ställ som ersattes av ett undermåligt dito, de ställ som säljs i cykelaffären är delvis gjorda av plast som inte klarar påfrestningen av en packad cykel.

Ett klickande ljud i Kickans cykel som vi ännu inte kan förklara. Vi trodde det var trampans lager och bytte tramporna utan förbättring.

Inga påtagliga fysiska eller psykiska besvär!

Övernattningar:

  • En i vindskydd
  • Två på hotell
  • Tolv på vandrarhem
  • Fem privata boenden med frukost
  • Två privata boenden utan frukost
  • Gäster hos Helena och Ola i Stockholm
  • Nio tältningar på campingplatser
  • Fem stugor
  • En tältning på allmän plats.

Foppatofflor fungerar utmärkt som ersättning för stövlar men ger en särpräglad solbränna på fötterna om man bär dem i solsken.

Sverigeleden och Cykelspåret är förträffliga leder men skyltningen inte riktigt godkänd, utan karta hade vi nog hamnat vilse några gånger.

Att cykla är en fantastiskt bra semesterform, märkligt att så få människor insett det.

IMG_0131

Tre nöjda och lite stolta resenärer i Norsholm som klarat 195 mil på 39 dagar!

IMG_0129

Passagerarbåten slussar strax väster om Söderköping.

IMG_0135

Nu är det nog dags att byta bakdäck!

Slutet på färden närmar sig med stormsteg

22 augusti, 2015

Söderköping var en överraskning. Staden har anor, men är numera en pittoresk småstad kring ån och kanalen. En promenad genom de centrala delarna tar inte lång tid och vi imponerades av de idylliska husen och av det vackra stadshotellet. Tyvärr är det inte hotell längre, annars hade vi sett till att äta vår frukost där i morgon.

Strax intill denna vackra byggnad hittade vi dock å-kaféet där vi åt en delikat fisksoppa till middag denna sista kväll på cykelsemestern. Det är nämligen så att vi överenskommit med Peter att han möter upp oss i morgon vid E4:an, tar cyklarna på taket, bagaget i kofferten och låter sina föräldrar ta bussen till Borås. Det var ju ett förträffligt sammanträffande att han, med sällskap, hade ärende i Stockholm just denna helg. Vi kan därmed avsluta vårt cyklande när det ännu är i intrressanta trakter och slipper de sista dagarnas transportsträcka genom välkända marker i Småland och Västergötland.

Dagens cykling till Söderköping gick genom jordbruksbygd där bönderna nu var i färd med att bärga skördarna av havre, vete och råg. De sju milen till målet var ganska påfrestande då detta nog var den varmaste dagen hittills, men avslutningen utefter Göta kanal var behaglig; inga bilar, inga backar och bitvis föredömligt skuggigt. Smilla kunde också springa sig trött utefter kanalen och lade sig utan protester i vår hyrda lägenhet medan vi gick ut för middag.

IMG_0104 IMG_0109 IMG_0114 IMG_0121

Nyköping – ett kärt återseende

21 augusti, 2015

Idag kom vi iväg från vårt boende på Mörkö redan före klockan åtta och trampade strax över bron till fastlandet där färden fortsatte utefter en länsväg mot Trosa. Trafiken var måttlig, men det var ändå skönt att rädda sig upp på cykelbanan som gjorts iordning någon mil före Trosa. Det visade sig för övrigt vara lika bra ordnat på vägen ut ur Trosa; den första milen gick på separat cykelbana utefter länsvägen.

I det pittoreska Trosa stannade vi till för några ärenden, samt för ett besök på marsipankaféet vid Öster Långgata. Där blev det en mäktig macak med kaffe och Kickan gick sedan in för att välja några marsipangodbitar för senare konsumtion. De fick rum i kylväskan och mätta och belåtna anträdde vi vidarefärden mot Nyköping. På skylten i vid vägkorset på Mörkö stod det att det var 57 km till Nyköping, men Cykelspårets omvägar gjorde att det slutade på 71 km i dag; omvägar som förstås är nödvändiga för att undvika de starkast trafikerade bilstråken. Vägen var dessutom behaglig avseende omgivningar, vi såg fjärdar och vi såg sädesfält, vi såg ormvråkar och vi såg eftersommarblomster som Harklöver, Renfana, Höstfibbla och Ljung. Vi noterade gränspassagen till Södermanland och att säden på fälten nu verkligen ser mogen ut, det har hänt en del sedan vi lämnade södra Sverige för fem veckor sedan.

I Nyköping sökte vi upp det vandrarhem vid slottet som vi räddade oss in i vid en cykelsemester för nitton år sedan. Den gången hade vi alla tio blivit rejält genomvåta av ett ihållande regn, men vandrarhemmet ordnade ett helt torkrum åt oss där kläder och utrustning torkade medan vi var på teaterföreställning om Nyköpings gästabud. Denna gång var vi torra vid ankomsten, avslutningsvädret på vår långsemester är verkligen fantastiskt. Min regnjacka har den senaste veckan tjänsgjort som extra isolering för kylväskan, så den har ändå kommit till nytta.

Vi hittade också systembolag och indisk restaurang i Nyköping, så det blev en delikat hämtmatsmiddag med rött vin på vandrarhemmet i kväll.

IMG_0074

Marsipan i otaliga former i Trosa

IMG_0093

Slottet i Nyköping

Huvudstadsbesök

21 augusti, 2015

Torsdag 20 augusti.

I går lämnade vi Rimbo ganska tidigt för att få ett par timmar till att flanera i huvudstaden. Av det blev det dock ingenting som vi snart ska se. Redan vid starten från Rimbo inleddes vår avsmak för storstad då vägarna var hårt trafikerade och cyklister inte alls var något välkommet tillskott i storstdsresenärernas vardag. Inte förrän vi korsde E18 blev det någorlunda lungt på vägen, då bilisterna lyckligtvis föredrar motorvägen. Ett par mil kunde vi därför cykla ganska avslappnat och den första etappen avslutades vid kyrkmuren i Österåker med medhavd lunch. Därefter började vår färd genom Stockholm. Målet var Enskede, där bästa borsdottern Helena med Ola och pojkarna Ceasar och Marius lovat middag och husrum för natten. Från Åkersberga till Täby var det ännu inte stadsbebyggelse, men mycket vägarbeten och smal och trafikerad väg. I Näsby stannade vi och tog en lunchmacka på ett fik och sedan ledde cykelspåret oss genom Djursholm utefter vattnet. En mycket trevlig och vacker väg, men ack så lång. Tidigare har vi noterat hur glesbebyggt Sverige är, ja till och med Uppland, men även här i storstadens utkant tycker man att det är oerhört glesbefolkat. Visserligen hus å hus, men hur många människor bor det per kvadratmeter i dessa hus månntro? Vi såg inte många, men vi såg väldiga hus. Någon skylt upplyste också om att värdesakerna i husen var DNA-märkta i stöldskyddsavsikt och då menar man med värdesaker nog inte barnen. Människorna som bebor dessa områden har helt klart lyckats tillskansa sig en övermåttlig stor andel av samhällsresurserna.

Efter detta studiebesök i Stockholms glesbygd hamnade vi i TRAFIKEN.  Även om det finns avskilda cykelbanor, så följer dom i stor utsträckning de stora trafiklederna med ett öronbedövande oljud i öronen som resultat. Och skyltningen är undermålig för cykelbanorna. Vi tappade snart cykelspåret och fick fråga oss fram i var och vartannat gathörn. Till slut hamnade vi ändå på Birger Jarlsgatan och kunde sedan förlita oss på våra tidigare Stockholmskunskaper för att hitta ut mot Söder och Enskede. Nu hade emellertid klockan rusat iväg till rusningstrafik och cyklister trängdes på cykelbanorna med alltför varierande hastigheter för att det hela skulle flyta på. Kulmen på kaoset nåddes i Götgatans branta uppförsbacke, där ”tävlings”-cyklisterna irriterat tvingades kryssa mellan fotgängare, långsamma cyklister och mötande cyklister. Varför vill folk så gärna bo här, frågar vi oss?

En timme försenade till middagen anlände vi till Helenas familj i Enskede och hade då ägnat sju timmar åt att ta oss igenom Stockholm (inklusive ett par raster och ett par uträttade ärenden). Vår trötthet efter denna färd glömdes dock snart i en trevlig middag och samvaro med familjen Svenson.

I dag drog vi då vidare söderut. Centrala delarna av Stockholm var ju avklarade, men det var inte så lätt att ta sig ut ens söderut från Enskede. Vi hade siktet inställt på Tumba och ganska snart fick vi positiva känslor när det stod tydliga cykelskyltar till platsen: Tumba 24 km. Skyltarna fanns emellrtid inte i varje korsning och snart förlorade vi också det spåret. Åter fick vi fråga oss fram och gjorde några blindskär innan vi efter ett par, tre timmar ändå nådde Tumba. Vi belönade oss med lunchbuffe på en kinarestaurang, vilket inte var så klokt då benen blev ganska tunga vid den fortsatta cyklingen. Målet för dagen var Trosa, men vi insåg snart att det skulle bli för jobbigt med våra välfyllda magar trots att vi verkligen njöt av lugnet när vi strax efter Vårsta kände att vi verkligen lämnat storstaden bakom oss. I stället siktade vi på ett Bed&Breakfast-boende på Mörkö. Efter att Hit kom vi strax före fem och efter att ha ätit vår middag, hämtad ur kylväskan, så fick vi vara behjälpliga vid en kattbegravning på tomten. Värdinnans 22-åriga katt hade i går blivit tagen av daga av vetrinären och skulle nu begravas. Jag erbjöd mig att hjälpa till med grävningen och katten fick så ett fint hål i gräsmattan att vila i.

IMG_1905

Kattbegravning på Mörkö

Idel kända Uppländska orter

18 augusti, 2015

Cykelspåret bjöd idag på fantastiskt fina vägar. Det var kurvigt, lite småkuperat, asfalterat och med idylliska omgivningar. Vi noterade de klassiska grödorna på åkrarna: vete, råg, havre och lin och stannade vid en åker och kollade hur dinosaurieäggen blir till. En traktor med vidhängande maskineri skrapade effektivt upp höet som tidigare slagits, dolt för våra blickar lindadades höet till en stor rulle inne i maskinen och kom sedan ut till den öppna delen. Där lindades rullen på tvärs med vit plastfilm några varv och det färdiga ägget kastades sedan av för att ge plats för nästa. De ägg vi såg där var alltså vita, men även gröna och rosa har vi sett, samt några av mer kubisk form, antagligen för staplingsbarheten.

Vi hamnade också idag på platser vars namn vi hade associationer till. Först förstås Alunda, en liten ort som antagligen gett namn till Alundavisan som sitter så djupt i vårt medvetende att den antagligen fanns med redan i småskolans klassiska ”Nu ska vi sjunga”. Servitrisen på konditoriet i Alunda centrum kände dock inte till Alundavisan, så antagligen togs den bort från småskoleundervisningen innan hon hade hunnit börja skolan.

Nästa kända plats var Rånäs. Både Kickan och jag hade tydliga spår av detta ortnamn i våra huvuduen, men ingen av oss kunde komma på vad orten var känd för. Detta så länge vi bara sett namnet på kartan. Väl framme, visade det sig att detta var platsen för Rånäs brenneri, dvs. man gör brännvin här! Våra snapsfavoriter är ju Herrgårds och OP, så Rånäs har vi bara snapsat i oss någon gång när vi köpt ett småsnapspaket, men nu när vi varit där får det nog bli en flaska Rånäs till nästa snapshögtid, dvs. julen.

Spännningen var på topp när vi närmade oss Knutby, denna ort känd för sin mördarpastor. Vi hade planerat en lunchrast här, men hade svårt för att hitta någon offentlig plats att slå oss ner på. Till slut fick det bli hembygdsgården i utkanten av orten och vår lunch avlöpte utan några spännande möten.

När vi slutligen kommit fram till Rimbo, där vi lyckats boka ett bed&breakfast genom favoritsaiten airbnb, noterade vi att vi var i närheten av Gottröra, som ju var platsen för den skickliga nödlandningen från Arlanda i en inte alltför avlägsen tid. Vår bed&breakfast, förresten var ju en intressant uppenbarelse, inte bara en amerikansk flagga vajade över huset, utan också en sydstatsflagga över garaget, där mannen i huset stod och mekade med en Chevrolet -56. Våra intressen är kanske inte gemensamma, men boendet verkar utmärkt och servicen är bättre än man kan begära.

IMG_1895

Första och sista gången vi övernattar under sydstatsflagg!

IMG_0066

Eftermiddagsfika i Rånäs bruksmiljö

Glest mellan husen i Uppland

17 augusti, 2015

Sverige är glest befolkat! I dag cyklade vi i delar av Uppland, ett landskap som ändå innehåller landets huvudstad, och vi såg mil efter mil utan civilisation.

Grusvägen österut från Marma går igenom orter som Myrbo, Karlsäter, Sätra, Dängnäs och Valla, men det är glest mellan husen och vi mötte den första milen bara två bilar. Strax före Västland blev det asfalt i några kilometer, men inte såg man många människor eller bilar där heller. I Strömsberg bytte vi åter till grusväg, men innan vi anträdde den åt vi lunch vid det gamla järnbruket som inte var öppet idag. Tre människor syntes till, den förste berättade lite om bruket, den andra såg vi bara på avstånd och den tredje stoppade sin gräsklippningsmaskin och samtalade en stund om traktens skönhet.

Efter Strömsberg for vi förbi Domarbo, Hemmingsbo, Orkebo, Ralbo och Hillebola, växlade åter till asfalt och passerade Kvarntomten, Knutbo, Simatsbo, Esarby, Sixarby, Prästarby, Götby, Tegelsmora, Persbylånga och Gyllby innan vi kom fram till något mer tättbebyggda områden som Örbyhus och Upplanda. Vi genade därefter med hjälp av riksväg 292 till Dannemora, som ju fanns i vårt djupa medvetande från en visa ”I Dannemora gruva…” börjar den, tror vi. Det kändes alltså som en historisk plats, men faktiskt visade det sig att gruvdriften fortfarande pågår i Dannemora och den turistanpassade historiska delen var stängd för dagen. Vi stannade ändå en stund i bruksmiljön och solgasset för en rast innan vi drog vidare till dagens slutmål, Österbybruk. Här finns det så mycket människor att man har både pizzerior och affärer, båda nyttjade av cyklistparet innan vi landade på campingen i orten och hyrde oss en el-plats för att ladda våra kommunikationsapparater.

IMG_0050

Näcken spelar så det glöder i solnedgången ( I Marma)

IMG_0059

Morgondimma i Marma

IMG_0061

Bruksbyggnader i Strömsberg

Biblioteksbesök i Gävle

16 augusti, 2015

Gävle ska ha beröm för cykelbanor. Faktum är att det var cykelbana ända från vår tältplats drygt en mil norr om staden, genom centrum och forsatt till Skutskär halvannan mil öster om staden. Visserligen fick man byta sida några gånger utefter riksväg 291 österut, men det beror väl på att bilvägen byggdes först.

Gävle ska också ha beröm för att hålla stadsbiblioteket öppet på söndag. På så vis kunde vi skriva ut de kartblad som saknades för resten av hemresan. Vi hade ju med oss 75 utskrivna blad från den förnämliga länskartan, men var vid planeringen inte säkra på hemvägen, så den 75:e kartan slutade i Österbybruk. Nu har vi planerat klart och kunde därmed skriva ut ytterligare 25 kartblad, som nu kommer att räcka till Ulricehamn där vår lokalkännedom tar vid.

Vi gjorde också ett besök i Gävles centrala delar, trodde oss identifiera platsen för den berömda julbocken och njöt en köpesallad på ett kafé vid ett intilliggande torg. På utvägen hände en malör som tärde en del på nerverna: en eker brast i mitt bakhjul och hjulet började vinda igen. Efter att ha konstaterat att det var en eker som jag inte kan byta själv, tog jag min lilla skiftnyckel och riktade hjulet med de ekrar som återstår. Det blev ganska bra och nu håller vi tummarna för att det håller, åtminstone till nästa större stad. Min optimistiska teori är att ekerbrotten beror på utmattning, men då utmattning är så starkt beroende av defekter kan man hoppas på att det var en slarvigt bockad eker som brast och att de återstående är av så mycket bättre kvalitet att de tål den högre spänning de nu får erfara. Alltså, vi kör på.

I Älvkarleby korsade vi åter Dalälven, den älv som vi för några veckor sedan korsade i Dalarna just där de två öster- och västerdalälvarna förenades. Vid dagens korsning finns ett imponerande kraftverk och vi beundrade det ”döda fall” som vi kunde se från bron och som man kan föreställa sig vara ett mäktigt sceneri när dammluckorna öppnas. Vi såg också hägrar som fiskade samt en annan fågelart, som vi inte kunde identifiera, hjälp oss, vänner ornitologer!

Älvkarlebys hembygdspark blev en bra rastplats. Där hade just en spelmansstämma avslutats, men utskänkningen hade inte ännu stängt så vi kunde köpa oss varsin laxsmörgås till lunchen.

Dagens ärenden, hjulbekymmer och stadsbesök tog tid och vi hann inte längre än till Marma förrän vi tyckte det var dags att tänka på övernattning.  Även här kom hembygdsföreningen till vår hjälp då inga campingplatser, vandrarhem eller bed&breakfast-ställen kunde siktas. I Marma håller man nämligen en långsträckt plats med kortklippt gräs kring bad- och båtplatserna vid fjärden. Vi frågade i kiosken om man fick lov att tälta och blev då hänvisade till Kjell som bor två hus bort. Kjell visade sig vara den som är ansvarig för platsens skötsel och han gav oss lov att slå upp vårt tält. Här blir vi alltså i natt efter ett uppfriskande bad i fjärden, en god trangiaköksmiddag, en chokladkaka och en ljuvlig solnedgång.

IMG_0029

Dopping? Skrake?

IMG_0040

Solnedgång strax i Marma

IMG_0017

Döda fallet i Älvkarleby

Intåg i Gästrikland

15 augusti, 2015

Dagens etapp blev lång och mestadels lättcyklad. Vi följde järnvägen söderut från Sandarne och järnvägar går ju ofta rakt och platt. Det betyder att det går ganska fort att förflytta sig, men inte är det särskilt intressant. Det finns därmed inte mycket att skriva om dagens transportsträcka, men våra två matraster lyckades vi ändå pricka in på ett par historiska platser, den första vid Axmar bruk där det bedrevs järnframställning från andra hälften av 1600-talet fram till början av 1900-talet. Efter det blev det ju omodernt med lokalproducerat och framställningen lades ner. Vid det gamla bruket hittade vi en utmärkt rastplats och Smilla hittade en kompis som anlände med båt till bryggan nedanför vårt bord.IMG_0009

Den andra matrasten råkade också hamna vid en gammal järnframställningsort; Hillevik strax söder om Trädje. Här slog vi oss ner vid en klockstapel utan kyrka och tillredde lite tomatsoppa. När vi sökte upp det brusande vattendraget för diskning så visade det sig att vi åter hamnat vid en gammal järnframställningsplats. Platsen hade varit centrum för järnframställning under samma tidsepok som den tidigare, men här var bara ruiner kvar av byggnaderna.

Den sista biten i dagen långa etapp på drygt åtta mil var inte så lättcyklad men småtrevlig, här var det nämligen grusväg i några kilometer på den slingrande vägen mot Bönan, där vi utsett vårt natthärbärge. Här är en campingplats med något färre stjärnor än vi varit vana vid, vilket passar oss bra. Vi klarar oss utmärkt utan lekparker, kanot- och cykeluthyrning och även utan Wifi, då våra egna mobilabonnemang ännu inte nått augustitaket.

Vi träffade också här ett tyskt ungdomspar som huserar i ett verkligen minimalt tält. När vi pratade med paret i det gemensamma köket visade det sig att de är vandrare och har gått från Mora och hit med packningen på ryggen. Det minimala tältet är normalt bara ett vind- och regnskydd, men när de som nu ligger på en offentlig plats, så håller de på sin personliga integritet och gör ett slutet tält av presenningen.

Linneväveri

14 augusti, 2015

Vid gårdagens besök på Gästgivars berättade hembygdsjäntan i butiken att det var linnet som gjort Hälsingland så rikt en gång. Hon nämnde också ett linneväveri som fortfarande är i drift, men vi lade inte namnet på minnet eftersom vårt transportsätt inte tillåter några större avvikelser från den planerade rutten. Hur glatt överraskade blev då inte när vi under dagens färd fick syn på skylten Växbo lin – väveri och butik. Vår cykelled ledde alltså precis rätt denna gång och det passade dessutom utmärkt för vår första matrast.

Växbo linneväveri var en spännande upplevelse. Här är väveriet öppet för besök och innehåller vävstolar av olika typer och årgångar. Jag fascinerades mest av de från tidigt 1900-tal med klassisk skyttel, men gillade också de modernare typerna, de flesta av dem också med klassisk skyttel i trä, men några med metallskyttel av mindre format. Jag sommar- coh helgjobbade en del i väveri i min ungdom och blir då särskilt till mig när jag hamnar i ett väveri förstås. De typiska linneprodukterna dukar, servetter, handdukar och dylikt fanns i rik variation i butiken, men våra begränsade transportmöjligheter hindrade Kickan att inhandla något trots att frestelse var påtaglig.

IMG_9991

Kickan är mest intresserad av resultaten

IMG_9988

Thomas är mest intresserad av maskineriet

Någon kilometer från detta aktiva väveri kunde man också besöka några historisk byggnader där linet en gång beretts med hjälp av vattenkraft. Åh, vad vi gillar dessa överraskande sevärdheter!

Dagens cykling hade Söderhamn som mål och färden dit gick lätt, ett hundratal meter nedstigning totalt, svag medvind och slol, sol, sol. Omgivningarna var också trevligare än gårdagens färd genom skogen, här hade vi ett mer omväxlande landskap med vackra utsikter över Ljusnans vattensystem och böljande fält med vete och råg, dock inte lin. Vi fick veta i fabriken att det inte längre går att få tag i svenskodlat lin för textilframställning, det lin som odlas i Sverige är en variant som endast används för oljeutvinning.

IMG_9977

Utsikt över Ljusnans vattensystem

IMG_9978

Lantlig idyll i Hälsingsland

Den lätta cyklingen tog oss till Söderhamn och till och med vidare till Sandarne och Stenöuddens camping. Då hade vi dessutom besökt ett postcivilisationens köpcenter för att inhandla ett nytt liggunderlag som förhoppningsvis ska hålla tätt samt ett par butiker i Söderhamns centrum för mat och dryck.

Hälsingegårdar

13 augusti, 2015

Cykelspåret rekommenderar en extraslinga genom Hälsingsland för att bese de vackra Hälsingegårdarna. Vi bestämde oss för den och anslöt i Näcksjö efter att ha letat oss tillbaka till spåret från vår avvikelse till Iggesund. Vägen gick via Njutånger på en idealisk cykelväg. På de avsnitt där dikesrenarna inte var slagna dominerade nu den gula färgen, Renfanan är just nu i sitt esse och en fibbla, kanske Höstfibblan (?), förstärker det gula blomsterhavet.

IMG_9967

En skogsbacke vid Lill-Nien blev en mysig rastplats.

Väl framme vid cykelspåret anträdde vi en väg västerut, tyvärr med västlig vind denna dag, men Hälsingegårdarna lyste med sin frånvaro de första milen. Skog, skog och åter skog kantade vägen och inte ens några kantareller syntes till; en transportsträcka kort sagt.

Efter vår andra matrast i en skogsbacke vid sjön Lill-Nien började emellertid gårdarna dyka upp. Vid Östansjö öppnade sig markerna, böljande sädesfält syntes i en lång slänt ner mot sjön och gårdarna såg ut att vara av välmående snitt.

Färden fortsatte till Orsjön, en utvidgning av Ljusnan, och där fann vi den första visningsgården i världsarvet Hälsingegårdarna. Här fanns de typiska väggmålningarna inomhus gjorda med schabloner på 1800-talet i hus speciellt avsedda för fester. Det verkar vara lite av skrytbyggen och prestigen stod nog högt i kurs i Hälsingland på 1800-talet, ett arv vi alltför väl har förvaltat.

Vi har tidigare diskuterat varför gårdarna var så rika just här och representanten för hembygdsföreningen i vår besöksgård förklarade det med linet. Det var tydligen av en speciellt hög kvalitet i detta landskap och odlingen, beredningen och förädlingen av detta till textiier var alltså den huvudsakliga grunden för rikedomen.

Efter att ha besökt denna gård, som för övrigt heter Gästgivars, trampade vi mindre än en kilometer till Orbadens camping. Här erbjöd man en riktig playa vid Orsjöns strand och alla tre resenärerna doppade sig i det svala vattnet. Solen har visat sig nästan hela denna dag och vår tältplats är placerad så att vi har såväl kvälls- som morgonsol.

IMG_9975

Typisk interiör i en Hälsingegård, här Gästgivars.

IMG_9969

Typisk exteriör, Gästgivars.