Maskinhaveri!

När vi tidigt denna morgon trampade från Sandslån hade vi bara cirka fyra mil framför oss till vårt bokade bed&breakfast i Höga Kustens hjärta Nordingrå. Det hela blev en ganska händelselös transportsträcka på glest trafikerade riksvägar och inte mycket att skriva om. Vi anlände också tidigt, redan vid tolvtiden checkade vi in på vårt boställe och drack vårt termoskaffe med tunnbrödsmacka i trädgården. Sedan började dock äventyret. Vi tänkte redan i eftermiddag börja vårt turistande i trakten med avlastade cyklar i den backiga terrängen, men redan efter tre kilometer klack det till i mitt bakhjul och bromsen lade sig an permanent. Det visade sig att hjulet blivit helt skevt, mer likt en åtta än ett o, helt enkelt, och orsaken var en liten plastbit, bakljusets batterilucka. Denna hade lossnat, trillat ner mellan bromskloss och hjul och ställt till med ett haveri som verkligen inte motsvarar plastbitens ynkedom. Det är ju märkligt att en cykel som klarat nittio mils cyklande med fyrtio-femtio kilos packning i avlastat tillstånd inte klarar att stå emot en liten plastbit!

Vad göra? Jag gjorde ett fåfängt försök att rikta fälgen genom att skruva på ekermuttrar med skiftnyckel. Medan jag höll på med detta vid vägkanten stannade en bil och en man frågade om han kunde hjälpa till med något. Vi berättade om vår situation, jag snurrade hjulet som demonstration och mannen erbjöd skjuts och/eller lån av cykel. Vi ville ju emellertid ha ordning på min cykel och mannen erbjöd sig då att hämta sin granne som ”var bra på det mesta”. Sagt och gjort, efter en stund kom Jorma på sin fyrhjuling och begrundade problemet. Han kunde nog hjälpa till med riktandet, sa han, men det går knappast utan de två ekrar som gått av. Herrarna kände förstås den närmaste cykelhandlaren och den förste hjälpsamme mannnen skjutsade mig med hjul halvannan mil till cykelaffären. Deras reparatör var sjuk och väntades tillbaka först på torsdag, och då hade han en lång kö med kunder före oss. Jorma hade emellertid ringt oss på vägen till cykelaffären och försäkrat allvaret i sitt erbjudande att ordna problemet om vi bara fick tag i ekrar. Så det köpte vi. Tillbaka vid haveriplatsen ser vi Jorma där med sin furhjuling med släp väntandes och med den transporterades nu cykeln till hans garage. Jorma visade sig vara en mästare i mekaniska reparationer och speciellt erfaren när det gäller ekring. Han saknade dock ett specialverktyg för att få bort kuggpaketet och en av de trasiga ekrarna kunde därför inte ersättas. Ändå fick han till en i det närmaste perfekt riktning. Under arbetet kom hans fru ut med kaffe med dopp och efter ett par timmar kunde jag trampa tillbaka till vårt boställe.

Vår bed&breakfast-värdinna Liisa hade nu kommit hem och efter att ha hört berättelsen om vår malör bjöd hon oss genast på middag. Det blev fiskgryta och jordgubbar med vispgrädde till dessert och ett trevligt samtal därtill. Efter middagen gav sig Lisa med sin väninna ut för att plocka blåbär (efter att ha tagit hand om vår tvätt!) och vi sitter nu förnöjt och konstaterar att det finns gott om hjälpsamma människor här i världen. Och med haverier och allmän hjälplöshet får man ständigt nya bevis för det, det gäller vid Höga Kusten precis som det gäller i Kina.

Bad i Storsjön strax innan passage av E4

Kickan besökte Mannaminne under cykelreparationen

Lunch framför badplatsens kiosk