Varför tycker unga män om högern?

En debattartikel publicerad i Borås Tidning 17 augusti 2022:

Det meddelades i juli att en majoritet av män mellan 18 och 29 år skulle rösta på det konservativa blocket om det hade varit val i juni. Jag förstår inte. 

Det finns förstås många unga män som anser sig vara förmer än andra och därför finner det rättvist att vissa ska bli miljardärer på bekostnad av andra. Det finns också män som i Trumpsk anda inbillar sig att kunskapssamhället vilar på en global konspiration. Men dessa extremer utgör knappast en majoritet och det är inte dessa jag tänker på. 

Jag tänker på alla dem som nästan alltid visar sig vara förnuftiga i vardagliga resonemang. De som har förmåga att ta till sig kunskap från olika källor och läser mer än kvällstidningarnas löpsedlar. Hur kan de just i politiken glömma sitt förnuft? 

De vet ju att kärnkraft inte löser klimatkrisen. De vet att strängare straff inte fungerar för att få stopp på gängkriminaliteten. De vet att prisökningar på bränsle och el bestäms av en fri global marknad. De vet att konflikter i världen tvingar människor på flykt. De vet att vår åldringsvård, bland andra servicenäringar, bärs upp av invandrare. 

Ändå visar de sympati i opinionsundersökningar för M, KD och SD, varför? 

Kanske beror det på att vi människor har en tendens att ställa vårt förnuft åt sidan till förmån för myter. Miljoner intelligenta unga män har ju i historien offrat sina liv för myten om nationens eller rasens överlägsenhet eller för myten om ett paradisliv efter detta. 

Speciellt slår myten förnuftet när den bättre tillfredsställer våra primitiva begär och lustar. 

Myten att klimatkrisen ordnar sig av den fria marknaden om den bara får tillgång till kärnkraft rimmar väl med vår önskan att imponera på vännerna med ny bil, ny smartphone eller flygresor till exotiska platser. 

Myten om att strängare straff avskaffar brottsligheten rimmar väl med vårt hämndbegär. 

Myten om att vår kultur är överlägsen andras rimmar väl med hur vi känner det besvärande att möta människor som inte är så förutsägbara som de vi delar kultur med. 

De unga männen väljer kanske i högre grad myterna istället för fakta och förnuft när fakta och förnuft är obekväma. Eller följer de bara strömmen? 

Kanske är det ändå något annat än högerpartiernas retorik som betämmer deras sympatier? Jag har full förståelse för ”borgerligt” tänkande, för rädslan för kollektivism och för rädslan att ”storebror” alltför mycket lägger sig vårt leverne. Och sådant kan förnuftigt motivera en röst på icke-socialistiska partier. 

Men varför då inte kräva av politikerna att de talar om sådana frågor och att de i övrigt tar viktiga problem på allvar! Problem som klimatkrisen integration och gängkriminalitet har inga enkla lösningar. För att lösa dem krävs samverkan mellan vetenskap och allehanda makthavare grundad på seriösa samtal mellan människor med olika erfarenheter och politiker av olika ideologier. 

Borgerligt sinnade borde ställa krav på sina politiker att de överlåter populismen där den hör hemma, hos SD, och själva tar nya seriösa grepp om de samhälleliga problemen. 

Som reformist ställer jag just sådana krav på (s), det vore en välgärning om borgerliga väljare gjorde detsamma på sina partier. 

Thomas Svensson, Reformist. 

Lämna en kommentar